Open Collections

BC Historical Books

BC Historical Books

BC Historical Books

Tvänne resor från Ostindien till Americas nordvästra kust, åren 1786, 1788 och 1789 : Sammandrag… Meares, John, 1756?-1809 1797

Item Metadata

Download

Media
bcbooks-1.0224047.pdf
Metadata
JSON: bcbooks-1.0224047.json
JSON-LD: bcbooks-1.0224047-ld.json
RDF/XML (Pretty): bcbooks-1.0224047-rdf.xml
RDF/JSON: bcbooks-1.0224047-rdf.json
Turtle: bcbooks-1.0224047-turtle.txt
N-Triples: bcbooks-1.0224047-rdf-ntriples.txt
Original Record: bcbooks-1.0224047-source.json
Full Text
bcbooks-1.0224047-fulltext.txt
Citation
bcbooks-1.0224047.ris

Full Text

     Tvänne RESOR
F RAN
O st Indien
TlLI.
mericas
NORDVÄSTRA   KUST,
AREN 1786, 1788   OCH 1789,
AF
Johan  Meares.
!
SAMMANDRAG
UTUR
Engelska Originalet.
eawnr
Tryckt i Stockholm 1797,
hos Kamereraren J. S. Ekmanson,
på BqhhandL Mag. I. Utters Förlag,  3
I Ö K E T A L> . ;;     fl
frårt den tiden,   då Spanio- m
rerne från Mexico förde sifea       j     i|
fil' äfventyrs mera öfverläg^a . 1
än   ärorika  vapen  åt  NöMen       |    m
och   bosatte  sig på  Calffö-r- 1    I
nia> hafva de väl gjort några    ' j| [fl
tipKäckts - resor   vid   den   kns* |    1
af Åmérica l   som   gränsar   til É    m
det så kallade Stilla eller Stö- v#      J k
ra HafVet;  men de underrättelser > man erhållit om dessa
företag, ärö spai?saa^> oredige   -
och tectnadé af nationens ISH       1
behållsamhet.     Dennaf otydliga del af Nya Verlden var i É|   |*.- '
början   al   detta   århtmdfade
Sl_ FÖRETAL,
w
fe
rk
i-
så godt som aldeles okänd, til
dess Ryske Handlande, som
från Kamtschatka utbredde
siff öfver de Aieutiska. samt
de så kallade Räf-Öarna,
gåfvo anledning til vidare forskning. På Ryska Regeringens
bekostnad gjorde Capitain B e-
ring, åtföljd af Naturforskaren Steller, en up täckts-resa
åt detta håll. Onekligt synes,
det han, utan at förvisso veta
det, sedt fasta landet; men
resan hade, såsom bekant är,
en olycklig utgång och frukten af denne förtjente Sjömans
mödor gick til största delen
förlorad. Capitain Jacob
Cook, som år 1778, från
Sandyichs-Öarna,   gick at FÖRETAL.
söka genomfart öfver Nord-
Polens Haf til Europa, är den
förste, som gilvit Geographien
bestämd kunskap om denna
trakt. Men såsom hans egentliga föremål icke tillät honom
använda nödig tid, til undersökning af dessa I nya länder,
beskref han endast de ställen
han här och där råkade under
sin segling, och lemnade hela
sträckor obesökta.
En lycklig tillfällighet uplif-
vade Handels-snillet at fullborda denna början. Americanske
kusten frambringar et rikt förråd af det dyrbara pälsverk,
som hämtas af de så kallade
Hafsuttrar. Capitain C o oks
Besättning  tilhandlade sig   en
fl FÖRETAL,
i   '
myckenhet däraf, som med al-
ide^es oväntad vinst föryttrades
i Kamtsehatka, samt med
ännu större förmån såldes i
China, .   ^, .',   ,   *    . J|r :M
Åtskillige Europeiske handlande, som af den, på Engelska Regeringens kostnad, förmans tältade och utgifna G o o i§s
tredje Resa, underrättades
om de aldeles otroliga fördelar Päls-handeln på dessa orter skulle tilskynda en yäl inrättad och lyckligt utförd Resa,
dröjde ej länge at draga nytta
af denna anvisning,
Ar 1785 i April utlopp en
Capitain JIanna från Typ a i
China, och kom i Augusti
fil  K,   Georgs   Sund.  | Do FÖRETAL,
yilde gjorde MM försök at |p|
tra.. hans lilla Brigantin, som
endast drog 60 läster; men de
! blefyo med, stor manspillan
apjagrie. I Efter detta misslyckade försök .- .handlade . de frid?
samt och Qapitainen återreste
med lik laddning. Samme Ca-
pitayi gjorde~i 786 en ny Resa
på dubbelt större Fartyg,  och
I' återkom 1787 til Macao, såsom man tror, med god vinst.
..« I Juli 1786 ujdopp Capi-
taip-. Peters med Schnauen
Lärkan från Maca&>, Han
yar beordrad at tåga; kosan åt
JKamtschatka och undersöka
||de norr om Japgn belägna 0a|$
JEt ryckte   går,   at   han   gjort
Ii skepps-brott nära Ön Goper,
r
ti sa
FÖRETAL.
[■ bch at, af den 4° man starka
I Besättningen \ endast  två per-
[■' söner blifvit räddade.
I början af år 1786 utrustades i Bombay samt afgin-
go därifrån Schnauerne Cook
>  och Försöket; de ankpmmo
til Nutka emot slutet af Juni;
tf    besökte   därpå   Prins    Wil-
hemls   Sund   och   återkom-
mo i godt tilstånd til M a ca o P
% f men med ringa vinst. ft
K Om    våren    samma   år,
i 1786, utrustades i Bengalen två
W)% Skepp y Nutka, för dt af Capi-
tain  Meares,   och  Hafsut-
: tern,   fördt af Capitain Tip-
ping.    Det är Dagboken öf-
f ,        ver deras segling, som linnes
införd främst uti detta Band.
mmBUmmmm—mmmmå FORETAL.
-Kejserlige Örnen, förd
af Capitain Berklay lemnade
Ostende emot slutet af Nov.
1786, och ankom til Nutka i
Juni 1787. 11
Året förut, eller om hösten 1785, gingo tvänne större
Skepp, Kong Georg, fördt
af Capitain Portlock och
Drottning Charlotta, fördt
af Capitain Dixon, från London; togo kosan öfver Cap
Horn och Sandvichs-Oar-
n a, samt handlade hela kusten
utföre från Prins Wilhelms
Sund til Nutka. En Fransk
Ofrersättning af Dagboken öfver denna Resa är tryckt i Paris 1789, i 8:vo, 2 Tomer,
under titel: Voyage autouE
I
■   -
—' Fa-R-E-TAL;   :f   "
du monde,  et principalé-
ment å la Cote Nord-Ouest
de PAmerique,fait ett 1786,
■1786, 178.7 et 1788,   "'|1
1 Jan, 1788 gjorde Capi-
tain Meares sin: Andra Resa
på Skeppet £elix, åtföljd af
Iphigenia, för dt af Catpitaiii
Doxjolas. r Dagbokertföfver
denna Resa meddelas^är efter Engelska Originalet, som
år 1790 utkom i London, i
jjsto, med många förträffliga
Chartor och Kopparstick, un-
åer titel: Voyages made in
the|Years 1788 and 1789,
from China to the North
West Coast of America
m. m. F Ö R;E T A L. :
Et försök af de Förenta
Americanska Stateröa at dela
vinsten af denna kustens Päls^
handel, förekommer också i
denna Resa.
Den starke tilförslen af
Hafsutter - skinn väckte omsider CMnesiska Regeringens
upmärksanthet. Ghärfa, länge
vant, at för éit The och sina
Porcelläiner erhålla silfver, fick
i stället en yppigheta-vara af
mindre verkligt värde. Kieng
Löng trodde således Rikets
väl fordra et ällmänt förbud
emot Hafsutter-skinns införande. Förbudet utfärdades och
Handels-resorna på Américas
Nordvästra kuster uphörde, sedan de, jämte en ansenlig vinst §'    .   'FÖRETAL.      . ;   —.
för Reddarne, tilskyndat Jord-
beskrifningen och vårt slägtes
kännedom vigtiga framsteg.
Af de Journaler, som utkommit öfver dessa Handelsresor, äger den Dag-bok, Capitain Meares utgifvit, et ostridigt och afgjordt företräde, så
at jag icke et ögnablick kunnat tveka i mit val. ||.        ;
Gamla Upsala, den 18 Juli! 1797.
Samuel Ödmann.
as»
BB
9BS MEARES 's  RESA
NORDÖSTRA VERLDSHAtVET.
I en 20 Januarii 17(86 köptes i
Bengalen två Skepp, som utrustades til en Handels-resa på Américas Nordvästra Kust. Det ena kallades Nutka, och fördes af Capitain Meares; det andra, Hafsut-
tern, fördes af Lieutenant Tipp in g*
Den 2.0 Februari! voro de färdige at utlöpa; men i anseende til
förmånligt anbud af frakt, gingo de
i förväg, Hafsuttern til Malacca
ined Opium, och Nutka til Madras, at dit öfverföra Herr Burks
med des sällskap, sedan man utsatt
irfötesplats på förenämnde Kust af
America.
fe
K Bashi-Öarna.    1786. Junius.
%
Den 27 Mars ankommo vi til
Madras, efter en ovanligt kort resa,
och försågo oss med ytterligare förråd, helst vi uti Bengalen blifvit
tnapt utrustade. Jämte vår besättning, som bestod af 40 Européer, in-
togo vi i Madras tio Lascarer; men
kunde, til vår stora saknad, icke erhålla någon Skepps-timmerman.
Til Mala c ca gick vår resa så
trögt, at vi icke förrän den 27 Maj
där kunde kasta ankar. Skörbjug-
gen hade då redan börjat visa sig;
Såsom Lieutenant Tippin g redan af-
gått från M a 1 a c c a, inhämtade vi
skyndsamt ved och vatten, samt gin-
go, den 29, til segels. Den 22 Junii
fingo vi Bashi-Öarne i sigte, och
kastade, den 26 > ankar vid G raft o n->
ön, i en liten vacker vik på 6 famnars vatten* Denna vik omgifve*
af höga kuster, som äro upodlada
til högsta spitsen, och med stängsel
afdelade l täppor.    Nära hafvdt låg Baski-Öarna.    1786. Julius.     5
en stor By på en angenäm högd.
På bergens sidor äro vackre lundar
kringspridde, och en strid ström ge-^
ilomskär den närliggande daien. Fvra
år förut hade Spaniorerne satt sig i
besittning af dessa Öar, i hopp at
där rikta sig med de ädlare Metaller.
Gouverneuren och hans Garnison
emottogö oss med mycken höflighet,
och lade intet hinder för d^n lilla
byteshandel vi drefvö med Oboerna,
som ryckas vara et ganska menlöst
folk. Vi dröjde där fyra dagar, och
inskeppade imedlertid en stor myckenhet svin, getter, hemfoglar, yams-
rötter och söta potater, dem vi til-
bytt oss emot Järnstänger*
•Den 1 Julii lemnade vi Bashi-
öarne och styrde Nordost, långså-t
Japanska Skärgården, dock utan at
se land. Då vi til rygga lagt den
25:te nordliga Latituds-graden, mötte
oss beständig mist) stundomså tjock,
å i*, tams vnsMiya
SI
4       Pcit Sopka.    1786. JiäiuSi
at man icke kunde se från Skeppets
ena ända til den andra. Den i:sta
Augusti, uptäckte vi Oarne Amluc
och Atcha. "Vi ankrade vid den
förra, och tilbragte där två dagar,
under hvilka vi hade besök så väl
af Ryssarne, som af de Infödde. Under
vår segling därifrån til Unalaschka,
drefvos vi emellan fem öar; och såsom vi icke kunde se oss före, blefvo
vi, endast genom Försynens styrelse,
räddade från de många faror, som
omgåfvo oss på alla sidor. Anda från
$5:te til 35:te Graden, var töcknet
så ouphorligt, at vi blott två gånger
kunde taga middags-hogden. Nämnde
fem Öar äro af Coxe beskrefhe uti
Ptyska Up täckt erna under namn
af Pat Sopka. Samme Författare
anför ock de månge Ryske Seglare
som blifvit förolyckade emellan dessa
öar och Kamtschatka. De äro
obebodde, och tyckas endast be-
åta   af   ofantliga   klippor.      Tvänn®-
m 11—jm r i '■i-mmaämiimmtmmmm jPat Sopka»    1786. Jtugustus.   5
hafva skapnad af ordentliga Såcker*
toppar.
Den 5:te Aug. funno vi oss om-
Lb
ringade af en stor myckenhet Gano-
ter, syslosatte med Hvalfisk - fänge.
Folket betraktade oss och vårt Skepp
med mycken förundran, och styrde
därpå sin lilla Flotta åt Norden. Vi
togo däremot kosan mera Södväst,
i den förmodan, at strömdraget fört
oss för mycket åt norr. Töcknet fort*
for så ogenomträngligt, at vi icke
kunde se tretio alnar från Skeppet.
Följande natt blefvo vi förskräckte af Sjö-svallet emot Kusten.
Wi vände strax, och sedan vi et par
timmar drifvit, satte oss samma buller
i ny förskräckelse. Vi vände å nyo,
och fingo i dagningen Öfver Masttoppen en skymt af landet, som tycktes vara hölj dt af snö. Men dimman
blef snart ogenomtränglig, hvilket
annju mera ökade fasan af vår belä- 6   Östra Hafvet. 1788. Augustas,
genhet. I fyra dagars tid sökte vi
förgäfves någon genomfart, kastade
af och an emellan grund och bran
ningar, Vi trodde oss hafva, genom
något trångt sund, ingått i en Vik
med rysliga Kuster, hvarifrån ingen
annan utgång  gafs, än sjelfva inlöp-
O       <J
b om morgonen klarnac
luften, så at vi fingo i sigte de faror
vi undgått. Vi sågo oss omgifna
med Kuster af förfärlig högd, h vilkas sidor voro, två tredjedelar från
toppen,   klädde   med  snö,     Sjelfva
pet. På i5o aliiars afstånd från klipporna fanns ingen botten, och vid den
tvärstupande stranden var all ankring
fruktlös.
ii
landet var otilgängligt i anseende
til des skyhöga lodräta klippor 1
som utgjorde en ordentlig YdXL, utom
de ställen, dar hafs-svallet tildanat
urholkningar, emot hvilka vågen gaf
det varnande buller, som bidragit til
sxräagHHmHS
* : Unalaschka.    1786. ^4ug.
vår räddning. Vi sågo äfven tvänne
inlopp; det ena åt Söder, hvarigenom
vi blifvit indrifne, det andra åt Nor*
den, hvarigenoni vi sökte oss utgång.
Därpå togo vi kosan åt Öster, samt
seglade emellan Unalaschka och
Un a mah med stark nordlig vind.
Strömmen emellan dessa Öar gick
icke mindre än sju Knop i timmen,
Jivilket åstadkom en förfärlig sjö'
gång.
Då vi kringsegiat södra ändan
af Unalas chka, kom en Ryss och
lotsade oss in uti en Hamn, nära det
stället, hvarest Capitain Cook legat
för ankar och inhämtat Förfriskningar.
Ryssarné på dessa Öar komma
från Ocliotsk och Kamtschatka
uti Gallioter af 5o Lästers Drägt,
med 5o til 60 mans Besättning. Uri-
der sit vistände härstädes, som påstår 8 år, updraga de Skeppen på någon tjenlig, plats. Efter nämnde
tids förlopp blifva de aflöste. - Imed-
f]
Al
3
7k it
fk
Vi
K t
m
¥
TJnalascfika.
ijc
6. yiug.
m
lertid jaga de har H af su t trär och
andra Kreatur, dém Naturen kläd t
med Pälsverk. De Infödde syslo-
sättas med samma göromål, inen nöd-
gas gifva v frukten af sin möda i Skatt
til Ryska Kejsarinnan, som ensam
äger ortens handel. I ersättning bekomma de små lotter af snus , som
utgör deras högsta vällust. Nar cle
erhålla    denna   högt   älskade   Vara,
o /
Jefva de nögde med sina usla vilkor,
ofver hvilka de sannolikt aldrig kom-
ma at höja sicr. Järn och andre Euro-
peiske Varor aro hos dem så sällsynte, som hos deras grannar på fasta landet.
Ryssarnes hus äro byggde på sam-
ma sätt som de Inföddes, men af större vidd. De bestå af gropar, grafde i
orden. Eri Främling kan lätt nedfalla
i dem, utan minsta förmodan, at han
ar så nära et hus, emedan ingången
til dem består af en öpning på taket,
genom hvilken man nedstiger på en ^Unalaschka.    1786. yiug.
Stock, som til den ändan är försedd
med inhuggna skåror. Första aftonen
tildrog sig en sådan händelse med vår
förste Officerare och Fältskären. Då
de skulle gå tilbaka från Ryska By en,
Försvunno de med hast, i det de ned-
' föll o genom en af dessa öpningar och
o 10
påtrugade et inländskt hushåll det
mast oväntade besök. Bestörtningen
var lika stor å bägge sidor. De Inf ödde foro ut från stället med all den
skyndsamhet deras fruktan kunde
åstadkomma, och lemnäde Herrarne i
den farhåga, at det ofredade Husfolket, hvars fridsam a lynne man då icke kände, skulle kalla sina grannar
til hämnd af detta oskyldiga inbrott.
« o
Men då de upgått i fria luften, funno
de, at det fattiga folket, i sin förskräckelse, flyclt til Ryska Byen. Följande
dagen blef händelsen förklarad, och
husägarne, med en skänk af Tobak,
rikligen godtgjorde för den föregående
aftonens oförmodade buller.
■i
i Vnalaschka.    17S6. Aug$
Sidome af dessa Boningar äro in«
delade i sofrum, och hudar tjena til
bädd. Midt uti rummet tillagas hushållets föd-ämnen och ätas. Under ganska
sträng köld nyttjas lampor i stället för
ved. SåsomjÖn icke frambringar något
slags träd, så är förråd af bränsle,
sparsamt, och består endast af de
träd,   som händelsevis med vågorna
' o
drifvas från fasta landet, Både Ryssarne och de Infödde lefva helt och
hållet af fisk, den de doppa i trän;
dock med den skilnad, at de förre
koka sin mat. Däremot sågo vi ofta de Infödde äta, eller rättare sluka,
hufvudet af en Torsk eller Helgeflundra, just som den drogs up ur
vattnet, och det med en glupsk förnöjelse. Vildt Silleri är den enda
växt, som af Ön frambringas, och
ätes så, som det plåckas af marken.
Ehuru Ryssarne så lång tid haft
Bonings-platser på dessa Öar, så ser
nian dock icke,   at de här i någon TJiialaschka.    1786. ^4ug.      11
del infört den minsta odling. De
hålla intet slags hemdjur, utom hundar. Ej Heller hade vi tilfälle at undersöka, om denna brist härleder sig
från ortens ofruktbarhet eller från
deras egen sorglösherll De göra sig
endast räkning på Hafvet och Floderna, som i stor ymnighet gifva dem
förträfflig fisk, och, om man skall döma så väl af Ryssarnes som Öboernes
starka och sunda utseende, så tyc-
kas de icke vara i behof af några
mera helsosama och styrkande födämnen.
Invånarne af denna Skärgård,
som äfven är känd under namn af
Räf-Oarne, utgöra en, ehuru lågväxt, dock stark folkstam, med runda fylliga åusigteii, utan alla tecken
til svag ställning. De vanställa icke
sina ansigten med ärr efter skärning
• ' o
och ristning, såsom deras naboer på
fasta landet. Til lynnet synas de
ock   vara   menlöse   och    fridsame. S@B
m
12      TJnalaschka.    1786. Aug<
Åtminstone är icke svartsjukan hos
dem rådande, emedan de aldrig förråda det ringaste missnöje, när Fram-
lingar få det infall at visa deras hu-
strur eller döttrar någon upmärk-
samhet.
De enda djur, på desse Öar, äro
Räfvär, af hvilkä somlige fås svarta
och bära et skinn af ganska stort
värde. Under vårt vistande härstä-
des, försökte vi inleda Ryssarne i
handel med oss; men de höllo sina
Pälsvaror så* dyra, at vi icke kunde
betala dem. Därtil bidrog äfven, at
de nästa år väntade sig blifva aflöste.
Hamnen, där vi ankrade, ligger 54
gr, 2 min. Nordligt, och 193 gr. aS
min. Öster om Gr e en vi c h.
)en 20 Aug. lemnade vi Una-
|aschka, och beslöto följa fasta landet,   til des vi til rygga lagt Simma*
gins-Öarne.
et var oss angeläget
o o
at befrias från grannskapet af Ryska HHiumagins-öarna. 178S. Aug. i 3
Nybyggen, emedan vi visste at inga
Handelsvaror kunde erhållas, innom
den trakt de besökte. m
Den 27 Aug. up täckte vi Shu-
m a g i 11 s - Ö a r n a. Ungefär fyra Sjömil från Kusten, mötte oss en stor
myckenhet Cano.ter, af lika byggnads-
art med dem vi sett på Raf-Öarna.
Vifefunno j också folket af samma
drägt och upförande,, som på sistnämnde Öar.
Det synes, som skulle• Ryssarne,
af någon politisk orsak, förbjuda
denna Skärgårds Invånare at nyttja
större Båtar, än de, som bära en enda person. Desse Canoter äro vanligt af ungefär 12 fots längd och 20
tums bredd, samt spitsiga åt bägge
ändar. Midt på där mannen sitter,
är Båten omkring 20 tum djup. Så-
dane Canoter äro här bruklige alt
ifrån Bering s-S un de t, som åtskiljer
Asien och  America,  samt hela Ku-
u HMTa
II til
14   Shuntagins-Öama* 1786. Aug*
sten utfcre til Cap Edgecitmbes*
Somlige bära val tre personer, men
de fläste blott en eller två. Vrän-
gerne äro gjorde af tunna Ceclér-
slåar, hopsydde med HvaLfisk-senor.
Til beklädningen nyttjas Hudar af
Skalar och Lam an ti ner*). Skörtet
af den skinnråck Öboerne bara, ut-
bredes öfver hela Canöten, och hindrar den minsta vattendroppa at in-*
tränga.    Med en åra gifver man des-
o • o
Sa Båtar en aldeles förundransvärd,
fart, och de gå ut i alla väder.
Vi hade redan upnått den 28
Aug., och likväl icke dragit någon
fördel af vår resa. Men såsom vi nu
til rygga lagt alla Ryska Nybyggen,
hoppades vi ännu innan vintren, som
snart förestöd, göra en förmånlig handel. I sådan äfsigt beslöto vi upsoka
en Hamn, Väster öm Cooks Rivier,
*) Trichechus manatus<    Lian.
mm Co oks nivicr.    ifö6. Aug*   -to1
En öp ning visade sig på Kusten, ;öch
tycktes tildanas af en O. Vi styrde
därinn, och väntade ständigt påhälsning af ortens infödingar. Sedan vi
där seglat 20 sjömil*, > träffade vi eri
Canot, som kom ifrån inre landet
och förde tre man. En af dem, som
hos oss gick om bord, befanns varat
O '
Ryss. Han var en ganska förståndig
man och underrättade oss* at On kallades Ko di ak, at Ryska Besättningar
m\t tre Gallioter där vistades i sina
ärender, och ät en annan Ö, af samma namn, fanns jämte Kusten.
Detta möte var icke angenämt
och nedslog vårt hopp at erhålla någon handel emellan Shumagins-
Öarna och Cooks Rivier. Vi seglade därföre til Cap Douglas, som
ntgör ena spitsen vid denna Flod.
Så snart vi där ankrat, kommö flera
Canoter med nägdens Invånare, som
sålde två eller tre Utterskinn, hvart-
dera för ungefar en mark oarbetadfe
fe* 16    Co oks Rivier.    1786. Zius*
' o
Järn. De tycktes hjerteligen fägna
sig åt vår närvaro, och erbödo oss
til skänks alt hvad de hade i sina
båtar. Såsom de aldeles vägrade at
emottaga Tobak, slö to vi, at de icke
drifvit någon handel med Piyssarne;
men då de tillika immerfort ropade:
English, English, var klart, at
vårt Skepp icke var det första, som
där visat sig.       Vi  fingo  sedan ve-
o o
Ja, at Capitainerne Portlock och
Dixon varit där före oss. Canoterne
lemnade oss snart,   och begåfvo   sig
' o o
npföre strömmen at skaffa flera skinn*
Följande dagen ankommo två stora
båtar, hvardera med 18 man, hvilka
befunnos vara Ryssar, som gjort en
handels-resa til C o o k s R i vi e r. Hvar-
je Båt förde et fältstycke af metall och
et eld-gevär för hvar och en af besättningen. De hade nu lemnat sin
sommarplats, som är en låg Ö i
nämnde Rivier, och begåfvo sig til
sina vinter-qvarter på Kodiak. Prins Wilhelms Sund, iy86. Sep t* 17
Vi hade redan den 20 Sep t.,
och väderleken började blifva så
högst  stormig,   at  vi  beslöto  lemna
O O '
Co oks Rivier, och fortsatte kosan
til  Prins Wilhelms   Sund,  för  at
i cl vår an
dar til b ringa vintern.
O '
konist til Snug Corner Cove i
nämnde Sund, var vädret ganska
häftigt, och ingen af de Infödde visade sig där, under tre dagars tid.
Vi slöto däraf, at de Infödde lem-
nat Kusten och flyttat til blidare
luftstrek. Under våra vandringar på
Kusten, sågo vi några träd nyss
huggna med Järnyxa, samt et qvar-
lemnadt Bamburör. Vi öfvertygades
däraf, at något Fartyg nyligen besökt
denna orten, och såsom vi här utsatt möte med Hafsuttern,, så an-
sågo vi troligt, at detta Fartyg här
lagt til och redan återgått til China.
Vår   ställning   var   bekymrande.
Efter alt utseende funnos inge Invå-
'.1
H
A
• *■ 2 8 Prins Wilhelms Sund. 1786. Oct.
nare i nägden,   så at, om vi beslöte
där tilbringa vintern, intet hopp gals
Épp o ' 1 sr  o
at erhålla  nödiga Förfriskningar.    A
o o
andra sidan hade den svara väderleken redan inbrutit med beständiga
stormkast, snö och slask. Om vi
lemnade   denna vik,   voro   vi   högst
' ' o
ovisse,  huru  vida  något  annat  tjen-
' O i
ligt ställe kunde träffas. I sådant
fall  skulle   vi lätt nödgas   at   gå   til
o o
Sahdvichs-Öarna.    Sedermera äg-
de vi icke hopp,   det vare  Sjömän,
från denna angenäma Skärgård, skulle
i låta sig förmås at återgå til Américas
o o
ödsliga Kuster. Nit för Skeppets Red-
dare ve/kade således hos oss det beslut,
at, i Prins Wilhelms Sund, taga et,
ehuru g:anska vådligt vinter-läger.
Den 4 Oct. infunno sig åtskiliige Canoter med Inföclda, som up förde sig
ganska fridsamt och vänligt. De berättade, at et tvåmastadt Skepp, några dagar före vår ankomst, afsegiat, Prins Wilhelms Sund. i786. Oct.  19
och vi hade skäl at tro detta Skepp
vara Hafsuttern. De pekade på
sina hår, och gåfvo därmed tilkänna,
at de ägde et ymnigt förråd af Hafs-
ntterskinn; lofvade ock anskaffa ännu flera, om vi ville hos dem tilbringa vintern.
Sedan vi hade den tilfridsstäl-
lelse at finna Sundet bebodt, fattades endast en god hamn,, för at vidare stadga vårt beslut at där vin-
tra. Vi funno en sådan, och lade
där, den 7, vårt Skepp för ankar.
Folk sattes i land at bygga et hus,
där vare Smeder kunde arbeta, och
hvarest vi til äfventyrs behöfde inflytta en del af våra saker.
De  Infödde   gjorde  oss   dagliga
besök, och aflade otroliga prof af
sin skicklighet at stjäla. Ofta sågo
vi dem försöka at af Fartyg och Båtar med tänderne utdraga de spikar,
hvilkas hufvud icke voro tätt in-
drifhe.    .
i\ W-
m
RA
So Prins Wrilhelms Sund. 1786. Oct.
Ännu midt i October hade vi
gjort ringa handel. De Infödde samlades också i större antal och började blifva så orolige, at vi voro rådville om det vi emot dem borde företaga.  Mensklighet och klokhet åla-
O O
de oss at möjligast undvika våldsama
medel; men vårt folk nödgades gan»
eka ofta på Kusten leinna sit arbete,
och draga sig om bord,  emedan de
Cy C7 *
Infödde nedkoinnio från skogarne och
försökte borttaga de redskaper som
brukades vid byggnaden. Såsom de
arbetande icke voro på längre af-
stånd från Skeppet, än at vi lätt kunde tala med dem, så tilläts dem icke, at med sig taga skjut-gevär, om
' O . O J O 7
ej under en pålitlig Officerares styrsel, på det intet missbruk måtte ske
af sådane vapen. Vi hade ock funnit, at et enda Mousquett-skott från
Skeppet, förjagade de Infödda skyndsamt och säkert. Prins TPilhelms Sund. 1786. Oct. 21
Den 25 sågo vi et större antal
Indianer nalkas, än vi förut märkt.
Vi kalfe.de strax våra arbetare om
bord; men såsom de icke skyndsamt
7 4/
hörsamade denna befallning, land-
stego de Infödde vid stället, där vårt
folk arbetade. I samma ögnablick
förenade sig med dem et annat parti
från skogen.   Såsom de Infödde land-
o,
stigit tvärt emot alla våra tecken och
o
i trots af vårt uttryckliga förbud,
riktades emot dem tvänne Canoner.
Detta gjorde sin påsyftade verkan,
just då Indianerne som bäst sökte
bemägtiga sig våra arbetares yxor.
Ty då de sågo våra anstalter, ropade
de på vanligt sätt: Laulé, Laulé
(Vän! Vän!) och utsträckte sina armar til tecken af sitt fredsama tänkesätt.
Sedan vare arbetare gått om
bord, trodde vi oss böra skingra de
Infödde, som samlat sig til ganska
stort antal, samt visa  dem våra va-
♦1
%
v,
'1 S2- Prins Wilhelms Sund, 1786. Oct.
1 i
w
u
Mi.
pens öfverlägs enhet. Vi antände därför e en tolfpunding med druf-hagel,
hvilkas verkan på vatten-ytan försatte
de Infödde i sådan förskräckelse, at
hälften af dem hufvudstupa kastade
sig utur sina Båtar. Därefter lossades från stranden en trepunding med
1 o
kula, som til ansenligt afstånd stud-
sade utåt hafs-ytan, så at de Infödde
förvissades, det vi kunde styra våra
skott så långt och h var tå t vi önskade.
Under det de i sin häpenhet Öfver-
lade  om  det,  som  borde företagas,
' O '
låto vi förstå, at vi icke ärnade skada dem, så vida de upförde sig frid-
7 i o
samt och höfligt; tvärtom ville vi af
dem tilhandla oss skinn emot de va
ror vi meciöragt. uarpa visaae vi aem
o r
dera
dessa  varor.       Efter förnyade   gläd-
Ö
jerop afklädde sig strax alle de Indianer, som buro päls-rackar, och vi
tilbytte oss af dem 60 vackra Hafs-
uttrar emot skäligt vederlag af stora
spikar.      At   vidare   förbinda   dem,
Ii
må
MW Prins Wilhelms-Sund, J786. Oc£.
u
blefvo de förnämste dessutom ihug-
komne med skänker af glas-perlor,
och män lofvade så fort, som möjligt vore,   anskaffa flera skinn.
Detta försök var helt visst et öf-
verlagdt anfall, emedan Sundets Indianer aldrig gå på krigståg emot sina
landsmän i dessa stora Båtar, dem de
endast nyttja, at,  vid  hendtliga an-
J       )      7 / o
fall, bringa sina qvinnor, ålderstegna
och barn i säkerhet. Nu brukade
de dem, för at i land sätta et stort
antal på en gång, och därigenom så
mycket -säkrare hindra våra arbetare
at återgå om bord. Ehuru detta anslag misslyckades, hade vi dock ingen anledning at förmoda, det de
skulle af hålla sig från stöld af Järn,
så snart minsta tilfälle gafs at företaga detta yrke med framgång.
Vår belägenhet nödgade oss således ät af stå från xlet begynta arbetet på stranden. Däremot började   vi   täcka  Skeppet med  spärr-
«
1 24 Prins Wilhelms Sund. 1786. Oct.
lag och bekläda det på alla sidor,
hvilket vi ock verkstälde ifrån Caju-
ian til något mer än hälften af. vårt
Fartyg. Men på stranden blef snön
snart, af de täta fallen, så djup, at
vi icke kunde fullborda detta arbete.
Vi rönte sedan mycken olägenhet af
«/ o    -
detta hinder, emedan den täckta delen af Skeppet var en tjenlig spatser-
plats,    och   betäckningen   dessutom
idrog at. af hålla kölden från däcket.
en hade ock i nödfall varit en god
förskansning, om de Vilde skulle fått
O '
det infall at angripa oss, hvilket lätt
kunnat verkställas, emedan vi lågo
på alla sidor infrusne. I sådant fall
ägde vi likväl^ et säkert försvar i våra
Can o ner
Den 3i'October, föll Thermo-
metern til 52 gr. eller fryspunkten.
Morgon och afton fanns kylan ganska skarp. Til den tiden hade vi
fångat laxar i ymnighet.     N Men nu Prins Wilhelms Sund. 178G. Oct.^ 25
funno vi, at desse fiskar Öfvergifvit
de små floderna. I en dam emellan
två klippor, erhöllo vi, med tvänne
not-drägter,  så många vi kunde in-
O 7 O
salta för vintern. Til vårt dagliga
behof utsändes hvarje morgon två
man, som, efter två timmar, åter-,
bragte så många laxar de orkade bära*
Såsom rännilen, i hvilken desse fiskar
upstego, endast var en fot djup, så
behöfdes ingen vidare åtgärd,  än at
O O 1
blott slå dem ofver hufvudet med en
klubba. Detta var, utom nyttan för
vårt bord, et nöjsamt tidsfördrif för
vår besättning. Men denne tilgång
började nu uphöra. Änder och vill-
gäss, som hittils gifvit oss et ständigt förråd, begynte äfven samlas i
skåckar och draga sig åt söder. Dess-
o o
utom hade de Infödde då och då
bragt til oss några Bergfår*), cle ende land-djur vi sågo hos dem,  så at
*) Förnio dligerj,; Capra Ammon. Limv
__ II
26 Prins Wilhelms Sund. ijSG.JVov.
vi äfven giort oss någon räkning på
' O 7 O OJ.
detta villbråd för vintern. Däremot
var, den 5 November, icke en enda
hafsfogel mera synlig,  och den femlV
o <y        o * ■ * ji
fot djupa snön, som var los och torr,
gjorde all jagt til lands   omöjlig.   Fisken gick til hafs och  vikarne bela-„
des med is.      De hiskligt höga ber-
o o
gen, som omgåfvo oss på alla sidor,
voro nu snöklädde ned til vattenytan. De Infödde lefde endast af
hvalfisk-kött och trän, hvilka lifs-
tnedel de tilredt for vintern. Ifrån
den 2 Nov. var isen emellan Skeppet och Kusten så stark, at besättningen kunde löpa på skridskor, h vilken kropps-rörelse gaf et nöjsamt
tidsfördrif och bidrog til hälsan.
Under hela Nov. och Dec. be-
funno vi oss alla ganska väl. De Infödde upförde sig äfven fredsamt och
vänligt, ehuru de icke kunde aflägga
b*?
:>ö
sin böjelse at stjäla, så at vi ständigt Prins Wilhelms Sund, ijS6, Dec, 27
nödgades se dem på fingrarna. Större
delen af Dec. höll sig Thermometern
vid 20 grader. Vi hade då, vid middagen, blott et svagt och glimmande
ljus. Middags-solen var endast 6 gr.
hög, och' bortskymdes af de söder
om oss belägna berg. Vi saknade
således både solens angenäma ljus
och des lifgifvande värma. Hiskliga
berg bortskymde största delen a£
himlahvalfvet och kastade Öfver oss,
afven vid middags-stunden, en mid-
O '
natts-skugga. Landet var otilgängligt
i anseende til den djupa snön, så at
vi stängdes från alla andra ti dsfordrik än de vi kunde njuta inom oss
sjelfva, och från alt annat understöd,
än det vi hade oin bord. Detta var
dock endast första up trädet af våra
vederrnödor.
Nyåret ingick med ökad köld,
som åtföljdes af svåra snöfall. Våra
däck kunde nu icke afvärja de hår-
&.
1 28 Prins Wilhelms Sund. 1787. Jan
7^7
B. fr :
V
w
fr.
I*
da natt-frosterna. Innan til bekläddes de med et tums rim - frost,
som aldeles liknade snö, ehuru tre
eldar ständigt underhöllos tjugu tim-
O j     o
mar af dygnet, så at, när de först
uptändes, däcken flöto af vatten.
Stundom läto vi elden brinna natt
och dag; men röken var därvid sa
odräglig,  at folket, som  då  började
O       ö   » 7 i
insjukna, därifrån härledde denna
olycka. Midt uti Jan. hade vi tolf
sängliggande af skorbjugg, h vilkas
antal, emot månadens slut, ökades
til tjugtitre. Fvra dödcle och vår
Fältskär var nästan utan hopp. Förste Officeraren, hvilken fann sit bröst
angripet, på et sätt, som plägar förebåda snar och olycklig utgång, frälste sig därmed, at han beständigt
tuggade unga skott af Ceder, och
nedsväljde saften. Men såsom detta
medel var ganska osmakligt, kunde
få sjuke förmås at däraf betjena sig* Prins }Vilhelms Sund. 1787. Febr4. 29
Emot slutat af Febr., hade Skör-
iuggeii så tiltagit, at tretio personer
)      OQ- • O       ' X
af besättningen icke mera kunde lem-
na sina hängmattor. Fyra af dem om-
kommo. Därjämte voro våra förråd
då redan så medtagna, at, om ann
någre skulle tilfrisknat, inga tjenliga.
lifsmedel funnos, med hvilka helsan
kunde fullkomligt återställas. Desse
bedröflige omständigheter gjordes än-
•   o o 07 ■
nu mera kan b are genom besättningens nedslagna sinnen. Man var i
allmänhet så intagen af misströstan,
at de minsta tecken af SkÖrbjugg,
ansågos såsom förebud til oundviklig
o ö
undergång.
1
i
4
V,
m
Under Jan. och Febr. månader
sig Thermometern til större de-
vid   15 grader,   och   föll   någon
höll
len vid
&iWU'^1    J ~^" *^^ *fc^^
gång til 14.  Denna stränga köld oak
t»'
tad, besökte oss de Infödde efter
vanligheten, endast klädde i sina rackar af Hafsutterskinn och skälhudar; 5o Prins Wilhelms Sund. ijSj.Febr.
I,  ti
Fr,
oftast af de sistnämnda, med utvänd
hårsida. Denne klädnad gaf välderas
kroppar något skydd; men för öfrigt
gingo de barben ta, utan någon synbar olägenhet. De tvcktes vara äf-
ven  så forlägnc,   som vi,   om föd-
O ' '
ämnen, och såsom vi hade flera fat
Hvalfisk-trän, den vi samlat för våra
lampor,   tiggde  och  erhöllo de altid
X ' 00
någon undfägnad af denna för dem
yppiga läckerhet. I deras tanka härledde sig den farsot, som ibland oss
tagit öfverhand, från vår försumlighet
at njuta detta smakliga och helsosama
7 o
ämne.
I början föll det oss ganska oyan-
tadt,  at de noga   kände  vår förlust
» o
af manskap och stället där vi begraf-
vit de afledna. De utmärkte i synnerhet en plats, där vi, med mycket
arbete, jordat Båtsvennen, som, genom sin skicklighet at blåsa Flöjt,
väckt deras upmärksamhet och aktning.    Vi trodde först, at de utspio- Pr ii is Wilh el ms Sun d. 17 87. Febr. 31
neråt detta, för at uppäta våra af-
ledna, emedan vi icke tviflade, det
de ju voro Cannibaler. Men vi fin-
go sedan veta, at de därom blifvit
underrättade genom utposter, dem
de ständigt höllo i nägden, på det
icke någon annan stam af de In-
födde måtte komma och handla ined
oss, utan at til dem lemna någon
del af vinsten.
Såsom de dagligen besökte oss,
så trodde vi deras hemvist icke vara
mycket aflägsne ifrån Skeppet, ehuru vi ej kunnat up täcka dem. Men
vi inhämtade nu, at desse Indianer
äro et vandrande folk, som icke äger
några fasta bopålar, utan sofver hvar
det kan och när  det behagar,  samt
O '
äfven så mycket vandrar om natten,
som på dagen. Under nätterna up-
tända de  aldrig   eldar,   emedan de
O 7
frukta at Öfverraskas af andra stammar, med hvilka de tyckas Jefva i
ständig fiendskap.    Desse måste öf-
* OB
K.
ml
52 Prins Wilh el ms Sund. 1787! Mars
ver isen komma at angripa dem:  ty
OX ' «/
såsom inan här icke känner bruket
af sno-skidor, så kunna, denne årstid     inga  tåg   anställas   genom  sko-
7 o o o
cli l i ii.CL.
Mars månad medförde ingen lin-
di ing af vår nöd. Kölden fortfor at
vara lika sträng.     I början föll myc-
O 7 J
ken sno , som ökade antalet af de
sjuka och förvärrade dem, som redan voro angripne. Vi förlorade vår
Fältskär och Styrman. Denne förlust, särdeles af den förre, var i vår
belägenhet dubbelt känbar.
Förste Officeraren fick et nytt
anfall, men tog sin tilflygt til det
medel han förut nyttjat med fram-
gång , nemligen kropps-rörelse och
saften af tuggade Ceder-skott. . Af
dessa gjorde han en decoct, som var
högst vedervärdig och svår at behålla,   ehuru starkt  den  än  utspyddes.
Den
;
B» Prins Wilhelms Sunch ij&j.Mars. 35.
30en åstadkomtfokästning, innan den
JL O   '
visade sin helsogifvande verkan-, och
det är troligt, at denna rening banade väg för den kraft, som sedan
dämpade Skörbjuggen.     Någre flera
X 7      <0<D O
tipmuntrades at följa hans exempel,
Jr J x       '
och återstäldes därigenom från en ganska vidt utseende belägenhet* Men
det är en särdeles olycka i denna
sjukdom, at man finner det förnäm-
sta medlet, nemligen kropps-rörelse*
o II y
högst motbiudande,  och därvid ro-
O J '
ner en plågande ångest,
X        O o
Vi voro nu beröfvade alt biträde af Läkare. -Sjel-f meddelade jag
de sjuka alt det biträde, som kunde
bero af den ömaste och upmärksa-*
Inaste skötsel. Min förste Officerare
och en Sjöman, som ännu kunde i
denne del biträda, voro åfven outtröttlige; likväl hade vi den sforgenj
at immerfort se vår besättning minskas.    Altför ofta nödgades jag åtaga
i
u
3' m
34 Prins TV^ilhelms Sund. 1787. MarS.
mig den bedröfliga mödan, at öfver
isen släpa de afiedna til kusten på
vår vedkälke. Ehuru srnärtande denna förrättning var, så medförde den
dock några Ögnablicks ledighet från
plågan, at innombord hora de sjukas
jämmer, och gaf mig utrymme at i
stillhet Öfverse vår fortviflade ställning. Alla våra s tyrkan d e' lifs - m ed el
voro förtärda* Vi hade för de sjuka
endast et litet förråd öfrigt af mjöl$
järnte skorpor och ris; men intet såc-
ker eller vin, at styrka deras krafter.
På salt kött och fläsk var ingen brist;
inen äfven om dessa ämnen varit tjen-
liga, så skulle man icke kunnat förmå de sjuka at njuta dem> emedan
de, for afsky, icke ens fördrogo at
Sé sådan föda.    Fisk och Fogel kun-
o
de ej under vintertiden erhållas. En.
Korp eller Hafsmåse voro sällsynte läckerheter, och en eller annan Örn,
som fäldes, gaf oss et högtids-mål.
Tvänne Getter, som under resan va-
sfei
BB9B Prins Wilhelms Sund. 1787. April. 3$f
rit våra kamrater, blefvo omsider,
ehuru ogerna, slagtade, och man ko-
O 'O '
kade på deras kött soppor, för de
sjuka i fjorton dagars  tid.
Vi  hade  redan upnått slutet af
Mars,   utan förändring i väderleken.
' o
Kölden var lika sträng; men solen,
som så länge varit bortskymd för våra
Ögon, och nu vid middags-tiden bor-
O 7 O
jade visa sig öfver bergens toppar,
gaf  oss   någon förhoppning.     Under
o o x±-       o
denna månad hade Therrnomeiern
merändels hållit sig vid i5 och 16,
ehuru den  någon   gång steg   til   17
grader* ^&ÉI
'
Början  af April hade starka frö-
7 X
eter med häftiga vindar. Emot medlet af månaden kömnio starka stormkast från söder. De medbragte nå-
gon ändring i vädret med häftiga snöskurar; men då vinden sprang til
norr,   återkom   kölden   med   vanlig I ; !
Ii. I .v
56 Prins Wilhelms Sund, 1787. Aprih
vanlig stränghet. Under sista hälften
lågo nämnde vindar med hvaran dra
i ständig strid, hvilket var oss så
mycket mindre behagligt, som vädret
o .0
därigenom bl ef tjockt och fuktigt. De
O 7 o
sjuke förvärrades, när Sunnan-vin-
darne hade Öfverhanden, så at vi^
emot slutet af April, åter förlorade
fyra Européer och tre Lascarer.- De,
som nyttjat saften af Ceder-skott, -vo-
ro nu så återstälde, a t de kunde på
däcket emottaga solens korta,  men
O '
välkomna besök. Denna framgång
foranlät flera af de sjuka at tilgripa
samma medel,  och någre låto Öfver-
tala sig at därmed fortfara. Men i allmänhet önskade de at aflida i frid,
utan at plågas med motbjudande läkedom.
Emot slutet af månaden steg
Thermometern i middags-solen til 52
gr., men föll om nätterne til 27. De
tre siste  dagarne bragte de Infödde
,   o o
oss et litet förråd af sill och sjö-fogel.
v Prins Wilhelms Sund. 1787. April. 5?
Jag utdelade sjelf fisken ibland dé
sjuka, som emottogo denna närande
föda med obeskriflig fägnad. De Infödde upmuntrades tillika, på alla
möjliga sätt, at vidare förse oss med
7       O 7
sådana föd-ämnen.
De började äfven trösta oss med
den försäkran, at kölden nu snart
vore förbi.    De hade ständigt under-'
o
lättat oss, at sommaren skulle infalla
vid medlet af Maj. Solen började nu
göra en stor bågfe Öfver bergs-toppar-
ID O O 1 i
ne, och middags-tiden var ganska up-
lifvande. Fisk erhölls ofta, och vi
begynte hoppas, at de öfrige af besättningen skulle lyckligt blifva räd-
C7 •'O
dade.     Desse   omständigheter' gåfvo
o c?
åt de sjuke sådan styrka, at månge
läto bära sig på däcket, at njuta solens upfriskande värma. Men då de
konirao i fria luften, Öfverföllos de
af svimningar. Det är märkvärdt, at
månge, som Öfver förmodan bibehållit sina  krafter  och aldeles  icke
i&mk
\\
ammmmm
— SI
38 Prins Wilhelms Sund. ijfy.Maj.
klagade, så länge de lågö i sina bäddar, vid minsta rörelse, angrepos af
de faseligas te plågor och täta dånin-
gar, så at man väntade det hvart
ögnablick skulle blifva deras sista,
I detta tilståud förblefvo de inemot
en half timme, förrän de återhämtade sig.  Samma olägenhet röntes, om
O O 7
man blott rörde vid deras hängmattor,
-Ti'.        O
Den 6 Maj skedde én förun-
dransvärd omväxling af alt, som öss
omgaf. De Sjömän, som icke blif-
vit   aldeies   utmärglade,   återståldes,
O I T
såsom af et underverk, genom decoct.
'   o
Vi hade nu så mycken fisk vi hunno
förtära, samt til ombyte flera slags
sjö-foglar, som anskaffades af de Infödde, Äfven hade vi sett flera skockar af Änder och Villgäss sträcka öf-
ver Skeppet, fast utom skott-håll,
Den  17 kom et sällskap Infödde, anförde af Shinaway,   Hofdin- Prins'Wilhelms Sund. 1787. Maj. ^9
gen öfver Sundet, med mycken högtidlighet,   at Ivckönska   oss  til som-
0 7 j
marens återkomst. De underrättade
oss, at de sett två Skepp i Hafvet;
en omständighet den vi med svårig-1
het kunde tro, ehuru den bestyrktes
af flera. Men den 19 blefvo vi därom förvissade, då tvänne Canoter
kommo och til oss lotsade Herr
Dixon, som, i sällskap med Capitain
Portlock, utgått från London at
handla på dessa kuster, och nu, efter erhållen tidning af de Infödda,
lemnat Ön Montagu, för at upsö^
ka oss.
1 vår belägenhet kunde ingen
gladare händelse inträffa, och vi emot-
togo Herr Dixon med glädje-tårar,
såsom en til vår räddning sänd
skydds-ängel. Jag vill ej heller neka,
det vi af Capitain Portlock erhöllo
betydlig hjelp. Men såsom han i sin
Dagbok upgifvit, det han emot oss
utöfvat den barmhertige Samaritanens
%.. 1 rå
%o Prins Wilhelms-Sund, 1787..M2/,
kärleks-verk, så bör jag tillika an--
jnärka, at han, under de strängaste
vilkor och stundom med oredlighet,
räckte oss bistånd, samt,af vår olyckliga belägenhet drog all den fördel
o o
o
\J.i.%
som stod, i nans magt%
Den r2:te Maj kändes middagssolen ganska verkande, och Sunnan-
infinna
sig, som g]or
o
Di
vindar började
de luften mild och angenäm.    Ther
anometern steg i skuggan til
O oO
inen föll om natten til frys-punkten
och beklädde, med en tunn is-skor-
pa, livad dagen uptinat. Hafs-isen,
som omgaf oss, började dock lossna
från stränderna, där den sönderbröts
af ebben Ocll floden, som här stigen
och faller 18 fot. Fartyget begynte
ock svänga för sina ankare, sedan
isen smält omkring dess sidor. Vare
sjuke tilfrisknade ganska fort, ehuru
två än ytterligare ökade deras antal,
«om funno sin graf på denne förfär» rins Wilhelms Sund, xffi.Maj. 4*
Inre kust. Landet var imedlertid
höljdt med snö, och ingen grön växt
kunde ännu erhållas, utom Ceder-
skott, dem viitren skonat, och hvil-
3s.a voro et* kraftigt medel för livar
och en, som dfåndaktig t nyttjade dem*
Den 17 skeååe en allmänn is-
smältning uti viken; och då vi således befunno oss i fritt vatten, styrktes våra nedslagna sinnen af hoppet,
at en gång leinia detta för oss så
rysliga vinterläfcer,
Aiitalet af de Infödde, hvilka vi
sett i detta Sund, öfverstiger icke
fem eller sex hundrade personer. De
äro et starkt och härdigt folk, til
växten nästan resligare än vanlige
Européer, De äga ingen Stad eller
By, eller ständigt hemvist, ntan tåga
up ocl ned i Sundet, efter infall eller belof. De anse sig såsom egen-
doms-lerrar öfver hela nägden, och
tillåta ske någon annan, underlägsen fti
M
43 Prins Wilhelms Sund 1787, Maj,
stam där ingå, utan at erlägga skatt
för denna frihet. Men då de-undanträngas  af någon mäetigare Nation,
O ö    t t-      O 7
hvilket ock stundom länder, begifva
de   sig  til   vissa   klippor,    dit  ingen
O XX / ö
kan uns tiga utan tilljelp af stege,
den de äfven updraga, sedan de, på
samma ställe, satt sim. lätta Canoter
i säkerhet,
De hafva en Konung, vid namn
O  7
hin o way.      Han   Tar   en   ganska
ilderstegen    man    och    nära   blind.
ar nan, den föregående Iiosten,
första gången besökt3 oss, förde han
med sig tre qvinnor, dem han utgaf
för sina Hustrur, och hvilka följaktligen af oss bemöttes med tjlborlig
upmärksamliet, i det vi skänkte dem
allehanda saker, som synte* mast
falla dem i smaken. Men cfe ville
icke  med någon af oss  inlåti sig i
o o
den mast aflägsna bekantskap Dessa, samt tre eller fyra andra voro
de enda qvinnqr vi sågo blan^. detta Prins Wilhelms Sund. ijSj.Maj. 45
folk. Vi åstundade högligen at hos
oss behålla någon af ortens ynglingar, på det vi måtte inhämta underrättelser om de Inföddes språk och
lefnads-sätt: men detta förslag vägra-
7 O O
des beständigt,  ehuru vi erbödo,  at
O       7 '
äfven åt dem lemna en man af våra.
Konungen sjelf tvekade altid at hos
oss gå om bord, fastän en af våra
Båtsmän, under besöket , ständigt
förblef til gisslan uti hans Canot»
**.
I Oct, 1786 förde Konungen til
I o
oss en  ung flicka och utböd henne
til salu. Hop köptes strax for en
yxa och några glas-pärlor. I början
förestälde vi oss, at hon var en af
hans egna Hustrur; men hon lät oss
snart förstå, at hon var en fånge, ta-
' O     '
gen tillika med et parti af hennes
stam, som blifvit nedgjordt och up-
ätet, enligt ortens sed at handtera
alla fångar, som göras i krig. Hon
hade ensam   blifvit skonad,   för  at r«s*.
44 Prins Wilhelms Sund. iféj.Maf*
tipvakta Konungens Hustrur, hvilka
nu, kanske af svartsjuka, ledsnat vid
hennes tjenst. Vi behöllo henne hos
oss inemot» fyra månader, under
hvilka hon tycktes vara ganska nögd
ined sin belägenhet. Hon hade un-
derrättat oss, det hon hörde til en
södligare Nation, och vår föresats
var , at, följande sommar, besöka
'den kusten, i hopp at tilhandla oss
pälsverk, då vi äfven ärnat återställa
henne til sit folk. Men de olyckor ?
som öfvergingo oss, tilläto icke detta
O        O '
förslag verkställas. Hon beskref altid
Sundets Invånare såsom de vildaste
på hela denna kusten, och uprepade
immerfort, det endast fruktan för våra Canoner hindrat dem at mörda,
och upäta oss.
Under den häftige kölden i Jan.
och Febr. besökte oss någre stam-
snar, som lefde i granskap med hen-
ftes folk. Med dem 4sände hon bud
tilfsina   landsmän,   och  anmodade Prins Wilhelms Sund. ijBj.Maj. 45
dem at besöka oss. At än vidare
tmmuntra dem til en sådan resa, bi-
X '
fogade vi en  skänk af pärlor.    Vid
O X
den tid hon förmodade, infunno sig
ock någre  af dem uti tre Canoter.
o *
och medförde et litet förråd af skinn.
Hon bad enständigt om tilstånd at
afresa med dem; men såsom vi, näst-
följande sommar, hoppades draga nå^
7 ' If \U
gon fördel af de uplysningar hon kun-
O X     «7 •
• •ii
de meddela oss, så bifölls icke hen-
lies    ås tun dam     En
• i
t&it
uertict,   under
det mit folk en dag åt frukost, fann
o
'J
hon utväg, at gå i en af sina lands-
O ' ö
mäns Canoter, och vi såsfo henne ic-
7 o
ke mera. Vid den tiden, hade Skor-
bi uggen hos oss ännu icke stigit til
den förfärliga högd,  som den seder-
O O        7
mera upnådde. Icke desto mindre
gaf hon tilkänna, at samma sjukdom
var gängse ibland hennes landsmän,
och at de, så snart tecken til det
onda började visa sig, flyttade til
södligare  orter,   hvarest luft-streket
% ht
111
46 Prins Wilhelms Sund. ijSj.Maj*
var mildare och fisk i vmnighet er-
hölls, hvilke förenade fördelar altid
bidrogo til helsans återställande.
Ö
v}
Sundets Invånare af bägge kö-
nen bära korta hår, men af samma
längd   fram   och  bak.     Således   äro
o
ansigten i allmänhet  betackte
o
deras     nneijyfAn    i    r^llimianl
af håret,    och   de  nödgas imrnerfört
' o
åtskilja det, för at få fri utsigt. Man-
nerne hafva uti undra läppen, emellan des utstående del och hakan, en
skuren öpning, så at de tyckas äga
två munnar. På samma ställe set
man hos gossarne. tre eller fyra hål,
som til äfventyrs skola utmärka deras kön. O vin norna bära äfven så-
dana hål, i hvilka de fästa stycken
af Snäckskal, som likna tänder.
På bägge  könen är näsans mel-
ianbrusk genombårad.    I denna Öp-
o r
ning   bära   de   vanligt   en   stor   fiä-
O O 7
der, eller et stycke af bark. De
äldre manspersoner hafva   skägg   på
x do    i
Öfre   läppen   och   emot  hak-spitse
o
n
m Prins Wilhelms Sund. 1787. Maj. 47
hvilket om vintern vanligt är upfyldt
af is-sticklar. De yngre däremot synas uprycka skägget med roten. I
öfrigt äro kinnbenen utstående, an-
éigtet rundt och flått, ögonen små
och svarta, håret yfvigt, upsynen
vild och öronen fulla af hål, från
livilka et slags prydnader nedhänga
af ben eller snäckskal. Hals och an-
sigte bestrykas med rödt smink, som
förvandlas til svart, när man sörjer
afledna. 1 stället för puder ny tias
fogeldun. Hela klädnaden är en en-
da råck, gjord af Hafsutter-skinn,
hvilken hänger ned til knäet och lem-
nar  benen  blotta.    Men   den   drägt*
O    '
som nytjas uti Canoterna, är af Hval-
fisk-tarmar, och så gjord, at den ej
allenast täcker hufvudet, utan ock,
ined sina långa skört, tjenar at öf-
yerhölja öpningen, i hvilken man
sitter. Den hindrar således vattnet
at intränga i båten, samt håller tillika
kroppen varm och torr.   Denna man-
-
i
i
1 r I'
v*
Éi Prins Wilhelms Sund. rn§i.Mai*
tel kan äfven anses för de Inföddes
hufvuddrägt, emedan de tilbringa sin
masta tid uti Canoterna.
På denna kusten finnas alla der
slag af Furu och Ceder, som växa
på motsvarande stranden af America»
Där träffas älven Serpentaria och
Gingseng. Åf denne sistnämnde föra   de   infödde   ständigt  ined  sig et
o o
litet förråd til läkedom; dock kunde
vi icke däraf erhålla någon myckenhet. Skogarne äro tjocke och sprid-
de ungefär Öfver två tredjedelar af
bergens sluttning,  hvilka förlora  si&
O O ' <J
i ofantliga massor af nakna klippor*
o fl
Svarta Cedren fthe black Pine), som
v
M
här   växer   i   stor   ymnighet,   gifver
«/ '       o
o
<rr
arr-virke.    Vi sågo ock, när
O
vi inlupo i Sundet, några buskar me
X 7 O
svarta bär, men  icke  någon   annan
frukt eller växt*    De högiändare plåt-
O X
ser voro ock då (i Sept.) redan höljde af snö, och de lägre utgjorde et
fullkomligt Pri/is
uiielmsSund. 170'
aj. 49
fullkomligt kärr, i af den smältande
snön,   som nedflöt från bergen.
De ende djur vi. här sågo, voro
Björnar, Ralf var, Mårclar, Bergfår och Hermeliner. Af de sistnämnde fälde vi två par, som hörde
til en särskild art från de vanliga.
Under den årstiden fanns här en
stor mvckenhet Villgäss, med mång-
J O 7 KD
faldiga andra vatten-foglar. Af skogs-
tbglar märkte vi endast Korpar och
Örnar.
Järn värderades högst af de Infödde, som tillika gåfvo företräde åt
7 o
sådana stycken,   hvilka hade någon
skapnad   af et  spjut.      Gröna   g
tas-
pärlor efterfrågades äfven, samt stundom röda och blå. Man var därjämte mycket angelägen at bekomma
våra ylle-rackar och andra aflagda
kläder, som tilhörde besättningen.
' o
De Infödde lefva hufvudsakligen
af fisk,   jtnen  gifva  Hvalfisk- köttet
»1        få' 4 1 9 mfmm-
I
Ir
5o Prins Wilhelms Sund. 1787. Maj.
företräde. Och såsom tranen, i deras   smak,   utgör   förnämsta  läcker-
' o
heten,   så  sätta  de  naturligtvis hög-
7 CO
sta värdet på de fisk-arter, som äro
mast tranfulle. Sällan tilrecla de sina fiskar; men då det någon gång
sker, uptänder man eld med gnid-
ning af två torra Geder-pinnar; stenar uphettas och läggas, tillika med
fisken , i et slags  korgar,  som hålla
7 O %D '
vatten. På sådant sätt förrättas kokningen; dock gör man\ sig sällan så
mycken möda ined sina föd-ämnen-
Vi sågo dem icke ens, under strängaste kölden,  vidtaga sådane anstal-
V7 ' O
ter, hvilket likväl torde härleda sig
från särskilde omständigheter, som
den årstiden gjorde deras köks-förrättningar mera besvärliga.
De   äro   visserligen    et   ganska
vildt   folk,   och   otroligt   kärislolöse
7 o
för alla kropps - smärtor* Vi sågo
däraf et ganska besynnerligt prof.
Under vintern hade» bland andre af- Prins Wilhelms Sund. 1787. Maj. 51
skräden, eh hop sönderslagne Boiiteil-
' X o
ler blifvit kastade öfver bord på isen.
En af de Infödde, som genomsökte
dem, i tanka at där finna något dugligt, skar sin fot ganska illa.    Då vi
O    ' O
sågo bloden strömma, pålade vi et
förband, och läto förstå, at detta var
det medel vi sjelfve brukade vid sådana fall. Men han och de öfrige
skämtade därofver, och uptogo glasbitar, med hvilka de, på det mast
besynnerliga sätt, sönderskufo armar
och ben, samt underrättade oss, at
intet dylikt kunde skada dem.
Sådant är, til lynne och seder,
det folk, innom hvars område vi til-
bragte en så bedröflig vinter.     Det
o o
var oss således en outsägelig* glädje,
at, den 21 Juni, lemna den viken vi
innehaft. Följande afton gingo vi
til Hafs. Sedan jag haft den olyckan at förlora tjugotre personer, utgjordes nu hela vår besättning af 24
man,  Officerare och de två Sjömän
-
a
i •
\t:
^
52
A
men ca.
7U /'
jag erhöll af Capitain Portlock, inberäknade. Ehuru någre ännu ej fullkomligt återfått sina krafter, så voro
O '
dock alle uplifvade af munterhet.
Vi mötte snart södliga vindar^
som medförde stark mist, hvilken
var ganska oläglig för nersoner i vår
o O     O X
ställning.    Vi an sågo clärföre ti enligt
o o JO
at hålla oss nära kusten. På tio
dygn upnådde vi endast den 67:de
graden. Folket x som på däcket icke
kunde fredas från väta, började klaga öfver plågor i sina knän, hvilka
så upsväHde at flere nödgades intaga
X o o
sängen.       Vi   beslöto   därföre   söka
land,   som låg  på blotta 4o sjömils
•
afstånd. Snart mötte oss et ansenligt antal Canoter af helt annat byg-
nads-sätt, än de vi sedt uti Sundet,
De voro gjorde af et enda helt träd;
ofta från 5o til 60 fot långe, men
endast af trädets bredd. Af alle varelser i mennisko-skapnad hafve vi
i aldrig sedt några mera besynnerliga i
America.    1787. , 53
• _   ■ »
och vanskapliga, än denna kustens
qvinnor. De hade, äfven som män-
nerne i Prins Wilhelms Sund, en
Öpning i underläppen, men mycket
vidare, emedan den gick en god
tum längre åt kindbenet på bägge
sidor.      I denna  öpning buro de et
X O
stycke trä, af minst sju tums om-
krets, til skapnaden ägg-rundt, och
en half tum tjockt, med en skåra i
kanten, som höll träet fast, sedan
det var inpassadt uti detta undre
munnhålet. Denna obegripliga til-
ställning uttärijar läpparna från tänderna, och gifver det hiskligaste utseende, något menniskjo-ansigte kan
antaga. Detta folk tycktes känna
Sundets Invånare, när vi beskrefvo
dem, såsom försedde med två munnar. Bägge folkslagens språk tycktes äfven äga någon inbördes slägt-
skap; men denna stam var mycket
talrikare. Ingen Sjöfarande har förut sedt detta folk, och vi hade, är- JlSk
• •■
54 Sandvichs-Öarna.    1787. Aug.
nat där tilbringa några dagar.    Men
o o o
natten gaf oss gynnande vind. Denna del af kusten ligger på 56 gr. 58
min. N. L.  samt 20 gr. 5 secunder
••rf
O. om Greenwich.
Med nordlig vind och klart vä-
der fortsatte vi vår segling til O wahie.
o      o
Om vår resa icke gått så lyckligt och
O J o
fort, hade vi haft föga hopp, at vårt
så illa medfarna Skepp, någonsin skolat upnå Sandvichs-Öarna. Följder af Skörbjuggen fortforo, så at
vi ännu förlorade en af besättningen,
O 7
innan vi hunno fram til detta hälso-
sania lufts trek, hvars västan-vindar
med skäl kunna sagas hafva til oss
burit hälsan på sina vingar; ty efter
tio dygn, räknade från vår ankomst
til denna Skärgård, uphörde all
klagan.
Vi dröjde där en månad, under
hvilken tid Öboarne tycktes icke
finna något högre nöje, än det, at
visa oss vänskap och gästfrihet.    De Sandvichs-Oarna.
1787. Aug. 55
emottogo oss med glädje, och sågo
vår afresa med tårar. Bland de många, som trängde sig fram, med out-
säjlig längtan at följa oss til England,
emottogs endast Tiånna, en Höf-
ding på Atuj, och Broder til Öns
högste Styresman.    Detta val ådrog
\    O «7 v?
honom alla hans landsmäns afund.
Om* denne älskansvärde man, får jag
meddela vidare underrättelse, i min
Dagbok öfver nästföljande resa.
Den 2 Sept. togo vi afsked af
Sandvichs - Öboarne, hos hvilka
vi tro oss hafva lemnat förmånliga
intryck af vårt upförande, äfven som
vi sjelfve voro intagne af erkänsla
för den ädelmodiga vänskap och de
tjenster de bevisat oss. Efter en ganska lycklig resa kommo vi , den 2
October, til Typ a, en Hamn nära
Macao.     f|P
Knapt hade vi där /fällt ankar,
förr än tecken visade sig til en häf-
m
*
•c
fl
ri 56       China,    1787. October.
Blftj
tig storm, den vårt bristfälliga Skepp
icke vari belägenhet at uthärda. Vi
blefvo tillika mycket orolige vid åsynen af två Franska Fregatter, f dem
vi sågo liggande för ankar på en mils
afstånd. Okunnige om Politiska ställ-
ningen 1 Europa, kunde vi icke göra
oss någon förmånlig gissning om deras ärende på et så ovanligt farvatten.
När vi  således   fingo  se   manskap  i
O 1
Båtar sättas ut från dem, förestälde
vi oss naturligtvis det värsta. Vi
gjorde oss intet hopp om försvar i
denna neutrala Hamn, utan väntade,
.■ut omsider en olycklig fångenskap
nu skulle sluta våra vedermödor.
Men vi erfore sedermera, at desse
Båtar utsändes til at, på et Spanskt
Köpmans-Skepp, upsoka några förrymda Sjömän. ■—j Men såsom vi
tycktes vara bestämde at intil sista
stunden förföljas af motgångar, så
voro vi knapt befriade från denna
fruktan, då vi uti Elementerna fingo
EBH China.    1787. October.        5y
en ny fiende. Stormen blef sa häftig, at den ena Franska Fregatten
med jnöda kunde liggga fast för
fem ankare. Vår belägenhet, ined
det enda ankare vi hade öfrigt, är
djå lätt ät uträkna. Oss återstod således blott at styra på stranden och
därmed  söka vår   räddning.     Detta
o
blef äfven lyckligt verkstäldt genom
biträde af Franske Capitainen, hans
Officerare och Sjömän.
Med   största   känsla   af  saknad
måste jag tillägga, det inge tidningar
7    o OO    7 o o
inlupit omr Herr Tipping, hvilken
således, med Skepp och folk, förmodligen funnit sin undergång i Haf-
vets vågor.
-I » m
X.W   MI"
Ätt.*
{*•■ ■■
K*.
11
*•
»■;!...'
b
rå t §P
■v •*'
i     B*-
år
Er . ,{< i   i
Capitain
T7
fe
ARES's
SEDNARE   RESA
til
Américas Nordvästra Kust.
\r   1788 i Januario,   inköptes  och
7 ' JL f
utrustades tvänne Skepp för denna
Resa; Felix af 23o, och Iphigenia af 200 Lästers drägt. De voro
i alla afseenden uträknade för ändamålet, kopparbeslagne,  gode seglare
7 JPJT O 7      O O
och tillika, af nog stark byggnad, at
uthärda de häftiga stormar, som un-
O '
der vintertiden råda i det Stora Haf-
vets nordliga delar. Atskillige hinder gjorde, at de icke, förr än den
20 Jan. voro färdige til äfresan.
Besättningen på bägge Skeppen
bestod af Européer och Chineser.
Desse sistnämnde, til antalet mindre,
antogos på försök. Chineserne anses för et raskt, skickligt och händigt
■ yrina.    1788. Jan.
59
folk. De lefva af ris och fisk. De
åtnojas äfven med smärre Hyror. Således var det et slags hushållning at
O O
använda deras tjenst. Vi hade ock,
under hela resan, skäl at vara nöjde
med deras upförande. Om någon
handels-plats skulle blifva anlagd på
Americanska kusten, vore et Chine-
siskt Nybygge där af märklig fördel.
Herr Douglas, som väl kände
Américas kust, antog befälet Öfver
Iphigenia, och jag öfver Felix.
Långt flere- Chineser än vi kunde mottaga, anhöllo om tjenst, ochv
de, som icke blefvo förhyrde, visade
deröfyer det tydligaste missnöje. Vi
utvalde endast femtio, som til större
delen voro Händtverkare af flera slag y
jämte några få Sjömän, hvilke förut
gjort tjenst på Chinas Jonker.
Vi togo äfven alla möjliga' mått
emot Skörbjuggen, som borde fruktas under en så beskaffad resa, och
för Sjömän är et så förfärligt plågo-
' M
m
	 IP
m,w
I
OO
China,    1788* Jan.
ris.     Således inskepnade vi en stor
X X
myckenhet Pdeias.se, The, Såcker,
och hvad vi för ofrigt trodde böra
förekomma, eller ock lindra denna
sjukdom.    Bägge Fartygen voro före-
7 OO «7   O
sedde med vatten, för nära fem månader, beräknadt til en Gallon på
nian om dagen, emedan rik tilgång
däraf utgör  et ibland  de kraftigaste
o o
medel at afböja detta onda. Varma
kläder af alla slag anskaffades så för
Européer som Chineser.    Med et ord,
X *
intet underläts, som borde befordra
en lycklig utgång af vårt företagande.
Bland andra föremål, som åt>
minstone icke voro egennyttiga, räknar iaer vårt beslut at, til sina hem-
i      O 7
orter återföra några Invånare af S an d-
vichs-Öarna och America, som
blifvit öfverbragte til China. Et antal boskap och andra kreatur inskeppades^ at i land sättas på de orter,
där vi trodde dem bidraga til Invå-
narnes fördel,  eller med tiden kun- China.    1788. Jan.
bi
na gifva de i detta Haf seglande Sjö-
män nödiga förfriskningar.
Under  det man fullgjorde en så
glad pligt emot  dessa Naturens  söner,  som, af nyfikenhet och förtio-
ende,, vågat sig så fjerran från   sin
hemort,   njöt Tunna,   en Höfding
från A tu j, hvilken jag år 1787 öfver-
fört   från  Sandvichs-Öarna,   vår
största upmärksamhet, så at hän återgick med et förråd, som gjorde honom
til den rikaste man i hela sin födelsebygd.  I synnerhet bevisade Herr Cox
denne älskansvärde Indian det största, ädelmod ,# i det han ej  allenast
för honom lät  anskaffa  et betydligt
antal af boskap  och andra kreatur,
utan  ock tillade   honom en summa,
penningar,  at använda efter sit fria
Val.      Men såsom  han  icke   hunnit
förvärfva nog erfarenhet, trodde hans
Europeiske vänner sig vara pliktige,
at med sina råd förekomma, det han
icke måtte förspilla den anslagna sum-
i
i ! 6i
China.    i?88. Jan*
SS»
'liffc
e
man på varor, dem han i en framtid
skulle anse med förakt.
Med möda kunde Tianna före*
ställa sig, det han så snart skulle blif-
va återförd til sin födelse-bygd, från
livilken likväl alla under af den nya
verld, dit han fann. sig bragt, ick
kunde skilja hans tilgifvenhet. Kärleken til hembygden, et intryck, som
•/O ' «6 7
tvckes   oskiljaktigt   från   menniskjo-
«7 JO i
lijertat i alla lägen och luftstrek, verkade kraftigt på hans själ. Den -varorna böjelsen för anhöriga och barn,
7 O ?
hade aldrig slocknat i hans bröst.
Iimom en och samma timme såg man
honom ofta småle vid nöjet af de nya
ämnen, som fastade hans Öga, och
med tårar tilkänna gifva sin saknad
af de ännu dyrbarare föremål han
lemnat efter sig, utan hopp at någonsin mera se dem.
Således, då han var förvissad om
sin snart förestående återresa til A tu j?
up väckte naturligtvis den tanken, at China.    1788. Jan.
65
han snart skulle omfamna en Maka,
den han älskade, och barn, hvilka så
ömt lågo honom på hjertat, tillika
med följderne af de nya kunskaper
han förvärfvat, den rikedom han ägde, samt föreställningen af de fördelar han skulle tilskynda sin hembygd, uti hans bröst -all den häftiga
"O     ' "*J\   o
glädje, en känslofull själ kan fatta,
men intet språk uttrycka.
Af naturen var han begåfvad med
förmögenheter, dem en skicklig up-
fostran skulle hafva upbragt til ansenlig högd af odling, och med dessa öma känslor, hvilka förbjuda hvar-
je uplyst at tillägga någon menniskja
som dem äger, namn af vild, den
må vara af hvilken färg eller från
hvad luftstrek som helst. När han
på Wampoa redd först såg de där
liggande Fartyg, sattes hans förundran i en verksamhet, som icke låter sig beskrifva. Han kallade dant
Britanniens Öar.     Men  då han 4
Ohina.    1^88. Jan.
m
m
#
#ij
■ i#f
ft
■
betraktade deras   invärtes inrättning
o
förvandlade sig  dessa första intryck
O »/
i nedslagenhet. Hans hufvud nedsänktes under tystnad, och en tår,
den han icke kunde'hindra, framträngde sig utur hans öga, såsom
det tycktes, öfver den underlägsenhet
han nödgades'  hos  sig' sjeif erkänna.
O O       j
Men samma vettgirighet, som förmått honom at lemna sit Fädernesland , i afsigt at återkomma med
nya kunskaper, väckte honom snart
ur detta tilstånd, och gaf et nytt lif
åt hans nyfikenhet. Han förrådda
snart en mer än vanlig förståpdighetj
i det han lätt åtskilde de flera Nationer han dagligen såg, ifrån Engels-
miin7 dem han altid kallade: Män
från Britanni. Chineser ansåg
han ständigt med en ovilja, som gick
nära styggelse. Deras rakade huf-
yud, utspände näshåror och uttryckslösa anletsdrag hade i hans själ väckt
den China.    1788. Jan.
65
den starkaste känsla af förakt. Chine-
serne tycktes ock anse honom med
et, slags fruktan, och livar han framgick, underlät aldrig den skrämde
hopen at öpna honom fri väg.
T1 ann a var af ungefär tretio-
två års ålder; nära sex fot fem tum
lång och af fylliga lemmar, som gåf-
vo honom anseende af en Hercules.
Van ät i sin hembygd emottaga äre-
betygeiser, upförde han sig med en
utmärkt värdighet. Han bar Europeisk drägt utan minsta tvång, och
hade ej allenast lärt bruket af hvarje
därtil hörande persedel, utan ock
sträckt sin upmärksamhet til deras
sammanpassning och de minsta omständigheter af snygghet och anständighet. Men han kunde aldrig fatta
värdet af våra \ gångbara mynt. När
han ville köpa något, och därtil be-
hofdes medel, begärte han altid Järn,
såsom den dyrbaraste metall i hans
ögon. \ ||v     5 ■I
ffllir
II
I Ii I
lWm
-66
China.     1788. Jan.
Hans första böjelse och beslut
. var at gå Öfver til England; men ehuru det mast förmånliga anbud honom
därtil gjordes, trodde dock hans vänner sig icke böra tilstyrka det, då
til äfventyrs intet tilfälle at återföra
honom til Atuj, skulle yppa sig.
Man beslöt tvärtom, at han nu borde hemsändas, om icke lyckligare,
dock med en rikedom, om hvilken
han aldrig kunnat göra sig hopp.
Men af alla de Artiklar, som utgjorde hans nu varande förmögenhet,
gladde han sig mast åt et Portrait af
honom sjelf, som, ehuru väl träffadt
til  anlets-dragen,   dock ofullkomligt
O ' o
uttryckte hans behagande väsende.
Under arbetet följde hans Öga hvart
och et drag af Mästarens pensel,
med högsta beundran. När målningen var färdig, emottog han den
med et slags högtidlighet, som gjorde  intryck   på  alla   de  närvarande.
led en sinnes-rörelse i   den vi hos China.    1788. Jan.
67
rhonom    aldrig   sett,    omtalade   han
O '
Co oks olyckliga ändalvckt. För första
»/O v
gången underrättade han oss, at et
blodigt krig blifvit fördt i anledning
af en tafla, hvilken han kallade den
Store Mannens Portrait, och som
blifvit lemnad til en af ortens mäg-
rigaste Höfdingar. Han tillade, at
denna tafla hos dem ansågs helig,
och at den vördnad de betygade för
henne, var den enda ersättning de
kunde gifva för den olyckan de haft,
at förstöra des Original.
Jag tror mig äfven här böra nämna, det vi, under det förra vistandet
på Sandvichs-Öarna, hade oräkneliga tilfällen at högakta Invånarnes
känslor, i afseende på Co oks olyckliga öde, och vi hafve all anledning
at tro, det de, med upriktig sorg,
deltaga i Europas saknad. Antalet
af dem, som med tårar, böner och
skänker, sökte utverka sig tilstånd
at gå til Britanni   och råka deras
'i
4
I B»
ffcmå
i
m
68
China.    1788. Jan.
älskade Co oks vänner, var aldeles
otroligt. Man hörde ouphörliga rop:
Britanni - Britanni! och folkets
sorgsna tystnad var obeskriflig, när
det underrättades, at denne afun-
dade heder endast tilföll  Höfdingen
■T IA NN A.     J
Kort före vår afresa gjorde Atujs
Öfver-Höfding,    Taheo,   oss et be-
O ' '
•sök,    omgifven   af alla   sina   Under-
7 o
Höfdingar. Såsom de trodde, atBefäl-
hafvarne öfver hvart och et Skepp,
som efter Co oks död hade besökt
deras Öar, voro alle Söner af denne
store Sjöman, så beklagade de, med
lifligaste åtbörder, det öde honom
öfvergått, och under det de hvar för
sig sökte ådagalägga sin oskuld i
denna händelse, förenade de sig at
afmåia den Öfverraskande sinnes-rörelse, som fört dem at begå detta
olyckliga brott, hvilket skulle blifva
et evigt ämne för deras sorg, och
ansedt såsom et straff, pålagdt dem China.    1788. Jan.
69
af deras Gudar. Efter dessa och dy-
Mka förklaringar förnyade de sina
anbud af vänskap för Britanni, och
gingo sin vag. Ej heller tvifle vi,
det ju de Seglare, som hädanåt landa vid dessa Öar, där skola finna
en säker och angenäm fristad.
De öfrige Sandvichs-Öboer och
Americaner, som nu togos om bord,
voro öfverhragte af sär&kildta Skepp,
mera af et slags nyfikenhet, än af et
ädlare upsåt at utvidga deras kun-
skaper,  eller bidraga til handels-för-
• 1 ' o
måi er. De voro en flicka från
Owayhi, vid namn Winio, som til
hälsan befann sig i et aftagande till-
o o
stånd; en reslig man och yngling
från Ön Mowi, och en American
från Kon g Georgs Sund, hvars
Invånare äro af et så vildt lyaine, at
man icke, med hopp om framgång,
kunde förse honom med några af de
fördelar, som anskaffades för de öf-
*ft
f m< h
7°
China,    1788. < Jan.
Ill
ttf.
På hvartdera Fartyget inskeppades sex Kor, tre Tjurar, och åtta
Kalfvar, utom Getter, Kalkoner och
Kaniner, samt flera par Dufvor, m*
m. Flere Citron-och Pomerans-träd
anskaffades och ämnades för Atuj,
såsom des Höfding, Taheo, ägde
nog magt at beskydda en så dyrbar
egendom.    Om vi varit nog lycklige,
CU O        »7 O       '
at kunna öfverföra hela denna laddning til Sandvichs-Öarna, så skulle denne Skärgård med tiden blifvit
en af de förmånligaste förfrisknings-
platser i detta Hafs nordliga  del.     I
X O
fall handeln på Américas Kust vidare fortsattes , så skola sjö-farande
likväl finna ansenlig fördel af det lilla, som verkstäldes.
.r:
Om aftonen den 22 Jan. gingo
vi til segels. Följande dagen var
ganska toknig och vi förlorade utur
o o
sigte Iphigenia,  som dock uptäck-
tes,   d| diilunan  fördelat sig.     Om
EES Chinesiska Sjön.  1788. Jan.    71
natten lossade vi skott och slogo på
Gonggong *), på det hon icke vidare
måtte skilja sig ifrån oss.
!
-: - Vi hade beslutat hålla oss under
Kusten af L u c o n, i hopp at där finna
något skydd emot häftiga stormat och
undvika de mera farliga ställen af
Philip pin ska Skärgården. Om
aftonen den 25 talade vi med Capitain Douglas, som redan på sit
Skepp fått läck, så at han ständigt
nödgades hålla en pump i gång. Et
obehagligt intryck verkar i synnerhet
starkt på Sjömän, när det inträffar i
början af en lång resa, och kan ofta
icke utplånas. Denna omständighet
var oss således dubbeit obehaglig.
Vare Chineser le do otroligt af
Sjö - sjukan. Skeppets häftiga rullning  afmattade  äfven boskapen,   så
*) Et slags Koppar -kettlat, til detta ändamål bruklige i China. '
»iiJM .
':..''■"'■
72    Chinesiska Sjön. 1788. Jan.
at vi beslöto småningom slagta den,
utom två Kor, en Tjur samt en Kalf
af hvartdera slaget, dem vi hoppades
kunna  vänjas  vid sjön, och lycklig
örf"
oc
frambringas.
Fram  på  eftermiddagen  sågo vi
i- o O
tecken från Iphigenia, a t någon
olycka var å färde. Vi lade til och
underrättades, at förmasten sprungit
samt fordrade snar hjelp. Den häf-
tige sjö-gången tillät oss icke göra
något biträde. Före natten låg redan hela främre tacklingen på däck
och   förmasten   stod  fullkomligt   af-
C-/
k ädd.     Stormen   oaktad  blef  dock
denna oreda til den 27 någorlunda
hulpen. Men såsom vi icke vågade
blottställa Fartyget på en så lång resa, så beslöts inlöpa på något tjen-
ligt ställe och förbättra den ledna
skadan. Spanska Nybygget i Sam-
boingan, på Södra ändan af Magin-
dana o, ansågs lägligast för detta
ändamål;   och ehuru vi knapt hört
wmm PhiUppinerna.    1788. Jan.     73
talas om detta Nybygge, samt därjämte voro o visse om Sp'aniorernas
gästfrihet, dref oss likväl noden at
häldre vidtaga denna utväg, än at
återgå til Batavia eller Nya Hol-
lland. Samma afton seglade vi förbi
en myckenhet Hafstång och Drif-
ved, som väckte vår farhåga at träffa grund.
Den 28 om morgonen, fingo vi
från mast-toppen Lucon i sigte på
12 eller 14 Sjö-mils af stånd. I den
mån vi nalkades Kusten, minskades
vinden , och hafs - gången uphörde
omsider aldeles. Om aftonen inföll
fullkomligt lugn; men vid klockan g
upstack en frisk kultie från Sw, så
at vi nödgades hela natten göra små
lofvar af och ann framföre Kusten,
på hvilken vi, under större delen af
denna tid, sågo brinnande eldar, på
sex eller sju Sjö-mils afstånd.
ti -.■■•...
mr
74
tilippinerna.    1788. Jan,
bergig och sk
o o
7
Den 2q  visade sig- Ön tydligare
\J o J o
gväxt,  utom få spridda ställen af bergens sluttning.  Stora
o o
massor af rök upstego från de längre
X o o
inn på Ön belägna högder, hvilket
tilkänna gifver, at desse orter äro
bebodde. Hela aftonen och natten,
sökte   vi   förgäfves   grund   med   i.5o
o o
famnars lina.    Den 5i, sågo vi Get-
7        o
Ö n, som tycktes vara af måttelig
hogd, rikt skogväxt och aldeles obebodd. 'Lu b ans-Öar na äro verkliga
berg, klädda med skog. Under det
vackra  vädret och  den lindriga Sjö-
>    O 7
gången, satte vi Skeppen i försvarsstånd. Canoner framdrogos, tilräck-
ligt krut och annan Ammunition up-
O X
bars at vara i beredskap, emedan
detta far-vatten är upfyldt af Sjö-
rofvare. Två ganska vackra Skepp ha-
O x jr
de nyligen af dem blifvit eröfrade. Det
ena af dessa var Maj i, et 3oo lästers
Skepp, med 20 Canoner, och hade
gjort en handels-resa från Bengalen Phiiippinerna.    1788. Jmt.     j$
til B or ne o. Hela besättningen blef
mördad. Flere andre Fartyg, hade
med möda  blifvit frälste,   och intet
år förbigår utan någon sådan olycka.
00 *>
Från Magindanao och Sulu utlöpa Proar i så stora svärmar, at et
svagt Skepp altid med fara  seglar i
O X i o
detta far-vatten. Desse Proar bära
från 100 til i5o man, väl väpnade,
samt föra vanligt sex-och tolf-pundiga
O X v.7
Canoner. Så snart något Skepp af
dem tages, anställes et blodbad, och
O ' '
de få olycklige, som blifva skonade,
släpas til et slafveri, hvarutur de ic-
, ke kunna lösas. Desse röfvare kryssa med 3o til 4o så4ane Proar.
Man har stundom sett Flottor af 100
tilhopa. Och ehuru vi väl icke
borde mycket frukta, at de skulle
våga angripa två Skepp, hade det
likväl varit  en oförlåtlig försumelse,
at icke i alla fall  göra  oss   färdiga
o o
til motstånd. Vid nogare undersökning fanns Iphigenias Mast alde- »;'"'
7b
Mindoro.    1788. FöÅr.
les utur stånd, at uthärda den förestående resan. Man tviflade, at den
skulle ens föra Skeppet til Sam-
boingan.
I  Sol-nedgången sågo vi Min-
Oo o
do ro. En häftig Östanvind hotade
kasta oss på Calaminenia,|som
äro månge och ganska farlige. Vi
lodade hela natten, men funno icke
grund med 100 famnars lina. De
Infödde underhöllo et stort antal eldar, så väl på Kusten, som på de
högsta bergens toppar.
.
ii1
ii»'V
„flfc
114
1 ni!
SKO:*!
Den 2 Febr. sågo vi  Calami-
o
nerna.    Vinden var lindrig och angenäm.     Capitain Douglas  underrättade  oss,   at Skörbjuggen   inritat
sig på Iphigenia.    Flere af besättningen   voro   illa   angripne;    andre
Hågade redan öfver svullna ben och
blödande tandkött.   Man lilhöll dem
således at i akt taga et tjenligt lef-
nads-sätt.    Dryck brygdes på Spru- -Mindoro*    1788. Febr*        77
c e *) och gafs i stället för Bränvin.
Flera korgar Pomeranser sändes om
bord, hvilken frukts verksamhet i
sådana fall är väl känd; äfven som
alla andra medel användes, at i sin
början qväfva en farsot, som i läng*
den kunde blifva af de vådligaste
följder.
Den tiltagande hettan var oss
ganska känbar. När vi lemnade
China, hade vi sträng köld, som nu
hastigt aflöstes af motsvarande värma.
O j
Sådan   omväxling,   tillika   med   den
O '
starka dagg, som föll aftnar och mor-
nar, var en för hälsan ganska skad-
7 o
lig   omständighet.      Likväl   föll   det
vJ O'
oss mycket främmande, at en besättning, som så nyligen lemnat en Kust,
där den i ymnighet njutit fisk och
grönsaker, samt desutom på flera måV
nåder icke smakat någon salt föda,
skulle   redan  anfallas   af  så   häftiga
i
11
t \
\\
*) Et slags Cederträd. 78
Mindoro.     1788. Febr.
Wm
r£p
m
tecken til Skörbjugg. Vi hade med
all   omsorg   utdelat   de föd-ämnen,
S O '
som funnos om bord. Det salta Köttet blef al tid väl urlakad t. Ris och
Arter kokades ordentligen 'hvarannan
dag;   The och Såcker gafs  dagligen
o 7 o s    o    o
til frukost; vatten utdelades i lilräck-
lig mängd och intet sparades at hålla
renligheten  vid magt.     Ingen tilläts
o o o
sofva på däck, a t förekomma olägenhet af den osunda daggen, och
intet Bränvin gafs utan at upspädas
och förbättras — en för alla Sjo-fa-
rande nyttig omständighet, hvilken i
9 <D O 7
synnerhet  bör iakttagas  uti de Indi-
Is o
ska far-vattnen.
Den 5 om morgonen förlorade
vi sigtet af Mindoro, och hade vid
middagen Panay på 9 sjö-mils af-
stånd.
Mindoro är af ansenlig
sträckning,  på somliga ställen mått-
O'     x. O
ligt hög, på andra åter ganska ber- Panay*    1788. Febr.
79
gig,  samt nästan  öfver   alt  beklädd
O  O '
med skogar. Af de talrika rökmassor, dem yi om dagen sågo upstiga
både från berg och dalar, och af de
eldar, som beständigt uplyste nätterna, är skäl at sluta til et starkt antal Invånare. Somlige platser, dem
vi kunde tydligare beskåda, syntes
verkligen intagande.    De bestodo^af
o o
vida slätter, klädde med den skönaste grönska, vattnade af silfverklara
åar och prydde med lundar af träd,
så stälde, antingen af konst eller
natur, at de utgöra de täckaste landskap, som skulle hedra den utsöktaste Europeiska anläggning.
Följande dagen . seglade vi upp
til Panay, där vi, på blotta två tredjedels mils afstånd, icke funno botten med 80 famnars lina. På kullarnes sluttning sågos byar til stort antal, och hela landet hade det bördigaste utseende.    Husen tycktes vara 8o
Panay.
1788. Febr
högst väl bygde och anlagde med
mycken ordning. Högderne pryddes af grönska, och utföre deras ringa sluttning forssade strömmar ned
til fälten, där de i krok-gångar ge-
nomskuro väl odlade planteringar.
Det hela utgjorde en målning, lika
med den vi sett föregående dagen.
o o
Med utmärktaste nöje vandrade våra Ögon öfver detta lekande
och fruktbärande landskap. Vi be-
funno oss endast på en half mils af-
stånd från kusten, som utgjorde en
vacker   sandig   strand,   klädd   med
Cocos-träd,   under hvilkas skugga vi
7 00
sågo de Infödda, til stort antal, njuta en svalkande tilflykts-ort emot so-
Jens brännande hetta, samt sysselsätta sig med livarjehanda dagens gÖ-
roi&ål. Det smärtade oss mycket,
at tiden ej tillät där ankra och med
dem hafva något omgänge. Det torde ock förtjena nämnas,   at vi,   på
hela Panay.    1788. Febr
81
hela Kusten, icke sågo en enda Ca-
ti o t eller Fiskare-båt.
Vid denna tiden up täcktes på
Felix et tilämnadt upror, hvilket
dock lyckligt dämpades med lindriga
medel, innan det hann upröra hela
besättningen. Omständigheterne därvid infördes i Logg-boken, och jag
tror, at detta, ehuru lindriga, straff,
skulle mycket af böja sådana oredor.
Vare vänner från Owajhi hade;
otroligt lidit   under   vår   segling   ge-
o o        o     o
nom Chinesiska Sjön. Tianna,
hade så träget up vaktat den sjuka
Win 1, at han inföll i feber och nödgades några  dagar hålla sig uti sän-
OOO o
gen.      Man n en   från  Nutka Sund,
såsom begåfvad med starkare kroppsställning,  uthärdade däremot resans
•besvärlighet med föga klagan.   Ehuru
O OO
vi sökte på alt möjligt sätt bidraga
til Win is räddning, blef dock vår
fruktan,   at hon icke   skulle   återse
.
a
SS
yfe <F
82.
Panay.    1788. Febr.
ir
sin hembygd, upfylld. Hon var fö,dd
påOwajhi, en af Sandvichs-Öarna, och besatt dygder, som sällan
träffas hos könet i hennes fädernes-
ort, samt et förstånd, som icke väntas i en själ af så ringa odling. Capitain B ar cl a j, som förde Kejserliga Örnen, var en af dessa Lycksökare, som besökte Américas kust,
Och han gjorde 'där en ganska lycklig handel. Hans Fru, som med sin
Man delade denna långa och vådliga resas mödor och omskiften, blef
så intagen af den olyckliga Winis
angenäma upförande, at hon önskade föra henne med sig til Europa,
och tog til följe daraf, inpir anhörigas
tilstånd, denna älskan&yärda Flickan
under si t beskydd öcli sin vård. Då
Fru Barclay från China afreste til
Europa, lemnades Wini qvar i et
aftynande tilstånd, at af oss återföras
til Sandvichs-Öarna. Hennes qvar-
låtenskap, hvilken bestod af en stor Magindanao.    1788. Febr.    85
myckenhet särskilda varor, lemnaples
åt TianNa, som åtog sig at riktigt
öfverföra den til hennes Föräldrar.
Det svåra vädret  hade så  minskat vår boskap,   at hela återstoden,
utgjordes af en ko, en tjur, en qviga,
och två getter. Hl
Emot sol-nedgången hade vi mer-
O O
ÉJndels förlorat sigtet af Panay. Den
7 i dagningen, uptäckte vi Magindanao, so 111 visade et högt och bergigt land. Vid middags-ti den ha.de
vi denna Ö på 5 Sjö-mils afstånd.
Bergen upreste sig ur Hafvet med
branta och skogklädda sidor. Med
i5o famnars lina' sökte vi botten
forgäfveS*
Vi hade nu val, at antingen sty-
7 o «/
ra rätt fram til S u 1 u eller gå til
Samboingan, men vidtogo det sed-
nare. Den 7 sågo vi Ön Basilan,
som har et besynnerligt utseende af
sina många kägellika bergtoppar. En
af dessa slutar Ön åt Öster, och life
»]
1
4
ti BB
ilil
m
I:
84    Magin'danao.    1788. Febr*
nar   en   Chinesisk   Mandarin |mössa
Eftermiddagen inlupo vi uti Can alen
O X
som   skiljer   Basilan   från   Magin-
danao,   hvilken synes ganska  bre
och har många Holmar*    Kusterna å
bagge sidor voro beklädde med skog,
ned til Hafsbrynet.
Kort därefter öfverraskades vårt
öga, på et behagligt sätt, af en liten
stenskäns, anlagd på Magindanaos
' ox o
kust,  jämte  en ström,  en tredjedels
c. °
mii trän Öns Södra spits. I det samma visade sig mera östligt en stor By*
Vi hissade strax Flagg, hvilket föran-
lät Spaniorerna på Fästningen, at följa
JL X 0 7 7
vårt exempel. Vi tvifläde nu icke me*
ra, ät denne orten var Samboingan.
Skansen bestod af en fyrkantig byg-
J O «7   O
nad med skildt-kurar i alla hörnen.
Vallen tycktes vara besatt med Malaye-
ser;   men i det hela  syntes  befäst-
7 j
ningen vara  af ringa betydenhet.
Nu mötte oss ebb en med häftiga
het, och tecken gafs at ankra, hvil- Samhoingan.    1788. Febr,     85
ket strax verkstäldes på 11 famnars
djup, helt nära kusten, som tycktes
vara    beväxt    med    o genom-träiidig
O T       ' KJ        O
skog.
Båtar utsattes och timmermän af-
sändes at undersöka skogens beskaf-
fenhet. Vi fingo ock nu se Spanska
Flaggor  vaja   vid   en   annan   Skans,
iJO 7 7
som stötte til byen, och framför hvilken två Skepp lågo til ankars. Emot
kl.  5, lade  en  Båt til sidan af vai
L
Skepp. Den hade i fram-stammen
en flygande hvit Flagg, roddes af två
Malayeser och förde tre Spanska
Padres eller IVfunkar. I början tycktes   de   mycket  frukta,    det vår  an-
J 7 r
komst bebådade något fiendtligt  be-
O O '
sök; men då de blifvit försäkrade,
at vi hyste fridsama och vänliga tän-
•7 O
kesätt,   emottogo   de  vårt anbud at
' o
stiga  om bord,  där  de njöto  någon
O * 7 O
undfägnad, och begåfvo sig åter til
Byen, sedan de åtvarnat oss at icke
tillåta vårt folk  stryka   omkring  uti
m
;;■"■■
Wm i
l\
—>*« 86     Samboingan.    1788. Febr.
skogarna, emedan de Infödde där
ständigt lura på tilfälle at skada, och
icke skulle underlåta at göra sit rof,
I anledning af denna underrättelse
s än d e vi s trax bud til Ip h i g e 11 i a, a t
återkalla sit folk från kristen. Timmermannen återkom emot aftonen
och berättade, at i skogen funnos
alla slags träd, tjenliga för våra
behof,
Den 8 om morgonen, sändes en
Officerare med stark betäckning i
land, at skydda våra arbetare, som
där skulle fälla nödigt virke för bäg-
O Q
ge Skeppen. De återkommo emot
middagen med väl förrättadt ärende,
men hade förlorat en Chinesare, som
förvillat sig i skogen. En stor myc-
kenhet af ortens vilda, efter sit sätt
väl beväpnade, lurade kring stället,
där vårt folk arbetade; och såsom vi
sedermera icke hade någon tidning
om den  förolyckade,   är  all  anled- Samboingan.
1788. Febr.   f8j
ning at frukta, det han fallit i dessa
röfvares händer.
Klockan 1 kom en stor Båt från
^Gouverneuren, som bodde i Byn, at
lyckönska oss til vår ankomst och
bjuda oss på en välfägnad, den han
låtit anrätta. Officeraren, som hos,
oss anmälde denna höflighet, bestyrkte Prästernas berättelse om de In-
föddes trolösa lynne, och upmanade
oss, med de starkaste uttryck, at
vidtaga alla försigtighets-mått, när vi
sände arbetare til kusten. Han un-
| derrättade oss äfven, at vi kunde erhålla virke, med mera säkerhet och
beqvämiighet, på en til Byn närmare
belägen trakt, som desutom hade den
fördelen at genomskäras af en ström
med klart vatten. Vidare tillade han
det Gouverneuren skulle anse för nöje at meddela oss alt det biträde,
som stod i hans magt.
Vi togo således strax det beslut at
ankra närmare intil Byn; och då flod-
• ■
V.»
• i J^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^i??^^Pf?
•-   bilfil
I
"  :
ii
88     Samboingan,    1788. Febt.
tiden var oss gynnande; lade vi oss
midt före en stor Skans, som kallas
Caldera, hvilkens Bastioner sträckte
sig til stranden, på knappa i5o i -*
närs afstånd. Fästningen hälsades
med 9 skott,  som strax besvarades.
Gouvenieuren, som var Capitain
vid In fan terie-Regementet i M a n i 11 a.
emottog   oss   med   största   nömghet:
o ■ O•• *
försäkrade   oss   om   alt   möjligt   bi-
stånd,   och  försåg   oss   utan betan-
i o
kände med alla de fÖrfriskniiigar ön
un de  åstadkomma.
Hans   sällskan
estod af tre Präster. 1 Vän ne voro
helt unge, men den tredje, som var
något ålderstigen, hade tilbragt tretia
O O ' *p
år på denna ö*
Man förde oss til fästningen, som
O '
tycktes vara i et ganska förfallet tilstånd , och undfägnade oss, efter
Spanska sättet, med Såckerbakelser
och andra förfriskningar. Därpå följde en ganska väl anrättad måltid,
til hvilken Land-Tr opp arnes Maj ox* Samhoingan.    1788. Febr.     8gf
Och andre Officerare blifvit budne.
Någre af dessa Herrar voro födde i
Man ill a, och andre på Maginda-
nao, hvilke til färgen fuimos så mör-
ke, at de närmade sig til Africaner-
nes svarta hy. Prästerne, som njöto
och uplifvade dagens gästfrihet, tycktes ej anse sig, såsom förviste til denna vrå af Jordklotet, at tilbringa sin
tid uti Andakts-öfningar och kropps-
sp åkning.
Strömmen, som genomskär Byen»
7 O J 7
sköljde först Fästningens murar, och
kastade sig sedan i Hal vet, icke långt
ifrån vårt ankarställe. Vi funno således et godt tilfalle at förse oss med
denna vigtiga förnödenhet.
Den io:de visade Gouverneureit
oss den höflighet, at låta sina två
G al ej or, fullkomligt väpnade, följa bägge Skeppens Båtar, en sjö-mil
från ^Fästningen, til sko gs - p arken 9
där en  ny Mast skulle huggas  för mmm
étf.
o     Samboingan.
Wm      77   7
1700. reor.
Iphigenia, emedan den redan fällde fanns för kort. Vi hade redan fått den tidning, at cle Infödde,
i stora partier, ständigt lurade på tilfalle, at antingen plundra dem, som
landstego, eller ock bortrofva den,
som   skingrade   sig   från   de   öfriga.
00 o
Vi voro därföre på vår vakt emot
sådana forsat. Men emot kh 9 återkom vårt folk med et ganska vackert träd, utan at hafva sett någon
fiende.   iÉf§||
Såsom Iphigenia icke så snart
väntades, segelfärdig*, och någre få
dagars upskof kunde för oss blifva
af betydliga följder , i anseende til
den redan framledna årstiden, så beslöts, at Felix skulle, utan vidare
upskof, gå til segels. Jag ofverlem-
iiade därföre, med bästa förord,
Tianna åt Capitain Douglas, at
af honom, med de öfrige från Sand-
v i ch s - Ö a r n a, Öfverföras til sin
födelse - bygd.       Men   C om eka la
fe
/ Samboingan.    1788. Febr.     91
behöll jag qvar på Felix, emedan
jag ärnade styra genaste vägen til
hans hemort, K. Georgs Sund.   |§f
Emot aftonen inskeppade vi. fyra
vackra Bufflar, ined gräs och plantain-
blad lör dem och vår öfriga boskap.
Därtil erhöllo vi en myckenhet Ris,
grönsaker och frukter, samt flera ganska vackra Svin-kreatur. . Vi hade
därpå ärnat strax utlöpa, men hindrades af motvind.
Därigenom fann jag tilfalle at
visa Gouverneuren någon erkänsla
för hans vänskapsfulla upmärksamhet,
och afsände en Officerare, at, jämte
betyg af min tacksamhet, nästa dag
bjuda honom til måltid om bord på
Felix. Han emottog detta anbud
utan omsvep, och til ersättning för
denna höflighet, gaf han oss samma
. afton en Bal.
Den   11,   då ankaret skulle hissas,   fanns,   at des  ena  klo   fastnat e
amboingan.
ra
1700. jFebr
T?    ?
uti  en klippa.    Vi nödgades således
kappa  tåget,   hvarefter   vi gingo|jj
segels
>cn  at
h i g e n 1 a   emo ttogo
tre Hurra! dem vi besvarade.
Den   korta   tid   vi  tilbragte   på
Samböingän,   tillät   oss  icke,   om
detta Nybygge irthämta andra under-
»/   t/ 00
rättelser", än de, som i allmänhet
meddelades af den ålderstegne Prästen, hvilkens up gifter likväl torde
förtjena afseende, emedan han så
länge och o af brutet uppehållit sig på
O xx 04.
denna Ö.
Magin dan a o är en O, ungefär
O 7 o
&o mil bred och 27 mil lång, samt
Välsignad med en bördig och ymnigt
gifvande jordmån, Des inre delar
hafva flera kädjor af skyhöga bergf
emellan hvilka man får- se vidsträckta
fält, som åt stora hjordar gifva det
förträffligaste bete. Här och där
framstryka djupe Dalar, genom hvilka, under regntiderna, starke strömmar forssa och söka sig väg til Haf- Samboingan.    1788. Febr.     g3
Vet. Det regn och de dunster, som
nedfalla på fälten, samla sig til bäc-
X 7 O
kar, hvilka, under sina krokgångar,
emottaga tilflödet af flera små strömmar, och omsider, såsom ansenlige
floder, af b orda sit vatten i Hafvet.
Midt på Ön finnas åtskillige sjö-
är af betydlig storlek, hvilkas stränder bebos af vilda folkstammar, som,
til ansenlig del, leiVa af plundringar,
p!S O ' X O        '
anstälde \ på Hafvets närmare grannar. Desse stammar anse sig såsom
fria och icke lydande under Ma gindan aos Öfver-Höfding. De äro af
et vildt och obändigt lynne, samt*
ligga i ständigt krig med .Mahome-
tanerna, som utgöra största delen af
Öns Invånare. De kallas Hillunas,
och iefva utan all Guds-dyrkan, i
djupaste okunnighet och vildhet.
Magindanaos    Öfver - Höfding
j Är en mägtig Furste och har  under
sit befäl flera Höfdingär, som erkänna hans öfyerVälde. 1 Dock gifves ä£-
1
y \
-MW
g 4     Samboingan.    1788. Febr.
ven någre sådane, som vägra honom
undergifvenhet och följaktligen lefva
i et ständigt krigs-tilstånd, så at åt-
minstone freden icke tyckes böra räknas til öns välsignelser. Spaniorerné
påstå Mven sin rätt til fullkomligt
Herradöme öfver Magin da nao; men
O i
sådant är ock et blott påstående; ty
ehuru de på ön hafva nämnde Skan-
sar, så kan den dock icke på något
sätt anses stå under deras välde."
Staden Magin dan a o ligger på
Sod-östra sidan af ön, har en flod,
som kan emottaga små Skepp, samt
drifver en ansenlig handel på Ma-
nilla, Sulu, Borneo och Moluc-
kerna. Där utskeppas Ris, Tobak,
Vax och Specerier, som föryttras
emot groft kläde från Goroman;del,
Chinesiska Varor och Opiu m.
Fordom besöktes denna ort af smärre
Europeiska Skepp; men på lång tid hade nu icke något där landat* Gouver-
neuren berättade, at vare Fartyg vo-
■■ Samboingan.    1788. Febr.     q5
ro de ende han sett från Europa på
flera års  tid..
Mahometanska Religionen är öfver hela ön antagen, utom af Hil-
lunas, hvilke, såsom redan nämndt
ar, icke styras af några Religions-
griindsatser, icke utöfva någon sådan dyrkan, utan lefva i et vildt frihets-tilstånd.
Desse vildar kallas af Spanio-
rerna Berg-Negrer, emedan de,
både til personer och lefnads-sätt,
nära likna de Africanska. Man anser dem så väl för Magindanaos,
som alla P hilippinernas, äldste
Egendoms-Herrar. Den så kallade
Neger-Ön bebos hel och hållen af
denna stam, som där ligger i ständig
7 00 o
fägd med Spaniorerna. De Infödde
Mahometanerne äro et starkt folk,
af mörk kopparfärg och anses vara
förståndige Handelsmän.
Om Hillunas antagas för Ma-
gindanaos ursprungliga stam, så är mm
mm
1
w
i?
yd     Samboingan.    1788. Febr*
gansKa  sannolikt at de,   när Maho-*
O 7
anetaner^e, hvilke i i3:de och i4;de
århundradet såsom gräs-hoppor utredde  sig   öfver  östra Hafvets   öar,
O '
-gjorde dem sin påhälsning, fly dt til
bergen, för at bibehålla sin frihet*
)eras vilda okunnighet och ohöfsade
lynne synes hafva hos dem blifvit en
natur,  som icke lemnar ringaste be-
g o
gar  at  upnå,   eller  ock  kan  hända,
icke   den   ringaste   förmåga   at   fatta
o o
egrep om högre förädling.   De Mis-
v. O /     X o o
si o n air er,   som,    enligt   Catholska
Kyrkans nit för otrognas omvändelse,
sändes   at hos   dem predika E van ge-
1 o
lium, blefvo strax gripne och mördade af'detta omenskliera folk.
Ön  är  rikt  beväxt mécf skogar,
o       '
som,   på   några   ställen   emot  Hafs-<
'X o
kusten, finnas ogenomtränglige, och
på andra, ligga spridde med en behaglig oordning,  samt bidraga ej al-
OO O ' 0. 7
lenast til landets skönhet,  utan ock
ti
-.-av--ar.-."*-—-*-   nr. ai
nboingan*
Tt^l*.
17SÖ. JbeoT.
97
til des nytta, i det de åt berg och
dalar gifva et angenämt skydd emot
Solens brännande strålar. Bland Öns
Trädslag intages första rummet af
Canel-trädet, hvilket öfveralt här
växer af lika god egenskap, som på
C e j 1 o n. Vi hämtade några prof
friska från trädet, och funno dem
til smak^och lukt, aldeles upväga
C ej lons k e Ganel-barken. Vår
gode vän, Munken, förskaffade oss
4o Telningar, dein vi bestämde för
Sandvichs-Öarna.
Magin danaos luft anses hälsosam, särdeles i nägden af Hafvet.
Hettan är för ingen del så stark, som
den borde förmodas på sju graders
l>redd. Jag påminner mig icke hafva sett Thermometren stiga öfver
88 gr., och den föll ofta til 72. Da
Östlige vindarne åstadkomma denna
svalka på den Kusten, som gränsar
til Stora HaiVet.   De äro där icke
I
Vä
ti
J •-
Bi'*'
1*
B.
■r*
Ht.* *
Er«
p
1
08     Samboingan.    1788. Febr.
lenast rådande, utan Idåsa med sådan styrka,  at de genomtränga hela
«7 7 O - O
ön,  och föra sin  angenäma kyla til
O  t.
dem, som bebo västra kusten. Öns
inre delar äro mycket kallare, i anseende til den ganska fuktiga^ luftkretsen, som ofta höljer bergrspit-
sarna med moln och dimmor.
Jord-månen   är   mycket, bördig.
v **^i£-e    O
Ris   frambringas i största   ymnighet,
o . J o
En Pickel, eller i33 Skålpund, er-
hålles för en Piaster. Jams och söta Påta ter fås af största förträfflighet. Där finnas äfven Cocos-nöt-
ter, Pumpel-mouser, Mangos,
Plantainer, Pomeranser, Limo-
ner, med et ord, alle de Frukter,
som växa under motsvarande luftstreck. Naturen har varit verkligen
gifmild, då den meddelar så många
alster, utan at äska Invånarnes möda
och svett.
Där finnas tillika Guld-grufvor,
som tios vara  af ansenlig betyden- Samboingan.    1.788. Febr.     99
het, och det är troligt, *at de lackat
Spaniorerna til denna Ö. Men såsom de Infödde icke förstå sättet at
up arbeta dem, så ligga desse Skatter oundersökte. Man berättade oss,
at föga eller intet Guld hämtas, utom
det,   söm af regn-strömmarna  ned-
' o
skölj es från bergen uti Hillunas område, hvilke äro ägare af de; trakter,
dar denne dyrbare Metall finnes. Desse Bergboer äro därjämte mera talrike
och behjertade, än at de utan blodbad
skulle lemna en ort, den de så länge
försvarat, ochSpaniorernes magt är för
cXL
O     X\_/Xjk.vi*
det närvarande så  svag,
kunna fördrifva detta öfverdådiga folk
på ön finnes ymnighet
af Bufflar, Kor, Svin voch Getter*
Där upfödas äfven flere slags hem-
foglar, samt et slags Ankor, med
hufvud af en täck skarlakans -färg.
Öns Hästar äro små, men ganska
qvicke. De, Infödde nyttja dock i
synnerhet Bufflar til sit Jord-bruk.
Ii
all
»i
t 'i*
100   Samboingan.    1788. Febr.
""8
E
agiiidanaos Invånare tugga allmänt Betel och Areka, men nyttja
sparsamare Opium, än de öfrigeInvånare af Östra Haf vens Skär - gårdar.
Malayesernes Proar äro talrike och fruktans-värde. De bära
från 5o til 200 Man. Följ cl erne af
deras häftiga anfall, aro blodbad,
mord eller slafveri för de värnlöse
städers eller byars Invånare, som af
dem öfverraskas, och för de Fartygs
besättningar, som af dem Öfvervinnas*
Staden eller Byen Samboingan
ligger vid stranden af en liten ström,
som faller i Hafvet och angenämt
öfverskygges af Co c os-träd. Invå-
narnes antal stiger til ungefär 1000
personer; Officerare, Soldater och
deras hushåll inberäknade. I grannskapet finnas flera små Vakthus, up«
förda på stolpar af 12 fots hogd och
försedda med Utposter, så at Spänio-
rerne synas vara i ständigt krig med
de Infödda» ^Samboingan.    1788. Febr.    mti
Husen äro bygda af dessa enkla
ämnen, som i Öster-Hafvet allmännt
användas til sådana behof. De hvila
på stolpar, bestå af Bambu-stackar
och täckas med Mattor, j Nedersta
våningen är inrättad för svin, hornboskap, och hemfoglar; den ofra för
1 7 O •'
ägaren med des hushåll. Det föll
oss verkligen främmande at se, huru
Spaniorerne,|i stället at med sina
Öfverlagsna   kunskaper   väcka   täflan
O x
och förädling hos de Infödda, ned-
sunkit til dessas plägseder och bruk,
dem de tyckas förakta. Likväl, och
ehuru deras bygnåder hafva ganska litet anspråk, ser man uti Nybygget en anständig Kyrka af sten.
Fästningen är i ganska svagt tilstånd,
och, såsom oss syntes, i grund förfallen, ehuru Gouverneurens varsamhet icke tillät oss noga bese densamma. Emot landsidan bestod hela
anstalten af en Slagbom (Barriere),
jmed två eller tre Canoner*    För en 	
-—
i*
102    Samboingan.    1788. Febr.
måttelig   mag t   vore   platsen   lätt   at
o o .1
erofra.   Våra hässe Skepp skulle här,
OO i  X JT '
utan något vidare bistånd, satt hela
Spanska styrkan i stör förlägenhet.
Besättningen utgjordes af i5o til 200
Soldater, födde i Manilla, som äfven var Gouverneurens födelse-ort.
De tycktes för öfrigt, til krigs-tukt
och   omständigheter,   aldeles   passa
O   . ' X
för den Fästning,   där  de voro för-
A *'**■ &« v4 \^ #
o
Samboingan* är Philippiner-
Jias Botany-Bay. Vissa brott straffas med land-förvisning til detta Nybygge. Vi sågo väl inga af Fångarne, men hade skäl at misstänka, det
åtskillige där funnos uti några af de
o o
trånga häkten.
o
Ehuru obetydligt detta Nybygge
•7 O J      J DO
tyckes vara, så skall dock Gouver-
neuren, under de tre år han där utbringar,   draga  en  summa af 3o,ooo
O        I O '
Piaster. Denne vinst härleder sig
från  hans  rättighet  at förse   Solda- öö
Samboingan.    1700.
?&r.
103
terna med kläder och lifs-medel; från
Guldstoffe, Canel, Kryddor och andra
saker,  som lurendrägas.
Invånarnés upförande styrdes af
en ganska behaglig anständighet,
som är frukten af den gamle Munkens bemödande; ty hans bägge med-
arbetare i åen andeliga Vingården,
tycktes heldre vara utsedde at för-
derfva, än at förädla det stackars
folket, som var anförtro dt åt deras
möda. Den förstnämnde däremot,
utmärkte   sig  med   det  vänliga  och
o • o ^
förbindande- lynne, som så väl är
lämpadt at hofsa vilda seder. Vi of-
verraskades icke mindre af nöjet at
höra et ganska drägligt sällskap Musikanter, som bestod af idel Infödda
Cl*
Denne Orchester, som utgjordes af
fyra Violiner, två Bassonger, med flera Flöjter och Mando Ii ner, var ej
allenast bekant med åtskilliga af Hen-
dels utsöktaste stycken, utan kände
ock många af våra Country-Batfsär
11' i
\m
rm io4   Samboingan.    1788. Febr%
samt flera af våra allmänna och mast
älskade Visor; men at spela Pandan g o, hade man förvärfvat en så
förträfflig skicklighet, at det läckraste Spanska öra skulle afhört den
^ned förnöjelse. Malayesern-e hafva det gemensamt med andra vilda
folkslag, at de äro känslofulla for
'lu.sikens   behag,   och   äfven   kunr
na
.upnå en icke ringa skicklighet i detta
angenäma yrke.
Samme beskedlige Munk hade
äfven lärt större delen af Stadens
Invånare at dansa, så at desse af-
lägsne Öboer hade tvänne nöjsama
tidsfördrif, hvilka äro närmast lämpliga at uplifva en trög själ och
försötma   lifvets  obehagliga  stunder,
o   o
Aftonen före vår afresa, gaf oss
Gouverneuren, såsom redan jberät-
tadt är, et förnyadt prof af sin Ijöf-
lighet   och   gästfrihet,    i    det   han,
endast för vårt nöje, tUstäJde iga
Bal Samboingan.    1788. Febr.    ioS
Klockan ungefär 8 om aftonen,
Samlades Sällskapet i Gouverneurens
hus.    Fruntimren, som ledsagades af
en myckenhet unge Herrar från Sam-
h o i 11 g a n ,   voro   klädda ]   efter   (Jns
plägsed,   i en   drägt,   hvilken   efter
vår tanka, var enlig de mönster man
hämtat från Mani 11 a.     Den  bestod
af en slöja,   som föll angenämt ned
til foten, och var så inrättad, at den
förhöjde   en   verklig   skönhet,   men
framstälde en förmodad, där naturen
nekat   den.      Endast   armarne   voro
blottade;   men fållarne  så lagde,  at
de lemna.de halfva barmen open,  då
likväl den öfrige kroppen, i all naturens  enfald,  icke kunde sägas  vara
bortskymd för det nyfikna Ögat. Fot-
knvlar  och   handleder   voro   prydde
med ringar af Guld, hvilke gåivo et
anseende   af   rikdom   åt   en   Drägt,
som  redan   var   prydlig.     Många   af
dessa Fruntimmer  voro   ganska vac-
kra.   och vissa kärliga blickar,   som
r mmmpm
it
I
||;|:::l
i:
ml
i 06    Samboingan.    17
tycktes höra til deras väsende, minskade icke könets behag, ehuru de af dansen nog starkt uplifvades.    Fandan-
0
g o dansades  med största fullkomlig-
het.    Menuetten förlorade intet vid
amernas rörelser, och Engelske
Country-Dansar, som imellanåt
dansades af höflighet för oss, hafva
ofta blifvit, med vida mindre behag
och vighet utförde i våra bästa Sällskap er, än i denna afiägsna vrå af
P'hilippinska   Skärgården.      Detta
XX Q
nöje räckte til klockan 12, då Sällskapet åtskildes med fullkomlig til-
fredsställelse.
För dessa oskyldiga nöjen stå
Invånarne i förbindelse hos den vördnadsvärde Munken, som sjelf deltog
i dansen. Det skulle varit en heder
för Spanien, om man til Missionairer
altid utsett sådana personer, som, i
likhet med denne älskansvärde Munk.
jämte sina hufvud-pligter, heldre sökt
bana väg för oskyldiga nöjen, än ut- Samboingan.    1788. Febr.    107
öfva sit kall m.éd de stränga, samt
ofta grymma fordringar, som göra
omvändelsen   oredlig   och  orätt fat
tat
samt
T
litet   instämma   n
ned
V7l
rar
Kristna   Lärans   milda   och   välgö-
ande innehåll.
All   sin   höflighet   oaktad,   ville
Gouverneuren  icke   tillåta   oss   sätta
några Instrumenter i land,  för at gö-
ra Astronomiska Anmärkningar.     Vi
nödgades  således,  med mycken olägenhet, anställa dem om bord. Efter
flera goda middags - högder,   bragte
til medeltal, iågo vi för ankar på 6
gr. 58 min. nordlig Bredd; samt, enligt flera   anmärkta   afstånd  emellan
Solen  och Månen,  på  122  grad.  2
min. längd, öster om Greenvich.
8
! Den 12 Febr. i dagningen, hade
vi redan ur sigte förlorat Samboingan, och vid Solens nedgång, kunde vi knapt mera skönja Ma gindan a o.   Den 13 fortsatte vi*vår seg- B*.
Ii
■i
,lf-e
ueer
■;.'i ■'-'■
rio8   Stora Hafvet.    1788. Febr.
Eng under doft och hett väder.   Nafc
ten medbragte häftiga regnfall.
en  i5  märkte   vi en  särdeles
förändring hos  de Bufflar vi inskep-
ö X
at.    De voro så vilde och grymme,
b1
at vi icke utan stor möda, och älven  med fara,   hade bragt dem om
i O
bord. De nyttjade sina horn med så-
dan vighet, at icke ens de Infödda
vågade  nalkas  dem i denna nya be-
O »7
lägenhet.    Däremot syntes nu  deras
O v
obändighet med hast falla, och ds
fclefvo på en gång' så tame, at de
togo födan utur våra händer, och
verkligen funnos mindre vådlige, än
O O       '
vår öfrige boskap.
Vi ansågo oss nu lycklige a t hafva ingått i den Norra delen af
Stora Hafvet; men denna fägnad
minskades af mindre gynnande vindar. Strömdrag förde oss åt Söder.
På 4 gr. 58 min. N. B. och 126 gr.
136 min. Ö. om Greenvich, seglade
X*
& :t**
A
o t or a Haji)et.    1700, rebr;    tog
vi emellan flei^a Öar, dem vi af Sjö-*
korten ofullkomligt igenkände. Vi nödgades således använda all försigrighet,
med ständig lödning och små segel.
O O 1 _o
Vi hade fägnat oss med hoppat, at,
då vi nalkades Linien, träffa föränderliga   vindar,   men   bedrogo   oss*
O ' O
Det ständiga Östanvädret gjorde vår
utsigt vacklande.   Vi bonade frukta,
O 7 W
det nöden skulle tvinga oss at söka
genomfart emellan Moln ckerna.
Emedlertid hollo vi oss möjligast un
med knappa segel. Den 17 sågo vi
land på 2 gr. 40 min.     Vi använde
X o
nu alt bemödande at förbisegla
Norra spitsen afMorintav. Den
18, sågo vi Jelolo, och sökte genomtränga Sundet emellan denna O och
Riou. Där funnos månge Sand-
öar, som föranläto oss at följa sistnämnde ös kust, hvilken var skog-
växt ned til Hals-ytan; dock syntea
inga tecken, at den var bebodd»
genomseglade  lyckligt  denna   Skär*
*.■., no    jl
atis - Oarna.
1788. Febr
7
;.. i   •
ii
is
IS»
J5*
gkrå vid klart månsken; men det var
oss en saknad, at icke kunna sända
någon   Båt i land,   undersöka  dessa
O 7
Öars beskaffenhet och lura på Sköldpaddor. Den 20 befunno vi oss
omsider i Öpna Siön.
uen  23, var
erdiiga Bredd o ex.,   20 mm.,
O '
var r
på i3i  ev. 3o min. Östl. längd. Dof-
X o o
lettan började plåga vår besättning,
1V1
som tillika ranns neasmgen ai den
utsigt vi hade, at til America göra
O ' O
en långsam och obehaglig resa. Alla
våra förvarings-medel oaktade, hade
Skörbjuggen begynt visa sig, och det
är ovisst, huru långt den kunnat drif-
va sina verkningar, om icke en gynnande vind, den 28, uplifvåt oss med
ny förhoppning.
Vi använde alla våra segel, samt
up täckte, den 24, en samling låga och
skogväxta Öar,   dem  vi icke funno
O '
på våra Sjö-kort och därföre kallade
X 7
Tatis-Öarna,   emedan  de få Invå
nare, som från dem besökte oss, of- Tatis-Öärna.    1788. Febr.    m
ta uprepade detta ord. De ligga på
o gr. 20 min. N. B. och i32 gr. 2
min. Ö. L. Emellan refven sågo vi
flera Canoter. Två af dem,gsom
hvardera förde fem Öboer, kommo
nära intil Skeppet och ropade: T a ti,
Tati, med stor häftighet. Men vi
kunde icke på något sätt förmå dem
at lägga til Skepps-sidan, ehuru dem
visades månge saker, som troddes
böra lacka dem til närmare umgänge
med oss.    De åskådade Skeppet med
X X
sVnbar beundran, och vi slöto af de-
ras så mångfaldiga som besynnerliga
G O v C7
åtbörder, at de aldrig tilforne sett
något sådant föremål. De tycktes va-
o «/
ra af samma folkstam som Papoux,
med ulliga hår, fullkomligt svar-
te, och til anlets- dragen like Afri-
/ o
canske Negrer,   men   reslige och
O ' O
starke. I sina händer höllo de långa Spjut med ben - spitsar, och
svängde emot oss dessa vapen under hotelser.
i\
•3 • '• 'BB?
112
tor a tiafvet.    1788. Febr,
eras   B 3'
åtar voro bygde på e
besynnerligt satt, ganska smale o-
långe. At hålla dem i jämnvigt, utgick, från ena sidan, en bred utlig-*
gare, emellan hvilken och Canoten
et nät-verk var spändr, flätadt af et
lags tås. hvartil man  här använder
O O '
det 1nas, som bekläder Cocos-nöten*
s
Cl
denna   ställning   lågo   öboernes
vapen,  fisk-redskap m. m.
Vi hade
J       o
gerna önskat sanda ii åtar 1 land; men
såsom vi for täta grund icke kunde
lägga Skeppet nog   nära at betäcka
OO IX    ™;®S& O
dem, så ansågo vi oförsigtigt at blott*-
' o 00
ställa vårt folk.
Vi fortsatte vår segling med svag*
o       o o*
men gynnande vind til den 27.ÉHét>
ö«7, /
tan var ganska brännande och höjde
ofta Thermometren til 02 gr. Vid
middags-tiden up täckte vi 4 swÅ Öar»
På den största af dem sågs en stor
y, liggande vid Kusten midt uti en
mid af Cocos-träd»     Det öfriga  af
iga
m> Frivilles Öar.    1788. Febr.    113
l)n tycktes vara idel skog utan någon upodling.
Snart fingo vi besök af en myc-
o s|§>
kenhet Båtar, som förde et antal
Öboer af minst 5oo personer; alle
af mankönet. Hvar och en Båt hade
6 eller 7 personer om bord, och lik-*
nade til skapnaden Sandvichs-Öar-
11 es far-koster* De Infödde hade äfven samma utseende, som sistnämnde Skärgårds Invånare, och talade,
til vår förundran, deras språk, så at
vi äro fast försäkrade, at de härleda
sig från samma stam. De lade til
Skeppets sidor utan minsta förbehåll-
samhet och utan vapen, samt bragte
oss en ansenlig myckenhet nyss af-
ploekade Cocos-nÖtter m. m. dem vi
betalade med tums-långa jernbitar af
tunneband. När Jernstycket upvi^
sades för dem at åskådas* intogos de
7 o
af en tyst men liflig glädje, som icke
Jtan beskrifvas.   En Öbo, som erhöll
I 8       f
• 4|
å r§
m
*,]
u4   Frivilles Öar.    1788. Febr.
#n sådan Jernbit, började strax hoppa och dansa omkring Däcket, hvar-
efter han lade sig ned på ryggen,
tumlade och rullade sig omkring, på
et så förundrans-värdt sätt, at vi verkligen trodde, det han blifvit hastigt
angripen af någon besynnerlig sjukdom, til des han omsider upreste sig
och kyste Jernbiten med en hänryckning, som tilkänna gaf, huru lycklig
han ansåg sig at äga en sådan skatt.
Hans kamrater, intagne af en varm
nyfikenhet at betrakta denna dyrbarhet, trängde sig hoptals omkring honom; men i samma ögnablick kastade han sig i Hafvet, vände därpå sit
hufvud emot oss, kyste Jernet å nyo
och samm i land. Jag befalte nu sönderhugga flera Jernband, och skänkte en bit åt hvardera af våra gäster,
som alle lemnade oss med Ulligaste
tittryck af tacksamhet.
Desse Öboer äro af et fritt, vanligt samt förtroligt lynne, och blefvo
— Frivilles Öar.    1788. Feb
1.
113
af oss bemötte på et sätt, det' de
visserligen icke snart skola förgäta*
Emedlertid sågo vi, uti delras båtar,
stora mattor, hvilka de, på tilfrågan,
sade sig nyttja i stället för Pan tsar-
skjortor* Desse äro så täte och starke, at de af hålla et kastadt spjut,
och näppeligen, på nära håll, genomträngas af en Pistol-kula. Vi drogo
däraf det obehagliga slut, at desse,
för öfrigt, så vänlige Öboer stundom
måste erfara krigets rysliga verkningar.
Denna lilla Skärgård  uptäcktes
O X'
först af Carteret, under hans resa
omkring Jord-klotet, och kallades af
honom F riv il les Öar, i anseende
til Invånarnes öpna och förtroliga up-
förande. Vi visste af hans t)agbok,
at en af dem gick med Carteret
om bord och dödde under resan til
Celebes. Ehuru en så lång tid förflutit, at Öboerne syntes hafva bordt
förgäta denna händelse,   så pekad® hl
i*
116    Frivilles Öar.    1788. Febr.
dock flere af de Infödde, än på
vårt Skepp, än på Hafvet, och gåfvo
med tydhga tecken tilkänna, det
en af deras landsmän blifvit bortförd
på et sådant Fartyg. Vi underrättade
dem därföre, at denne icke mera
var til. De sammanträdde strax och
höllo en liten rådplägning; men förnyade sedan sit umgänge med oss,
utan at vidare yttra någon saknad*
Åtminstone tycktes icke någon ibland
dem finnas, som, i egenskap af vän
eller slägting, tog del i den förlorade landsmannens öde.
fl
Vi fortsatte därpå kosan at NO*
Den 28 hade vi storm-ilar. Den 2a
funno vi oss emot all förmodan åter-
drefna til Fri vill es Öar. Flere af
våra vänner vågade sig ut til oss med
o o
Cocos-nötter, för hvilka vi med möda kunde förmå dem at emottaga
betalning.    En man visade oss
någon
o
den Jernbit han två dagar förut be- Stora Hafvet.    1788. Mars.    117
kommit,   och  gaf   därmed  tilkänna
at han erinrade sig sina välgörare.
För   otjenliga   vindar  hunno  vi
7 o
icke utur sigtet af dessa Oar, före
den 1 Mars. Regnskurar infunno sig
och medförde obehaglig verkan på
Besättningens hälsa. Den 2 hade vi
2  er. 5a  min.  N.  Bredd.     Thermo-
iinrli
me uren  steg anaa til 00  gr.   ocn vi
o
y
rli
ledo mycket af hettan. Ännu hade
vi. förråd af de förfriskningar vi in-
skeppat på Samboingan, så at vi
kunde spara de insaltade lifs-medel
och tillika sörja för Besättningens
hälsa. Vatten gafs rikligen,- såsom det
bästa förvarings-medel emot Skör-
bjugg. I fall en förknappning skulle
funnits nödig, så beslöto vi upskjuta
den, til des vi upnått kallare luft-
streck, emedan hettan fordrar ymnigare drycker at underhålla hälsan vid
den starkare utdunstningen.
"v
té iliflB
le
pant
■ 'Pillli
M
Wm
le
■'   '       "'' "?!' *?•*.' : I :'i"
t'
mm
118    Stora Hafvet.    1788. Mars.
Den 3 började häftige stormar
inbryta med stört-skurar, så at vi
nödgades minska seglen.    Vi uptäck-
o ox
te nu,  at förmasten  var farligt ska-
dad, och vidtogo driftiga  anstalter at
7 o o
återställa den i brukbart stånd.   Denne storm,  tillika  med Skeppets häf-
.SPlrd X X
tiga rullning, förstörde en del af vår
boskap, samt många af de insken-
pade växterna, i synnerhet et skönt
Pomerans-träd, som stod i full blomma, och hälften af våra Canel-träcL
Vi hade dock en tjur, en ko och en
qviga öfriga;   men getterne omkom-
X       o O     7 q
mo på en dag,» då Skeppet gjorde
en hastig krängning. Af växterna
voro et Limon-träd, et Poinerans-
träd och sex Canel-telningar i behåll,
utom några smärre arter.
Ehuru vi iagttagit alla gynnande
vindkast, hade vi dock den 12 icke
hunnit längre åt Norden, än til 3 gr.
15 min.   Denna tröga segling, tillika Stora Hafvet.    1788. Mars.    119
med osunda regnfall, gjorde Besättningen aldeles modfäld. Vi fruktade
med  skäl   tiltagande   verkningar   af
o o
Skjörbjuggen, emedan folket ofta
nödgades göra tjenst i våta kläder.
Til upmuntran gafs en half pinte
bränvin på dagen, hvaraf två tredjedelar slogos i vatnet, som icke sparades, och det of riga nyttjades oblan-
dadt med fördel, särdeles under regnig väderlek. Våra föd-ämnen tilred-
des med yttersta sorgfailighet, at åtminstone hindra det ondas tiltagande.
Morgon och afton gafs The med Såc-
ker. Ris, ärter och hafregryn koka*
des med mjölk och frukter, på alla
de sätt vi kunde up tänka. Fläsk och
kött urlakades tilr äcklig t, och förbättrades med ständigt bruk af vinättika.
Vinden var immerfort Nordvästlig til den 3o, då med hast de be*
svärlige  regnskurarne  uphörde  och
I i-A
ht
il
i20   Stora Hafvet.    1788. Mars*
en angenäm väderlek vidtog. Vi hade då upnått 21 gr. 2 min. Nordligt^
på 13g gr. 48 min. Östligt. Hela ti-*
den hade vi dagligen sett stora fogel-
skaror, stundom af de arter, som aldrig flyga långt från land.
Såsom vi nu väntade oss påhälsning af förfärliga stormar, särdeles i
granskapet af Japan, så nyttjade vi
sorgfälligt det vackra vädret, och
gjorde oss färdiga a.t emöttaga deras
besök.. ,
Vare Handtverkare voro ständigt sysselsatte, antingen at arbeta
for Skeppets behof, eller ock a t til-
Verka handels-artiklar för America*
De Ghinesiske vapen-smederne ära
ganska händige och arbeta med en
lätthet, som ger1 dem företräde fram-
före de Europeiska. Deras verktyg
äro i högsta måtto enkla, och det
förelagda arbetet, innom ganska kort
ti d, tar dig t«
al ^ Stora Hafvet.    1788. Mars.    fp
Vare   Timmermän   arbetade   på
lodell til en  Slup,   den vi ärnade
bygga på Americanska Kusten.    Vår
•7   OO 1
förnämste Timmerman var ganska
skicklig och hade lärt i London;
men hans Chinesiske arbetare kunde
icke fatta vårt bygnads-sätt.    Chine-
•J o
siska Skeppen hafva sin egen skap-
nad. På Fartyg af tusende Lästers
Drägt, finnes icke en enda betydlig
del af Jern. Ända til Ankare göras
af träd. Likväl uthärda desse flytan-
de timmer-massor de häftigaste stor-
mar och segla väl. Det var oss så-
ledes svårt at föra vare Chinesiske
Timmermän från deras eget bruk och
arbets - sätt; En del af Besättningen utsågs redan, at arbeta på den
tilämnade Slupen. Vi hade väl ingen artikel färdig för denna bygnad.
Timret stod ännu på rot i Américas skogar; Jern-arbetet låg i stänger om bord, och tacklet var ännu
et kabbeltåg.   Men hoppet uplifvade i?
|
Yr
122    &m Hafvet.    i788* ^»rz£
oss,  och vi förestälde oss redan v
nya Slup, såsom färdig at nästa Oct
löpa af Stapeln.
e
ar
e'
;n i April hade vi 22 gr.  26
il Bredd.     Luften   började bhfva
mörk;   skyarne ovanligt   svarte   och
mm   med   bhxt   och   åsk-dunder.
Talrike   skaror   af foglar   flögo   oss
forox med   starka  skri,   såsom  hade
de förebud af elakt väder.     Vi sågo
afven Hafstång, såsom bevis af land
i vårt grannskap.   J
Den 2 tiltogo Ijung-eldarne och
dundret,   dock   utan   <.*   1 1 j
>   wu.   uran   at   beledsagas
af särdeles häftiga vindar. Hafvet
var likväl uti en ovanlig rörelse, och
Skeppet häfde sig tungt. Emot middagen kommo storm-ilar, och vi hade, från alla streck af Compassen,
Vindkast, som, under det tiltagande
mörkret, bebådade oss en häftig
storm.     Bramseglens rå-stänger och Stora Hafvet.    1788. April.    123
master nedtogos på Däck. Storseglet beslogs, och flera anstalter
vidtogos, som pröfvades nödige. KL
2 sprang vinden til söder med ilningar, åska och ljungeld. Vi fingo en
grufiig il från wSO, och strax därpå*
en dylik från -SW. Bägge rasade
växelvis med otrolig "häftighet. Den
sed nar e tog dock öfverhanden och
fortfor innemot en timme. Desse
ilars möte, lovart om oss, var förfärligt at åskåda. Vågen drefs så
högt at synkretsen förlorade sig uti
rök. Lyckligtvis träffade oss blotta
svansen af denna hvirfvel. Emedler-
tid fruktade vi hvart ögnablick, at
se vår mast splittrad, sedan stora
topp-seglet var borttaget och slitet
til trasor. Hafvet höjdes snart så
förfärligt, at vi nödgades sätta til
framseglet och styra undan stormen,
for at icke blottställa vårt Fartyg,
som skot en förunderlig fart genom
vågen.   Vinden inbröt från SO. med
a 1
111 i
nå
fe»*.
; ■■ ■'m.-
KlfW-ld'        '
.  :; #iy§f
;124   Stora Hafvet.    1788. April.
förfärlig sjögång. Vi märkte därpå,
lä vart om Skeppet, huru vatnet började löpa i kretsar af flera fots hogd
Öfver ytan. Detta var en skon, men
ryslig syn. Med största möda och
fara bemödade vi oss at undvika dessa vatten-hvirfiar. Klockan 5 uphörde
denna hvirfvel-vind och förvandlades
til en stark SW. e  ||  ' •.
Enligt Kämpfer infalla sådane
Iivirfvel-vindar, på vissa tider, i dessa
Haf. Ehuru månge gamle och er-
farne Sjömän voro om bord, så hade de likväl aldrig sett något så för-
o o
farligt. Vi tröstade oss imedlertid
därmed, at denne tidpunkt var Passad-vindens brytning, i synnerhet
som Sydvästlige stormen fortfor.
De års-tider, då Pass ad-vindarne ombyta i Chinesiska Sjön
och Stora Hafvets Norra del, äro
äfventyrlige för de Skepp, som där
segla. Desse omväxlingar inträffa
vanligt i April och October,   ehuru Stora Hafvet.    1788. April.    12$
Stundom, änn mycket tidigare, änn
åter senare. De, som ske från
NO. til SW, anses mast vådlige*
På Japanska Kusten äro de ganska våldsame; men när de gå til
Typ ho ner, kan ingen styrka göra
dem motstånd. De åstadkomma då
stundom aldeles otroliga förödelser*
Det är icke mindre svårt at föreställa sig den våldsamhet, med hvilken de blåsa från alla väderstreck*
Chineserne frukta oändeligen dessa Orcaner, som stundom bortsopa
stora Byar och ombringa deras Invånare* Stundom föröda de grödan
på hela fält och bereda hungers-nöd.
Af sådan orsak upkom, år 1787, en
förfärlig dyrhet uti Chinas Södliga
Provincer, och ombragte en otrolig
myckenhet folk. Det var då icke
ovanligt, at där se en uthungrad
olycklig draga sista andedrägten, under det Mödrar ansågo för pligt at
mörda sina Barn,   och de yngre at
• »i
1
(A M&
126   Stora Hafvet.    1788. April.
gifva dråpslaget åt de ålderstegna,
för at frälsa dem, från et så pinsamt
döds-qval.
Den 3 April blef vädret måtte-
ligt, men sprang snart til NW. med
häftig storm och vågor som liknade
erg.      Den  4,   på 24 gr.   44  min.
tr
Nordlig Bredd och i4^> gr. 4* min.
O. L. sågo vi land, men kunde icke
undersöka det. Den 5 seglade vi
emellan flera låga Öar, dem vi kallade Grampus-Öarna, emedan vi
där sågo en stor Nordcaper spruta
O XX
vatten nära stranden af en
en-
na syn ar   annars   gansKa   ovanlig 1
detta Haf.
e
i*
Vår segling gick nu fort åt Nor-
rn, och vi rönte en hastig öfver-
gång från värma til köld. Då vi nyss
plågats af en nästan qväfvande hetta, borde detta omskifte finnas kän-
bart för Besättningens hälsa*    Vi in- Stora Hafvet.    1788. April.    127
skränkte likväl vatten - lotten, utan
minsta olägenhet.
Den 9 sågo vi nyss lossnad Hafs-
tång och foglar', men icke land.
Kl. g ropades från mast-toppen, at
et Fartyg sågs, och efter half annan
timme hade vi det i sigte från Däcket. Det tycktes föra många segel,
och vi kunde icke med kikaren up-
täcka des kosa.     Et  Skepp i dessa
XX
far-vatten är äfven en ovanlig syn.
Omsider trodde vi det våra en G alli o n, som, från Nya Spanien, ärnat
sig til China, och blifvit drifven åt
Norden. Vi skrefvo följaktligen bref
til våra vänner, i hopp at, med detta tilfalle, sända dem til China. Denna förvillelse varade, til des vi kom-
mo detta förmenta Fartyg på blotta
två sjömils afstånd, då vi uptäckte,
at det var en blott enstaka klippa,
•tående midt ibland vågorna, så hk
et  seglande  Krigs-Skepp,   at  man
•
a 1%
Ui
»
128    Stora Hafvet.    1788. ApriL
1
trott sig se ända inn J til Flaggen.
På närmare håll blef vår förundran
ännu mera ökad, och vare Sjömän
Voro helt nära at tro, det Fartyget
blifvit, genom et underverk, förvandlad t. Vi kallade därföre denna klippa Loths Hustru. Den är en af dé
undrans-värdaste föremål jag någon-
J    o O
sin  sett,   och ligger 20 gr.  5o min*
* Do «-7     $9
Nordligt, samt 142 gr. 25 min. Ö om
Greenvich.    Vågen bryter sig emot
O " o
des nästan lodräta sidor med den
häftigaste våldsamhet. Höjden går
innemot  35o fot.      Framtil, ungefär
' o-
23 famnar från västra änden, upstic-
ker en liten svart klippa, söm har
en  grotta,   uti hvilken vatnet rullar
O '
med rysligt buller. Då vi betraktade
denna undransvärda klippa, som stod
ensam i et omätligt Haf, kunde vi
icke annat än anse den såsom et/fö-
remål, det där haft styrka at uthärda
en af de stora Naturens skakningar,
hvilka
— Stora Hafvet.    1788. April.    12.
hvilke förändra skapnaden af des$&
Jord-klotets delar, dem de fått tilstånd at föröda.
Vi hade säkra tecken af land, i
det vi sågo Hafstång, fogel-skaror,
samt flytande stackar af gamla hus
och Canoter. Således nödgades vi
använda forsigtighet, i synnerhet som
tillika en häftig storm tycktes vara
å färde. Den inföll ock med förfärlig sjögång, samt tilskyndade oss
mycken skada. De Nordlige stormkasten, som nu anföllo oss med så
mycken häftighet, förde ej allenast
en genomträngande köld, utan ock
-snöslask-, samt hagel-skurar. Fogel-
skaror uplifvade, under alt detta, vår
förhoppning, at snart träffa land.
må
a
en 2o nade vi 41 gr. öb mna*
Bredd på 189 gr. 25 min. Ö. L. och
började styra på Americanske Kusten, under strängt väder med kallt i5o   Stora Hafvet.    1788. Maj.
regn. Början af Maj infann sig med
mildare luft. Den 8 hade vi 48 gt.
v 28 min. Bredd. Där sågo vi en Flafs-
Papegoja (Aica), samt et stycke
drif-ved. Natten emot den 16, tycktes hela luft-kretsen vara uplyst. Vi
härledde sådant från återskenet af
Américas stora snö-klädda berg. Föl-
jande morgon fingo vi detta länge
efterlängtade land i sigte på i3 sjömils afstånd. Kusten bestod af en
bergs-kädja, som förlorade sig i sky-'
arna. Motvind från K. Georgs Sund
nödgade oss vända. Under land sågo vi et Skepp j som sedan fanns
vara Kongliga Prinsessan, från
London utgången at här drifva päls-
handeh Den i3 ankrade vi omsider
uti Friendly Cove, midt för Byn
Nutka, efter tre månaders och 23
dagars segling från China.
En strax infallande storm, med
häftiga regnfall, lärde oss sätta värde på den lyckan at äga et så tryggt •   Stora Hafvet.     1788.  Maj.    i3i
ankarställe. Vår upmärksamhet väck-
tes därpå af en mängd infödda, som,
midt framför Byen, voro samlade
på en bank, a: åskåda Skeppet.
Comekala (den om bord varande
Americanen) hade i flera dagar, med
största längtan, väntat på detta ögna-
blick, och kände nu en otrolig glädje vid åsynen af sit Fädernesland,
til hvilket han återkom med förvarf-
vad kännedom och en förmögenhet.
o *
som skulle göra honom til et ämne
for. hans landsmäns beundran och
vördnad. Detta nöje minskades dock
til någon del däraf, at hans Broder,
Maquilla , Höfding öfver detta
Sund, och hans Slägting Callicum,
som i myndighet stod Höfdincen när-
•>>       \ o o
mast, voro frånvarande, och stadde
på et besök hos Wicananish, en
mägtig Höfding Öfver en Söderut boende folkstam.
Come kala   va_r   nu klädd i  en
Skarlakans - ro d  S oldat - råck,   prydd
•5
i
immm fe*
132    Nutka Sund.    ij$8. Maj.
med mässings-knappar. Utom hatt
med flygande Gocard, bar han anständigt linne, samt flera Europeiska
klädes - persedlar, hvilke voro vida
mer    än    tilräcklige ,    at   hos    hans
o
landsmän  upväcka   den   högsta  för-
X o
undran. Hannapa, som, under de
nämnde Höfdingars frånvaro, förde
styrelsen öfver Sundet, ansåg äfven
sin återkomne landsman ej allenast
med upmärksam aktning, utan ock
med synbaraste afund*
Innom en kort stund var Skep-
pet omgifvet af et stort antal Canoter, upfvlde med män,   qvinnor och
* X     " ' X
barn.  De bragte oss en ansenlig myc-
O O J
kenhet fisk, den vi, efter en så lång
och besvärlig resa, köpte med begärlighet. Emot aftonen upklarnade vädret och Comekala gjorde sig färdig at gå i land. Detta hans upsåt
blef snart bekant i Byen, från hvilken
alle Invånarne utgingo at lyckönska
sin landsman til des återkomst. Nutka Sund.    17
88.
Kl CIJ.
15:
Gomekala hade nuprydt sig i
all sin ståt. Hans röda Råck var
sirad med en myckenhet .mässingsknappar och andra tilsatser af kop-*
par, som nödvändigt skulle ådraga
honom hans landsmäns djupaste vördnad och göra honom til et föremål
för Nutkas Skönheters ömaste Ögna-
kast. En stor kopparplåt prydde
hans . bröst. I hans öron hängde
grannlåter-af samma Metall, och han
.ve
1    o
patann sieii, at uti håret, som var
kammadt en queue, fästa så många handtag af koppar-pannor, at deras tyngd drog hela hufvudet tilbaka.
m      O O
Denna styfva och raka ställning bidrog ännu  mer at göra   hans  utse-
o o
enae besynnerligt. För at erhålla en
del af dessa prydnader, hade han
länge legat i strid med vår kock;
men deras sista och häftigaste tvist
angick et ofantligt spett, hvilket Arne-
o o      x '
ricanen fattat i handen såsom et
spjut,   at öka den pragt,   med hvil-
m
■/i t>
>
fri.
134    Nutka Sund.     1788.   ilfo/.
ken han ärnade förvåna sina landsmäns Ögon,    I närvarande ställning,
O O»
kiindé vi icke neka honom detta
koks-redskap. Uti sådan ståt, och
intagen  af känslor,   dem knapt   nå-
O 7 ±
gon Europeisk eller Österländsk Monark rönt på den prägtigaste Thron,
förde vi ComekaLa til stranden,
hvarest et gemensamt rop från Byen
o ir j
försäkrade honom om den allmänna
glädje, hvarmed man ansåg hans åtei>
O 7    ? o
korns t,
f. ■
Hela Byens Invånare tågade mangrann t til Kusten och lyckönskade
honom på stranden med et ganska
obehagligt tjutande. I spitsen för
dem sågs hans Faster, en O vinna af
ungefär 80 års ålder, som enligt hvad
o 7 o
vi borde sluta, alt ifrån sin födelsestund inutil närvarande^ ögiiablick,
oafbrutet lefvat i smuts och orenlig-
het. Fion omfamnade sin Brorson
med mycken ömhet,   och hennes af Nutka.    ij88.sMaj, i35
fluss drypande öga fälde varma tårar
J x o
på Comeralas kinder,
Sedan de förste Ceremonier förbigått,   och   Ögats   första  nyfikenhet
O ' O «7
blifvit tilfridsstäld, begaf sig hela Sällskapet til Konungens  hus,   där en-
i O '
dast personer af rang fingo tilstånd
at ingå, och hvarest en prägtig måltid var tilredd af Hvalfisk-späck och
trän. Man satte sig hed med en mat-
lust, som svarade mot anrättningens
yppighet. Afven de små barnen druc-
ko trän med största tecken til förnöjelse. Men Comekalas smak syntes til någon del blifvit bortskämd
af Indiska och Europeiska koknings-
sättet, så at han tycktes icke med
samma glupskhet deltaga i ortens
läckerhet.      Aftonen   tilbragtes   med
o «
stor tilfrids-ställelse. Sång och dans
hördes största delen af natten. Vi
återgingo i god tid,  men hörde län-
O       O O '
ge ljudet af de Inföddas högtid. fl
P
('T
mm
<0
6        Nutka.     1788. ikf<7/.
På en bank, som småningom up-
tfeser sig, ligger Byn Nutka med
framsidan åt sjön, och omgifven af
skogar. Uti Friendly Cove äro
husen   stora   och   af, ortens   vanliga
O'
bygnads-sätt.    livar och en af dessa
boningar tjenar för flera hushåll, och
ar   afdelad   liksom   med spiitor,   uti
hvill
med Hvalfisk-späck,  trai
X r
uptäckas
ta alla slags" afskräden, blandade
■ O 7
cLL
i. V>1 CL
t    '     t \
g-\ <r\ i\      f-j C fr *'» Vj
\ sXsXl,    .4i.CV*VeXJ.   «
ef   &in?i#:*    npli
\^> \j t J X. Jt X JL JL Kj> ^-/ Oi-4.
utgöra   en   massa  af odräglig   smut*
o O^ O
sig net.
Den 14 sände vi et parti i land,
at upsätta tält för vara segel-s örn are,
samt för dem, som skulle anskaffa
ved och vatten. Plats därtil utsågs
bredvid   en   bäck,   icke   långt   ifrån-
7 o
Byen.    De ofrige af Besättningen sva-
J o o *>
selsattes med goromål om bord.
Den 16 intågade i Viken et an-
o
tal Krigs-Canoter,   med Maquilla
*—— Nutka.    1788. Maj. 137
t>ch   Callicum.      De   roddes  med    ;
stor  högtidlighet   omkring  Skeppet,   Ä
under en  behaglig dock skarp sång.
C-/      t-J x
Båtarne  voro  tolf,   och  förde  hvar-
dera ^omkring 18 man,   til större de-.
O '
len klädde i Rackar af de skönaste
Hafsutter-skin, som betäckte dem
från halsen til fotbladet. Deras hår
voro pudrade med hvitt fogel-dun;
deras ansigten besmorde med röd
och svart ockra samt tecknade med en
Hay-käke  och  et slags spiral-linier,
J ox
som  gåfvo  dem   et  ganska vildt ut-
o o
seende. I de flästa af dessa Båtar
voro 8 roddare på hvardera sidan,
och en enda person satt i framstam-
men. Anföraren hade tagit sin plats
midt uti Båten, och var lör oingt
utmärkt af en hög mössa, spitsig öfver hjässan samt i spitsen prydd med
en liten fjädertofs.
Vi lyssnade på dessa röster med  \
äfven så stor förundran,   som förnöjelse.     Det var icke möjligt at för-
i ••t
w
I
38
Nutka.     1788. ilfo/.
blifva känslolös vid denna höfftidliea
O O
och oväntade sång.     De söngo alla
• o Q
med en och samma ton, samt uoga-
ste jämnhet. Icke et enda missljud
hördes undfalla någon. Stundom
gjordes en sänkning från de högre
toner til de lägre, med en så sorglig
O        ' 00
vändning i förändringen,   at vi icke
O O ' *
kunde begripa huru detta folk för-
värfvat sådan  öfning.    De  åtbörder,
O '
som beledsagade sången,  höide tilli-
O <-J 7 )
ka des intrvck.    Hvarje sångare slog
•/ 7 o O
takten med sin åra emot Båts-brädden, och vid hvarje uthållning pekade man, änn åt Norr änn åt Söder,
med utsträckta armar, samt sänkte
småningom rösten på et sätt, som
gjorde en verkan, den man icke ofta röner af våra Orchestrar.
På sådant sätt rodde de 2 gån-
ger omkring Skeppet, samt upreste
sig hvarje gång för fram-stammen
och utropade: Wacush, Wacush!
(Vän!) Därefter lade de til sidan af Nutka,
1788.
(La
ij,
15g
Skeppet. Maqtjilla och Callicum
stego   om bord.     Den   förre  syntes
O v
vara af 3o års ålder,   oändeligen väl
1 o
växt, samt af en upsyn, som väckte
allas upmärksanihet. Den sednare
kunde vara 10 år äldre, stark och
reslig, samt med öpna anlets-drag,
som förenade upmärksamhet och för-
trolighet. De lägre personer af detta
sällskap voro alle vackre och snvgge.
1 •/ OO
En Skälhud, upfyld med trän j up-
räcktes om bord, af hvilken Köfdin-
garne  tögo   en  måttelig   dryck;   det
O O O >7 7
öiriga återsändes til- folket i Cano-
terna, och tömdes med hast.
En  skänk af Koppar,  Jern och
andra begärliga  saker,   gafs  åt Höf-
OO f       o
dingarna, 'hvilke strax af klädde sina
Hafsutters-mantlar, lade dem, med
de angenämaste åtbörder, för våra
fötter och förblefvo sedermera på
Däck uti Naturens okonstlade Drägt.
Til ersättning  bekommo de livar sit
o
säng-täcke.    Därefter ste^o de, med
O O '
t.
•I
ä
■*
»i
å p.
i*
i*i
Ii
i'
, ■ e i
fe
fe
/ Nutka.     1788. JliJz/. i    4 .-'
största tecken af förnöjelse, i sina
Canoter, som hastigt roddes til
stranden.
Desse Americaner hafva, såsom
vi tro, sit aldeles egna sätt at gifva
och taga skänker.    Ehuru dyrbar gåf-
O J o
van är i deras ögon, så bemöda de
sig dock at undanrödja alt, som kan
medföra begrep  af anspråk hos den
OX i
tagande. Vi hafve, vid, et högtidligt
tilfälle, sett två Höfdingar mötas med
skänker af de oskattbaraste päls-verk,
det de kastade för hvarandra med
en upsyn, som uttryckte den ädelmodigaste vänskap, och i behag täf-
O X   ' o
lade med veridens mera höfsade
folkslag.
Från vår ankomst til den 25,
hade vi beständigt oväder, som dock
O 7
icke hindrade våra föresätta arbeten.
Maquilla hade, utan minsta svårighet, lemnat oss plats til en bygnad
for de personer vi ärnade här lem-
na,   samt tillika lofvat dem biträde Nutka.     1788. Mal*
I/+B5
Och beskydd under vår frånvaro.  At
vidare styrka honom i så förmånliga
tänkesätt,   skänktes   honom   et   par
Pistoler,   på hvilka han,   från första
stunden,   kastat et ganska begärligt
Öga.    Callicum, som äfven tycktes
för oss hafva fattat varm tilgifvenhet,
blef icke mindre   ihugkommen med
^n   frikostighet,    hvilken    därjämte
sträckte sig til hans Fruiitimmer.   Vi
trodde oss därtil i synnerhet förbundne,  emedan han af Maquilla blifvit beordrad at vaka för vår säkerhet   och  förekomma  stölder   af   de
Infödda.    Ehuru   nära denna förtro-»
lighet syntes, ansågo vi dock försig-
tigt, at tillika underrätta Höfdingarna
om vår styrka, och visa dem vår öf-
verlägsenhet,  i fall de ändrade sina
fridsama tänkesätt.    Vi önskade verka, -så väl på deras fruktan,  som på
deras tacksamhet, och därigenom desto säkrare förvissas   at upnå  syfte*
märket af vår resa.
t ii
m m
11!
i/x2        Nutka.    1788. Maj.
Den 28 var redan vår bygnad
färdig. De Infödde bidrogo til denna skyndsama fullbordan, så väl med
timmers anskaffande från skogarne,
som med all annan tjenst, den vi af
dem äskade. När, om aftnarna,
Skepps-klåckan hördes återkalla vårt
ar bets-folk til Skeppet, samlades al-
tid dé Infödde, som åt oss arbetat,
och erhöllo sin dags-penning i glas-
.ox o       o
pärlor eller Jern. Sådant upförande å
vår sida vann deras bifall och förtroende, så at vi icke kunde sysselsätta al-
la de händer, som erbödo sin tjenst.
il
m.4
Huset var tilräckligt för det parti
vi ärnade lemna i Nutka Sund. I
nedersta våningen fanns utrymme för
arbetare och förråd; den Öfre var inrättad  til mat-saLoch   kamrar.   Och
#
ehuru man icke haft til ändamål at
förnöja verkliga kännare, så ar dock
naturligt, at de Infödde ansågo vår
bygnad för et verk af ovanlig pragt* Nutka.     1788.  Ju
fji,
i43
Rundt omkring, på något afstånd,
lipfördes et starkt bröstvärn, med en
Canon, så ståld, at den kunde beskjuta både Viken och Byen. Den-
11 e   anstalt   gaf vårt  folk   fullkomlig
O o
trygghet. Utanföre detta bröst-värn
lades kölen til et Fartyg af 4c eller
5o lästers Drägt, enligt vårt redan
fattade beslut.
Den 5 Jun. var Felix redan i godt
Stånd, och kölhalad; tacklet förbät-
tradt, m. m. Vi hade ock intagit
ny ballast-af sten, emedan sanden, som
förut därtil blifvit nyttjad, tiltäppte
pumparna. Ved och vatten fanns om
bord.   Det ständiga regnet hade bort-
o •       o
smält snön, utom smärre fläckar,
som ännu sågos på högre kullar och
berg-topparna; men grönskan var
sparsam och ändrade långsamt landets sorgeliga utseende.
Det manskap, som var utsedt at
lemnas i Nutka, sysselsattes at från
ei ....
i
i
Mm
Nutkai
17S8*
m
un.
skogarna anskaffa timmer; samt såga
och tilskapa virket för hvarjehanda
behof; smederne tillagade bultar, spik,
och ämnen, tjenliga til bytes-h andel-
Vi väntade oss således snart det nöjet a t se vårt nya Fartyg färdigt för
des ändamål.
Den   goda  sämian. med   dé  In-
O t
födda vittnar, at vårt upförande blif-,
Vit afmätt efter värdiga grun d-satsers
O O 7
och de prof af tilgifvenhet, hvilka
bevisades oss af flera enskilda, til-
känna gifva, at tacksamhet, på denna aflägsna Kust, icke är en okänd
O 7
dygd,   Callicum ådagalade en gran-
•7   O
O
lagenhet, som skulle hedrat en man
af fullkomlig höfsning. Det är mig en
ligt at nämna det, sedan denne äl-
skansvarde man icke mera är til;
och den enda erkänsla jag kan gifva
hans minne, är at betyga min afsky
för den omenskliga blodtörst, som
beröfvade hans land en af des största
prydnader, Nutka.    1788. Jun.
i45
prydnader, samt tilkornmande seglare
en beskyddande vän* Med rysning
har jag förnummit, at han, år 1789
i Junio, blifvit mördad med et skott,
af en Officerare på Don Martinez's
lilla Flotta. Callicum kom, med
Hustru och et Barn, i en Canot til
Spanska Skeppet och förde en skänk
af fisk. Man slet ifrån honom fisken
på et hårdt och ovänligt sätt, innan
han sjelf hann aflemna den. Missnöjd öfver et sådant bemötande be-
gaf han sig ifrån Skeppet och ropade: peschae! peschae! (Obesked-1
ligt). Man ansåg detta så förolämpande, at man strax med en kula
sköt honom genom hjertat. . I samma
Ögnablick som den träffade, hvälfde
kroppen Öfver Canotens brädd i Hafvet och sönk. Hustrun och Barnet
intagne af högsta bestörtning, brag-
tes i land af några vänner, som åskådat deatta. omenskJiga gerning.   Fa*
10
må II
B»*.
t:>
m
i
146 Nutka.    1788. Jun.
dren vågade sig omsider til Skeppet
och utbad sig tilstånd at updyka den
olyckliges kropp; men äfven sådant
vägrades, til des han anskaffat et
tilräckligt antal  skinn,   med   hvilka
O 7
han köpte sig rättighet at begrafva
en så omenskligt mördad Son. Kroppen fanns snart och följdes til be-
grafnings-stället af alla Sundets Invånare, som, med bittraste klagan, yttrade sin saknad af en älskad Höfding.
Under den korta tid vi uppehållit oss i Nutka, hade handeln
varit liflig, så at vi, den 5, redan
erhållit i4o, Hafsutter-skinn. Vid vår
första ankomst bestämdes et visst pris
för livart slag af ortens pälsverk, enligt des värde. Under alt detta hade
dock de Infödde sökt boja handeln
alt mer til sin fördel, och vår föi%
mkn ålade oss äfven at därmed sö
genom fingren. Men efter en kort
tid,   sattes   handeln  på  helt   annan Nutka.    1788. Jun.
%m
fot. I stället för ordentligt byte efter taxa ? up tänkte de Infödde den
utväg, at vi å ömse händer borde
göra skänker* Vid denna nya handel ådagalade de Infödde på utmärktas te sätt sit ädelmod och sin gästa
frihet. När Höfdingarne funno godt
at göra en sådan skänk, sändes en
af deras enskilda betjening om bord,
at bjuda Capitain i land. Denne be-
gaf sig ock altid til stranden, försedd med de ämnen, han utsett til
återskänk. Då vi kommo til Höfdin-
garnas hus, hvarest en stor mycken-
itet folk samlat sig at åskåda Ceremonien, framburos Hafsutter-skinnen
med höga rop samt glada åtbörder,
och lades för våra fötter. Därpå följde en tystnad och nyfiken väntan at
se hvad vi skulle gifva til ersättning.
Vi underläto aldrig a t upfylla denna
väntan til vederbörandes nöje; helst
vare vänner tillika täto förstå, det
de; så snart deras förråd vore med-
a wm
i48
Nutka.
1788. Jun.
m
i-
B
!{
>'[
m
taget, skulle göra en resa inn åt lånade t och anskaffa flera skinn.
Sedan Capitain Cook up täckte
detta Sund, hafva flera Skepp där
ankrat, i afsigt at handla med de
Infödde,   som   därigenom   förvärfvat
> o
sig större hofsning, än vi förmodat
finna. Imedlertid föll det oss obegripligt, at så få Europeiske varor
träffades bland deras egendom. Af
alt det Jern, samt Koppar och Pärlor, som de naturligtvis måst erhålla
för sina skinn-varor, fanns nu icke
en enda artikel. Det är icke lätt at
gissa, huru de, på så kort tid, kunnat skingra sina skatter.
De Inföddes föränderliga smak
gjorde stundom handeln besvärlig.
An hade Koppar företrädet; än Järn^
än glas-pärlor. Denna villrådighet
slutades vanligt därmed, at man emot-
tog något af hvartdera slaget.
I början var Comekala ganska
ifrig at befrämja, våra, fördelar.   Men Nutka.    1788. Jun. 1.49
han hade redan förgätit en del af
sit modersmål, och upblandade det
med så många främmande ord, dem
han lärt, at han ofullkomligt gjorde
sin tjenst såsom tolk. Sedan han
återgått til sin hembygds lefnads-
sätt, började han omtänktare se på
sina landsmäns förmån, och tycktes,
under njutning af deras läckerheter,
Hvalfisk-späck och trän, förgäta den
godhet, med hvilken han af oss blifvit öfverhopad. Men såsom han,
genom vår frikostighet, blifvit uphojd
til förtroende och heder, ansågo vi
oklokt at röja våra misstankar om
hans redlighet. Maquilla hade anförtrott honom vården af sina dyrbaraste skatter, bland hvilka fanns
en Metall - mortel, lemnad af Capitain Cook. Den hade blifvit up-
liojd til en aldeles ovanlig ära, och
ansågs såsom en sinnebild af Kong-
liga ofverväldet. Den hölls oändeli-
gen skinande och bars framföre Ma- II*
iw
&
i5o Nutka.    1788. Jun.
.1
quilla vid alla högtidliga tilfällen,
at höja glansen af hans pragt. Vi
trodde oss således heldre böra återkalla Comekalas tilgifvenhet med
förnyade vänskap s-prof, än gifva nya
skäl til hans kallsinnighet. Följaktligen använde vi hos Callicum vårt
bemödande, at Comekala, genom
gifte med något Fruntimmer af rang,
måtte på en gång uphöjas til Höfdin-
gevärdigheten. Vår önskan blef strax,
fullgjord, och vi bödos til Bröllopet,
som firades med all här möjlig ståt.
En half Hvalfisk, en stor mängd andra fiskar, tillika med en motsvarande myckenhet trän, utgjorde denna yppiga välfägnad, som gafs med
förundrans-värd ordning åt innemot
3oo personer, hvilke upförde sig ganska sedigt och betygade största til-
fridsställelse öfver sin Höfdings lysande gästfrihet.
Den 6#kom et budskap om bord
från Maquilla,   med underrättelse,
IP*
BMI^M Nutka.    1788. Jun. 151
at han för oss tillagade en ståtlig
skänk och väntade oss på stranden, |e 9
at emottaga den. Til följe däraf up-
vaktade vi strax Höfdingen och träffade honom klädd i Europeisk drägt,
med skjorta, lagd i fållar. Hans hår
voro flätade til piska och pudrade.
Drägten utgjorde en del af de per-
sedlar Comekala bekommit af oss,
och ansågs, med all sin tyngd af
Koppar-prydnader, såsom et pragt-
fullt kännetecken at utmärka Nut-
kas Monark. Konungen var omgif-
ven af flera Hofdingar, alla utstoffe-
rade med något Europeiskt klädesplagg, som tycktes oändeligen smickra deras fåfänga. Vid detta tilfälle
hade de äfven af tvättat all den olja
och ochra, hyarmed deras ansigten
vanligt äro besmorda. Denne förvandling gjorde verkligen, at vi, då
vi först inträdde i rummet, icke utan
möda igenkände våra vänner. De
roade sig något åt vår  villrådighet,
I n
■
IÖ2
Nutka.    1788. Juné
men upstego därpå och började efteiv
härma vårt sätt at hälsa. Deras sätt
at aftaga sina hattar,  och deras be-
O '
synnerlige åtbörder, clå de, skrapande
aned foten, bugade sig för hvarandra,
samt utan begrepp eller sammanhang,
nied hög rost, uprepade några Engelska ord, dem de lärt, utgjorde et
up trade, som roade dem och icke
heller misshagade oss. När denna
^glättiga Ceremoni var fullbordad, betalte Höfdingen frambära några ganska skona Hafsutter-skinn, til hvilka
han lade en förträfflig Hjort, den en
af hans folk nyss dödat. Ordningen
var nu å vår sida at göra en tjenlig
återskänk, och då vi kommo om
bord, funno vi de skänkta skinnen
redan i förväg ditbragta.
o o
(Comekalas återkomst hade hos
de Infödda väckt särdeles åstundan
efter Europeiska klädes-persedlar.
En hatt, en sko, en strumpa, bragte
vanligt handels-vågen til vår förmån., Nutka.    1788. Jun.
156
Vi  underläto  ej   heller   at möjligast
! väcka  hågen  för  våra   ylle - tilverk*-
ningar.
v
Den  7 klagade   Tunnbindaren,
/ • O '
at hans slipsten blifvit stulen af de
Infödda. Detta var den första stöld
de begått efter vår ankomst. Flera
Skepp hade här lidit samma förlust*
Vi hade märkt, at de Inf öddes Ögon
ständigt voro riktade på detta redskap, som troddes äga någon särdeles trollkraft, emedan det, med så
liten möda, gaf en skarphet åt våra
äggjern, den de Infödde icke, utan
mycket arbete, kunde åstadkomma.
Förlusten var oss känbår, s£ at vi
använde alla utvägar at återfå et så
oumbärligt redskap; men förjäfves.
Afven den tilflykt vi togo til Ma-»
q u il la ailopp, emot vanan, olyckligt. Vi ansågo dock försigtigare at
låta därvid bero, änn at inlåta oss i
tvistiglieter.   Emedlertid befaltes, at,
$ 154 Nutka.    1788. Jun.
efter den dagen,   ingen af de Inföd-
O        ' o
da, utom Höfdingarna, skulle tillåtas
visa sig innom Bröstvärnet.
o
«i-
Den 8 inlopp i Viken en främmande Caitot med flera personer,
som lade til sidan af Skeppet och
sålde några få Hafsutter-skinn. De
utbödo äfven til köps en torkad och
skrumpen menniskjo-hand, med full-
x 77
kornliga fingrar och långa naglar.
Men vår rysning är lättare at begripa
än uttrycka, då vi, i örat på en af
dessa Främlingar, sågo et sigill, det
vi igenkände såsom för detta tilhö-
rande den olycklige Miller på Kejserliga Örnen. Hans ömkliga öde
var. oss redan bekant. Sjomännerne
yttrade sig utan betänkande, at äfven handen måste vara af samma
person, och at detta folk vore hans
mördare. Denna misstanka hade visserligen bragt våra gäster om lifvet,
så framt icke första hettan blifvit hej- !l-
Nutka.    178S. Jun.
155
dad af den möjlighet, at desse saker,
genom bytes-handel, kunnat komma
til deras nu varande ägare. At de
nu voro i besittning af handen, ansågs  dock såsom  en ännu vigtigare
o 00
omständighet, och jag kunde med
möda hålla mina Sjömän i ordning*
Emedleartid drefvo de Främlingarna
ifrån  Skeppet,   med yttersta  tecken
af illvilja och  styggelse.    Desse fun-
) j 00
nos dock oskyldige til det brott, för
hvilket de misstänktes; ty nästa dag
blefvo vi af Ma qu ill a underrättade,
at de tiljjandlat sig dessa saker af de
vilda i Quinheithe, just den platsen, hvarest Miller och hans sällskap mördades, under det de med
Båt foro upföre en grund bäck at
besöka någon där belägen By.    Man
O O J
förmodar åtminstone, at detta öde
dém öfvergått, emedan deras kläder
funnos blodige. Maquilla sjelf bemödade sig icke at neka, det handen
tilhört en af våra olyckliga landsmän,
Afi me
mmm
r
m[\\M ["
flff
156
Nutka.    1788. Jun,
och af hans synbara förlägenhet, under samtalet,  samt andra ömständig-
7 o
.heter, började vi tro, det Maquilla
sjelf var C ann ib al. Vi hafve alt
för stora skäl at frukta, det en ryslig  handel   med   menniskjo - kött   är
mer och mindre gängse i denna trak
ten ar America, var van, Ijalli-
quM, h vila de alla nätter sit hufvud
på en stor säck, upfyld med hufviid-
skålar, dem han visade såsom seger-
7 o
tecken, och det är mer än sannolikt, at kropparne af dessa offer utgjort en seger-måltid för honom och
07 O      *
de krigsmän,   som deltagit uti  häng
o 7 o
vilda
ärelystnad.
Samma  dag kom Wicananis-h,
en Söderut boende mägtig Höfding,
00 o *
at betala Ma qu ill a det besök han
aflacle, den tiden vi ankommo til
Sundet.    Han  antågade  uti 2 Krigs-
o o
Canoter, med et talrikt sällskap, som
til största delen var klädt uti de dyr-
baraste pälsverk,    Desse Arnericaner
.**_ *                                                                      —	
•
S£?We                                                    '
Nutka.
1788* Juri.
i5j
syntes mera fyllige, än våra vänner
i Nutka; förmodligen af den orsak,
at de bebo en trakt af Kusten, hvar-
ést rikare tilgång är på Hvalfiskar.
Dessa djur, som gifva ortens Invånare största delen af deras lifsuppe-
X X
hälle och all deras läckerhet, börja
redan visa sig sparsamare i Sundets
grannskap. Wicananish aflade hos
oss, om bord på Felix, et ordentligt besök, samt bod oss til sin hemort, med löfte at anskaffa pälsverk
i ymnighet; men vi kunde icke förmå hvarken honom eller någon af
hans sällskap, at försälja sina sköna
drägter. |§|
Den 10 märkte vi en allmän rörelse öfver hela Byen, och innont
en kort stund försvann större delen
af husen, såsom genom et underverk.
När vi kommo til lands, underrättade oss Maquilla, det hans folk
beredde   sig at flytta  til  en   något 158
Nulka.    1788. Jun.
%
b*-
/'
II
Sr**
R
r*
K*- *
i
»|iii¥ •'!■-■
Södligare Vik,äfthvarest  en  stor ym-
Cy ' */
nighet af fisk tilströmmade. Man är-
nade där ej allenast förse sig för det
närvarande, utan ock, för nästa vinter, med lifs-medel.
Husen i Nutka, äro så bygda,
at de, med mycken lätthet, på Båtar flyttas från den ena orten til den
andra.
Atskillige H a f s u 11 r a r bragtes
til salu, men funno inga köpare. En
7 ox
af dem fördes lefvande. Maouilla
hade dödat honorna och alla deras
ungar, utom denne, som dock blifvit illa skadad, så at ögat var tryckt
ur des grop. Denne unge var ganska liten, pep såsom et spädt barn,
och var det qvickaste kreatur jag någonsin sett. Sedan han et par dagar
varit om bord, släppte vi honom i
Hafvet at återfå sin frihet, men funno, til vår stora förundran, at han
hvarken kunde dyka eller simma,
utan blott sprattlad© i vatnet, til des Nutka.    1788. Jun.
159
vi återtogo honom om bord, hvarest
O '
han' kort därefter omkom af den skada han redan fått. Detta är dock
lätt begripligt,  när man vet,  at mo-
O      X        O    ' -' '
dren bär sina ungar på ryggen, til
des de upnå en viss ålder, då de äga
styrka och skicklighet at sörja för
sig sjelfya.
Den 11 buxerades Skeppet utur
Viken at gå til Hafs. Vi hade ärnat
utlöpa två dagar tidigare, men hindrades  af en  mycket obehaglig om-
•7 OO
ständighet. iMan hade bortstulit vår
Pinnasse, som var ganska vacker,
och tillika den enda Båt vi ägde af
det slaget. Vi trodde först, at fastan
slitits och Pinnassen vräkts til lands;
men vi sökte den förgäfves på Kusten. Store belöningar lofvades åt
de Infödde, om de kunde återställa
honom, ty vi tviflade icke, at han
vari deras händer.- Både Maquilla
och Callicum betygade med största
1 t».'
iff
iflfll
M
160
Nutka.     1788. Jun.
försäkringar,.! at de voro oskyldige*
Vi funno sedermera, det Pi 11 nassen
verkligen blifvit stulen och sönder-
bruten, : endast för Jernet och spikarna. Denna stöld hade nära åstadkommit brytning emellan oss och de
Infödda. Så länge1 något hopp var
at återfå Pinnas sen, visade vi oss
mycket up retade; men sedan vi an-
sågo den förlorad, läto vi därvid bero*
Om vi velat hämnas, så hade ej allenast et för handeln skadligt fridsbrott
jblifvit oundvikligt, utan ock vare
efterlemnade landsmän kunnat blottställas för största fara. Vi åtnöjde
oss således at blott varna Maquilla,
för sådana tiltag, och afsatte de vakt-*
hafvande, hvilkas försumlighet gifvit
anledning til denna förlust.
Ännu dölj des bland Besättningen
de uproriska anslag, som, redan i
början af vår resa, blifvit märkta*
Båt-syQnaQu had§ nyligen visat  sig
ohörsam;
I"   .'1" yyv Nutka.    1788. Jun.
iGx1
^hörsam emot Officerarne och vädrat
upfylla sin ostridiga pligt. Men et
driftigt steg dämpade utbrottet, och
den studsige vblef framföre Masten
nedflyttad en ^rad under sin sysla.
En ny tilsattes, och.saken infördes i
Logg-boken. ?#
00
Dagen förrän vi afreste, satte vi
O '
i land de Officerare och arbetare,
som skulle qvarblifva. Vi lemnade
dem nödiga föreskrifter, samt för-
sågo dem med alt, livad nödigt var
för det nya Skeppet, på det de, i fall
någon olycka skulle träffa oss, måtte
kunna hj elpa sig til S a n d v i c h s - Ö a r-
na och därifrån återgå til China.
Vi lofvade oss mycken fördel af detta efterlemnade sällskap; ty vi borde
förmoda, at det skulle upkopa hela
det stora förråd af pälsverk, som,
under sommaLr-månaderna, anskaffades. Väderleken var nu mild. Friske
grönsaker. och lök-arter, som funnos
11
I
%
* w
1
.
r. hi
lljjilM'
fi
Ilfili?
162
Nutka.
o
170
>Q       T
)Ö.    Ji
un.
til  största  ymnighet,   hade   återstält
v O .       '
våra sjuka til fullkomlig 'hälsa. Fisk
hade dagligen ock ordentligen blifvit bragt om bord af de Infödda,
som villigt bortlemnade hvad de kun-
de umbära för sina egna hushåll.
Aftonen före afresan,  giorde vi
7  07
Maquilla et besök, samt underrättade honom, at vi nästa dag ärnadé
gå til sjös och efter två eller tre må-
O 7
nåder återkomma, då vi förmodade
vårt nya  Fartyg  färdigt   at   löpa   af
•/ J o o X
stapeln. Vi anmodade honom äfven
at bemöta vårt folk med vänskap,
samt lofvade honom full egendomsrätt til vårt hus med des tillhörighet,
när vi slutligen lemnade Kusten. Des-
utom skänktes honom en klädning
med Metall-knappar, i hans omdöme,
af oskattbart värde. Hans Fruntimmer
erhollo äfven åtskilliga gåfvor. Just
då vi skulle taga afsked, utbad sig
Comekalas Faster, den vi förut be-
skrifvit såsom  en massa  af år  och Nutka.    1788. Jun
165
smuts, med största enträgenhet et
par spännen, dem gumman strax:
hängde i sina öron, med samma fåfänga högmod, som intager mången
Europeisk skönhet, när hon förhöjer  sina   behagligheter   med  Indiens
00
Juveler.
/[aquilla, upeldad af erkänsla,
lofvade villigt up fylla livad vi äskat,
och försäkrade obrottsligt hålla det
vänskaps-band han med oss knutit*
Vi berättade honom sedermera, at et
annat Skepp förmodligen skulle komma til Sundet under vår frånvaro,
och at Befälhafvaren vore vår synner-
lige vän. Strax, och utan minsta
betänkande, begärte Maquilla, det
vi för denne vän skulle lemna et bref.
Såsom det icke fallit oss i sinnet, at
Sundets Invånare skulle göra sig minsta begrep om vårt sätt at skrifva,
så förekom hans  begäran oss  högst
o o
oförmodad.    Men vi blefvo snart up-
lyste, at denna underrättelse til dem
^
*
9 lilt
. ■;.
II
w
164
Nutka.    1788. Jun.
ommifi genom Herr Maccay, sont
hos detta folk tilbragt öfver 14 månader, och imedlertid fört en Dagbok, den vi sett, och utur hvilken
yi meddele följande.
Tvärine Skepp, Capitain Cook
och Försöket, hade, under Herr
Scots styrelse, blifvit utrustade i
Bombay, at på Américas Kust up-
köpa pälsverk. De ankommo til
Nutka år 1786, och lemnade Fältskärs-lärlingen MAccAeY, med hans
eget bifall, qvar under Maquillas
beskydd. Man trodde mycken fördel därigenom vinnas, at Maccay
lärde de Inföddes språk och lefnads-
sätt. Han förblef ock där til följande året,  då han  återgick til China
7 o
på Kejserliga Örnen. Ehuru han
blifvit försedd med kläder och födämnen för sit vistande i Nutka, nödgades han dock antaga de vildes
lefnads-sätt, och det är oss obegripligt, huru en Europeisk kropp kun-
Ii Nutka.     1788. Jun.
t 65
nat uthärda et så motbjudande uppehälle,; lefva i så mycken stank och
'orénlighet af alla slag, samt stilla sin
hunger med trän och Hvalfisk-späck.
Men icke därmed nog. Under Herr
Maccays vistande i Sundet, upkom,
af en ovanligt lång och sträng vin-
00 o
ter, den förfärligaste hungersnöd. Det
torkade fisk-förrådet var förtär dt, och
ingen färsk fisk kunde erhållas, så
at de Infödde nödgades lefva på för-
knappuing. Höfdingarne meddelade
omsider vår landsman endast 7 torkade sillhufvud på dagen. Man kan
icke utan rysning läsa denna Dagbok. De Infödde gåfvo honom imed-
lertid en Hustru, samt togo honom
en eller annan gång med sig til sina
eästbud.      Vi   bore   ock   intyga,   at
O «/ O      7
så väl  Höfdingarne i Nutka,   som
O '
Wicananish, ehuru deras upfö-
rande emot honom ock varit beskaf-
fadt, dock frågade efter hans tilstånd ,    med   en   sorgfällighet,   som ?>
Vi
III
166
Nutka.   ^1788. Jun.
E
vittnade om verklig tilgifvenhet för
hans person.
Vi lemnade Maquilla et bref
til Herr Douglas och voro förvissade, at fruktan för hans, ankomst
skulle vara en tryggare borgen för
våra qvarlemnade landsmäns säkerhet, än alla de löften vi erhållit.
Det var oss äfven angenämt,   at,
O 1
Callicum återkommit från sin Utter-
jagt. Vi gjorde oss ännu större räkning på hans beskydd. I stället för
den skänk han nu fick, öfverraskade
han oss med tre Metall-stycken, på
hvilka vi funno mer och mindre nötta qvarlefvor af Sir Joseph Banks's
vapen och namn, samt årtalet 1775,
tydligt uttryckt. Men vi återstälde
til honom detta .minnesmärke af den
vördnadsvärde mannen, som med sin
drift mycket bidragit til uptäckten
af denna Kust.
4
Vi ärnade styra Söderut, äfven
som   Iphig enia   borde,   från   K.
1 Nutka.    1788. Jun. 167
Georgs Sund, taga sin kosa åt
Norden. Därigenom hoppades vi undersöka denna Kust från 45:te til
6o:de graden, på hvilken sträcka
månge platser funnos, dem Capitain
Cook icke besökt.
Den   11   om   aftonen,   förbiseg-
lade vi Breakers Spits,  som utgör
Östra  sidan   af  inloppet   til   Nutka
Sund.     Den  12  hade   vi så  stark
storm,   at  vi  nödgades   refva   toppseglen.    Om aftonen uptäckte vi en
öpning,  åt hvilken vi styrde.     Den
13  mötte oss   flere Canoter från en
liten Skärgård, som låg i bredd med
oss.    De fläste förde 20 man, af angenämt  utseende och stark kropps-
bygnad,   samt klädde i sköna Utterskinn.     Sedan   de,   med största hastighet,   en stund åtföljt oss,   nalkades tvänne af dem Skeppet.    De om
bord varande vilde upstego utan betänkande  på  Felix.     Ibland   dem
1 Jl!
IB fr"
|§ w
ei. i
'l T? ' Yr
;i68       Nutka.   1788. Tw/z-
funnos två Hofdingar, vid namn Hak*-
ka och Detutche, som bebodde
en i bredd med oss liggande By. De
voro de vackraste- män vi hittils sett.
Hanna, af ungefär 40 års ålder, bar
i sina öghakast tecken til et skämt-
samt och muntert sinnelag. Det ut-
che, en ung, vacker och til umgän-
get angenäm man, tycktes förråda
en själ af ädlare egenskaner.    Bagge
7 O i 00
syntes mycket förnöjde af vårt sällskap.    De  gåfvo  vänliga handtag  åt
X O <D Zj
hvar  och   en  af  Besättningen,   och
O '
bödo oss kärligt i land, at njuta de-
ras   gästfrihet.     I  synnerhet   yrkade
O •/ «7
de, at Skeppet måtte segla emellan
deras Öar; men vi kunde där icke
uptäcka någon trygg genomfart. Vare nye vänner bekommo små skän-
ker och rodde til Kusten.
Kosan fortsattes. Emot middagen nalkades en liten Flotta .af Canoter.    I den främsta af dem igen
känd
e vi
iCANANiSH,   som   strax mericas Skärgård.  1788. Jun.  169
kom   om bord och åtog sig at lotsa
o      o
Skeppet til sin hamn, hvilken låg pa
5 (Engelska) mils afstånd. Båtar utsändes at loda, och vi följde dem
med små segel. Sedan vi kringseglat
Aen Sedligaste Ön, inlupo vi på redden emellan flera klippor.    Wicana-
XX
■NiSH upförde sig därvid såsom en
förståndig Lots, och tilhöll sina Ca-
O i '
noter at visa oss all upmärksamhet.
I bredd   med   Skeppet   låg   en   Bv,
tre gånger så stor som Nutka.     Öf-
00
veralt sågo vi där Canoter utskjutas.
Oboerne skyndade oss til möte med
fisk, vilda lok-arter och bär, som til
oss föryttrades emot små Jern-bitar.
Wicananish undfägnades, största
delen af dagen, om bord, och begaf
sig emot natten til lands, åtföljd af
en lång rad Infödda, som imedlertid
Väntat på honom.
Det vackra vädret gaf oss, den
f%,  tilfälle   at betrakta ortens   utse-
.•*♦
•r
il
i [t
r»
¥'
170 Américas Skärgård. 1788. Jun.
ende. Landet tycktes vara en ogenomtränglig skog,   utan någon enda
OO O * i o
upodlad plats. l}yn står på en sig
småningom up res an de bank nära Haf-
o 1
Yet, baktil beskygd af skogar. I anledning af et budskap, som,  å Höf-
O X   * '
dingens   vägnar,   böd   oss   til   lands
O O 7
på en måltid i hans hus, begåfvo vi
oss emot middagen til stranden, där
vi emottogos af en stor skara qvin-,
nor och barn, samt vidare, af Höf-
dingens broder, ledsagades til stället, där undfägnaden var anrättad.
Då vi inträdde i huset, blefvo
vi aldeles förvånade af den stora rymd
det inneslöt. Rummet bestod af en
stor fyrkant, på alla sidor tätt pane-
lad  til 20 fots högd.fbmed ovanligt
O     ' o
breda och långa plankor. Tre ofantlige stackar, groft utskurne och målade, utgjorde sparr-laget, som midt
på, och vid bägge ändar, understöddes med Jätte-lika bilder, groft
utskurne af obäkliga timmer-klabbar.
— Américas Skärgård. 1788. Jun.  171
Samma   slags  breda   plankor   täckte
hela huset,   at utehålla  regn,   men
så  stälda,   at de  efter behag kunde
borttagas,   antingen  at insläppa ljus
och luft, eller at gifva utgång åt röken.    Midt  uti  denna vidlöftiga boning,   voro   flere   eldar,   och  jämte
dem    stoclo     stora   träkärl    upfylda
med fisk-soppa.     Ansenliga  stycken
af Hvalfisk-kött sågos färdiga /it läggas i dylika baljor,   fyllda   med vatten, hvaruti qyinnorna, med et slags
tång,   stjelpte   glödgade   stenar,   at
åstadkomma kokning.    Här  och  där
lågo hopar af fisk, och, i denna med-
lersta del af huset, hvilken med skäl
kan kallas det egentliga köket,   sto-
do store Skälhudar fylde med  trän,
utur hvilka gästerne undfägnades.
De träden, som uppehöllo taket, voro af sådan storlek, at de
största Krigs-Skepps Master, i jämn-
förelse med dem, syntes små.    Med
7    «/
nyfikenhet och förundran förestälde
•c
ii
9
i
■ fr i*
L
[t
h
r
k*.
! ; r,'e.|
t*.
i
$72 Américas Skärgård. 1788. ,7^/2»
vi oss  den styrka,   som  fordrats  at
' upresa   dem i sådan • ställning,   och
X O '
kunde icke begripa, huru et folk,
utan kännedom af häf-konst, förmått
verkställa et dylikt företagande.  Dör-
«/ o
ren, genom hvilken vi ingingo i den-
na    förundrans värda    bvgnad,     var
*J   O 7
munnen på et af dessa ofantliga he-
X o
läten, hvilken ehuru stor, dock svarade emot de öfriga  dragen af detta
o o
vanskapliga ansigte. På yttre sidan,
upstego vi på några få trappsteg, och
sedan vi genomgått denna högst be-
synnerliga Portal,  nedstego vi, ut-
•7 O 7 O     - 7
före hakan, i huset, hvarest vi funno
7 7
nytt ämne til förundran af det antal
män, qvinnor och barn, som utgjorde Höfdin gens hushåll och minst kun-
de beräknas til 800 personer. Desse
voro  delade
no ekar,   enligt deras
olika syslor, för hvilka särskilda platser voro bestämde. Rundt omkring
hela huset var en bänk inrättad, ungefär två fot uphöjd från golfvet, på Américas Skärgård.  1788. Jun*  ifö
hvilken Invanarne sitta, äta och sofva*
Höfdingen sjelf visade sig vid öfra
andan af rummet, omgifven af de
förnämare, på en liten uphöjd ställning, omkring hvilken flere store ki-
o' O
stor voro stälde.    Öfver dessa häng-
blås       up
>
fvld
e  med   trän, store
flingor af Flvalfisk-kött och klumpar
af 'späck. F e s t o 11 e r af menniskjo-
skallar,   upstälde med någon omtan-
7        x o
ka och ordning, sågos öfver alt i huset, där tilfälle gifvits at sätta dem,
och änsågos såsom en ganska pragt-
full prydnad i detta Palats.
X    J
När vi ankomnio, hac
gasterne
redan fullbordat en ansenlig del af
sin måltid. Framföre livar och en,
låg en stor flisa kokt Hvalfisk-kÖtt,
samt små träfat ined trän och fisksoppa. Stora Snäckskal nyttjades i
stället för skedar. Betjenterne voro
sysselsatte at påfylla faten, så snart
de tömdes, och qvinnorna, at af et
visst träd frånskilja barken, som bru* eil
i 74 Américas Skärgård. 1788. Jun.
m tiwm
kades i stället för Servietter. Om
yppigheten af detta gästbud skulle
dömas efter den grymma matlust,
som herrskade, samt af den myckenhet föda, som här slukades, så
måste vi anse denna måltid for den
yppigaste   vi  någonsin  sett.      Af ven
J J    L      O O
barnen, ehuru några af dem icke öf-
verstego tre års ålder, hafva samma
smak för späck och trän, som de
gamle. Men vid sådana högtidliga
måltider, tillåter man icke qvinnorna
at spisa med mankönet.
Wicananish mötte oss på half-
va vägen ifrån porten med en gästfri upsyn, som skulle ägnat et mera
höfsadt Sällskap, och förde oss til et
säte, bredvid hans eget, där vi nedsatte oss och förnöjde, under den
återstående delen af måltiden, vår
nyfikenhet med beskådandet af denna
besynnerliga bygnads Perspective.
När måltiden var slutad, anmodades vi at upvisa de skänker vi ära-* Américas Skärgård. 1788. Jun.  175.
nat tilställa Wicananisii. I anledning däraf, blef en stor myckenhet
af hvarjehanda saker utbredd, bland
hvilka funnos flera täcken och tvän-
ne The-kettlar af Koppar. Hela sällskapets upmärksamhet fastades af dessa sällsynta föremål. En särskild vakt-
hafvande blef strax utsedd at hålla
Värd öfver de två The-kettlarne, samt,
i anseende til deras oskattbara värde
och utmärkta skönhet, befaltes lägga
dem med mycken sorgfällighet uti
den Kongliga Cofferten, som bestod
af en stor Kista, groft utskuren och
besynnerligt sirad med menniskjo-
tänder.
I det samma framträdde 5o män
midt uti rummet. Hvardera af dem
höll framföre oss et Hafsutter- skinn
af innemot sex fots längd och den
skönaste sammets-svärta. Under det
de stodo i denna ställning, höll Höf-
O '
dingen et Tal, räckte oss handen
til tecken af vänskap, och underrät- «
«*■■
fe
170
.ef;
1 mer t c as
Kust.
1700. *////£,
tade oss, at dessa skinn voro en åter-*'
skänk, til följe hvaraf han strax b&*
falte dem bringas om bord.
Vår förnäme värd tycktes vara
rddeles nögd med vår betygade agt-
ning, och vi voro äfvenså nögdes
med lians pragt, samt färdige at taga afsked, då hans Fruntimmer framträdde til oss från en aflägse plats,
där de hållit sig undan, medan und-
Två af dem voro re-
agnad en gals.
D O
[an oiver medel-aldren, men de andre unge, samt af en skönhet i anletsdrag,   som Öfvervägde   den   trän
och och ra, med hvilken de voro
rikligen Öfverholjde. En af de yngre i synnerhet förrådde en skygghet
och ärbarhet, at hon, oaktad sin
färg och osmakliga drägt, nödvändigt
O O O     ' O
borde väcka upmärksamhet, äfven
hos personer af finare smak. Lyckligtvis hade vi icke ännu utdelat alla
de skatter vi medbragt; några få glaspärlor Américas Kust. 1788. Jun.  if/f.
pärlor och öron-ringar, dem vi ännu
hade Öfriga, gåfvo oss således tilfälle
at göra et angenämt slut på detta
besök,  i det vi med dem begåfvade
Höf din gens Fruntimmer
Ar
\r&fv
Anda til den 17, drelvo vi en
ganska stark handel med de Infödda.
Höfdingen   besökte   oss   gemenligen,
»o o o
alla dagar, och vi lefde på den vän-
T " O ' X
skåpsfullaste fot så med honom, som
med hans folk. De Infödde bragte
oss i ymnighet fiskar af aMahanda ar-
•7 O
ter. Laxar och Foreller voro här
ganska smaklige. Desutom erhöilo
vi färsk  Torsk,   Helge-flundror
' o
och Sill; qvinnorne och barnen sålde oss kräftor, lökar, bär, salad och
andra ätliga vakter. Et eller annat
villbråd höjde tillika yppigheten på
Tårt bord.
1
'i i
Den   17   anhöll   Wica^anisu,
det vi måtte infinna oss på stranden
12 wmm
ii      .'"Ii
HB
I',: ■■■> liVj i(!'-r
178   Américas Kust. ty88. Jun.
til bytes-handel. Då vi landstigit*
blefvo vi, såsom förra gången, ledsa*
gade til hans hus, där vi funno an*
talet af hans husfolk snarare ökadt,
an minskade. Däremot iakttogos nu
inga omsvep eller Ceremonier. Kela
hushållet tycktes lefva på förtrolig
fot. Qyinnorne tilstaddes spisa med
männerna, och, til vår stora förnöjelse, visade sig hela Sällskapet med
obesmorda ansigten, så at vi hade
ilfälle  at  betrakta  det   ena könets
behag och det andras skönhet. Af
denna omständighet slutade vi, at
detta folk, endast vid högtidliga til*
fallen, plägar anlägga sit smink.
Nu framlades Hafsutter-skinn och
andra pälsverk til et antal af 3o: alla
utmärkt vackra, hvilka vi, efter en
tämligen vidlöftig underhandling, omsider köpte; ty vi erforo, at desse
Öboer, så väl som Nutkas invånare,
ägde all den skicklighet, som fordras
til en god handel.     Samma häftiga Americås Kitsh 1788» Jun.  t
79
begär efter skänker herrskade äfven
här. Qvinnorne lade sig ofta i handeln med sin bemedling, och hin*
drade köpets afslutande, til des dé
grhålBt en ytterligare skänk.
Just som vi skulle återgå om
bord) upkom i Byn et hastigt och
allmänt buller* Et stort antal Båtar
upfyldés med beväpnade ikän, ut-
skötos i et ögnablick och roddes til
{Skeppet* I början fruktade vi, det
någon stridighet upkommit emellan
de  Infödda och  Besättningen;   men
O '
Vår oro blef snart stillad af den underrättelsen, at en Politisk afundsju-
ka emot vissa grannar, förorsakat
denna rörelse*    Någre Främlingar ha»
o o
de infunnit sig vid Skeppet utan
Höfdingens tilståndi Denne hadä
således befallt sit folk strax anfalla
dessa obehöriga gäster, af hvilka ock-*
så en Var gripen och bragt til strän*
dem Jag måste med oro tillägga^
fit denne olycklige strax släpades til
#fl
8 •>.''
1111
i8o   Américas Must. 1788. Jun.
skogarna, där, såsom jag med alt
skäl fruktar, han utan omsvep brag-
tes om lifvet. Vi fällde för honom
de kraftigaste förböner, och använde ända til hotelser för hans räddning; men jag fruktar, at man utof-
vade sin grymma hämd, under det
vi sysselsatte oss at utverka den fån-
gnes försköning. Denna händelse förvissade oss, at ehuru fridsame och
vänlige desse Oboer, kan hända j af
fruktan, voro emot oss, de likväl
äro grymme och vilde emot grannar.
I gemen gjorde vi ock alle den anmärkning, at en vild själ framlyste
utur deras ögon.
Til den 20 var vädret elakt med
regn. En häftig sjögång rullade på
ossJ och gjorde vår belägenhet oangenäm. Vi besloto därföre at inlöpa
uti den inre hamnen, dit vi med säkerhet lotsades af Wicananish, som
til d@n ändan kom om bord, så snart
=a= Américas Kust. 1788. Jun*   181
han märkte vårt upsåt. Emedlertid
läto vi Båtar gå förut med lodet, och
ankrade  omsider på god .och säker
X o
grund. Denna hamn kallade vi
Port Cox.
Vid första ögnakastet, syntes
dessa Öboer vara mindre höfsade, än
vare vänner i Nutka. Följaktligen
inrättade vi därefter våra försigtig-
he! s-mått. Deras antal var ganska
betydligt, och den belijertenhet de
vid alla tilfällen ådagalade, gaf oss
skäl at tro, det minsta oaktsamhet å
vår sida, skulle fresta dem til et steg,
.som å ömse sidor kunnat blifva af
bedröfliga följder, helst desse, både
i klokhet och drift, vida ofverträf-
fade Invånarne af K. Georgs Sund.
Wi c an an is 11 sjelf, ehuru nog un-
dersätsig, var reslig och rask. Hans
broder ägde samma egenskaper. Alle
unge manner voro starke, i ständig
Öfning och härdade. Den häftigaste
storm hindrade dem aldrig at gå til
8 i
t
P
-
r»
ht »
182 Américas Kust. 1788. Jun%
Hafk, och jaga Hvalfiskar eller dödas
Hafsuttrar. Endast lägre personer af
mankönet, sysselsatte sig med fiskan*
de, Denne Höfdings område var
ganska vidsträckt, och de månge folk*
stammar, som erkände hans välde,
gjorde honom til en ganska mägtig
Furste, Vi hade därföre all anledning at vara på vår vakt emot den
skada, han kunde tilfoga oss, och
de försök, hvilka talfallet lätt skulle
förlett honom a t våga.
Denna vaksamhet å vår sida, ansågs af Höfdingen såsom en oförrätt,
gå at den emellan oss åstadkom nå*
gon kallsinnighet. Den 21 gjorde
Wicaistanish den anmärkning, at,
så ofta han hos oss aflade besök,
stora G a ju t an pryddes med vapen,
och at flera skjutgevär upstäldes på
däcket. Han lemnade därföre Skep-
pet ganska misslynt, samt vägrade
sjelf vidare handla med oss; forböd
äfven sit folk a t förse oss med fisk s^
Américas Kust. 1788. Jun.   i85
och ätliga växter. Det var för ingen
del  enligt med vår förmån,   at våra
o t
ärender skulle förblifva i denna obehagliga ställning. Man tog därföre
det beslut, at följande dagen hos
honom aflägga et besök, vid hvilket
tillälle vänskapen å ny o uprättades
genom en skänk, som honom gjordes af et Svärd med Mässings-handtag och et stort Kopparfat. Detta
freds-förbund blef ytterligare stadfästa dt, å Hofdingens sida, med en
skänk af fem sköna Hafsutter*
skinn, en fet råget, samt et förråd
fisk för Besättningen. Det ädelmo-
diga och vänskapsfulla upförande Höf-
dingen vid detta tillälle ådagalade,
tycktes af oss fordra en särskild erkänsla.      Vi   gjorde   honom   därföre
0->
obeskrifligt glad, i det vi ökade hans
Regalier med en Pistol och 2 skott
krut; en skänk, om hvilken han länge och enständigt anhållit. Bruket
if skjutgevär var har verkligen kändt
4
4
02 r;r
IP
184  Américas Kust.  1788. Jun.
före vår ankomst. När Capitain Cook
första gången.inlopp uti K. Georgs
OO XX c?
Sund, var händelsevis Wicananish
där på besök hos Maquilla, och
inhämtade denna oförmodade kunskap.
Den 28 märkte vi, at hela
Pr
Hf.
., -... l d,   hvilken vi,.
IJtXv-Vi
. ÖLt      ti 11     J->t  11 t Jv et
flyttades, från des nära grannskap med
Hafvet,   til den inre Har
samma lätta åtgäri
et -dylikt   tilfälle ,
samt nedslog sina nya bopålar unge-
fär  en  sjettedels   mil   från  Skeppet,
på en land-tunga vid inloppet.
x o xx
Vi underrättades nu ordentligen
af /Wicananisii, at en underhandling var å fär de emellan honom samt
Höfdingarne Hanna och Detutche,
uti hvilken äfven vi skulle intagas.
Innehållet var, at alt det pälsverk,
som tilhorde nämnde Höfdingar, skulle säljas til Wicananish; at de skulle lefva i fred och vänskap med oss; Américas Kust. 1788. Jun.   i85
at alla de skinn, som, efter detta
freds-fördrag, kunde förvärfvas af de
Underhandlande Höfdingarna eller deras folk, skulle af dem sjelfva föryttras efter godtfinnande, til hvilken
ända de borde äga fri tilgång hos
oss, samt billiga vilkor för dem stadgas utan åtskilnad.
Vi voro mycket nögde med den-
J o
na öfverenskommelse \ emedan vi,
strax efter ankomsten til Hamnen,
blifvit öfvertygade, at afundsjukan
hos Wicananish icke skulle tillåtit
nämnde Höfding ar handla med oss,
eller ens på Skeppet aflägga något
besök, utan den förstnämndes bifall.
Vi hade därföre ej heller med dem
yrkat något umgänge, hvilket, ehuru
* o O        O    ' '
förmånligt för oss, dock helt visst,
skulle uptändt krigs-lågan emellan
dessa Hofdingar. Nu hade vi vun-
nit ändamålet på et sätt, som närmare instämde med vår Önskan.
1 186  Américas Kust.  1788. Jun,
Denna underhandling, som drefk
med all skicklighet och Stats-klokhet,
kunde icke bringas i stånd, utan någon upoffring af Wicananish, Man
äskade icke mindre än afträdandet
af de The-kettlarna, på hvilka han
satte så högt värde. Men såsom',
utom denna artikel, intet slut var at
hoppas, så aflemnade Wicananish
dem omsider, fast med mycken sak-
nad, åt Hanna och De tu t che,
hvilke däremot strax lefvererade honom hela sit förråd af Utter-skinn,
Wicananish blef dock snart af oss
ersatt för sin upoffring,   i det vi til-
1 O '
bytte oss skinnen för varor, som höl-
lo honom fullkomligt skadeslös, och
hvilka han förmodligen  åsyftat,   då
O J '
han ingick uti förslaget at afträda
sina Kettlar, Bland andra dyrbara
artiklar erhöll han sex Svärd med
Mässings-fästen, et par Pistoler, en
Muskött och flera skott krut. Vi
hade ock gerna ersatt hans egentliga Américas Kust.  1788. Jun.   187
saknad, om vi haft någon The-kettel
at umbära. Vare skänker bragtes i
land, och vi hade nu erhållit i5o
sköna Utter-skinn, genom handel och
återskänker.
Vid denna tiden ankom helt ovän-
tadt, frän K. Georgs Sund, en
C ano t, med en skänk af fisk från
Maquilla, som redan fått underrättelse om alt, livad oss händt, sedan vi lemnade Nutka. Vi hade
ock det nöjet at höra, det vare efteifc
lemnade landsmän där mådde väl
och fortsatte arbetet på den tiläm-
nade Slupen.
Sedan, i denna Hamn, icke flera skinn  kunde   erhållas,    gjorde  vi
oss färdiga at undersöka de Södli-
'gare Kuster, Hamnen, där vi legat,
är säker, Hela sträckan, från K.
Georgs Sund och dit, samt vidare
åt Söder, består af Öar med oräkneliga Sund, dem vi icke hade tid ek
undersöka.    Vi tro dock at intet af
i?
#1 i;]!.
II!
I
Se88   Américas Kust. 1788. Jun:
dem kan emottaga något Skepp&itomi
det, hvari vi inseglade.
Desse Öar äro beväxfe med skog,
och hafva, så mycket vi kunde märka, ganska få uprödjade platsar. JordV
månen är bördig och frambringar i
ymnighet bär samt andra frukter.
Timmer-träden äro af ovanlig storlek,   väl växta  och  tjenliga för  alla
7 JO
behof.      Vi  sågo   flera   parker,   uti
O X f
hvilka nästan livart och et träd passade til Master af livad slag som helst.
Ibland andra träd-arter anmärkte vi'
Röda   Eken,   Lärk- trädet,    Ce-
ren    samt    II v i t a   och   Svarta
Spr uc e - T all e n.
Vid alla våra handels.-ärender
med des,sa Öboer, blefvo vi mer eller mindre bedragne af deras list.
Stundom upförde de sig med så syn-
nerliga konstgrep, at ingen försig-
tighet å vår sida var tilräckiig. Qvin-
norne i synnerhet gjorde oss tusende
spratt, och då vi up täckte deras små An
ericas Kust. 1788. Jun.  iågf
puts, skämtade de däröfver på et sätt,
som afböjde all förebråelse. Dö vo-
ro mycket vackrare än könet i Nutka, samt utmärkte sig med en sedig-
het, som sällan träffas hos vilda folkslag.     Ingen  frestelse  kunde  förmå
o o
dem at komma om bord. Men deras naturliga behag förderfvades myc-
OO v
ket genom det smutsiga bruket af
t ran och ociira, samt et allmännt
underlåtande af den renlighet,   som
O '
i Européers Ögon utgör en så ansenlig del af könets behaglighet.    Vi ha-
O KJ       O
de tilfälle at se et synnerligt prof af
•/ ox
deras  grannlagenhet.     Bland  aiidra,
00 *
som besökte Skeppet,   blefvo vi en
XX 7
dag mycket  öfverraskade af en Ca-
O J
not, som förde ungefär 20 qvinnor.
Såsom vi icke här sett någon far i
kost med sådan last, så fastade den
vår upmärksamhet. Under det vi betraktade detta sällskap, hoppade oför-
modadt en yngling, från sin C an o t.
«7        O O ' r
och kastade  sig  midt ibland  qvin-
i w
igö Américas Ritst* 1788* Jun%
norna, hvilke däraf blöfvo så bestöt**
te, at de, ehuru klädde i sina bästa
drägter, hufvudstupä störtade sig i
Hafvet och summo til stranden i en
hop.
Höfdin gens folk är också, i skick*
O 7.
lighet och drift, vida öfver Nutkas
JLjt. x v
o
anare.
ag-grvningen var altic
o o
Lb
Byn  redan   tom,   utan  afseende   på
vind och väderlek*    Männerne gingo
o      o
antingen at jaga Hvalar och Mafs*
uttrar, eller ock at fiska. Qvinnomö
begåfvo sig til skogarna, at sanda
bär, eller ock sökte de kräftor och
Musslor på sand-bankar och klippor*
Under vårt vistande härs ta des,
kommo månge främlingar Söder ifrån,
at besöka oss. Men de förbödos ic*
ke allenast at handla i utan ock at
med oss hafva något umgänge., Vi
ansågo försigtigt at ingå i dessa för*
fattningar* W1 c a na ni s it däremot
drog fördelen af dessa besök, och
mm anseende hos oss tilväxté* emM
111 '
rar I.;
5   ■ Américas Kust. 1788* Jun*,   igir
dan vi erforo, at alle,desse voro honom Undergifne. Utom de tvänne
redan nämnde Byar, hade han flera
bonings-platser, til hvilka han stundom begaf sig, enligt olika årstid,
nödiga   göromål   eller   ock  för   sina
o        o
nöjen* Uti en af dessa Byar räknade
vi 26 hus, hvilka hvartdeta kunde
hysa hundrade personer. Med et
ord: denne Höfding var af det anseende, at vår fördel fordrade med ho*
nom en vänlig förbindelse*
Den 28 lemnade vi Wicananish, och styrde SO., 3 sjömil från
Kusten. Följande morgon up täckte
vi et stort Sund, hvarutur vi sågo
en myckenhet Canoter styra oss til
möte* Innom en kort stuad nalkas
des de Skeppet och någre af de vilda stego om bord. De berättade,
at uti Sundet funnos flera Byar, som
alle lydde under Wicananish, och
såsom vi förmodade, det han där rs-
■  . m
E
i.
r»
1$
h
r
Ii
T92  Américas Kust. 17S8. /iz/fc.:
dan afhämtat alt pälsverk, seglada
vi vidare, i tanka, at vid återresan
besöka detta Sund. De Infödde an-*
vände alt bemödande, at förmå oss
til längre umgänge; men då de sågo vår kosa fortsättas, lemnade de
oss med tecken af största missnöje*
Vi b
e sågo nu inloppet på 48 gr. 3o,
min. Bredd, och seglade vidare, på
5 sjömils afstånd, för at kun;:a fullkomligt beskåda Kusten , som icke
blifvit beskrifven af Cookl; ej heller
af någon Seglare, utom Maurelle,
hvilkens Chartä vi hade til hands,
så felaktig, at han antingen icke sett
denna Kust eller ock med flit vanstält den samma. På Kusten sågo
vi ofta Byar, från hvilka vi besöktes
af de Infödda, som, til gestalt och
upförande, mycket liknade Invånarna
af Port Cox. Alle voro mycket angelägne at livar för sig draga handeln til sina Hamnar, och sökte för-
11 må Américas Kust. 1788. Jun.   193
må oss at där ankra. Men såsom
redden var öpen, vågade vi icke bifalla denna önskan, utan köpte några Hafsutter-skinn och fortsatte vår
kosa.
Klockan 3 kommo vi til det stora , redan anförda, Inloppet, som
tycktes hafva en bredd af 12 eller
14 sjömil. Det syntes gå åt Öster,
med et streck til Norden, och öp-
nade oss en ren synkrets, så långt
ögat kunde sträckas. Med 100 famnars lina fanns ingen botten. At So-
der sågs en märkvärdig klippa, i
skapnad af en Obelisk, uprätt öfver vatnet, på något afstånd från en
liten Ö,  til hvilken vi styrde.
Snart sågo vi oss omgifna med
Båtar, som förde en myckenhet Infödda, af vida vildare utseende, än
något  af  de  folkslag vi  förut  sett.
o o
De voro i allmänhet klädde med
Hafsutter-skinn, och hade, på et rys-
rr
1.3
• R
If:   ',
ig4  Américas Kust. 1788. $8p
ligt sätt, besmort sina ansigten med
trän, samt röd och svart oclira.
Deras Canoter voro store och buro
från 20 til 3o man, väpnade med
bågar, pilar och spjut. Pilarne hade
hullingar af ben, som emot spitsen
voro taggige, och spjuten voro i ändan skodda med Snäckskal.
Sjelfva Ön tycktes blott vara en
naken klippa, m eran dels otilgänglig
och af obetydlig vidd; men des yta
var, så långt vi kunde se, höljd af
Invånare, som med nyfikenhet åskådade Skeppet. Det var oss icke möjligt at förena en så rik folkmängd
med ortens vilda och oupodlade tilstånd.
Höfdingen för denna fläck, kallade sig Tatutche och aflade hos
oss sit besök. En man, med så
knarrigt och förbehållsamt lynne, ha-
O J '
de vi hittils icke sett. Hans ansigte
var icke, såsom de Öfriges, måladt
med  flera fargor,  utan aldeles svart
O ' Américas Kust. 1788. Jun.   195
och beströdt med en glittrande sand,
som änli mera ökade hans vilda utseende. Han underrättade oss, at
den under Wicananish lydande
land-sträckan här slutades, och at vi
nu voro innom hans eget område.
Til följe af denna uplysning, gjorde
vi honom en liten skänk; men han
visade oss däremot ingen erkänsla\
ej heller tillät han sit folk handla
med oss. Vi hade ock redan af
Wicananish blifvit varnade för
denne Höfding och hans folk, som
utgjorde en förrädisk och grym Nation.
• ' Vi önskade, om möjligt vore,
här kasta ankar, och utsände därföre en väl bemannad och väpnad
Båt, at loda emellan Ön och* fasta
landet. De utskickade erhöllo ock
de strähgaste befallningar at undvika
alla tvistigheter med de Infödda. Nå*
gre handels-varor blefvo tillika anförtrodde åt vårt folk för byteS-han*
Sä
%
a
:i
A
■i
« m
P
Jt
ii ,*
i
I
t *,
*
iiP
;ig6  Américas Kust. 1788. «/i//£„
del, om de Infödde därtil skulle finnas hugade. Sedan vår Båt äfgått,
åtföljd af alla Can o t erna, lade vx
Skeppet närmare til Ön, och funno
den bestå af en naken klippa, 0111-
gifven med ref, emot hvilka Hafvet
bröt sina vågor med stor häftighet.
Däremot trodde vi någon säker an-
karplats böra uptäckas emellan Ön
och fasta landet, där vi kunde handla och anställa undersökning Öfver
Sundet. Men Båten återkom, utan
at hafva funnit en sådan plats* Officeraren berättade, at Ön, äfven på
den sidan, hade föga grönska och
omgafs af bränningar. En myckenhet Canoter hade kommit til Båten,
upfyllde med Infödda, som upfört sig
ganska oroligt. Någre hade kastat
sig inn uti Båten, med våld borttagit åtskilliga småsaker och triumferat öfver sit rof. Vårt folk hade
däraf blifvit upretadt och velat möta
våld med våld; men Officeraren ha- Américas Kust. 1788. Jun.   197
de  med  klokhet   stillat sina  under-
hafvande, och återgått til Skeppet.
Vi blefvo fullkomligt öfvertyga-
de, atWicANANiSH, från denna ortens Höfding, hämtat en del af hans
pälsverk, emedan vi sågo flera saker, som endast kunnat erhållas från
Port Cox, eller från K. Georgs
Sund. En af de vilda ägde en fullkomlig' sats råck-knappar, dem vi
alle noga igenkände.
o        o
Vi fortsatte vår kosa åt Söder,
och sågo omtänksamt efter någon
Hamn, fråri hvilken vi kunde ej allenast undersöka Sundet, utan ock
Kusten. Vi voro högst nyfikne at
ingå i detta Sund, hvilket vi skole
kalla efter Johan de Fuca, som
först uptäckt det samma. Hakluyt
och Purchas hafva förvarat oss några underrättelser om Johan de Fu-
cas Sund. Vi hade nu bevis, at
det verkligen var til; och jag är viss,
at Capitain Cook, om han sett sam-
> M
ti r
(y*
Rf.   «
I-
ii *
fp
198 Américas Kust. 1788. Jun.
ma Sund, skulle funnit det förtjena
vidare undersökning. Vare omständigheter tilläto dock icke vet sådant
företagande.
Den 3o om morgonen, hade vi
blott hunnit 3 sjömil från Tatutches
Ö. Emot klåckan 10 kom från Ön et
stort antal Canoter, som förde minst
4oo man, ibland hvilka vi igenkände Hofdingen i egen person. De roade sig at fara omkring Skeppet, och
tycktes med högsta beundran åskåda des särskilda delar, i synnerhet
framstammen. De fleste af dem syn-
tes ock verkligen icke förr hafva
sett något sådant Skepp. Men vi
Voro redan så mycket missnÖgde öfver Plöfdingens upförande, at vi icke
bödo honom om bord. Sällskapet
gaf oss émedlertid en Sång, som icke mycket skilde sig från den vi hört
i K. Georgs Sund. Men såsom vi
voro förolämpade af detta folk, fun- Américas Kust.  1788. Jun.   199
no vi icke nöje af des Musik. Den
enfaldige, okonstlade och jämne sången sökte sig dock väg til våra hjer-
tan, äfven på denna vilda och ödsliga Kust, där vi, fjerran från vänner och de förbindelser, som göra
lifvet angenämt, togo vår kosa genom
et okändt Verlds-haf.
Emot middagen styrde vi ytterligare åt S. på 3 sjömils afstånd från
stranden, och vare gäster återvände
til sin Ö. i Under fortsättningen af
vår resa, kommo beständigt Canoter
til oss från Byar, som här och där
lågo på höga bankar bredvid Hafvet. Folket anmodade oss enträget
at lägga til vid nämnde Byar; men
vi kunde icke förmå någon af de
Infödde at hos oss gå om bord.
Landets utseende var i högsta
måtto vildt. Omätlige skogar beklädde det hela, så långt vårt Öga-
kunde sträckas. Kusten var förskan-
.fcad  med klippor  och berg-holmar.
#2
i
1
I ■ é
i
åoö   Aniericas Kust. 1788. Jun»
Ej heller kunde vi uptäcka något
Inlopp, som lofvade säkerhet åt det
minsta Fartyg.     Om där icke. finnas
1/ o
små Vikar, dem vi ej kunde uptäcka, så är oss obegripligt, huru de
Infödde där skola njuta säkerhet för
sina Canoter. Likväl voro de Byar vi sågo, hvarken obetydlige eller
få. Vi anmärkte äfven tydliga spår Be
de Sodlige vindarnes våldsamhet. )e
hade fällt stora och vidsträckt skogar, hvilkas, grenar utgjorde en for-
skansning, förstärkt med upstående
rötter af et oräkneligt antal kull-
blåsta träd.
Emot kl. 7 fingo vi i sigte }ap
Flattery, så kallad af Capitain
Cook, då den först up täcktes. Den
är lagd på 48 gr. 5 min. N. B., och
s35 gr. 3 min. Ö. L. Vi funno väl
någon skilnad, men felet torde vara
på vår sida. Äfven sågo vi Byen
Classet, som ligger på en hög och
brant klippa bredvid Hafvet.   Ehuru Américas Kust.  1788. Jul.    201
Byen syntes tämligen stor, kom Hk-
väl därifrån blott en enda G ano t,
som förde 3o man, klädde i Hafsutter-skinn. Ingenstädes funno vi
ti enligt inlopp.     Kusten var bevarad
t o 1 X
med en förmur af klippor.
Den  2  Jul.   öpnade sig   Quin-
x o      ^-
heithe-Bay för vår syn. Vi inlupo
där med alla de obehagliga känslor,
som naturligtvis borde upstiga, vid
den tankan, at vi nalkades en plats,
hvarest en del af Besättningen på
Kejserliga Örnen blifvit mördad,
af de Infödda. Snart up täckte vi
den lilla Floden och Ön Quinhei-
the. Et hastigt töcken öfverraskade
oss. Vi sågo hvarken Canoter el-
ler Öboer, och en hemsk tystnad
lådde ibland oss. Ehuru töcknet bortskymde Byn Quinheithe, syntes
dock tydligt den, 7 eller 8 (Engelska) mil därifrån, belägna Staden
Quinuitett.   Den ligger på en hög
<
Jm
Aå I
J
IG
VA »
11
S02   Américas Kust. 1788. Jul.
lodrät klippa, och sammanhänger
med fasta landet medelst en smal
och oöfvervinnerlig berg-ås af 20 fots
Jhögd. Med våra kikare sågo vi en
myckenhet hus, kringströdda öfver
klippan.     Längre fram   uptäckte   vi
D e s t r u c t i o n s | Ö n, som ligger midt
uti  Viken,   en   trettondels mil frän
landet.    Den är låg och platt,  utan
et enda träd,  men har  en  betydlig
sträcka,   klädd   med   grönska,   som
liar är et sällsynt föremål, samt orn-
gifves af bränningar.     Emot middagen hade vi dimma med regn.    Kusten   fanns   mindre   brant,   samt  af-
bruten af några blottade och sandiga
platser.    Då vädret upklarnade, funno vi oss  drifna inn til landet,   oct
nödgades således i största hast kasta
ankar.     Detta skedde på det rysl-
gaste  ställe  jag  någonsin sett.      Et
lyckligt vindkast förde oss snart utur
denna   belägenhet,   och   friade   os»
från den  sorgeliga  betraktelsen,   at Américas Kust. 17S8. Jul.    2o3
snart blifva et offer för Ouinheithes
Cannibaler. Åtankan af det ömkansvärda öde, som öfvergått en del
af Kejserliga Örnens Besättning,
herrskade om bord; och såsom vi
nu befunno oss på den Kusten, hvar-
est denna grymhet blifvit föröfvad,
så sprid de sig snärt fruktan för sam-
ma olycka til min Besättning. Man
talade nästan icke om något annat,
och häpenheten hade, på Sjö-manskapets sinnen, den verkan, at Skeppet därigenom nära gått förloradt.
Den 2 fortfor töcken med regn,
elakt väder och hög sjögång. Vi
kunde icke nalkas landet, utan trodde oss fast mera böra styra til hafs.
Den 4 riptäckte vi et snö-kläclt berg
på 47 gr. 10 min. N. B. det vi kallade Olympus. Den 5 befunno vi oss
åter på en tredjedels mil från Kusten,
som var en fullkomlig skog, utan
minsta   spår   til   människj o-boning,
*
■c
 'rf»'* -&Ö4   Américas Kust.   1788. Jul.
t*
men landet lågt och slätt. Vi styrde til et inlopp med en låg spits,
som kallades Low-Point, äfven
som Viken, för sit grunda vatten, fick
namn af Shoal-water Bay. Den
motstående spits en, som var hög och
tjock, kallades Gap Shoal-watery
och ligger på 46 gr. 47 min. N. B.
Från mast-toppen sågo vi, at denne
XX O '
Bay sträckte sig långt innåt landet,
spriddes med åtskilliga armar åt flera
håll, samt slutades vid en aflägse
hög och bergig strand.
Vi hade föreställt oss,    at denne vilde och Ödslige Kusten var obe-
. o
bodd, men funno snart motsatsen;
ty från ena udden kom nu en Ca-
not, som förde en man och en gosse. Då de nalkades Skeppet, upvisade
de två Hafsutter-skinn. Vi dreja-
de därföre bi, och utkastade et tåg,
det de fattade; likväl kunde vi icke
förmå dem at komma om bord. Vi
-fastade därpå några små saker vid et Américas Kust. 1788. Jul.    2o5
Snöre, och nedhissade dem öfver sidan af Skeppet, hvarest de, med
största begärlighet, emottogos af gossen och lefvererades til mannen, som,
utan minsta betänkande, band bägge
Utter-skinnen vid snöret och gaf oss
tecken at uphämta dem. Detta sked-
de, och vi tillade en ytterligare skänk*
Desse   Främlingar   tycktes   vara
o •/
oändeligen förnöjde öfver sin nya rikedom, och i första början endast
sysselsatte at betragta de flera artiklar, af hvilka den bestod. Men deras nyfikenhet blef snart därifrån
vänd til sjelfva Skeppet. De åskådade upmärksamt och med flygande
ögonkast des särskilda delar, under
det de med åtbörder uttryckte den
högsta förundran, så at vi öfvertyga*
des, det de nu för första gången
sågo et  dylikt föremål.
Vi sök$e göra oss begripliga därigenom, at vi tiltalade dem med det
språk, som nyttjas i K. G e orgs Sund.
— i
t *
p[i k
Er
i)
$»)<>»
¥•
206    Américas Kust. 1788. Ti//,
och hvilket vi funnit gängse därifrån
til Tatutches område. Men de för-
stodo icke et enda ord, och svarade oss i et Språk, som, så vi dt vi kunde finna, icke hade minsta s&gtskap
med något af de tungomål vi hört på
Américas Kust.
Vi funno äfven, at deras Båt var
skild från de Nordligare folkslags Canoter;   men til klädnad och  gestalt
J o
liknade de N u t k a s Invånare. Vi
uptäckte icke hos dem några prydnader, som ;kunde föra oss til den
tanke, at de förut handlat med Européer. Men deras sätt at upvisa utter-skinnen, samt deras öfriga upfö-
rande, tilkänna gaf, at de hade begrep om handel. Det är ock troligt,
lat de, af sina Nordliga grannar, blifvit underrättade, det främlingar vistades i farvattnet at köpa pälsverk.
Likväl äro starke anledningar, at de
utgöra en särskild Nation, och det
laUer riiig sannolikt, at detta Inlopp Américas Kust.  1788. Jul.    207
utgör des Nordligaste grans. Vi önskade således ännu mer at här finna
trvggt ankarställe,   medan vi under-
j 00 '
sökte en del af kusten. Vi hade ock
ärnat i sådant ändamål utsätta vår
Långbåt; men dimman och rysligheten af alt, som oss omgaf, gjorde
alla sinnen modfälda. Oss återstod
blott, at närmare stranden söka en
plats, som gaf något skygd.
Den 7 var Kusten ännu höljd af
dimmor til kl. 9, och kort därpå, när
vädret klarnade, uptäckte vi med
kikare något, som liknade en hamn,
och trodde oss nalkas Cap S. Roch,
så kallad af Spaniorerna.
Vi förbiseglade denne udde, oclv
hade full utsigt öfver Kusteli, men
kunde icke uptäcka minsta spår til
boning eller lefvande varelse. Emed-
lertid styrde vi undan en förfärlig
sjö til en djup vik, som tycktes lof-
va hvad vi sökte.    Men vår förhopp-
e
!
*3
t
'1
•C
%
.c
«1 I?
r»
i, %
T*
1>
t
fåo8   Américas Kust. 1788. Jz//»
ning slog felt, hvarföre vi kallada
udden Cap Desappointment och
Viken Deceptio 11 s Bay. Där hade
vi 46 gr* 10 m. N* B* och 235 gr. 55
m. Ö. L. Lika fruktlöst sökte vi skygd
J o
på den motsvarande Södra Kusten,
Men utseendet var där ganska olikt
O   j
den  Norra.     Många  vackra fläckar,
o v
klädde med den täckaste grönska,
väckte vår upmärksamhet, och landet reste sig småningom-til de aflägs^a
bergen.    Stora fält och skogar med
O O    •
slokande grenar förnöjde våra ögon;
men ingen mänsklig varelse tycktes bebo denna fruktbara del af Nya
Albion. Efter flera misslyckade försök upgåfvo vi alt hopp, och styrde
Södligt.
Vårt upsåt var at gå til den stora viken vi förbiseglat,  dagen  efter
O ' o
vår afresa från Port Cox, och från
hvilken et stort antal af de Infödda
kommo oss til möte.    Kejserlige
Örnen
"*4i Américas KuÉt. 1788. Jul.   2
©men hade där funnit säkert ankar-
Ställe, hvarifrån vi nu ärnade utsända
Långbåten at undersöka Sundet och
göra oss förvissade, om folket utgjorde en från Nutkas Invånare särskild
nation.
Vi hade nu förvärfvat oss en Icke obetydlig kännedom om Américas Kust, från 45 gr. 37 min. til 4g
gr. 07; uptecknat alla de ställen hvilka G o ok för oväder icke k und Q
nalkas, samt bestyrkt varelsen af Jo-
ha n de Fucas Sund. Årstiden var
redan så framliden, at vi icke vågade gå längre åt Söder, af fruktan f
ut, innan dagjämnings-stormarna, icke hinna åter til K. Georgs Sund.
Vi voro äfven något orolige öfver
våra i Nutka qvarlemnade Landsman. Höst-stormarne, som här med
grufligaste våldsamhet infalla från den
10 til den 15 September, hade oJ|gj
om vi  längre upskutit vår   återfart,
14 M!;i i .!' j
l'
2iq    Américas Kust. 1788. Jul.
lätt kunnat kasta oss från American-
ska Kusten och nödga oss at styra
til Sandvichs-Öarna, samt lemnä
vårt folk i Nutkä blottstäldt för stör*
sta fara och förlägenhet*
Vi styrde därföre nordligt, och
up täckte den 10, (let höga landet,
som utgör östra udden vid Fucas
Sund. Den 11 utsändes Långbåten
at söka ankarplats, och återkom snart
ät lotsa oss i en god Hamn, soni
skyddades af flera Holmar. Et stort
antal af de Infödda kom strax til oss
i sina Canoter och medbragte ymnigt
förråd af Laxar, Foreller, Kräftor^
Musslor, samt bär och vilda lök-arter.
Detta folk hörde til en stor By, soni
låg på en ganska hög klippa. Hamneri kallades Port Effingham.
Den 12 sändes arbetare i land
at hämta vatten.    Sundet var år 1787
Capitain  Bar cl a v,   som Ameficas Kust.  1788. Jul.    211
förde Kejserliga Örnen och kallade det Barclays Sund. Det är
ganska vidsträckt, och har många
Öar, alle klädde med skogar. På
fasta landet äro store och folkrike
Byar, vattnade med strömmar, jfrhvil-
k§t Laxar fångas, som beredas och
utgöra folkets hufvudsakliga vinterföda. Hamnen kan emottaga och
säkert skydda hundrade Skepp. Bot-*
nen är god Och vatten^ämtningeit
aeqvämligi
Si
%
i
:l
.4
Under resan til Port Effing-
ham, sågo vi en myckenhet Hafs-*
uttrar leka i vattnet med sina ungar.
Men de försvunno med hast, när
Skeppet nalkades. En eller två gånger kommo vi dem innom få alnars
afstånd, emedan de lågo på rygg och
safvo i Hafvet. Vi sågo äfven många Spetma Ceti-Hvalarj och ,Skä~
lar til. oräkneligt antal5 utom gLndra
stora Hafsdjur. Ä*r [t
I*
r*
r
P>
tr»   *
Ii
¥
m
wm.
Sa 12    Américas Kust. 1788. JW*
Vi togo Fucas Sund i besitt*
ning å Engelske Konungens vägnar,
med alla de högtidligheter, som vid
sådana tilfällen brukas af Sjöfarande.
Den 13 besökte oss et ansenligt
antal Infödde, af hvilka vi köpte allehanda slags pälsvaror; men vi gjorde
den anmärkning, at ibland dem fanns
ingen Höfding, eller någon person,
som tycktes äga anseende öfver de
öfriga. De bragte oss äfven et ymnigt förråd af Laxar, hvilke til smaken vida öfverträffade dem, som fångas i Kong Georgs Sund, jämte
Musslor och ätliga växter*
Vi voro nu stadde midt uti som*?
siaren. Vädret var varmt och ange-»
nämt. Ingeil enda snöfläck syntöd
öfrig på de skyhöga bergen, som om-
gåfvo Sundet. Vi funno således denna förfrisknings - plats ganska intagande.
«* Américas Kust. 1788. Jul.    2i3
Långbåten utsändes at undersöka
Fucas Sund och inhämta kunskaper om Invånarne af Shoal-water
.Bay. Til detta företagande var den
väl utrustad, bemannad af i3 personer och försedd med en månads
lifs-medél. Befälhafvaren Herr Duffin, undfick skrifna Ordres, och ut5
gick den i3 på denna resa.
Vår Besättning var nu så försvå*
gad, at vi trodde oss böra taga alla
varsamhets - steg, i fall de Infödde,
som äro et starkt och tiltagset folk,
skulle blifva underrättade om vårt
tilstånd, och på den grund våga et
anfall. Alle Canonerne blefvo därföre upstälde, Handgevären laddade
och befallning gifven, at icke tillåta
någon af de Infödda, under hvilken
förevändning som helst, gå om bord.
Strax efter Långbåtens afsegling,
kom en stor myckenhet Gan o ter
Norrifrån til sidan af Skeppet. Få
af  dem,   eller  rättare, ingen, hade
.9
*
•å
>r
ti hi
2i4    Américas Kust,  1788. Jul,
mindre än 3o man om bord, och
månge förde ännu flera, utom qvin-
nor och barn. Vi igenkände åtskilliga, dem vi redan sett i Port Cox,
där de hade sina hemvist. De öfrige
voro från västra Kusten, som sträcker sig ned til Sundet och til en del
lyder under Wicananish. Det syntes, som skulle denne Höfding nyhe
gen gjort et prägtigt gästbud åt sina
förnämsta Undersåtare, och af den
myckenhet varor han erhöll från oss,
hvilke vi nu sågo ibland dem, var
anledning at tro, det han, för at
öka pragten af samma högtidlighet,
utdelat sina rikedomar emellan dem,
som hade den äran at vara hans
gäster*
Til den 20,   var vårt   umgänge
ined de Infödda fridsamt.    De infun-
no sig dagligen med skinnvaror, fisk"
Och växter, samt skänkte oss någon
gång därjämte  et eller annat smak-
■ Américas Kust. 1788. Jul.   2i5
ligt villbråd. Emedlertid tänkte vi
beständigt på våra affärdade Landsmän, änn med fruktan, ånn med
hopp. Det vilda folks- lynne, hvars
Kuster vare vånner gått at undersöka, väckte hos somliga farhåga;
andre åter uplifvades af den förtröstan vi hade til deras försigtighet och
mod. Under det vi så ledsagade dem
med" våra tankar, hotades de med
det missöde, som öfvergått våra redan nämnda Landsmän, hvilka blifvit upätna af Quinheithes Canni-
p a 1 er»
4
i
1
8
Om aftonen den 20 sågo vi Lång*
båtens   segel  i  Sundet,   och   drogo
-   O ' O   '
strax elak' fördom af de utskickades
så tidiga återkomst, Under det de
nalkades, voro vi stadde i en plågande ovisshet. Omsider funno vi,
til vår obeskrifliga glädje, at ingen
man saknade^* Likväl kallades strax
vår upmärksamhet at biträda några..
• pppn
•   4
km
,
v'
216   Américas Kust. 1788. /#£
som blifvit ganska illa sårade under
en strid med de Infödda; en omständighet, som föranlät yårt folk at så
tidigt återkomma.
Hela vår sorgfällighet riktades
Jiu på våra olyckliga landsmän; men
ehuru månge af dem buro mycket
svåra  sår, så hade vi dock den sVå.-
* o
djen at finna, det intet var dödande.
Officeraren var träffad i hufvudet
af et med hulling försedt spjut, som
skulle dödat honom på stället, därest icke hans tjocka hatt hämmat des
fart. En af Sjomännerna hade fått
et sår tvärtigenom bröstet, och en
annan blifvit i vadan träffad af en
pil, som gått så djupt, at den icke,
utan vidlöftig upskärning, kunde lossas.    En annan fanns sårad nära hjer-
j
tat, dock utan at de ömtålige delar
därvid blifvit skadade. De ofri ge
voro på et grufligt sätt krossade af
klubbor och slungade stenar. Äfven
Båten fanns på tusende ställen genom* Américas Kust. 1788. Jul.    217
bårad af pilar, hvilke til en del
ännu suto   qvar   uti   Sund - däcket,
X
som afvärde de kastade stenar och
emottog de skutna pilar, samt dar-r
igenom ansenligt bidrog at frälsa
vårt folk från en annars oundviklig
undergång.
Vid detta tilfälle upförde sig de
Infödde med et mod och en ståndaktighet, som icke svigtade för Europeiska skjutgevär, j Här var et egentligt handgemäng; ty vare landsmän
fäktade på nära håll, och en lång
stund, 1 för bara lifvet. En ibland
dem, blef, af en vild, särskildt utsedd til offer, och en grym strid up-
stdd emellan dem. Den vilde var
väpnad med en sten-klubba, och vår
landsman med en Hirschfängare. En
lång stund ådagalade de lika mod
och skicklighet. Likväl, om en mel-
lankommande åra icke afböjt et slag,
gifvet med vederpartens fulla styrka,
$å hade vår tappre landsman onek>
4^
•i
I. k
*
TI
K-
öiS   Américas Kust. 1788. p|jj
ligen stupat på stället. Men det fe*
lade, och l|an fann därigenom utväg
at, med et starkt hugg, beröfva sin
fiende des ena arm, hvilken förlust
oaktad,* denne, ehuru desutom höljd
af flera.sår, samm från Båten, räddad
genom vår landsmans ädelmod, som
ansåg ovärdigt at döda honom i
vattnet.
Den Sjömannen, som blifvit så*
rad i benet, fortfor at strida med pi-*
len i köttet, utan a t låta befria sig
från detta smärtande vapen, och blef,
genom denna ståndaktighet, et betydligt verktyg til Båtens räddning.
Ehuru vi icke haft något um*
gänge med Sundets Invånare, smic-*
krade vi oss ined det hopp, at de,
af sina grannar, bordt erhålla förmånliga och kraftiga intyg om vår
fridsamhet, Men deras upförande
förrådde däremot den vildaste och
blodtörstigaste grymhet. Deras ursinniga anfall kräfde lika beskaffadt Américas Kust, 1788. Jul.    215
mötstånd; men til Besättningens heder bör jag försäkra, at, oaktadt
månge ledo under svåra plågor, och
ehuru alle ganska väl visste livad öde
dem förestått, om de förlorat dagen,
de likväl aldrig nämnde denna olyck*
liga händelse, utan at hjerteligen beklaga Sundets   oförvägna folk,   som
O o '
så rusade til sin egen undergång.
Anfallet börjades af de vilda,
som, i afsigt at eröfra Båten, äntrade med två Canoter, hvilke hvar-
dera förde 40 eller 5o man, förmodligen detta folks utvaldaste strids^
män. Atskillige andre Canoter höl-
lo sig tillika pä nära afstånd, at
understödja anfallet ? och hela stranden var klädd med folk, som sände
skurar ■af stenar och pilar. Lyckligtvis blef en Höfding, som upmuntra-
de de andra til striden, vid första
början af träffningen, med kula skuren i sin C ano t, just under det han
skulle på Hög-Båtsmannen kasta et
9 ¥
L
I;
Se I
220    Américas Kust.  1788. Jul.
spjut af ofantlig längd. Denna omständighet föranlät Canoterne at
draga sig tilbaka, och beröfvade de
Infödda, hvilke redan inlåtit sig i
striden, et stod, som annars tilskyn-
dat dem segren. När man besinnar,
at vare blott utgjorde i3 man, som
med det häftigaste raseri anföllos af
et öfverlägse antal, samt tillika be~
ständigt ansattes af de vapen, sont
lioptals sändes från stranden, så må
man räkna deras räddning ibland de
händelser, som väcka tacksamhet och
förundran.
Vare utskickade hade hunnit et
ansenligt stycke upföre Fucas Sund,
samt där inlupit i en Hamn, när de,
färdige at   landstiga   och   undersöka
o o
Kusten, på anförde sätt angrepos af
de Infödda, samt hindrades at vidare
fullfölja sit förehafvande. Emedlertid
anmärkte de, at Sundet åt Nordost
.tycktes vara ganska vidsträckt, samt
i bredd snarare tiltaga, än förminskas* T
Américas Kust. 1788. Jul.   ^2,%
, Under återresan mötte de 2 män^
som hörde til Wicananish, och
köpte af dem några fiskar. Men den
bestörtnhlg och fasa kan icke uttryckas, som intog våra landsmän, när
de sågo dessa vildar upvisa och til
salu utbjuda tvänne nyss af huggna
och ännu blodiga menni&kjo-hufvud*
De höllo- dessa rysliga seger-tecken
vid håret, med et tydligt utseende
af triumf och glädje, och när vårt
folk med tecken tilkänna gaf sin af-
sky, berättade desse vildar, under
största tilfridsställelse, at nämnde
hufvud tilhort två Tatutches under-
såtare, dem de mördat, emedan denne Höfding nyligen förklarat Wicananish krig*
Ehuru vare utskickade icke lyckats i sit förnämsta syftemärke, åter-
kommo de dock med några goda
kunskaper om Fucas Sund. De
hade seglat innemot 3o sjömil upåt
Sundet.   På sådant afstånd från Haf* m
,Ä2#   Américas Kust. 1788. Jul.
^vet,   funno- de Sundet ännu i5 sjö-*
mil bredt, med ren synkrets åt NO.-
af ännu 15 sjömil.    Vi slö to däraf, at
detta inlopp måste gå ganska långt och
1
til äfy entyrs nalkas H u d s o n# V i k.
Vi nödgades nu upgifva alt hopp
om närmare kännedom af Fucas
Sund; åtminstone for denna gången.
7 O        O - -'
Således beredde vi oss, at med möjligaste skyndsamhet återgå til vårt
manskap i K. Georgs Sund.
Den 21 gingo vi til segels och
lemnade Sundet. Under vårt vistande därstädes, hade vi besök af flera
folk-stammar, som bebo särskilda
platser emellan P o r t C o x o ch T a t u t-
ches Ö. Men ingen af dem, som
bo upföre Sundet, vågade besöka oss,
förmodligen af fruktan för Ta t ut-
che, hvilkens.Ö ligger vid Inloppet
Och säges hafva 1000 Invånare.
Vi erhöllo på vårt ankar-ställe
#n   ansenlig   myckenhet   af ganska Amériöas$K$i$i% 1788. Jul.    2a^
Vackra Hafs&itje£%kinnj)l.samt ymnigt
förråd af Laxå^i Helge-Flundror,
Sill, Sardeller, Tor^k, Foreller,
in. m. utom bär och gronsake^ från
skogarna; särdeles et slags vilda vinr
bär, som växa på et träd af skälig
storlek. Sundet, ehuru til vidden
icke at jämföra med K. r&eorgs
Sund, h<tr flera Hamnar, dock ingen så god, som Port Effingham*
Kusterne äro klädde med skogar,
som gifva dé förträffligaste Mast-träd
i verlden*
Den 25 up täckte vi K. George
Sund, och ankrade följande dagen
i Friendly Cove* där vi träffade
våra vänner if fullkomlig välmåga*
Slupen hade ock nära upnått sin fullbordan. Under vår frånvaro fanns
en ansenlig myckenhet pälsverk up-
handladt, dels af de Infödda, dels af
flera långväga Sällskap, dem ryktet
om vårt Skepp lackat til Nutka, at lä^lllNutka., 1788. Juh '
tilMdsställa sin nyfikenhet. Maqui£*
la och Callicum hade noggrannt
upfyilt sina löften, samt de Infödde
ej allenast anskaffat lifs-medel, utan
ock gjort det biträde man äskat.
Vare i Nutka qvarlemnade lands**
män hade icke varit mindre orolige
öfver oss, som gått at undersöka et
okändt Haf, och Kuster, på hvilka
ingen Europé satt sin fot, änn vi
öfver dem. Denna oro hade blifvit
ännu" mera ökad af en inlupen tid-
ning, det, vid et anfall af T a tu t-
c hes folk, vår Besättning til en del
blifvit nedgjord, samt at de förnämste Officerare fallit vid samma til*
fälle. De kunde icke med skäl anse denna upgift såsom en tom digt,
och råkade därföre i en oordnings
som minskade deras driftighet. Emed-
lertid var dock detta rykte en blott
upfinning; ty det spriddes förr än vårt
handgemäng  med  Sundets Invånare
inträffade*:
* \ Nutka.    1788. Jul.
inträffade. Hvad därmed åsyftades,
kunde vi icke uträkna; men en omständlig och sannfärdig berättelse
om vårt äfventyr, samt en riktig be-
skrifning på våra sårade Landsmän,
braetes til Nutka af et Maquillas
o ^
Sändebud, som vid den tiden uppehöll sig i Port Effinghåm,   at för
Höfdingen uträtta någon päls-handel.
Bland  andra oangenäma fölider
O )
af detta rykte, var äfven den, at alt
omgänge på någon tid uphörde emellan vå*t folk och Sundets Inbvggåre.
Vare där lemnade Landsmän, som
fruktade at de icke mera skulle återse oss, fördubblade sina säkerhets-
mått, under afbidan af Iphigenias
ankomst. Deras glädje var således
obeskriflig, när vår Flagg visade sig,
och de funno oss alla lyckligt åter-
komna.
Under vår frånvaro hade  de til
pricka  upfyllt  de föreskrifter,   som
ts   i5
I
* ht
326 Nutka.    1788. Jul.
blifvit dem gifne, samt noga iakttagit flit och ordning. Huset var fullkomligt tryggad t emot de Inföddas
hela förenade styrka. Et pålverk, med
en häck af täta buskar,  gjorde   det
7      O)
v oöfvervinnerligt. Äfven flere anstalter, af smärre betydenhet, hade hos
Nutkas Invånare väckt upmärksamhet
och beundran.
I synnerhet hade de Infödde fäst
sina ögon på det dagligen växande
Fartyget, och icke kunnat uptänka
någon möjlighet at t bringa denna
timmer-massa i vattnet. Men framför alt hade de med upmärksamhet
betraktat våra Smeder och, detas arbete. Med samma förnöjelse åskådade de våra Handtverkares skicklighet at tilverka åtskilliga artiklar
til prydnad, nöje och beqvämlighet.
De framlemnade immerfort Jern at
smidas til behof eller grannlåt, och
man hade ofta mycken svårighet at
lämpa   sig   efter   alla   deras   ostadi-
_______
_BB Nutka.    1788. Jul.
OOrr
/
ga infall. Man nyttjade också denna   deras   enträgenhet   til   fördel,   i
O '
det de ålades, at ersätta våra arbetares möda med ökad tilförsel af lifs-
medel.
Den 27, Söndag, tilläts Besättningen roa sig med en spatsering på
Kusten. Vädret var oändeligen angenämt och luften uplifvande. I öfrigt
plägade vi   sorgfälligt vårda all  agt-
10 00 o
ning för Sabbaths-dagen, och gjorde
den altid,   när högsta   noden   icke
/ o
sådant förböd, til en hvilodag. De
Infödde kunde i början icke begripa,
af hvad skäl alla våra arbeten up-
hörde på den dagen. Manskapets
Söndags-drägt, samt i synnerhet vare
Smeders rentvättade ansigten, retade
omsider deras nyfikenhet, så at de
begärde uplysning om denna för dem
obegripliga författning. Sättet, hvar-
med de emottogo vårt svar, gaf oss
rörande deras Guda-lära, några kun-
%
*
i
r I ■—p—ps-
<■*
528
Nutka.    1788. JW.
skåp er,   dem   vi längre fram skole
meddela,
>en 28 återtogo vi vårt arbete.
En del sändes at fälla och til vårt
lilla Varf framskaffa timmer, hvilket,
så väl i anseende til afståndet, som
den tjocka skogen,  icke verkstäldes
b
utan största möda. Den öfrige Be-
sättningen sysselsattes om bord med
Skeppets förnödenheter.
Vi beslöto nu göra en resa til
Port Cox och med Wicananish
inlåta oss i ny handel. Den olyckan, som träffade oss i Fuca sS und,
hade icke tillåtit oss, at, såsom vi
ämnat, besöka denna Höfding vid
vår återresa. Förvissade om fullkomlig ordning ibland våra Landsmän i Nutka, hoppades vi utan fara kunna företaga denna segling, al
hvilken vi hoppades desto större fördelar,
som
ingens   folk   under
vår frånvaro,   bordt anskaffa et an-
• Nutka.    1788. Jul.
22g
senligt förråd af skinn, och vi tillika
kunde bana oss väg til hans välvilja
med den ovärderliga skänken af en
The-kettel. Men detta beslut blef
olyckligt hindradt af et alfvars amt
upror, som vid samma tid utbrast
ibland Besättningen.
1 spitsen för denna upresning
stod den afsatte Båt-svennen, tillika
ined det bästa Manskapet på Felix.
De gjorde et förtvifladt försök at be-
O'
mägtigä sig vapen och ombringa förste Officeraren, som var lemnad qvar
at taga vara på Skeppet, under det
de öfrige på landet, antingen voro
sysselsatte med göromåi, eller hämtade förfriskningar. Tiden til detta
företagande var väl uträknad,   nem-
O '
ligen en afton, då de uproriske åter-
kommo från skogarna och blott en
enda Officerare fanns om bord.
Alt ifrån den tiden, då de förste rörelser visade sig på Philip p i n-
ska Öar na, hade man fört vapnen
'%
*.
•c
ti
rJ
Jr ■HPW1I
w*
s3o
Nutka.     1788. Jul.
från Qvarter-däcket til Cajutan, och
denna försigtighet räddade nu Skep-
00 X
pet; ty såsom Officeraren upnådde
Cajutan förr än de uproriske,. så
stälde han sig i dörren med en laddad Muskedunder, och höll de oroliga på afstånd, medan han ropade
hjelp. Det var ock en lycka, at
störste delen af Officerarne då satt
på den nye Slupen, blotta i5o alnar
från Skeppet. Vi hörde således strax
Officerarens nödrop och begåfvo oss
i samma ögnablick om bord.
> o
Det första steg vi togo, var at
väpna oss, på det vi måtte strax möta faran. Vi visste, at månge besked-
lige män voro på Skeppet, och be-
sloto at, om möjligt vore, söndra
dem från de öfriga, innan de kunde
förmås at deltaga i sammangaddnin-
gen. Vi upkallade därföre hela Besättningen på Däcket, och märkte
strax hvilke uprors - stiftarne voro,
ehuru vi äfven kunde frukta, at smit- Strax blef ordning och tukt åter-
stäld. Befallning sändes til våra landsmän på stranden, at icke herbergera
eller umgås med de förjagade. Tillika hölls sträng vakt om bord, eme-
I
1
Nutka.    1788. Jul. 25i
tan spridt sig til alla. Därpå gåfvo v
vi tilkänna, det vi ärnade våga det yttersta, och förmanade således dem,
som ville förblifva vid sina pligter,
at skilja sig från de öfriga. Vid åsyn
af våra vapen trädde störste delen
öfver til vår sida, och lemnade blott
åtta oroliga sällar, anförde af Båt-
svennen, som fanns döf för alla våra
föreställningar. Såsom vi nu voro
öfverlägse, hoppades vi afgora detta
ärende, utan at spilla en droppa
blod; lemnade därföre åt de brottslige det val, at antingen gå i Jern,
eller ock at jagas från Skeppet til de
vilda. De vidtogo det sednare och
sattes strax i land med alt, hvad dem
tilhörde.
J
#
ti
•4 l».'
il
232
Nutka.    1788* /^/
dan vi tvekade,   om de qvarblefnas
lålitlighet.
Rätta sammanhanget framkom
först nästa dag, då en Båtsman an-
malte sig och frivilligt afgaf sin be-
o 00
rättelse. Nästan hela Besättningen
hade undertecknat et papper, samt
förbundit sig at eröfra Skeppet, just
O X X '     J
då det var färdigt at lemna America*
Därpå skulle de styra til Sandvichs-
X J
O a I n a , samt därifrån til någon
Hamn, hvarest de ' kunde föryttra
Skeppets dyrbara laddning. Såsom
denna skrift var förstörd, så kunde
vi icke utröna hvad de ärnat företaga med Officerarne; men det lindrigaste ode, som kunnat träffa dem,
Var a t qvarlemnas i Nutka. Hvar
och en af dem, som stadnat om bord,
bemödade sig at ursäkta denna hän-
delse, och alle instämde däruti, at
endast uprors-stiftarnes hotelser förmått dem til et samtvcke, det de
likväl icke tänkt verkställa; de hade Nutka.    1788. Jul.
20>
&ck, af fruktan at mördas, icke vågat uptäcka denna tilställning.
Därest vi aftonen förut blifvit
tmderrättade om dessa omstäiidighe-
ter, så hade, efter all sannolikhet,
denna händelse icke aflupit utan
blod; men vår okunnighet förekom
Ivckligtvis sådan ytterlighet.    Uprors-
V O v/ o X ■
stiftarne voro åtminstone nu beröf-
vadé tilfället at senda, sedan de blifvit förviste från Skeppet; ty, utom
mödan at   hålla   dem   fångna,   hade
O '
det blifvit oss omöjligt at hindra deras umgänge ined de öfriga,   hvaraf
O O o     }
liva    förslag    kunnat    upkomma    at
■J O X
verkställa denna grymma anläggning.
' O   v 00 o
Vi besiöto därföre, at de förjagade
skulle blifva på landet, åtminstone
til Iphigenias ankomst.
_ X o
I början voro vi äfven något för-
lägne af ovissheten om den verkan
detta steg kunde hafva på våra i land
satta arbetare. Men vi blefvo snart
tilfridsstälde genom den af sky de be-
W
■'L4
"1
&
•C
il k
hr
MM
V    jJflWgS     ;,>lSgI
M
,
s34
iV
Tulka,
1788. 7w/.
tygade för sådana uproriska beslut,
De vidtogo tillika alla möjliga steg,
at ådagalägga deras tilgifvenhet och
känsla af plikt. På det högtidligaste
sätt förnyade de sina trohets-försäkringar, och vi satte til dem det förtroende de syntes förtjena.
Denna sammangaddning förvånade oss ännu mera, emedan vi icke
erfarit   minsta   gensträfvighet i  tjen-
O O i
sten, sedan vi lemnade China. Besättningen   hade  väl  ständigt varit  sys-
o o «
selsatt, men utan stränghet, som
kunnat verka missnöje.
i-
Sedan vår Besättning således var
minskad, dels genom de brottsliges
förvisning,   dels   genom   den  delen,
O ' O '
som sysselsattes vid vårt Varf, kunde vi icke fullfölja vårt upsåt at. gå
til Port Cox. Däremot fortsatte vi
arbetet på den nya Slupen med fördubblad drift, på det vi ju förr desto heldre, enligt Besättningens brin ' Nutka.    1788. Jul. 235 ;
nande önskan, måtte lemna Américas
Kuster.
phuru vi, vid afresan från China, voro rikligen försedde med alla
förnödenheter, hade dock förbruk-
ningen varit så stark, at vi omsider
nödgades tilgripa landets afkastning
och använda all vår fintlighet at up-
fylla bristen. Vi brände oss således kol,
dem Smederne gåfvo företräde fram-
O W&&
före de vanliga. Vi samlade en myckenhet Terpentin, som, påstruken,
förekom plankornas sprickning, och,
blandad med olja, gjorde gagn för
tjära. Vi använde äfven ortens röda
O c hr a; med et ord, få artiklar fun-
nos i Nutka, dem vi icke handlade
och gjorde brukbara för våra behofi
De förjagade Sjömännerne byg-
de sig strax en stor Hytta, uti hvilken de togo sit hemvist, och hvarest
de nu hade fullkomlig ledighet at anställa betraktelser öfver sit nedriga
upförande, samt, efter hvarjes olika
% 11
236
Nutka.    1788. Jul.
/'
lynne, antingen förbanna det missöde, som träffat, eller den dårskap,
som missledt dem. De ledo ock verkligen mycket för sin olydnad, och
tycktes kasta begärliga blickar på den
flytande byggnad, från hvilken de
voro  förviste.     All gemenskap  hade
O X
tiphört emellan dem och oss. Men
såsom vi visste, at de med ringa mö-
' o
da skulle förskaffa sig fisk, så köpte
vi en Can o t och skänkte dem, såsom det yttersta vedermäle, de borde vänta af vår välvilja»
*.
Dagen efter uprorets utbrott, kom-
Sno Maquilla och Callicum om
bord, at ådagalägga sin vänskap med
anbud af det biträde vår då varande
ställning kunde fordra. Desse Höf-
dingar hade ansett våra Båtsmän så-
s@m slafvar, och redan betygat et
slags förundran, at vi, med så stor
mildhet, handterade uprorsmän af
sådana vilkor*   Maquilla,   intagen Nutk/u    1788. Jul
r
n
af styggelse för et dylikt brott, och
af nit för vår säkerhet, hade särskilde
talat med några våra Officerare och
begärt tiistånd, at, med en tropp af sit
O ' ' XX
folk, döda dem. Detta anbud emot-
togs af oss med betyg af vedervilja
och vägrades aldeles. Men han var så
fast i sit beslut, at vi nödgades förekomma des verkställande med förnyade tecken af högsta misshag. Gal-
il icum däremot upförde sig mera
klokt och förståndigt. Han erböd
oss sit biträde at straffa de brottsliga
på et sätt, det han trodde ej skola
misshaga oss, men tilräckligt förödmjuka dem. När han förnam, at de
uproriske voro jagade ifrån Skeppet,
utbad han   sig  tilstånd   at   emottaga
o o
dem i sit hus; och såsom vi ganska
väl visste, at den bästa gästfrihet, hos
en Invånare i Nutka, skulle blifva
et hår dt straff för en Engelsk Sjöman,  biföllo vi hans förslag,   sedan
/ o»
han försäkrat, det hans nye gäster, h
r
238 Nutka.    1788. Jul.
til sina personer,   skulle  blifva  fredade från alla slags våldsamheter.
När detta var afhandladt, öf-
verlemnade vi de brottslige åt deras
nye vårdare, och sysselsatte oss med
ämnen af större vigt. Följande dagen, sågo vi vare sturske och behjer-
tade uprorsmän drifne at hämta vatten och göra hvarjehanda sysslor,
som i Nutka endast äskas af Slaf-
var. Ej heller tilläts dem lemna
Callicums hus utan en vakt-tropp
af lägsta folkhopen, under hvilkens
vård och befäl de blifvit satte. Detta
arbete måste för dem fallit sig ganska sårande, helst de förut varit så
late, at de heldre bortbytt sina kläder emot fisk, än de kunnat förmå
sig, at sjelfve anskaffa sådana lifs-
medel med den Can o t vi gifvit dem
för detta ändamål. Höfdingarne tiläg-
nade sig snart deras klädes-persedlar,
och vi måste medgifva,  det de flera Nutka.    1788. Aug.       239
förslag, som oss gjordes af Ma-
quilla och Callicum, hufvudsak-
ligen härledde sig från begäret at äga
de förvistes kläder. Detta föremål
fann ej heller svåra hinder, och sedan desse olycklige förtärt alt, hvad
de ägde, nödgades de gå til Hafs
och biträda vid fiske, icke för sig
sjelfva, utan för sina nya Husbönders hushåll.
Den 6 Aug.   sågo  vi i Sundets
,0 o
Öpning et Skepp, som fanns vara den
Kongliga Prinsessan. Vi beslöto
då strax  företaga  den   tilärnade  re
san, at af Wicananish tilhandla
oss det pälsverk, han sannolikt bordt
samla under vår frånvaro. Vare qvar-
lemnade landsmän syntes oss äga full-
»/ o
komlig säkerhet, sedan ännu et Engelskt Skepp kommit på redden. Men
den Kongliga Prin s es s a n försvann , och såsom vi fruktade, det
hon före oss  skulle hinna til Port ■SB
|
P
r.
5...'
r»
il
lilil
som
i nagel en
jä4o       Nutka.    1788. Aug$
Cox, lyftade vi ankar den 8, ocK
gingo til segels.
Innan vår afresa förnyade fa| på
vanligt sätt, genom skänker, vänskapen med M a qui l la och .Callicum.    Desse  Höfdingar   rustade   sier
I o t>
til krigståg emot'en .långt åt Norden
OO o
boende folkstam,   och   vore    färdige
' o
at gå i fält.      Det föreföll v
skulle någre folkstammar
af Norra Skärgården,   anfallit en 20
Sjömil   från Nutka   belägen   och   af
7 o
Höfdingens Farmoder styrd B v, hvar-
est de gjort stor skada, mördat en
del af Invånarne och släpat de öfri-
ga i traldom.    När tidningen  därom
O o
anlände til Nutka, up tändes folket
af brinnande hämdlystiiad, och man
sysselsatte sig endast med anstalter
at tilfridsställa den samma.
Vi nyttjade detta tillälle, at, pä
det ouplösligaste sätt, förbinda Höfdingarne med oss, i det vi försåga
dem
~v Nutka.    1788. Aug.
241
dem med några skjutgevär, samt med
krut och kulor, som skulle gifva
dem en säker öfverlägs enhet. Emed-
lertid fordrade vår fördel, at de icke
skulle blifva sysselsatte och hindrade
med et aflägse krig; men tillika, at,
O O7 ' '
i fall det icke kunde undvikas, vare
vänner återkommo méd seger. Denne oväntade ynnest uplifvade dem
med nya krafter; ty de hade redan
medgifvit, at de gingo emot en fiende, som var mägtigare, talrikare och
vildare än de sjelfve.
Vi bemödade oss at hos dem
intrycka begrep om den mensklig-
het, som bor styra äfven krigets verkningar; de hade ock lofvat, at icke
efter   vanligheten   ombringa,   utan i
o o    *
slafveri bortföra de fångar, som kunde falla i deras händer. Det var
dock icke troligt, at vare lärdomar,
i stridens Ögnablick, skulle göra särdeles verkan hos et vildt folk, som
f 16 (■mm
t
■
■v
il
ii)!t
...i
111
M *
irril
0,1x2,        Nutka.    1788. Aug.
brann af hämd, och vi måste med
sorg tillägga, at denna krigs-förrättning slutades med det rysligaste
blodbad.
Den   krigsmagt   MaqtSilla   nu
o o >-
anförde, var fruktansvärd. Hvar och
en af hans Krigs-Canoter bar 5o
starka ynglingar, och Flottan bestod
af 20 sådane Canoter, hopdragne
från flera, under hans styrelse, lydande Byar. Comekala förde befäl Öfver tvänne Båjar. Alle lemnade Kusten i högtidlig ordning under ljudet
af ortens krigs-sånger. Höfdingarne
voro klädde i liafsutter-skinn. Hela
Armeen hade rödmålat sina ansigten
med ochra, samt bestrött dem med
glänsande sand, som,, när de bestrålades af solskenet, åstadkom et hiskligt utseende. Under alt detta up-
muntrade qvinnome, med Spartanska konétå värma, sina män, at antingen falla eller återkomma med
seger. Nutka.    1788. Aug.
*  TT
243
Vi tro, at desse vilde folkstammars fäktningar eller*, rättare anfall,
ske med obeskrifligt raseri,  och be-
O '
ledsagas af de rysligaste grymheter.
De föra icke sina troppar til ordentliga fältslag, utan tilfridsstalla sin
hämd-lystnad, släcka sin blodtörst
och skörda sina lagrar med hastiga
och försådiga Öfverraskiiingar.
Vårt partij som qvariemnades,
erhöll behöriga föreskrifter, at vara
på sin vakt, i synnerhet, om någre
Främlingar skulle inlöpa i Sundet,
samt at taga våta vänners sak, om
de från sit krigståg återkommo öfver-
Vundne eller förföljde. Därjämte för-
böds all förtrolighet med de förvis ta
Sjömännerna.
Sedan vi afseglat, fingo vi snart
i sigte den Kongliga Prinsessan,
som, efter ömsesides hälsning, låg
up at tala med oss. Jag gick om
bord at träffa Capitain Duncan, och
erbod   med  nöje  det  biträde,   som
-^=— L*
rå
i c
r
L1
r
W"
i
^44 Américas Kust. 1788. Aug i
kunde bemöfvas och stod i min magt*
Detta lilla Fartyg hade blott i5 mans
«/ o
Besättning.     Herr   Duncans   första
fråga   angick   Skeppet   Nutka,   om
O O xx '
hvars   missöde   han   fått   berättelser,
som ej tilläto hoppas, at det kunnat
återföras til China. Jag berättade ho-
nom, at jag var den samme, som åter-
bragt detta Skepp; en omständighet, den han af hörde med ;fägnacl och
förundran. Han befann sig nui brist
af flera, för en Sjöman, oumbärliga
artiklar; hade ock träffat Capitain
Dixon, som, ehuru stadd på återresan til China och rikligen försedd,
icke velat räcka honom biträde. I
denna belägenhet ansåg jag för et
nöje at kunna meddela åtskilligt af
mina egna föpråd. Därpå styrde han
åt Sandvichs-Öarna; men vi hol-
lo Kusten til Port Cox, där vi ankrade den 10 oeh underrättades, at
Wicananish redan flyttat til sina
vinter-boningar på et af stånd af 3<* Américas Kust. 1788. Aug. »45
•eller 4o (Engelska) mil från Skeppet.
Den it affärdade vi Långbåten, som
träffade Höfdingen på halfva vägen.
De utskickade aflemnade våra skänker, och blefvo med utmärkt akt-
ning emottagne. Höfdingen sände
oss ock med dem en återskänk af
4o de skönaste Hafsutter-skinn, jämte
anhållan, at vår Båt måtte affärdas til
lians  vinter-boning,   dit   han   begaf
sig i förväg.
Följande dagen afgick vår Båt i
detta ärende, försedd med et antal
handels-artiklar, bland hvilka man
icke förgät The-ketteln, som med
obeskriflig längtan af bidades af hela
Höfdingens hushåll. Den i3 ankom
vårt folk 1 il Höfdingens vinter-boning
Clioquart, som består af sådana
foygnader, hvilka vi redan beskrifvit,
men inrättade med ännu större be-
qvämhghet och pragt. Huset var ganska stort och manstarkt; samt Höfdingens rum  mycket rymligare,   än
'I
#5
&
ej»'
9
v*
"4i
ÉB| 246^ Américas Kust,  1788. Aug.
det han, vid vårt första besök,
bebodde vid Kusten, Hans folk
var nu som mast sysselsatt, dels at
inpacka fisk uti mattor, dels at förvara de färska uti blåsor, dels at skära Hvalfisk-kött i flingor, dels åter at
smälta späcket til trän, som göts i
Skälhudar, AUe desse anstalter to-
gos för den tiikommande vintren,
och mängden af de samlade lifs-me-
del lofvade trygghet för hungersnöd.
På dessa Kuster är vintren den
lyckliga delen af året, då man som
bäst lefver i öfverflöd och beqväm-
lighet, Ej heller hålles då folket til
något arbete, om icke at fånga en eller annan af de ofantliga Hvalar, som
O '
den   tiden   besöka   Kusten,   hvilket
dock icke oftare sker, än då någon
' o
Höfding infinner sig med påhälsning,
och bör på högtidligt sätt undfögnas.
Wicananish emottog alla våra
skänker med största förnöjelse, i synnerhet Thé-ketteln, den han med Américas Kust.  17S8. Aug.   247
egen hand bortbar at förvaras bland
den Kongliga Skatten, under förklaring, det ingen omständighet skulle
förmå honom at upoffra en sådan
dyrbarhet. Tvänne Svärd, med mässings-fästen, som utgjorde en del af
vår gåfva, betraktades med tacksam-
O '
het och beundran* En stor myckenhet artiklar hade desutom blifvit, til-
verkade, samt lämpade efter Fruntimrens smak, hvilka täflade i förtrolig höflighet emot våra Landsmän.
Vår handel blef mera liflig än förut;
enj-stor myckenhet skinn erhöllos,
och vår Båt återgick rikt lastad.
Vi beslöto därpå göra Wicananish en ny beskickning, om ej at
handla, dock at hos honom och hans
folk djupt intrycka goda tänkesätt
för oss. Långbåten afgick den 18,
at göra detta afskeds-besök, och at
aflemna en skänk af de ämnen vi
trodde mast behaga, til hvilka vi lade flera rackar,   rikt belastade med
■4
—H få
*.*
248 Américas Kust.  1788. Aug.
knappar, samt bröstet af en stor di-
stiller-panna; med strängaste befallning, at, för detta alt, icke emotta-
ga någon återskänk.    Båten återkom
*D O
och bragte  oss den tidning, at Wi
cananish nästa dag ville i egen person besöka oss, och på sådan grund
anhöll, det vi måste upskjuta vår resa.    Den  20  infann han  sm.   ledsa-
O'
gad af sin Broder, sina två Söner
och tre af hans Hustrur, utom en
myckenhet af hans Undersåtare, som
kommo at handla och medbragte en
betydlig myckenhet pälsverk. Höfdingen däremot skänkte oss flera
högst dyrbara Hafsutter-skinn, och
ehuru han beslutat, at med oss
täfla i ädelmod,  samt icke emottaga
* o
någon återskänk, kunde han dock
icke förmå sig at vedersaka et par
Muskötter med krut och kulor, hvilka han fann så nödiga til eget för-
o o
svar   emot sin   mägtige  granne  Ta-
O     O <       O 1
tutche.   Han underrättade sig om
aa Américas Kust, 1788. Aug, 249
antalet af de Nytänninger, som skulle förbigå, innan vår återkomst, och
bad oss på det enträgnaste gifva sin
Hamn företräde för alla andra.
En af hans Söner, en yngling af
vid pass 19 års ålder, tilkänna gaf
£11 alfvårsam åstundan at med oss
afresa; men vi af boj de detta anbud,
i anseende  til de  olägenheter vi re-
-fc>
dan rönt af sådane gäster. Denne
yngling var annars,   til växt och ut-
v       O O '
seende, den vackraste vi sett på Américas Kust, Han tycktes ej allenast
vara ganska qvick och förståndig,
utan  ock vänlig  samt läraktig,   och
O O'
vi äre förvissade, det han, i fall honom lägenhet Öpnats at se China,
skolat återkomma med vida mera förbättrade egenskaper, än K o me k al, a.
Wicananish och hans folk lemnade oss med alla möjliga tecken af
ren saknad, samt förnyade sina böner, det måtte vi med första återkomma.   Därpå afseglade vi den 20, -T—
 ■	
±5o        Nutka.    1788. Aug.
och kastade-, den 24, ankar på vårt;
gamla ställe uti K. Georgs Sund,
där vi träffade våra Landsmän i godt
nd.
De   förjagade   Sjömännerne   be
funno  sig i samma oangenäma beta-
o
genhet, som före vår afresa. Ånger,
oro och förebråelser hade följt dem
från ,den stunden, då de drefvos i
land; åtminstone borde vi göra oss
en sådan slutsats af deras nedslagna
utseende.
Vi väntade nu dagligen Iphigenia, och började blifva orolige, i
den mån hennes ankomst uteblef.
Våra ögon riktades alla dagar åt det
Haf, som sköljer Américas Kust;
och sökte uptäcka de Segel, som
bebådade våra vänners annalkande.
Men på denna gränslösa sträcka sågo vi blott en eller annan fiskarebåt, hörande til Nutka. Omsider,
sedan vi, stadde emellan fruktan och
hopp, sysselsatt oss med hvarjéhanda
HgH K Nutka.    ij88. Aug.        25r*
tankar och meddelat hvarandra våra
gissningar, särdeles under aftonstunderna, då vi, efter slutadt dags-arbete, spatserade på stranden, visade
sig, den 26 om aftonen, et segel,
och följande morgon kastade Iphigenia ankar i Friendly Cove.
En så glad dag borde firas med
någon högtidlighet. Vi aflyste således arbetet, och bestämde den til en
hvilodag, hvilken vi tilbragte med de
nöjen, som, på denna aflägsna Kust,
kunde erhållas.
Det var oss en svnnerlig fägnad,
«/ O O
at Iphigenias Besättning, som, vid
vår skilsmässa, hotades af skorbjugg,
nu anlände frisk och återstäld. Med
outsägelig glädje omfamnade Tjan-
na sina vänner, dem han lemnat med
så stor saknad; och med icke mindre fägnad sågo vi honom återstäld*
o o
från en sjuklighet, som satt oss i fruktan, at icke mera träffa honom.
3
i
.1
'A
1
« *
B*
tv
|:
.
ft52
Nutka.    1788, Aug.
1 o
Hans glädje, då han å nyo såg
oss, var så stor, at vi trodde den
icke kunna ökas. Likväl, när han
förnam, det vi snart voro färdige at
gå til Sandvichs-Öarna, utbrast
den med en våldsamhet, som icke
tillät honom styra sig sjelf, och någon stund förbigick, innan han återkom til den stillhet, som lät honom
rätt smaka intrycket af sin förnö-
jelse. Den nye Slupen var ärnad til
denna resa; och då Tjanna därom
underrättades, följde han dag från dag
våra arbetare, samt af bidade med otåliglängtan detögnablick, dåden skulle löpa af stapeln. Vi upmutrade honom, at träget vistas på varfvet, och han
gjorde fast o troliga framsteg uti Skepps-
byggeriet under den korta tid luuv
«/ 00
vistades i K. Georgs Sund.
Den 27, då vi gjorde et besök i
Byen, återkommo Maquilla och
Callicum från sit krigståg.    När de-
o       o
ras   lilla   Flotta  inlopp   uti   Sundet,
—TT»- Nutka.    1788. Aug.
255
gaf den et segerskri. De hade äfven
vunnit fördelar, emedan de i sina
Båtar återbragte åtskilliga korgar, up-
fylde, såsom vi misstänkte och Callicum sedermera sjelf tilstod, med
hufvud af  ombragta   fiender,   til  et
O '
antal af 3o; men denna seger hade
ock kostat dem någon förlust.
Höfdingarne återstälde nu de ge-
o o
vär, som blifvit dem til låns gifna;
men krut och kulor voro upskutne.
Vi sågo ock tecken at gevären blifvit flere resor nyttjade. Callicum
försäkrade, at han tagit fullkomlig
hämd för de lidna våldsamheter. Därjämte hade segervinnarne eröfrat et
stort byte af Hafsutter-skinn, k
hvilka de nu voro klädde.
•
Tjanna visade icke någon förundran vid åsynen*af Maquilla och
hans. här. Iphigenia hade haft så
trägna umgängen med de Infödde
från Cooks Rivier til K. Georgs b
u
b*
E..
1
254
'Nutka.    1788. Aug,
Sund, at Americanernas plägseder
icke mera för honom voro en nyhet,
äfven som de aldrig varit et föremål
för hans aktning. Tjanna och Comekala voro gamle bekante, men
icke förtrogne vänner; ty den förre
hade altid ansett den sednare med
et slags  förakt.    Följaktligen möttes
O J o
de ock här, utan at Tjanna tyck-
tes däröfver betyga särdeles fägnad.
Comekala hade, då han lemnade
America, blifvit förd til Sandvichs-
Öarna, dar Skeppet någon tid uppehöll sig at intaga förfriskningar.
Han kunde således meddela Ma-
ouillA någon kunskap, så väl om
Tjannas person, som hans födelsebygd, och det är sannolikt, at denna berättelse icke utföll til någon-
•deras fördel. A sin sida ansåg äfven
Tjanna Nutkas plägseder med styggelse, och kunde icke utan rysning
vOat^nka detta folks Cannibaliska
lystnad efter menniskjo-kött.
I-JS——<!■■   1 i      1 Nutka.    1788. Aug.
s55
Sandvichs - Ö ar nas Invånare
aro ock vida öfver de folkstammar,
hvilke bebo denne Kust af America,
uti alt,  som  angår livad vi kalle lif-
' o
vets beqvämligheter, samt i deras
närmare steg til höfsning.     De  äro
.0 o
upmärksame på snygghet, i hus, mat
och kläder, då däremot de Nordvästra Americaner i orenlighet täfla
med de osnyggaste kreatur. Deras
föd-ämnen äro äfven så motbjudande,
som deras sätt at njuta, eller rättare,
sluka dem. Blott deras begär at up-
äta sina likar, sätter dem et djupt
steg under Tjannas Landsmän.
Denne Höfding försäkrade oss ofta
och högtidligt, at Sandvichs-Öboer ne, ehuru de åt sina Gudar offra
menniskjor, likväl icke hafva minsta begrep om den onaturliga lyst^
nad at sjelfve förtära dem. Vi hoppas ock, at detta vänskapsfulla folk
snart skall höjas öfver vidskepelsens
grymhet,    och    räknas    bland   En- IpnqRH
|IS i
Si
0.
ä56        Nutka.    1788. Aug.
€i
gelska   Regeringens  höfsade  Under-
så t are.
Vårt arbete på Varfvet fick nytt
lif, genom det biträde oss gafs af
Iphi ge ni as Besättning. Hösten förestod, och tiden at lemna America
påskyndade. Den nye Slupen stod
ännu på land,   och bägge Fartygen
/»      X ' <DO J O
fordrade stora förbättringar. Vi ha-
de en dyrbar last af pälsverk, för
hvilken vi borde, med all möjlig
skyndsamhet, söka afsättning. Således beslöts, at Felix, så snart vårt
Fartyg lupit af stapeln, borde gå til
China, samt Iphigenia, med den
nya Slupen, qvarblifva och fortsätta
handeln. Til följe däraf användes
alla krafter at göra Felix segelfärdig; och såsom vi väntade, at han
skulle, under den stormiga årstiden,
inträffa i Chinesiska Sjön, så inrättades anstalterna på et sätt, som kunde
göra denna våda minst känbar.   Alt
verkstäldes Nutka.    1788. Aug.
Verkstäldes med den drift, at Felix,
den 4 Sep t., var segelklar samt försedd med ved och vatten.
De Infödde började nu göra sig
färdiga at flytta  til  de inre delar af
o */
Sundet. Dagligen sågo vi några af
dem, i detta ändamål, sysselsatta på
det sätt vi redan beskrifvit. Den 7
besökte oss Maquilla och Callicum, och gåfvo på et högtidligt sätt
tilkänna, at de innom få dagar skulle
förfoga sig til sina vinter-boningar,
00 o     1
som lågo 5 mil från Skeppet. Vi trodde oss då böra göra någon författning, rörande våra förjagade Sjömän.
Deras svåra lidande hade redan hos
oss väckt någon medömkan, och deras ödmjuke böner, beledsagade med
försäkringar af obrottslig trohet, icke
varit utan sin verkan. Men saken
fordrade mycken klokhet, på det vå^
re enskilde känslor icke måtte råka
-m
17 a58        Nutka.    1788. Aug.
i strid med våra egentliga pligter
emot det hela. At lemna dessa olyckliga efter oss, kunde anses för grymhet emot dem; at åter om bord taga
personer, hvilkas 'uproriska tänkesätt skulle til äfventyrs hindra en
lycklig utgång af vår resa, kunde
anses för grymhet emot oss sjelfva.
De hade undergått svåra veder-*
värdigheter för sit brottsliga upföran-
de, och då de förekallades at af höra vårt slutliga utlåtande om deras
ode, afväpnade på en gång dera»
nedslagna ögon, bleka ansigten och
hjerteliga betyg af ånger, all vår
hämd. Vi emottogo dem om bord,
med vilkor, at de ansågos hafva förverkat nio månaders förfallen Hyra,
samt at deras tilkommande aflöning
skulle bero af det goda upförande
de ådagalagde. Med fägnad emottogo de detta förslag och förenad^
sig åter nied Besättningen. Nutka.*   1788. Aug.
JEhuru en sådan indragning af
deras månads-lön var enlig med strängaste rättvisa, i anseende til det hinder och den förlust de tilskyndat
Reddarne, så erhöllo de likväl, vid
ankomsten til China, sin aflöning
utan af drag. At möjligast minska
vådan af dessa oroliga hufvud, fördelade vi dem likväl på bägge Skeppen; men Båt-svennen, som var huf-
vudman för myteriet, deltog icke uti
$enna allmänna eftergift. Vi ansågo
nödigt at på Kusten hålla honom
fängsHg i vårt hus, helst han nu Ökat
sit första brott med stölder. Så slutades denna oangenäma händelse,
hvilken, därest vi, vid första utbrottet, icke varit så nära til hands, sannolikt om intet gjort hela vår resa
och störtat oss sjelfva i elände.
Maquilla och Callicum infunne sig nu at taga afsked, samt
lemnade oss med största betyg af
vänskap och saknad. Maquilla be- w
ifr
t*
260        Nutka.   '1788. Augi
gärte, det vi måtte sanda honom bud,
när Slupen skulle löpa af stapeln.
Han lofvade då infinna sig med alt
sitt folk,   at hjelpa   Fartyteet   väl   til
' )      i v O
Hafs. Nu t ka s Invånare hade, från
första stunden ansett, för en ganska
svår sak, at bringa vår Slup til vattnet, äfven som Höfdingarne med alir
upmärksamhet följt ; arbetet, dock
utan at förråda något, som liknade
Tjannas förståndighet och eftertan-
ka, vid åsynen af vårt nya Fartyg.
Vi trodde försigtigheten fordra,
at Höfdingarna bibehöllos vid så vän-
skapsfulla tänkesätt. Til bevis af vår
erkänsla, erhöll därföre Maquilla
en muskött, med et litet förråd af
kulor och bly, samt några täcken.
Med lika tecken af vår tacksamhet
affärdades äfven Callicum. Därjämte gåfvo vi dem tilkänna, at vi, tillika
med^flera vänner, skulle, efter et
visst antal nytänningar, återkomma
samt hos våra bekatita i Nutka infö- Nutka.    1788. Aug. 26
5
fa vårt Fäderneslands. plägseder och
lefhadssätt. Denna , tidning syntes
oändeligfcn fagna dem, så at de ej
allenast lofvade oss stor ymnighet af
j&lsveifc, utan Maquilla ansåg äfven tilbÖrligt, at på stället erkänna
oss såsom sina Öfverherrar. Til den
andan afklädde han sin fjädermössa
och satte den på mit hufvud; därefter påklädde han mig sin Hafsutters-
drägt,  samt tilsade   mig  at i  denna
O   ' o
prydnad sitta på en af hans med men-
niskjo-ben upfylda kistor, sättande
sig sjelf framföre mig på golfvet. Alle
närvarande följde hans exempel^ och
söngo därpå en af dessa sorgeliga
sånger, hvilka, såsom jag redan nämnt,
på våra irjertan gjorde et så kraftigt
intryck. På sådant sätt sökte han
nu göra för sit folk begripligt, at han
erkände mig för Öfverherre. Jag tog*
däJrpå afsked, samt återgick til Skeppet i min nya skrud, och beklädd
med min kongliga värdighet*   Men
1
å It '
ht
s6ä        Nutka.    1788. Aug.
jag hade knapt lemnat Höfdingarna,
då Callicum hastigt kom efter mig
at förnya sit af sked. Han upräkna-
de en hel hop saker, dem han begärt, at vi skulle medbringa vid vår
återkomst. I synnerhet äskade han
skor, strumpor, en hatt och andra
klädes-persedlar. Då jag tecknat mig
alt til minnes, med försäkran at hans
önskan skulle tilfridsställas, omfamnade han mig på det ömmaste sätt;
och vi åtskildes. Jag förnam sedermera,,at hela Byen mer eller mindre
ålagt besättningen dylika uphandlin-
gar. N u t k a s fruntimmer försummade ej heller at äska vår åtanka. Vi
bemödade oss ock, at i det no gas te
up fylla dessa fordringar, ty Iphigenia var försedd med alla de äskade
artiklar, när hon sedermera borttogs
af Spaniorerna. Med harm och oro
erinrar jag mig Spanske Officerarens
ovärdiga upförande at berofva våra
vänner   dessa oskyldiga   prydnader,
mm Nutka.    1788. Aug.        265
som blifvit för deras räkning bestal-
de och afsände, samt den låga girighet, med hvilken han tilägnade sig
dessa artiklar, liksom skulle han varit i behof af de klädes-persedlar vi
bestämt för Nutkas vida mindre
hofsade Invånare.
Comekala, soW, under sitt visstande i China och hela hemresan, af
oss njutit så mycken godhet, men
gifvit oss et mindre förmånligt begrep
om sin redlighet och erkänsla, bestyrkte än vidare sin o tacksamhet, i
det han, vid vår afresa, icke visade
oss minsta tecken af aktning eller
höfiighet. Således förverkade han
den skänk vi för honom aflagt, och
vi låto honom gå sina färde utan bevis af vår hugkomst.
Den 17 inlopp et fartyg i viken.
Vi fruktade först, at^det skulle vara den Kongliga Prinsessan, som
träffats af någon olycka; men funno
sedermera,   at  detta Skepp var ut-
•v T-
i-»
På
p
r
-
Ii
*■
I
v
II
:^64
Nutka. 1788. ^w*^.
/ o
rustadt från Boston och kallades
Washington. Det hade i Aug. 1787,
utlupit i sällskap med C o 1 u m b i a,
a t, under C o 11 gr e s g e n s Flagg, besÖ-
ka Américas Ku$t, samt intaga en
last af pälsverk, til utbyte mot The
och Chinesiska arbeten, som vid åter-
'farten skulle inskeppas i Canton
och Öfverföras til America, Skeppen
Iiade skiklts från hvaran dra på 5g
gr. S. L; men såsom K. Georgs Sund
var deras bestämda mötesplats, väntade man snart därstädes träffa
Columbia.
Herr Grey, på Washington, berättade at han landstigit på Nya Albion och varit i fara at göra Skeppsbrott på den utanföre liggande banken. Han hade där blifvit anfallen
af de Infödda, som för honom dödat
en man och sirat en Officerare; han
räknade ock för lvcka, at hafva sjelf
undkommit. Det föll honom ganska
oväntadt at här träffa Européer, och Nutka.    1788.   Aug.        26S
Jaiinu mera at se en ny Schonert
nära -färdig.
Den 20 vid middagstiden var
omsider det värf moget at verkstäl-
las, som så länge'*varit et föremål
för vår längtan, och nu var en frukt
af vår nioda. Vår Schonert skulle löpa af stapeln, och at gifva denna vigtiga händelse sin tilbörliga
glans., iagttogo vi möjligast, hvad i
sådana fall är brukligt vid andra
Skeppshvarf. Så snart flod-vattnet
upnått tjenlig högd, hissades Engelsk
flagg, så väl på vårt hus, som på
det nya fartyget, hvilket, i behörig
tid, kallades Nordvästra America,
emedan det var den första köl som,
i denna del af jordklotet, blifvit
sträckt och gått af stapel.
Alle afbidäde detta ögnablick
med otålighet, och vi hade alt hopp,
at utgången skulle svara emot åskå-
darnes väntan. Maquilla, Callicum och en stor myckenhet af de-
v
3
4
•^
11
i»'
,- i!
A-
fl
— ■ il
te
#1
m
*é66        Nutka.    1788. Aug.
ras folk, som fått tidning, at Slupen
skulle löpa af Stapeln, hade infunnit
sig såsom åskådare. Sjelfve de Chi-
nesiske Timmermännerne, som arbetat på Hvarfvet, kunde ej rätt begripa, huru sådant skulle lyckas. Tjanna hade, vid detta för hans eftertänka så vigtiga tilfälle, beslutat vara
om bord på vårt nya Fartyg.
De närvarandes tvekan blef icke
länge satt på prof. En Canon lossades, och i samma ögnablick sköt
Slupen utföre rännan såsom en pil,
samt tog sä stark fart, at den nära
gått utur hamnen;' ty såsom vi icke
voro fullkomligt vane vid detta goro-
xnål, så hade vi förgätit at om bord
bringa et ankare, hvarmed loppet^
vid dylika tilfällen, stoppas. Men
snart buxerades vårt Nordvästra
America til sin plats och ankrade
vid våra andra Skepp.
Tjanna som , var på Slupen,
såg ej allenast, utan rönte, med he- Nutka.     1788.  Aug.        267
la sin själ, det förunderliga af denna förrättning. Han kunde icke uttrycka sin förundran med oi*d, utan
hoppade, klappade händer och ropade Myty, Myty; et uttryck, som
på Sandvichs-Öarna nyttjas at ådagalägga beundran och förnöjelse.
Chineserne voro icke mindre förvånade, emedan de aldrig varit vittnen
til et sådan*, up trade. Sundets Invånare stodo bestörte, vid åsyn af da
enklaste handgreps obegripliga verkningar. Med et ord, denna dagens förrättning updref deras tankar om vår
©fverlägsenhet, til sin största hogd.
Den nye Slupen erhöll strax Officerare med Besättning från bägge
Skeppen, och sattes under Capitain
Douglas's befäl.
Den 24 var Felix färdig at gå
til hafs. Jag hade beslutat, at nu
taga Tjanna om bord, och föra honom til sin hembygd, men ändrade
detta upsåt, emedan jag  vid Sand-
I
i
w I-**
h
is
L.'.
^68
Nutka,    1788. Aug.
Vichs-Öarna endast borde tilbringsf
få dagar. Vi hade därifrån erhållit
den berättelse, at T j ann as broder,
Taheo, af fruktan för den öfverläg-
se styrka Tjanna troddes bekomma
af sina Europeiska vänner, ärnade
bringa honom om lifvet. Efter all
sannolikhet skulle et försök därtil gö-
ras strax efter hans hemkomst. Således var det för Tjannas säkerhet
klokare, at han hembragtes på Iphigenia, som skulle, i hans hemort,
tilbringa längre tid, under hvilken
Capitain Douglas kunde finna utväg
J o
at häfva en tyrannisk Broders afund-
sjuka och bereda en fullkomlig förlikning.
Vi aflemnade nu til Iphigenia
alla de förnödenheter vi kunde umbära, samt emottogo i stället alt det
pälsverk Capitain Douglas uphand-
lat. Därjämte inskeppade vi et förråd af träd, tjenliga til toppmaster,
som i China väl betalas. Nutka.    1788. Aug. .'■■'-. 069
Därfefter lyftade vi ankar och
gingo til segel, under tilrop af. hurra! som återskaffade från alla klippor
af Friendly Cove*
?-|Sv Dagen efter vår afresa rymde
den fängslade Båtsvennen med åtskil-
liga säker , dem han vid samma
tilfälle stulit, och begaf sig til skogarne, där han i löndom understöddes af Befälhafvaren på Washington, som äfven vid afresan tog ho^
nom om bord.
I stället V at iortsätta berättelsen
om vår segling, tror jag mig här böra meddela några strödda samlingar,
til uplysning af Américas Nordvästra
Kust. De utrustningar, som hafva
handelsärender til föremål, måste naturligtvis ofullkomligt svara emot
Naturforskarens och Philosophens
fordringar. Jag vill dock hoppas, at
den trovärdighet, hvarmed jag anför
mina sparsama anteckningar, skall
vara någon ersättning för den ofull-
fl 27©
Nutka.
Ständighet  som  är  en
af   de
egentliga föremål mig blifvit ålagda
at iagttaga.
Den trakten vi närmare undersökt, sträcker sig från 45 gr. til 62
gr. Nordligt, samt, Öster om Green-
vich, från 2o5:te til 237:de graden.
Denna del utgör här gränsen för
Stora Hafvets Norra del. Den sträcka, som därifrån löper til B a flin s
och Hudsons vikarna, är ännu
okänd, och man vet således icke
om den består af land eller haf.
Vi hafve där lärt känna fyra
Urskilda folkstammar, söm dock
til lefnadssätt och yrken mycket likna hvarandra.
Den stammen, som från Nutka
Sund utbreder sig åt Norr och Söder, är ganska talrik och mindre
vild än des Norra grannar. Maquilla
är denne traktens Öfverherre; och råder åt Norden til 52 gr. 20 min.
Bredd, samt, åt Söder, til den sträc- Nutka.
&jt.
"ka, som lyder under Wicananish:
däijämte finnas äfven personer af betydligt anseende, fast Maquillas
inagt undergifne. Sådane voro Callicum och Hanapa, med hvilka vi
redan gjort Läsaren bekant. Men
såsom vi icke kunde tränga oss til
landets inre delar, så äge vi om dem
endast de underrättelser, som oss
meddelades äf Callicum, hvilken,
i förstånd och pålitlighet, öfverträffa-
de alla sina Landsmän.
Af honom inhämtade vi, at flere
åt Norden belägne Byar styrdes a£
Maquillas och Callicums Släg-
tkigar på qvinno-sidan, Fadermödrar,
Mödrar,* Fastrar, Systrar, o. s. v.;
men Bröder, Söner och andre anhörige af mankönet höllos, af politiska
skäl, nära Höfdingens egen person.
Den By, hvilkens plundring ^åstadkom det redan anförda krigs-tåget,
regerades oinskränkt af Maquillas
Fadernio der.    Callicums Moder för-
.■*»
Éé
*4
'■H.
r4 272
Nutka\
de sådan styrelse offer et annat Lan?
och flere Byar styrdes af andra an-
höriga. Alle desse små Stater voro
dock förbundne at, då så fordrades,
förena sig til gemensamt försvar och
lyda Öfver-Höfdingens upbud. Med
et ord, denna författning hade någon likhet med fordna Feudal-styrels en i Europa.
Invånarne af K. G e o r g s S u n d,
stiga til et. belopp af tre eller fyra
tusende personer. Capitain Cook
beräknade Nu t ka s Inbyggare til två
tusende, och vi tro samma förhållande ännu äga rum. Men i Sundet
ligga tvänne under Nutka lydande
Byar, som syntes oss innehålla i5oo.
At Norden äro fyra, och åt Söder
äfven så många Byar, som lyda under Maquilla. Hvardera af dem
har 800 Invånare, så at hela Maquillas område icke bebos af flera,
än högst 10,000 menniskor. En visserligen
^g^|2SiSii3iiiuiiiiSäKttiäB_dti Nutka.
37*
éerligen ringa folkmängd på så vid*
sträckt rymd. Men ständiga krig,
som föröda dessa småsamhällen, och
blodige strider emellan dessa Canni-
o W*v*-
baliska Folkstammar, måste hämma
folknumems tilväxt.
At Söder vidtager en landsträcka,
som lyder under Wicananish, hvilken, ehuru ej ansedd at i rang jämföras med Maquilla, likväl är fri
och sjelfständig, samt den magtiga-
ste Höfding i nägden. Nära därintil
styra Detutche och Hanna hvar
sin liten Ö, men äro tillika sjelfstän-
dige. Desse Öar kunna hysa hvar-
dera i5oo personer.
Wicananish bor vanligt vid
Port Cox, hvarest han medljjy-
sande ståt vida öfverträffar sina
grannar, af livilka han är både älskad
och fruktad. Han underrättade oss
, sjelf, at han förde styrelse öfver
*3y000 Undersåtare,   af hvilka Port
.'§'■ -ftP»   •   /I ii8 \ -M
\
Si
07,
%
1
r»+
.8 hl
i'
i.
i»
lt§
2*
Cox hade 4ooo, nägden af Port
Éffingham 2000, samt norra trak-
terne omkring Fucas Sund 7000*
Vi sågo flera af de Byar, som lyddö
under Wicananish, och hafve anledning at tro, det han snarare up-
gifvit sina Undersåtares antal ringare,
än det verkligen är. Hans folk är
tappert, djerft, groflemmadt, och öf*
Vérträffar i alla afseenden Invanarne af
K. Georgs Sund; men därjämte ic*
ke så vildt, söm Ta t ut che s Unders
såtare. Denne Höfding bor på en Ö
af samma namn, belägen noxa. Inloppet til Fucas Sund. Vi hade med
honom föga umgänge; men af den
mängd Öboer, som där samlats at
åskåda Skeppet, och i båtar omgåfvö)
oss, kan jag icke beräkna dem til
mindre än 5ooo.
Tatutches område sträcker sig
til Quinheithe, och Wicananish
upgaf sistnämnde Stats medlemmar
til 3ooo. . ', Nutka*, ;    . > 37$
Sjelfve seglade vi icke längre åt
Söder; men Wicananish upräknade
där flera ännu Södligare Byar, hvil-
kas Invånare tala et särskildt språk
och föra et eget lefhadssätt, skildt
från de redan anförda folkstammar*
At denne upgift är grundad, funno
Vi bekräftadt af tvänne vildar, som i
alla afseenden skilde sig från de Ame-
ricaner, med hvilka vi haft umgänge*
Om det folk,g som bebor inre
delarne af Fucas Sund, kunde vi
icke erhålla någon uplysning; men
af den mängd, som anföll vår Långbåt, gjorde vi den slutsats, at desse
folkstammar äro manstarke*
Fasta  landet  af America  fram* f*
ställer har endast en kadja af berg ?i
och ogenomträngliga skogar. Från
Cap S. James til Quinheithe, är
Väl Kusten1 på några få ställen lägre
och jämn, men utsigten förlorar sig
dock snart emot branta klippor, äfven klädde med skogar, som gå ned
n
r
1      —- 5*
i ■»
rå
r
I
r
I*'
276
Nutka.
til hafsstranden;  de högste spitsarne
yoro däremot höljde af snö.
Från Cap S. James åt Söder,
är luftstreket mycket mildare, än
på samma Bredd af Américas motsvarande Östra Kust. Vintern infaller vanligt i November, med regn
och Södöstliga Stormkast; frosten visar sig dock sällan före Januar., och
hindrar äfven då sällan de Infödde
at i Sundet fara med sina Canoter;
däremot beläggas de små vikårne och
bäckarne med is. Från Nov. til Mars,
är marken höljd af snö, som på låga ställen aldeles försvinner i April.
Redan i denna månad tiltager grönskan ansenligt. Löf-sprickningen infaller i Maj, och i Junio mogna flere
vilde frukter. Norr om K. Georgs
Sand, är kölden starkare och vin-
trarne längre. Söder om 45 gr., tro
vi luftstreket vara et af de behagligaste i verlden.  "I"'t-%'"'
yÉBiJtkf    .-*aÉi Nutka.
*7t
Thermometren stod midt uti sommaren vid 70 gr., uti de hamnar,
som skyddades för Nordliga stormar;
men sällan föll den om aftonen under 40. Likväl voro, så i Maj som
Sep t., gode eldbrasor angenäme, i
anseende til Södlige vindarne, som
förde regn och kyla. De Nordvästra
voro ännu kallare, men bragte klart
väder. Under sommartiden råda västlige vindar. De Södlige, som ofta
infalla om vintren, tro vi dock icke
hindra segling på denna Kust.
Detta District har många stora
Och säkra hamnar. K. Georgs Sund
består af idel sådana vikar; Port
Cox och Port Effingham äro af
främsta slaget,, i anseende til rymd
och trygghet. Desutom är Kusten,
såsom brant, icke svår at följa, emedan den niistan Öfveralt har djupt
vattqn.
Under hela vår segling, träffade
vi icke en enda ansenlig flod, utan
m
m
■* h	
■i
3
a
N
ftbs
27S
/
Nutka,
blott små strömmar, som fingo sit
vatten af uplöst snö ifrån bergen,
Äfven sågo vi ganska få källor. Desse
och flere omständigheter, hvilke in-*
hämtades af de Infödda, göra oss benägne at tro hela denna sträcka va^
ra en blott skärgård, som, med stör-...
re fjärdar, skiljes från det egentliga
fasta America,
Om växt-rikets alster tilläto hvar-
ken våra handels-ärender, eller inskränkte kunskaper oss at insamla
grundeliga uplysningar, En omständighet, som vanligt åtföljer utrustningar, endast syftande på köpman-,
liens vinst och fördelar,
Ibland de träd, som utgjorde landets skogar, sågo vi Svarta och
Hvita Spruce-tall en, samt Granen och Cypressen, utom många
öss aldeles okända, hvilka, på et
Skepps-hvarf, skulle tjena för livad
behof man åstundadé, Några voro
så hårda,  at de med möda tilskapa-
i Nutka.
a79
des al våta arbetare. T K. Georgs
Sund, Port Cox och Port Effing-
ham, fuimos de af så stor växt, at
dp kunde nyttjas til master af alla
elag.   ■■$:'.'    • :   W'' '      -^ l
På berg-holmarna och i skogar-»
na, funno vi Smultron i ymnighet;
där växte äfven et slags svarta Vinbär, samt Krusbärs-buskar, som
dock icke öfver alt buro frukt, Tillika fås där et slags Hallon, som
til läckerhet öfverträffade alla de bär
vi någonsin smakat af detta slag.
Busken är större än den Europeiske
och slät, samt bären så löst fastade,
at de affalla vid en regnskur. Därjämte fås i ymnighet en liten röd
frukt, som liknar våra Vinbär, samt,
i Julio och Åugusto, allmänt samlas
och ätes; äfvenså en art Blåbär, röda och hvita, som mycket öfverträffa
våra, i smak och storlek.
Den ymnighet bär, som oss brag-
tes af de Infödda, bevisar den rika* mwm
mmm
ä8o
Nutka.
".
ste tilgång. For oss voro de både
smakliga   och  hälsosama.    Vi   gåfvo
o o
folket dagligen en Puddirig af b än
o   o o t
ocfi insyltade med förmån et litet
förråd med såcker til framtida behof..
Vilde Lökarter växa öfver alt
i största ymnighet, tillika med en
myckenhet ätliga rötter* När de icke kunde erhållas, nyttjades toppar
af unga Nässlor, som af de Infödda ätas råe, med största begärlighet.
Emot Hafs-s trän den i sågo vi stor
.myckenhet af vildt Hvete, eller Gåsgräs.    I skogarne upfriskades luften
B? Ox
af vilda rosor och torn - blommor.
I brist af Botanisk kunskap måste jag
förbigå de mångfaldiga slags växter,
som visserligen skulle gifva en kännare belöning för den möda 'han an»
vände at undersöka denna Kust.
Vi sågo här få fyrfotade Djur,
nemligen blott Hjortar, Sjuppar,
M årdar, Ekornar och Räfvar.
De Hjortar,   som stundom skänktes.
% ^.. \ Nutka.
281
&f Höfdingarne, voro små; men vi
hafve ock sett hos dem djur af Alg-
slägtet, ganska stora, med grenrika horn. Likväl tro vi dessa vara
Sftågot sällsynta. Under alla våra jagt-
färder, hade vi ej den lyckan at hem-
Jmnga en enda, ehuru en eller annan sårades.
Räfvar äro ganska allmänne,
samt olike til storlek och färg; som-
lige gule, med långt, mjukt och skönt
hår; andre smutsigt rode, samt andre åter af en vacker askgrå färg.
Mårdarne likna mycket de
Canadensiske, men äro icke så mör-
ke; betalas ej heller til så högt pris.
Här finnes ock en annan art med
gröfre hår, samt ringa värderad bland
de Infödda.   .
Hermeliner förekommo ganska
sparsamt.    De vi sågo, stötte på gult.
Sjuppar  och   Ekor nar  tycktes  ej
Jheller i myckenhet bebo dessa sko-
gar.    De förre äro icke skygge, och
v Nutka,
de sednare* smärre, samt til färgen
mattare, än de Europeiske. Uiuler
vårt vistande härstädes,   sågo vi en-
' o •
dast två B äf v er-skinn, men tillika,
de hårrikaste jag någonsin sett af
denna art,
De Infödde talade ofta om Björnar, som skola, i stor myckenhet,
bebo deras skogar, vara grymme och
Stundom erbjuda vådliga strider. Men
af vårt folk, som stundom utgick på
'Björnjagt, träffades icke någon enda.
Ehuru vi icke erhöllo kunskap
om flera fyrfotade djur, är dock mer
än sannolikt, at ännu flere böra förekomma i dessa skogar. Vi sågo Hudar, til kläder, prydnad och kollrar
beredde af sådana djur, hvilka vi icke här träffat. Dock är möjligt at
desse genom bytes - handel kunnat
komma från de inre delar af landet.
B er g får träffas endast
rr om
futkas   district.      Åtminstone  sågo
vi icke. bland våra där boende vän-*
MM Nutka*
a83
ner, livarken ull eller horn af dessa
kreatur, hyilke artiklar så allmänt
nyttjas af Indianerna i Prins Wilhelms Sund,
Hafskusten besöktes af en myc^
kenhet H valfiskar, Sperma-Ge ti-
Hvalar, Nord-Caprar, Finnfi-i
skar, Delphi ner, hvitaeoch svarta,
Skalar, fl af s -Lejon, Laman-
tiner, S tro m-uttrar, men i synner»
het   Hafs-uttrar, åå
» -3. »'■£■*
Under vår Sommar-segling sågo
o      o       o
Vi stora skårar af Hvalfiskar, och
voro stundom åskådare af förfärliga,
strider emellan dem samt Svärdfiskar och Nord-Caprar, hvilke fp
le fyllde luften med ljudet af sina
f akt-kamp ar, De Infödde jaga helst
de små Flvalar, som hafva knöl på
ryggen, emedan desse äro de lättaste at ofvervinna. Af samma orsak
förfölja de Hafs-Lejon och Lamans
tiner. Den -stora mängd Skalar,
som här vimla, blir ock utan möda
'A
■i h
1*
i>
r •■
'•       '               11'V'1            ^
■
i
^
i.,
,«'
is **
|#
|>
11*
I
i'
!"
ét rof för de Infödde, hvilke anse
deras kött såsom en läckerhet. Deras Skinn äro silfver - färgade med
svarta fläckar och sträfva hår.
Köttet af Laman tine n och Hafs-
Lejonet räknas för en särdeles yppighet, och värderas högre än Hva-
len. De förekomma dock spårsama-
re åt Söder. Norrut träffas de i stor
myckenhet.
Det antal af dessa djur, sona årligen  dödas och användes   til  föda,
måste vara ansenligt.    Finn-fisken
och  Delphinen   anses  för mindre
brukbar och läcker;  bergar sig således  lättare för de Inföddas förföljelser.     Men  ehuru  stort   antalet   änn
är af de Hvalar,   som uppehålla sig
i grannskapet af Nutka, så kan det
dock icke jämföras med den mängd,
som vimlar i de Nordliga trakter af
detta Haf. Ill
Hafs-uttrar träffas,   såsom vi
förmode, från 5o:de til 60:de graden. ;;i:   ■     Nutka. >y ' ■    285 1
Deras skinn äro de skönaste i veri-
den. De kläder, som af dem göras,
äga, för sin värma, et synnerligt värde i dessa kalla luftstrek; men äfven
såsom pragtfuile, täfla de med sjelfva
Hermelinen.
Dessa kreatur fås icke blott på
Americanska Kusten. De träffas på
Japans och Chin as Kuster, särdeles vid Gula Hafvet samt omkring
Co rea; men vi hafve icke hört, at
de stryka mera Södiigt. De synas
vara skapade för kalla luftstrek,
älska dem, och ärö, på et förun-
dransvärdt sätt, skyddade emot köldens åverkan. Somlige platser sökas
dock af dem mera allmähnt, såsom
man tror, i anseende til skaror af
fiskar, som där leka och tjena Hafs-
nttren til föda. 13
'   " ■   jiSf?^ 9*94
Hafs-uttrar, så väl söm Ström- JM
uttrar lefva både i vatten; och på
land, men särdeles i hafvet. Ofta
får man se dem många sjömil fråjtj W^:-
r.
•«_
HÅ 4
Wm
b
ill
K
;fi86
Nutkå
a.
landet, sofvande på ryggen, Och
Vaggade af. böljan, med sina ungar
vid bröstet. Såsom desse icke kun-;
na simma, förrän de upnått några
månaders ålder, så måste mödrarne,
med någon besynnerlig åtgärd, bringa dem til hafs, samt därifrån åter^
föra dem antingen til sina hiden pa
stranden, eller til ihåliga klippor bredvid hafvet. Man vet för visso, at
honorna sofva med sina ungar i famnen och simma med dem på ryggen.
Skulle de i detta tilstånd öfverraskas
af jägaren, så omkomma de gemensamt, ty modren öfvergifver icke sirt
afföda, så länge hon lefver.
De kunna icke dyka längre ärt
två minuter, efter hvilka de måste
tipstiga til ytan at hämta luft. Denna
omständighet gifver jägaren så stark
ofverlägsenhet öfver dem; likväl undgå de ganska ofta hans yttersta, up-
r||ärksamJMt genom den förunderliga
Hastighet med hvilken de simma* '• '•     '    ", Nutka. .        -:. ■ ■ '287
r Naturen har gifvit dessa djur
starka vapen at skada och föröda.
Deras framklor äro like Ström-utterns,
men mycket länjgré och starkare*
Bakkloerne förenas med en hinna, på
hvilken, så väl som på framfötterna,
grofva och tjocka hår växa. Munnen
iir väpnad med förf ärligare tänder än    É|
x O
något kött-ätande hafs-djur, utom
Hayen.
Skinnens skönhet är olika, t
mån af djurets ålder. De späde ungarne höljas af långa, sträfva, hvita
hår, som betäcka et fint dun. När
detta dun synes vara af vacker brun
färg och likna Sammet, afplåckar
man de hvita håren. Får ungen annars tilväxa, så affalla dessa hvita
hår af sig sjelfva, och skinnet blif-
Ver då mörkt; men sedan djuret up-
nått sin växt, får des skinn en alde- ;•!
les  svart färg, som utgör  des  skönhet; beklädningen blifvér rikare och >%
blandad méd hvita hår.    Vid högr«
«? siiiiifiP
h
ii
288
Nutka,
Jåålder stöta de däremot på brunt och
förlora i den mån mer eller mindr©
af sit värde. J "    i ! '{ * . 'M
|Närmare underrättelse kunde vi
icke samla om detta besynnerliga och
dyrbara pälsverk;   ty at  af de° olika
färg-förändringar,  från valnöt-brunt
til   sammets-svart,   bestämma   olika
ålder, är oss aldeles omöjligt.    I början  föreställde vi   oss verkligen,   É
dessa skinn  tilhört  djur af särskilda
arter; men i längden öfvertygades vi,
at andre omständigheter ingå i denna beräkning.    Vi äro äfven  benägne at antaga, det olike årstider, vid
hvilka djuren fälla sit gamla och erhålla nytt logg, ansenligt bidrager til
förändringen, äfven som vi märkte
at de djur, som fälldes om vintren
gåfvo skinn af utmärktas te företräda
före dem,  som erhöllos om somma*
ren eller hösten.     ,'.' ■!   1
Chineserne. Nutka*
289
Chinéserne, Som onekligt äro
ée säkraste kännare af dessa skinn,
afdelade dem under 8 eller 10 särskilda namn, samt bestämde, i samma mån, deras olika varde. Vi ägde i denna fråga ingen röst, emedan de sannolikt, och det med något skäl, ansågo oss för ganska oerfarne Körsnär er.
Hannen är mycket vackrare, -svar-
%aré och sammets-likare; hvaremot
honans hufvud., strupe och mage har
=ej allenast hvita, utan ock ganska .
sträfva hår. De skinn hållas i högsta värde, som hafva bröst och buk
rikt besprängde med et slags lysande
silfver-hvita hår, men däremot en
hög-svart, hårrik, sammets-len och
glänsande rygg. Et sådant skinn kan
räknas för det dyrbaraste pälsverk i
Verlden. Det påstås äfven i China,
at Hafsutter-skinnen från Corea och
Japan of ver träffa dem, söm fås från
^mericanska Kusten. xg
.
III Nutka.
Den stora mängden gör,   at dé
Infödde, utan särdeles möda, erhålla
dessa djur, med hvilka de ej allenast
öka sin klädes-pragt, utan ock skydda sig  emot  luft-streckets   hårdhet^
samt därjämte förskaffa sig et näringsämne,   det de räkna bland sina förnämsta läckerheter.
Från Ström-uttren,  som a
Nu t ka s Invånare  kallas  Capucca,
skiljer sig Hafs-uttren, så med ställ-
■7 O '
ning som hår.    Han är också mycket större.
På Américas Kust sågo  vi icke
många Landt-foglar.     Där  träffades   Korpar,    Skator,   Trastar,
Hack-spit tar, Kryp are (Certhia?),
Kon g s-fiskare   (Alcedo), vanlige
Lärkor,   Myr-snäppor,   Hökar
och Örnar med hvita hufvud.    Någon gång, men ganska sällan, visade
sig Skogs-dufvor.     Sjö-foglarne
voro   däremot   vida   talrikare,   samt
bestodo   af Måsar,   Cormoraner, Nutka.
291
flera slags Änder. Lommar, Alkor
O ' '   '
Och många, som voro oss til namnet obekante.
Stor ymnighet af fiskar upstiger
til Kusten,■ och ingår i des Vikar,
såsom Helge-flundror, Sill, Sardiner, Braxnar, Laxar^ Foreller,
Stockfisk, Hay är af flera arter,
m. m. hvilkc vi alle, dels sedt hos
de Infödda, dels sjelfve fångat. .Sannolikt finnes där en stor myckenhet
af andra slag.  som icke fångas med
O' o
krokj det enda fiske, som af oss och
de Infödda brukades*
Om  våren stiga   Sill  och  Sai
di ner til   Kusten i  omätliga  härar.
1 o
Sillen är 7 til 8 tun> lång, och vanligt miridre än uti våra Engelska
Vatten.     Sardinerne   likna  aldeles
de Portugisiske och äro utmärkt läc-
kre, samt fångas til fast obeskrivlig*
mängd. Man jagar hela stimmet inn
uti små Vikar eller på grunda ställen, där fiskarne med buller i vatnec
. t
A
•A WW !&t
il
illililli'
B».
V-
mtim* ^-Jrföt
Nutka,
skrämas, under det andre, med ét
stängsel af gran-qvistar, tilspärra utgången. Därpå uphåfvas de lätt, m,ed
tråg och korgar. Stundom hafve vi
sédt dem uphåfvade i sådan myckenhets at hela Bylaget icke hunnit rensa
dem, förrän de börjat taga röta. Sedan de blifvit rensade', up trädas dö
på spön, sanit hängas på visst afstånd
öfvér elderi at rökas, öch när de ta*
git nog torka, inpackas de i mattor,
ät förvaras til vinter-föda. Julii och
Augusti månader äro egentliga årstiden för detta fiske. Visse utposter
ställas då j>å liögder, at gifva akt på
stimmets annalkande, söm lättrigeu-
kännes   af en   besvnnerlig   rörelse i
*     J o
vatiiet. Därpå stiga de Infödde i sina
Båtar och förrätta sit fiske. Sardinerne hållas här för den smakliga
is te fiskarten, näst Lax*
1 juli,   Aug.  och Sep t.,   faiigäSE
3Laxar; icke i den ymnighet) som aiit
m-\i "» Nutka.
ag3;
dre fiskarter, men af utvald läckerhet. De upfläckas, torkas, inpackas
och anses för yppighet. De Laxar,
som fås längre åt Norden, äro a£
sämre egenskap, och af samma art,
som Kamtschatkas.
Under vårt vistande i K. Georgs
$ und, sågo vi få Hayar:och He 1 ge-
flundror. — Den Stockfisk, som
fångades, var ganska god. Den tillagas på beskrifna satt för vintren,
Då. och då träffades stora Bläckfiskar, som af de Infödde ätas utan
tilredning.
Muslorna äro här ganska stora, och hafva en liten pärla, til storleken lik hufvudet af\ en knappnål,
illa skapad och dunkel. Vi sågj
dessutom Snäckor, Sjö-stjernor,
Med ti sop, med flera Hafs-kräk i
Stor myckenhet. De små Ha f skr af?
törne fås i ymnighet, och äro ganska smakliga.
-I
•5
% fr;
I«
^94 Nutka',
Af Orm-slagten   hafve  vi  blott
träffat en enda brun art, ungefär r8
' o
tum lång, som flydde vid minsta buller. Denna trakt af America, kan således genomvandras utan fruktan för
de giftiga Orm-arter, som, på des
motsvarande Östra Kust, utgöra en
så förfärlig plåga, Däremot ofredas
de Infödde af odrägliga Mygg-svärmar. Bi, vanlige Flugor och flere
slags Mött (moths) funnos til stort
antal»
Af de särskilde Malmer, som där
sågos, tro vi Kustens mineralier böra
skattas til ganska ansenligt värde,
Gedigen och smidig Kopparmalm,
som ägdes af de Infödda, öfvertygar
oss, at Grufvor af denna Metall ligga i grannskapet. Vi sågo et sådant
stycke af en marks vigt, genombå-
radt med öpning för et skaft och
ärnadt til hammare. Agaren berättade, at han tillbytt sig detta stycke
af et folk,  som  bor mera nordligt. :t.~
Nutka. 2g5
Vi sågo äfven halskädjor och et slags
armband, som buros omkring fotleden, gjorde af den renaste Koppar,
och hvilke sannolikt aldrig varit uti
Europeisk hand.
De Infödde tilreda et slags smink
af röd och ra, som tillika synes innehålla metalliska delar; äfven eit
svart färg, med hvilken de måla sina
kroppar* Öfver den sistnämnde strö
de en art glittrande sand, på hvilken de sätta ganska stort värde.
Den ansågs ock i början af våra båtsmän för rent guld. Man samlar den
på botnen af en bäck, från en klip-
pig bädd af hvit färg,   där den löper $
I
i  ådror,  hvilka   skina   såsom   guld.
5
Då man bryter et $tyke af denna
sten, försvinna de skinande partiklar; men sedan den blifvit bragt til
pulfver, återtager den sit sken, och ut- SI 3
gör en af de Inföddas förnämsta pryd-
nåder.    Franz Drake omtalar den
•• i
.A
Jr t1
t*
k
tatm
i
296
NutluM
na sand i sin beskrifning om Ny$
Albion.
Vi sågo äfven flera åttkantiga
stycken af Berg-Gris tall, aldeles
genomskinliga och om halsen burna
af de Infödda, såsom prydnader. Orri^
kring dem fastades vanligt £t lite£
stycke af Marienglas, som här
mycket färderas*
Är 1789, öpnade Spaniorerne här
en grufva på den så kallade Svinön, uti Friendly Cove. Deras
Gruf-arbetare sysselsattes där oafi-
brutet, och ingen tilläts nalkas Öny
utom arbetarne och cle soldater, som
där utstäldes at hålla vakt,
Nutkeserne äro i allmänhet starke och väl växte; deras ansigten stora och fylliga; deras kindben höga
och utstående; deras Ögon små och
svarta; deras näsor brede och pilatte,
och deras läppar tjocka. I allmän^
het hafva de ganska vackra hvita
och skinande tänder» JL
Nutka.
i ; De handtera sina barn på et
högst besynnerligt sätt,   som  tyckes
O ■" o • ' *>
vara utan all nytta, men instämmer
med Chinesernås och Tatarernas bruk,
Barnets hufvud hopprassas af Modren
ganska hårdt, med et slags bindel
af flera fållar, för at gifva det en
skapnad, som, endast i denna spär
da ålder, kan antagas. Det synes
som  skulle   denna tilbindning åstad-
'O
komma mycken smärta; likväl kun*
de vi aldrig märka, at barnen, un*
der det deras hufvud så prässades til
likhet med en såckertopp, tilkänna
gåfvo minsta lidande.
Denna hopprässning har på Nu t*
kesernes utseende en elak verkan.
Den updrager ögonbrynen och föror*
sakar stundom skefvande ögon. Den
gör näsan flat och näsebårorna utstående. Alt detta oaktadt äro de lik*
väl icke et fult folk. De pläga äfven
såsom några andra Indianska Nationer, med roten uprycka skägget så-»
•iri
ii
■  é
I k'
098
njut ka.
val då det först framskjuter, som då>
7       *
det vidare fortfar at visa sig. Det
är en af qvinkönets hus-sysslor, at
gifva akt på denna tidpunkt, och
sorgfälligt utrota dessa första tecken
til manlighet. De förrätta den ock
med otrolig skicklighet, utan at minsta sveda därvid rones. Någre, dock
ganska få, Nutkesare sågos, hvilke,
vid en högre och skröpligare ålder,
läto skägget fritt växa.    I gemen an-
OO C7
se de dock en klädd haka med af-
sky, men et rikt Jdädt hufvud med
fåfäng förnöjelse, Deras hår, som
äro raka, svarta och glänsande, växa
00 «
til  ansenlig  längd,    och man upbin-
O O      ' 1
der dem antingen i en klump öfver
hjessan, eller ock låter man dem
löst hänga utföre ryggen.
O J 00
I anseende til växten, hafva de
ickp det afmätta behag, som rojes
hos många andra Indianska Nationer.
Deras lemmar, ehuru store och starke, äro krokige och oformlige.    De- Nutka,
2QQ
ras hud är hvit, när den renskuras
från o c hr a och trän, och vi liafve
sedt några qvinnor, hvilke således
rentvättade ej allenast hade vackra
Europeiska apsigten, utan ock vissa
drag, som, äfven hos oss, skulle väcka upmärksamhet. Men sällan och
med svårighet förmår man här könet
at visa sig så osminkadt, och dessa
vackra ansigten äro för ingen del
talrika ibland N u t k a s qvinnor, \ som.
i gemen snarare afskräcka än intaga
en Europeisk åskådare. Deras hår
och Ögon äro svarta, och af anlets-
dragen skiljer man dem med möda
från mankönet. Vi funno dem för-
behållsamma och kyska, samt sågo,
från deras sida, ganska få prof af
oblygsama   friheter*     I  K.   Georgs
*/ o o
Sund,   träffades qvinnor,   som voro
öfver alla försök och frestelser,
Männernas drägt består antingen
af Hafsutter-skinn, eller et slags tyg,
hvartil qvinnorne på eget sätt bereda
vf.
4
■A
i
't
••#■
•« 5r
Ei
*
loo
Nutka*
parken al et visst träd, samt tagor af
gn art nässla. Stundom bäras hudar   af Björnar,  Sjuppar och an-.
dra kreatur-, i mån af infall eller vä-
derlekens  fordra m
Hafs utter s-manteln gores af
två stora skinn, som på ena sidan
hopsys och betäcka kroppen från hal-.
pen til fotknölen. Den passas under
Vänstra armen, och bindes öfver ho-?
gra   axlen   med   en   läderrem,   samt
mn
el I
bägge armarna lediga.    Den-
OO o
lie Mantel, med sin skapna-d och
sina^fållar, är icke utan sit behag,
och när skinnen  äro  goda,   fordras
O '
endast snyggheten a t göra denna
J"ägt angenäm för Ögat.
o o
en andra drägten gores af gra-,
nens inre bark och nässle - tågor.
Stjelkarne blötas någon tid uti urin,
och sedan de blifvit tilräckligt rotte*
frånskiljas trådarne utan möda. Des-
$a tågor tvinnas därpå  til starka trå*
Ö 1
dar,  hvilke gqras  dubbelt så långe,
:ezz~:z^:-:- Nutka.
001
Som den tilernadé klädnaden öchläg*
gas tväfaldt öfver en lång käpp: därefter plattas de til det slags Mattor $
af hvilka denna klädnad förfärdigas*
Qvinnorne äro ganska öfvade i detta
arbete, som utgör en äf deras hu£*
' o
Vudsakligaste Hem-syslor.   Klädnaden
O w
är tät och varm, samt vacker, då
den hålles ren, särdeles om den kantas med en smal bräm af Hafsutter-
skinn. Men de smutsiga husen ocli
folkets allmänna orenlighét gör. at
drägten snart förderfvas. Man kallar
den Kotsak, och bär den på samma sätt, som den beskrefne Skinn*
manteln.
Mossart,  söm brukas at betackat'
liufvudet, löper i en spits och gores
'X L O
af en art matta, hvilken' är så tät,
at den afhåller vatten. Den prydes
med teckningar af foglar  och djur-
, O O ) r
samt fastes med et band under hakarn,
Nutkesernes ansigten äro van-»
ligt målade med röd och ra.     yia
i
?-.a få
t
.2
fr
i »
S*
till
ils
ip-
iiUsE
o os
Nutka.
högtidliga besök sminka de på sådant
sätt hela kroppen f som däraf får en
röd, för ögat obehaglig, färg, och
såsom de i förväg grunda med trän,
så gifva de tillika från sig en härsk
och motbjudande stank* Denna målning förrättas på flerahanda sätt, i
tnån af tilfället. När de gå i fält,
nyttjas hufviidsakligen Svarta ränder
på hvit botten. Vi hafve någon gång
Sedt dem aldeles hvitmålade, samt,
vid andra tilfällen, ljusröde och beströdde med åfvanbeskrifne skinande
sand. Men på hvad sätt de än förändrade sin färg, föllo de oss lika
osmaklige. Det var, onl mig så tillätes säga, i sin deshabillé, som de
syntes oss på den fördelaktigaste
sidan.
Männérnas Öron äro i allmänhet ge-
liombårade. Somlige af dessa hafva
flera hål, i hvilka små läder-remmar
instickas, på hvilka man upträdt Pigg-'
syins-taggar,  små stycken af Koppar Nutka.
006
fåler andra prydnader, dem man erhöll af oss. Men knappar, när de
kunde fås, tögo företrädet för alla
andra artiklar, och vi sågo stundom
öron-lapparne, af deras tyngd, drag-
ne ned emot axlen. Näsans mellan-
brusk är äfven någon gång genom-
bårad, och man hänger där stycken
af Koppar, Jern eller Teiin, arbetade i hvarjehanda skapnader. De bära, äfven öfver handleden et slags
armband, gjorda af Metall, eller ock
läder-remmar med upträdda Snäckor, samt stundom blotta remmarna.
Samma slags prydnad ser man bun-
O        X     J
den åfvanom fotleden, dock af flera
hvarf, "saint med tilökad storlek af
pärlor eller annan gran]åt.
Qvinkönets drägt skiljer sig ganska väsendtligt från mannérnas, och
är, med mycken ärbarhet, beräknad,
at icke blotta vissa kropps-delar; en
laggranhet, som vid mans - drägten
blifvit illa vårdad.     Q vinnorna tillä- 004
Nutka.
1
alg      \
1BI-
1
tas ej heller, så vidt vi kunde er*
fara, at nyttja kläder af Hafsutter-
skinn eller något annat pälsverk*
Deras klädnad gores af de åfvanbe-*
skrefna Mattor, i skapnad af en fotsid särk utan ärmar. Där åfvanpå
bäres et slags Mantel, med en öpning, genom hvilken hufvudet hv
istiekes* Denne Öfverråck är så in-*
rättad, at den täcker armarna, men
aldeles icke hindrar deras rörelse*,
Sällan händer ock, at qvinnorne,
vid något arbete, blotta mer än half-
va armen. Désutom bara de én.mössa, lik männernas..    Deras långa och
t O
svarta hår hänga ledigt utför ryggen*
Dem tillätes ock endast nyttja ro dt
smink, hvilket de däremot använda
desto ymnigare, men ganska sällan
sågo vi dem bära någon prydnad i
sina näsor.
Sådan ar Nutkesernes Frids*
en de hafva för Krigs-
ragt.
fcr
tilfäHea Nutka.
SoS
tUfällen en annan, som är förundrans*
värdt lämpad til ändamålet. Den består af en läderråck, gjord af Algskinn, vid sidorna och halsen skuren i fransar, samt, på andra ställen, prydd med läder-tofsar. Den
räcker från halsen til fotbladet och
är prydd med hvarjehanda sinnebilder. Denna köller finnes tilräckligt
stark at motstå spjut och pilar, emedan den hänger lös, viker undan för
fiendens vapen och hämmar deras
fart. Den kan således anses för et
fullkomligt pantsar. Jämte denna
drägt, bäres en Mask, som föreställer hufvudet af något djur. Den
gores af trä, med ögon, tänder,
o. s. v. samt vittnar om mycken fyndighet. De hafva en stor myckenhet af sådana masker, alle olike,
som påklädas vid särskildta fall och
lämpas efter omständigheterna. De,
$pm föreställa Ut ter hufvud, bäras
,.4Ä t.
il
t
il
t*.
*.
3o6
Nutka.
endast, när man går at jaga dessa
kreatur. Vid krigs-tåg, men icke
annars, hölja Nutkeserne hela kroppen med. björn-skinn. Äfven pryda de sina hår med fjädrar och fo-
geldun; särdeles då de for första
gången nalkas främlingar.
När vi fprst sågo dem utklädde
på detta sätt, föreföllo de oss mycket förfärlige; men under et fortsatt
umgänge utplånades småningom detta intryck, i den mån vi hade til-
fälle at utröna deras fridsama lynne. I gemen voro de höflige emot
oss och vänlige emot hvarandra. De
syntes ock verkligen äga en bestämd
käfisla af rätt och orätt; ty då de
upfört sig enligt pligt, visade de sig
frimodiga, men misstrogna, då de
feffit emot sin öfvertygelse. Jag erinrar mig„ej heller något tilfälle, då
vi gjort dem förebråelser för uptäck-
ta ufffierslef, utan at de förrått tydliga tecken  af blygsel.    Det  torde Nutka.
rr
307
väl icke vara den säkraste grund at
bestämma deras lynne efter det be-
mötande vi af dem erforo; ty de
kunde til äfventyrs handlat enligt sin
fruktan för vår öfverlägsenhet och
sit hopp at af oss draga fördelar.
Men emellan dem sjelfva sågo vi oW
ta denna upmärksamhet på pligter
och dessa vänliga tänkesätt, som sätta
detta folks älskvärda egenskaper utom
alt tvifvel. A andra sidan var där-<
emot deras blodiga lystnad efter men-
o       •/
niskjo-kött alt för synbar, så at de
på en gång ansågos med aktning och
styggelse.
./ DO
Både Callicum och Han apa
betygade sin afsky för denna C ann i-
h al is k a plägsed. Med det samma
erkände de, at den fanns bland detta folk. De tillade, det Maquilla
var så begifven på dessa rysliga måltider, at han hvarje månad slagtade
Gn slaf, med hvilkens kött han släck*
te sin onaturliga lystnad.    Om denna , e   -r	
v-
r
K*
e»    '
ht
i
111
»,»■
5o8
Nutkå.
blodiga Ceremoni gåfvo oss  samme
Höfdingar följande beskrifning.
Antalet af Maquilla^ slafvar
var ganska stort, ej allenast i Nutka, utan ock i andra trakter af hans
område. När den ryslige dagen inföll,
som var utsedd til en högtidlig måltid på det tilämnade slagt-offret, samlades et visst antal slafvar uti Maquilla s hus, h var est Höfdingen
sjelf bestämde den olycklige på följande sätt. De lägre Höfdingar, som
voro budne at deltaga uti måltiden,
förrättade först de Ceremonier, som
borde föregå denna ohyggliga högtid. Desse bestodo däruti, at de son^
go krigs-sånger, och dansade omkring en eld, på hvilken de göto>
trän, at göra lågorne mera blossande.
Därefter bands en bindel för Höfdingens ögon, hvilken, utan at se
personen, på höft skulle gripa offret»
Hans ifver at förfölja slafvarna, samt
dessas skri och bemödande at rädda Nutkaé
309
sig, utgjorde andra up trädet af detta
omenskliga skådespel. Men sällan
påstår det länge. Någon af slafvarne
blifVer snart gripen; han slagtas på
stället och styckas. Man kringdelar
åt gästerna sina lotter, varma och rökande. Et ailmännt rop af de slafvar, som undsluppit, ådagalägger om*
sider deras glädje öfver sin räddning*
Vi voro aldeles icke benägne at
sätta tro til en så förunderlig berättelse, utan misstänkte den snararö
vara updigtad, i afsigt at ådraga Ma-
quilla vår ovilja. Men vare sedna*
re efterspaningar bekräftade alt. Då
vi erinrade oss, at Callicum sjelf
hvilade på en dyna, upfyld med men-
xiiskjo-skallar, så syntes oss, det han
til äfventyrs borde vara Cannibal,
äfven så väl som Maquilla. Men
fnånge af de infödde försäkrade oss,
at han i denna del var et undantag*
De hufvudskålar, som utgjorde hans
hufvudgärd,   torde således antingen
iT
'it .l;o;V.' ■
-   .   i
ii o
Nutka.
tilhört lians förfäder, eller sannojg?
käre, de fiender han med egen hand
nedlagt, och af hvilka han förvarade
dessa lemningar, såsom seger-tecken
eller bevis af sin tapperhet, på samma sätt, som man hos höfsade folkslag, i kyrkorna, uphänger erinrade
fanor.
I*
%
Det dröjde icke länge, förrän
en händelse inföll, som föranlät Maquilla at sjelf bekräfta Callicums
berättelse, samt nämna den tiden,
då han sidst tilfridsstält denna sin rys-
värda lystnad. När h^a en gång skulle stiga om bord, sårade han sig til-
fälligt uti benet* Man befallte strax
Fältskären tillaga något tjenligt medel. Men när denne ville pålägga
et plåster, vägrade Maquilla tvärt
denna tjenst, och sög i stället med
begärlighet det, ii tur såret, strömmande blodet. Då vi betygade vår
förundran och afsky öfver et sådant
~ ~„ ...—.—^...—l—i Nutkd. 3n
upförande, klappade han sig på ma? %,
gen, slickade sina lappar och utropade: Clush! Glush! (godt! godt!)*
Han tvekade ej heller at vid detta
tilfälle förklara, det han åt menni-
skjokött, och betygade den förnöjelse
han fann at njuta sådan läckerhet*
Han befeände tillika upriktdgt sändningen af åfyanbeskrefne plägsed,
och underrättade oss, som stodo häpne och förvånade, det han nyss förut, med anförde Ceremonier, slagtat
och ätit en slaf uti sjelfva Friendly
Cove, där vi lågo för ankar, j Med
hotelser aftvungo vi honom därpå
det löfte, at en sådan grymhet icke
mera skulle blifva förofVad, hvarken
af honom sjelf, eller af någon annan
innom hj*ns land, och betygade, med
den alfvarsama&e ton och den eftertryckligaste blick vi kunde antaget fl
at vår hämd icke s&ulle tillåta ho- m
nom länge ofverlefva en förnyad högtid af denna beskaffenhet* Ill
r
ia
Nutka.
Männernas göromål på denna
'Jf^jkusten, beto af deras särskilda omständigheter, samt består hufvudsakli-
gen i fiske och jagt. Det vanliga fisket
förrättas af slafvarne eller lägre folket. Men det ädlare göromålet, at
döda hvalar och jaga hafsuttrar, til-
hörer endast höfdingar och strids-
männ.
Deras skicklighet  at döda hvah»
fiskar är äfven så märkvärdig,   som
deras färdighet at bringa dessa ofantliga  hafs-djur til kusten.      När  en
hvalfisk-jagt är beslutad,  kan ingen
storm   afboja   verkställigheten.     För
detta ädla nöje rustar sig Höfdingen
sjelf med   besynnerliga  Ceremonier*
Han påkläder sin Hafsutters-drägt;
smörjer sin kropp med trän, ingnider
rödochra,  och af tågar, omgifven af
sina raskaste svenner.   Båtarne, som
vid detta tilfälle nyttjas, äro til storleken midt emellan de vanliga och
$Lrigs-Canoterna, ganska väl lämpade ; Nutka*
til ändamålet, samt bära gemenligen
18 eller 20 personer.
Harpunerne, med hvilka hvalar
6ch andra hafsdjur, utom hafsuttrar,
dödas, äro gjorde med mycken eftertänka.     Skaftet, från  18  tfl  2.8  fot
långt, har i andan et stort benstycke,   fastskarfeadt   och   försedt   med
skåror, hvilka tjena til fäste för har-
punen,   som,  med en läderrem,   är
fastbunden vid skaftet.     Harpunen,
til skapnaden aflång, med runda si^
dor, hvässes oändeligen skarp,   så i
kanterna som på spitsen.    Den g*!*
res af en stor snäcka, och fästes i
et annat ben eller handtag af 3 tums
längd,   hvaruti linan fastgöres,   flera
famnar lång, samt tilverkad af et visst
djurs senor.    När fisken med denna
anstalt är stungen,  flyter skaftet på
vatnet med tilhjelp af upblåsfa skäl*
skinns-säckar, eller fisk-bläsor, som
til den ändan därvid blifvit fastade- sm-
ill
I
Ii
m
Wm
fii
Si4
Nutk*%
Höfdingen sjelf är främste Häf-
puneraren, och gifver hvalen första
hugget. Honom följer en myckenhet båtar, af samma storlek med hans,
och upfyllde med personer, hvilke
alle föra harpuner, som nyttjas efter
omständigheterna. När det ofandiga
djuret Ränner smärtan af första stinget, dyker det strax, och drager med
sig skaftet, samt alla tilhörande luft-
blåsor. Båtarne följa skyndsamt efter och gifva akt på dessa flöten*
När hvalfisken upstiger til ytan, fortfara jägarne at på honom ka§ta sina
harpuner, til des han icke mera förmår dyka, i anseende til mängden
af de flytande väder-säckar, som fast*
nat vid hans kropp. Därpå dödas
han, buxei^s til stranden under otaliga glädjerop, och upskäres. En del
fortares samma afton, at sluta dagens
högtidlighet; det öfriga delas eme&l-
jtan dem, som
y en tyr och ära.
git i dagens äf- Nutka,
3iS
Hafsutters-fångsten rär vida farligare och besvärligare.     Til des  utförande nyttjas två ganska små Canoter,   som  hvardera   föra   tvänne
erfarna jägare.   De vapen, som nyttjas, äro båge, pilar och en liten har-
pun.   Denne liknar någorlunda hval-
fisk-harpuneij.     Skafts är   ungefär
af samma längd,   och benstycket af
samma   inrätti^ng;   men   harpunen
mycket längre och så inskuren med
hullingar, at den nästan icke kan utdragas, då den en gång inträngt uti
köttet.    Den fästes ock§å vid skaf*
tet med flera famnars lina,   tilräck-
ligt stark at  draga djuret til båten.
Pilarne äro små och skodde med et
ben, som har en enda hulling.   Så
utrustade begifva sig jägarne til haf-
vets klippor, at söka sit rof.   Stundom träffa de  hafs-uttren  sofvande
på vattnet.   Kunna de då komma honom på skotthåll, innan han vaknar,
hvartil likväl den yttersta förjsjigtighet pjpniiiiP^n
rå
IM 8{ | i
il
1.1
titt
5i6
Nutka.
fordras, så harpuneras han utan möda och dragés til båten. Men då up-
står ofta en ganska varm strid emellan honom och jägarne, som ofta
såras af djurets klor och betar. Et
Ténnu vanligare sätt är, at taga hafs-
•ftttren med ordentlig jagt, som ofta
påstår flera timmar. Såsom djuret
blott en kort tid kan ristas under
vatten, så består jägarens skicklighet
däruti, at han, med sin Canot, vet
taga samma kosa, ibm den dykande
uttren|| hvilkens fart är vida hastigare än båtens. Jägarne dela sig därföre åt olika håll, på det de, när
uttren upstiger at andas, må räcka
honom med sina pilar. Dock händer ofta, at han undgår faran.
Vi hafve redan anfört, at då
Jhafs-uttrar Öfverraskas med sina ungar, den naturliga driften för dera»
a&fföda öfverväger all fara. Både fa-
dren och modren försvara då sina
•ungar med 9tTQligt mod, utdraga med
HM- Nutké*
517
tänderna de pilar, som dem träffat.,
och anfalla ofta sjelfva C an o tern a.
Vid sådana fall blifva dock vanligt,
så de gamle som de unge, jägarens
rof. Den svårighet, som åtföljer denna jagt, gjorde, at vi icke utan et
slags förundran sågo en sådan mängd
hafsutter-skinn i de inföddas händer*
Men detta uptyses däraf, at kustens
invånare ouphörligt sysselsätta sig
med detta riktande yrke, så at napp-
ligen någon dag förbigår, på hvilken
icke et stort antal jägare begifva sig
til hafs at jaga hafs- uttrar.
Skälen är äfven ganska svår at
erhålla, emedan han förmår längre
hålla sig under vatten. Man använ-
der därföre list at komma honom på
skotthåll. Detta sker medelst masker
af trä, så like, at djuret tror sig igenkänna sit eget slägte och faller för
sit misstag. De infödde påkläda dessa masker, hölja kroppen med gre-\
nar af träd,  och lägga, sig emellan ii
%
3i8
Nutka.
klipporna. Därmed lackas skälen at
komma på närmare håll, där han
träffas af jägarn es pilar. Samma
konstgrep användes emot Laman-
'tiner. Vi tro äfven, at Strömuttrar och andra land djur tågas på
lika sätt.
Tilverkningen af de redskap, som
fordras för jagt och fisken, sysselsätter Nutkeserna mycket, och
medtager en stor del af deras tid.
Det samma gäller om deras rustningspersedlar för sina krigståg. Därjämte
sysselsatte de sig at smida de af oss
erhållna metaller til prydnader efter
ortens smak, sina käraste hustrur
och älskarinnor til behag. Vid alla
dessa hussysslor, tilhöllos al tid gossarna at biträda, på det de i tid måtte lära, at til behörig skapnad brin-
m
de   ämnen,   med  hvilka   de  en
gång borde förvärfva sig livsuppehälle
och heder.
HÉUgÉÉÉI Nutka.
Men det mödosamaste och syn-
värdaste arbete, hvarmed jag såg
Nutkeserne sysselsatte, var deras
Båt-byggnad; ty jag hade icke til-
fälle at se dem upsätta sina ofantliga hus.    Desse båtar fordra mycken
o *>
skicklighet och eftertänka. Månge
af dem bära, med beqvämlighet och
lätthet, från i5 til 5o persöner. De
äro tillika nätt hopfogade samt ganska väl jämnade, och hela detta arbete förrättas med redskap af sten,
dem de sjelfve gjort.
De tilverkade äfven Hål-yxor
af det jern de erhöllo från oss, och
vi kunde sällan förmå dem at heldre
nyttja våra verktyg, utom Sågen,
hvilkens nytta de strax insågo. I synnerhet arbetade de af vårt jern et
slags yxa, med hvilken de ganska
skicKligt urhålkade stora träd, och
det mycket lättare, än med något af
våra redskap. Denna yxa smidde de
med en  rund sten,   som tjente för
3
r\	
*1
i
■1
i»
1
•
•■ -.. v>30
Nutka.
Mm
hammare, och nyttjade blott en flat
sten i stället för städ. Med dessa
enfaldiga anstalter gåfvo de jern et
skapnad af en tunnbindare-höf vel, den
de sedermera med senor fastbundo
vid et handtag af trä. Då detta verktyg blifvit slipadt, gjorde det förträfflig tjenst.
Deras Krigs - Canoter göras
vanligt färdige på stället, där trädet
fälles, och släpas sedan til vattnet.
Vi hafva sedt några af dem, 53 fot
langa och 8 fot breda. De äro på
midten bredast, spitsige åt bägge ändar, och hafva merändels höga stammar. Såsom de göras runde i
bottnen, med utbredda sidor, så bä-,
ra de väl och flyta stadigt. De hafva inga säten, utan blott några tra-
slåar af tre tums tvärsnitt, hvilka
hålla sidorna stadiga och hindra dem
at blifva vinde. Roddarne sitta vanligt på böfterna, men bruka ock nå- Nutka.
32.r
gön gång pallar, som mycket lätta
deras arbete. När de gå om bord,
bruka de mycken varsamhet, och intaga altid sina vanliga platser. Någre
af dessa Canoter äro polerade ocH
målade, eller ock, på synnerligt sätt,
prydde med menniskjo-tänder, sär*
deles i bägge stammarna* Stundom
får man se sidorna tecknade med en
långsvansad drake, sådan, som vi set
på Chinesiska arbeten. Denna
teckning föll oss besynnerlig;"i-men
vi kunde icke utforska livad den
skulle betyda.
Sedan vi tilbragt någon.tid i K*
Georgs Sund, började de Infödde,
efter vårt exempel, bruka segel af
mattor. I Vi tacklade äfven en af
Hannas stora Gan o ter med vimpel och tilhörigheter. Han hogmo-
dades mycket öfver denna anstalt,
och nalkades aldrig Skeppet, utan
at, til våra Sjömäns stora nöje, hissa
sin vimpel. o,t
-
i il
fc
i»
é
I*
|
I
V
l
1.
I.
vs>2-4l
Nutka.
Årorne, af ungefär 5 eller 6 Soiå
längd, äro nätt tilskapäde och väl
polerade med fiskskinn. Bladet, ungefär a fot långt j och rundadt åt än-*
dan, såsom et löf, slutar sig i eri
spits af några tums längd och eri
tums bredd. I ändan af handtaget
sitter en tvärslå, lik en krycka. De
tnföddé nyttja dessa åror med ut-
niärktasté färdighet och gifva sina
Canoter en obegriplig far ti
Vid sina fisken, dem de förrätta
ined största skicklighet, gifva de företrädet åt ortens hemgjorda krokar,
som äro förfärdigade af fiskben eller
mussfeskaL Vi kiiftde aldrig förmå
dem ät bruka de Engelska. Däremot erkände de^ at våra linor voro
vida dugligare än deras, hvilke göras af hvalfisk-senor eller af en art
hafs tån g, som vid kusten fås i yrri-
iiighej:, upspritas, kokas, torkas och
gifver sega samt starka refvar. Nutkä.
Utom  deras  vanliga krok-fiske i
O ■"
fånga de Sill och Sardiner på et
fcget sätt. Vid et skaft af 18 fot$
lästes et blad af 12 eller i4 tums
bredd, på bägge sidor väpnadt med
en myckenhet skarpa ben-spitsar af
3 tums kLigd. Med detta redskarJ
hugga de midt uti det ups tigande
fisk-stimmet, och få, för hvärje gång.
3 eller 4 fiskar. Vi hafva ofta sedt
en liten C an o t, inhom eri kort
Stund, merändels uplyld med Sill,
genom   detta enkla handgrép.
Ehurii Nutkeserne äga så mycken    färdighet   och    drift i    äro    dé
:,fl___?.1_3r',i :'>arai ^'ä-t      * .   . '  :
likväl af naturen tröge och maklige.
De tilbringa heldre tiden in nom sina
Smutsiga hus, än de gå til hafs samt
drifva  det hedrande  och  nödiga yr-
O       y«
ket  at   döda   hvalar   och   jaga   liäfs-
i    o .
uttrar. Vi hafve ofta sedt Calltcum-
nödgas använda all stränghet, för at,
från derinä. lättja, kalla dem til här^
punen och bågen. i
ill
_■.. ;   ■ {.I: t!
iiiii
024
Nutka,
Qvinfolken hafva  ock sina sysslor.    Dem  åligger at flå hafs-uttrar
och utspänna skinnen  öfver  ramar,
hvilket arbete  de förrätta med mycken skicklighet*    De besörja matred-
ningen, och  andra hushålls-göromåt
ligga äfven på deras skuldror.    Därjämte är  deras  plikt at om nätterna
hålla  vakt,   och   väcka  sina  män,  i
händelse af et fientligt anfall*    De til-
reda icke allenast mål tid en förhvarje
dag, utan bereda ock föd-ämnen för
vintren.    De  redan b eskr ef ne mantlar,  som göras af bark och nässlor,
aro deras tilverkning.    Desutom samla  de  bär  och   ätliga   växter i skogarna,   samt skal-fiskar,  som  til ymnighet finnas emellan hafs-klipporna.
När C an o t erne återkomma från sina små resor,    utlastas de af ortens
qvinnor, som äfven på stranden up-
draga  och med träd-qvistar betäcka
dem  emot||luftens   åverkan.     I alla
dessa fäll draga qvinno-slafvarne sin Nutka.
3s5
dryga lott af arbetet. De hafva äfven sina pligter at vårda, såsom mödrar och makar, och vi måste gifva
dem det intyg, at de, i denna egenskap, visade sig tilgifna och ömsinta.
Vi sågo dem aflägga prof af kärlek
för sina barn och aktning för sina
man, som skulle hedra de mast höf-
sade folkslag.
Hafvet är det stora Torg, dit
Nutkeserne samla sig, at med sit arbete köpa et rikt förråd af hvarje-
hända fisk*arter. Isen-hindrar dem
sällan eller aldrig från denna tilgång.
Ehuru sorgfälligt de samla föd-ämnen för vintren, så ses dock af Herr
Mäccays berättelse, at hungers-nod
någon gång hos dem inträffar under
de kalla månader. ~ Alt, livad man
kan förvara til denna årstid, tilredes
med omtanka; äfven fisk-råm, som
samlas på följande sätt. I böljan af
sommaren utsättas i vikarues stränder en stor myckenhet llÉÉÉlH v^
i
1
-.VM
'JK I k
Sr
f
f
JK
3^
Nutka.
hvilka råmmen fäster sig. Den äfl
skrapas sedermera och förvaras i blå*
sor. De Jnfödde anse denna Caviar
såsom en läckerhet, både torkad och
rå. Laxråm förvaras.på samma sätt,
men hämtas utur den upskurna fisken
vid' hösttiden, då Laxarné äro så
råmdigre, at de nära spricka af denna yppiga läckerhet. All torkad fisk
'dtes med trän, utan vidare beredning.
Nutkeserne lefva snart sagdt uti
ständig ofrid med sina aflägsna grannar, och råka ofta i stridigheter med
närboende Höfdingar, särdeles med
Wicananish och Tatutche. Oförmodade anfall och öfverraskande forsat utgöra förnämsta delen af deras
anfalls-krig; och deras försvar består
huvudsakligen uti vaksamhet och för-
sigtighets-mått. Deras Byar äro därföre gemenligen så anlagde, at de
icke lätt angripas utan fara. Men
man tryggar sig dock icke ensamt
yid belägenheten.  Ty så i krigs^ som
— Nutka.
327
frids-tider, gores alla flätter vakt a£
ovinnorna, hvilka sitta omkring sina
eldar och hålla h varandra vakna med
berättelser ont sina landsmäns strider
samt sina älskares, männers eller söners hjeke-bragder, Utom huset står
en enda mansperson, såsom skildt-
vakt, på et ställe? där han kan höra
^fven det minsta buller, som sker,
så väl i skogarna som åt hafs-sidan.
Denna vaksamhet utgör ock det huf?
vudsakligaste af landets politiska 3ty*?
relse. Såsom hos vilda folkslag,
det minsta tilfälle at vinna en förr
del, ar giltig krigs orsak, så kunna,
Nutkeserne aldrig sägas njuta full*
'kömlig trygghet. De måste beständigt vänta anfall af fiender, och vara färdige at bemöta dessa våldsama
besök, hvilka medföra död eller slaf-
veri, för livar och en, som har den
olycka, at blifva fången.
Ortens Höfdingar hafva en pjäg-
ged, som synes herleda sig från de
ii
Si
•2
,!l'l u_—I
U-t^^t,
Ifij
Wm
i
öZux
Nutka.
särskilde Statemes trägna krig med
hvarandra, och består., däruti, at de
sins emellan växla hustrur. En skon
hustru väcker någon gång krigs-lågan, så väl uti Nutkas skogar, som
fordom på TrojasSjfält. Nödvändigheten fordrar ofta^ at en eröfrare
blidkas, och en förmånlig artikel af
frids - fördraget erhålles icke sällan
genom en skönhet. Den rättighet
Höfdingarne här hafva, a t hålla så
många hustrur de åstunda, torde her-
leda sig från erfarenheten af den verkan könets behagligheter åstadkomma i krig och frid.
Vi bore ock anmärka, det, i hela Nutkas område, qvinkönets antal icke tycktes svara emot manner-
nas. Norrut däremot har j det stor
Öfvervigt.
Bröllops-anstalter bestå här endast af en måltid, som gifves åt bägge parternas vänner. Med hvilka Ceremonier man handterar sina afled- Nutka,
ha, hade vi icke tillälle at anmärka.
Vi påminne oss hafva på trädens grenar sedt små lådor uphängda, som
innesloto döda barns kroppar, bvil-
ke, såsom oss berättades, efter viss
tid*   nedtagas och begrafvas.    Vi tro
' o o ■
dock denna plägsed endast iakttagas
med barn, emedan vi aldrig sedt nå-
gon fullväxt så handteras.
Orn Nutkesernes Gudalära
äge vi ingen pålitlig kunskap. Dock
vill jag anföra några grundsatser, som
förena dem nied det högsta Väsendet, och utgöra et samband emellan
deras närvarande och, et tilkommande
lif. I de flästa hus hafva de, såsom
vi redan anmärkt, vissa ofantliga af-
gudar eller bilder, dem vi dock aldrig sågo någon aktning, än mindre
någon dyrkan, bevisas. Dessa oskapliga belåten intogp väl en, såsom
det tycktes, utmärkt och för dem
bestämd plats, den de altic! innehade i men i öfrigt gafs dem intet för
i
■' fl IIBH
I.
ill
53o
Nutka.
trade; fa§t mer deltogo de utan undan*
tag i sina ägares smutsiga tilstånd,
med hvilka de bodde under samma
tak. Vi hade verkligen anledning
gt tro Nu t k es er ne sakn|| alt begrep om en Gud, til dess vi för dem
förklarade orsaken til vår Söndags-
hvila, och vi skulle lemnat Americg,
med fullkomlig okunnighet om or^
tens Religion, så framticke Hanapas
Son, en ovanligt qvick och förståndig yngling, meddelat oss följande
berättelse, som tilkänna gifver, at
detta folk har någon, skynit af det;
tröstfulla hoppet om et bättre lif,
Denne uptäckt herledde sig från
et ämne af helt annan natur. När
vi begärte uplysas om den tilfällig-?
het, som först gjort Nutkeserna be-r
tenta med koppar, och orsaken til
deras starka begär efter denna Me^
tall, berättade nämnde yngling oss
förmodligen alt, hvad hans landsmän känna i denna del.     När ord
IR
_f m
Nutka.
oo i
fattades honom, eller när de af oss
icke kunde begripas, hvilket ofta
hände under hans tal, upfylde han
bristen med dessa uttiyckande åtbörder, dem natur, eller nödvändighet synas hafva bibragt de folkslag,
hvilkas språk äro inskränkte. Den*
unge Nutkesaren ådagalade så myc-,
• Jken fyndighet, i det han beledsagade
sina begrep med tecken och sinne^
bilder, at hans tal fullkomligt af oss
fattades, enär han nödgades tilgripa
dem. Han gjorde på följande sätt
sin berättelse;
Först nedstack han et visst antal käppar i marken, på kort afstånd
från hvarandra, och gaf dem särskild
da namn. Den första kallade han
sin Fader, den andra sin Farfader, och kastade sedan de ofriga i
en hop, at tilkänna gifva, det de utgjorde et antal förfäder, hvilka han
icke kunde personligen upräkna. Där-;
£fter pekade han på hopen och s^
1
• 4
*■■■•
I mm
mwm
rfrr
30%
Nutka.
iRe
ill
i fiHf.ilV '
m
it
de,  a t då de leide, inkom en gam^
mal man uti Sundet,   på  en  Canot
af koppar,   med åror och  alt tilbe-
hör   af samma  metall.     Han  rodde
långs åt stranden,  hvarest alla Nut-
keser voro församlade.     Sedan han
en stund betraktat en så ovanlig syn,
kastade han  sin  ena koppar-åra på
kusten  och landsteg.    Denne förundrans värde Främling berättade sedan,
at han koin ifrån himmelen ~— (detta
uttryckte ynglingen   därmed   at  han
pekade   åt   skyarna)   —   at Nutke-
ser nes land  en  gång   skulle  blifva
förstördt,   samt  de  åUé   omkomma.
men at de sedermera skulle upstå til
et annat lif i den orten,   från hvilken han kom — (Vår sagesman uttryckte detta därmed,  at han nedlade sig  såsom död,   men hastigt up-
steg och efterhärmade en? som sväf-
var genom luften).  — Vidare tillade
han,  at Nutlceserne dödade denne
gamle man och borttogo hans kop- Nutka.
vJOO
par-båt; at deras begär efter koppar
därifrån ledde sit ursprung, samt at
bilderne i deras hus föreställa skap-
nader af denne Främling och föreviga minnet af hans beskickning.
Sådan var den ofullkomliga sägen vi inhämtade af hvad man må
kalla detta lands Heliga Historia,
och på hvilken Nutkeserne grunda sit hopp om et framtida lif utan
jordiska bekymmer. |É|
Vi återta ge nu kädjan af vår
Dag-bok. Strax då vi lemnat K.
Georgs Sund,*ftiade vi häftig storm
och hög sjögång. Om morgonen, den
25, försattes vi i bestörtning af den
underrättelse, at Hål-Skeppet redan
hade 4 fots vatten, som immerfort
tiltog, så at vi fruktade, det Skeppet, under den starka rullningen, tagit et svårt läck. Pumparne sattes i
gång, men fyldes af ballasten. Emot
kl. io, började vår belägenhet blifva
än  vådligare,    då vattnet fortfor  at,
1
*~_f
i
. ti
jjf
i
m\
■ §34
Nutka.
trotsa alt bemödande. Jag befaldé
Strax, at alla mastträd och bommar,
som lågo på lä-sidan af däcket, måtte kastas öfver bord. Det skedde,
fast med mycken möda under Skeppets starka välfning. Samma arbete
verkstäldes ock med de stackar, smti
lågo på andra sidan, och vi funno
oss strax vara mästare af det*inträngande vattnet*
Deri 15 Oct. hade vi bredden af
Owayhi, och den 17, uptäckte vi
land. Denna syn var oss dubbelt
angenäm, emedan vi til.det yttersta
från oss lemnat, hvad vi af lifsmedel
kunde umbära, åt Iphigenia, och
behöfde snar undsättning af Sandvichs-Öarn as förråd;. Vid första
blicken af Owayhi, skall ingen där
vänta et ymnighets land. De hogä
bergen, höljda af svarta moln och
dimmor, lofva hvarken gästfrihet af
Öns   Inbyggare,   eller   förfriskuingar Sandvichs -Öarnä. 1788. Oct.   535
åf des odling. Det var redan för
&ent at försöka en landstigning; vi
drejade därföre bi under natten, och
styr dö följande morgon til kusten $
hvarest det nakna och ödsliga utse-
endet strax förvandlades til de lekande och angenäma skåde-spel, som så
ofta tildanas af Skaldens snille. Det
höga berget Maunä K a an, på 0ns
Hördvästra sida, var hölj dt i moln^
som tycktes rulla utföre des sluttnings
undef det toppen fri upstack och utgjorde et pragtigt föremål. Från des
fot til stranden, sågs en skön Amphi-
theater af Byar och Planteringar. —
Kusten var upfyld med Öboer, under morgon-kylan, klädde uti sina
brokiga mantlar. Somlige suto på
bankarne at beskåda Skeppet; andre
lupo långs åt stranden til deri smala
sand-sträckan, dar deras Canoter lågo updragne, och skyndade sig oss
til mötes. Vi styrde nu til Toe-ya-
ya Bay,   på  Oigf  Västra sida,   där
P**
\9
A
* •
rt K
i1
t*
re '
?MhK.
i sr I-,
id
m
mm
lp
536   Sandvichs-Öarna.  1788. ÖcL
man är skyddad för Passad-vindarna*
Ej heller dröjde det länge, förrän et
ansenhgt antal Canoter kommo tiå
Skeppet, med Svin, Grisar, Taro-
rötter, Plantainer, Såcker-rör och
några få Foglar. te
O O
Innan aftonen hade jag redan
uphandlat flera än 4oo Svin. Däck
och båtar voro lastade, dels med des-
sa kreatur, dels med inköpta rötter.
Tilförslen var så stark, at månge båtar nödgades återgå utan afsättning.
Bland dem, som besökte, oss,
var blott en enda man af anseende.
Han kom i sin Canot, rodd af 12.
nian, samt beledsagad af sin hustru
och tvänne små döttrar. Sedan han
om bord sändt några ganska stora
svin, jämte en stor myckenhet Cocos-
nötter, som å hans sida utgjorde en
skänk, steg han om bord med betyg
af varmaste vänskap och anbud af
ytterligare tjenst.     Vi skyndade oss
at, Sand^clis-Varna. 1788. Oct. 637
at, med en anständig återskänk, visa
vår erkänsla, och sedan jag på sådant
sätt vunnit hans förtroende, begynte
jag, i afseende på Tjanna, underrätta mig om Ons politiska ställning.
Han berättade då, at den gamle
Terrjabu blifvit ombragt med förgift, och at hans efterträdare var
Tjannas Fader-^broder *). 1 anledning af detta förändrade skick, hade et häftigt krig utbrustit emellan
Owayhis och Mowis Invånare. Jag
ansåg därföre tjenligt at nämna, det
Tjanna snart skulle återkomma pä
et Europeiskt Fartyg, samt at jag från
honom bragte, til Owayhis Konung,
22
%
i
•ii
) Det var denne Terrjabu, som skulle af
Capitain Cook föras om bord, då Oboi
efhe> af hit för sin Ktmurigs säkérhet>-
grepö til vapeii, samt på Capitainen och
des sällskap an.staj.de det bekanta blod»
badet*
■w
la*
DK_*iMnnn ■BP"
ni!
h
i
*
il
■■K,-:|i
538 Sandvichs-Öarna, 1788. 0c£.
en skänk, den jag önskade genonft*
Höfdingen öfverlemnad, såsom et be-*
vis af Tjannas tilgifvenhet. Genom
denna utväg hoppades jag göra min
vän en god tjenst, och jag förnam
sedermera med nöje, at min uträkning lyckats. Men på det Höfdingen
icke skulle våga, antingen behålla^
eller ombyta denna skänk, öfverlem-
nade jag den irinför et stort antal
Oboer, hvarigenom den, på sit sätt,
blef offentligen tabuerad eller
frid-lyst.
Vid Solens nedgång hade vi redan inköpt förfriskiiingar, tilräcklige
för resan til China; vi gjorde oss
därföre färdiga at segla til Atuj och
O n i h e o w. Men antalet af de Infödde, särdeles af qvinkönet, var så
stort, at de icke allenast upfylde alla lediga rum på däcket, utan ock
upklefvo i tacklet. Jag nödgades således med mutor, på et och annat
sätt,   endediga ihig från deras när- •'■
Sandvichs-Öarna, 1788. Oct,   33gf
var o. Somlige af qvinriorna stego i
sina båtar; men de fläste kastade sig
i hafvet och summo til landet. Med
en frisk vind, som i det samma up-
blåste, sffrde jag til Movi.
Därpå började vi strax slagta dé
X 7 O
uphandlade Svinen, Och insaltade
dem, efter Capitain C00KS föreskrift,
i des Tredje Resa.
Den 23 ankrade vi uti Weymoa-
Bay på A tu j. Under resan dit, köpte vi Såckerror, som til oss fördes
af Öboer. Det var en lycka, at vi
på Owayhi försedt oss med svin;
ty från de andre Öarne bragte man
oss endast små grisar, och på Woafiu
förnummo vi, at svin där voro satte
under Tabu.
Så snart vi ankrat i nämnde Vik,
upstack en häftig storm, som hindrade Oboerne at komma til Fartyget. Mit enda syftemål var at där
gifva Taheo tilkänna, det hans Bro-
i
1 w
At
Ii
,m IMU
IjllffiHl'
I
til
J>4ö Sandvichs-Öarna. 1788; Och
der, Tjanna, snärt vore i väntan^
samt at, genom en skänk til samme
Höfding, taga sådana mått, som kunde tjena min vän vid hans återkomst.
Hela dagen infann sig ingen C a no t;
men den 24 om morgonen, kom,
stormep^ oaktad, en Båt, som förde
två manner och en flicka. De med-
bragté et litet svin och några Cocos-
o
mi
nötter. Jag blef icke litet öfverrä-
skad, nar desse Oboer, strax då cle
stigit om bord, begynte omfamna
mina knän och ropa: Nu ta, Nuta;
et namn, det man vanligt tillade
mig, så väl på Sandvichs-Öarne,
fjom på Américas Kust. De bru-
sto därpå i tårar och frågade efter
Tjanna*
Af dem fick jag den underrättelse, at Taheo, som blifvit försvagad af ohälsa} nu helt och hållet lät
Styra sig af Tjannas oförsonlige fiende,   Abinui.     En   annan   Tjannas
Broder, som näst honom var ansedd Sandvichs-Öarna. 1788. Oct. 34?
för den tappraste krigare på dessa
Öar, hade, med Tjannas Hustru
och Barn, fly dt til en aflägse ort af
Ön, at undgå Tahbos grymhet. Någon del af bägges Troppar stod redan i vapen. Det var således mycket naturligt, at Taheo förböd siiiaj
O   '
Undersåtare alt umgänge med oss,
emedan han trodde, at vi återförde
Tjanna. Et påbud Var äfven kun*
gjordt, at döda Tjanna, i fall han
satte sin fot på Atuj. Detta starka
Tabu oaktadt, hade desse redlige
Öboer vågat sig ut til oss, at underrätta och varna Tjanna, hvilken de
trodde vistas på vårt Skepp. Flere
omständigheter bidrogo at försäkra'
oss om sanningen af deras berättelse*
Inge Båtar nalkades, och vi hördas
redan krigs-luren anblåsas på de af*
lägse hjögderfna, såsom et säkert tec«
ken til strid.
Vi kunde i vår belägenhet ickö
taga några vidare mått, utan anmo^
M
■ *m
■A
%
I
•
il I b
i
1°"»
Ji
V
t*
■
e •
• m->
r
542 Sandvichs-Oama.  1788. Oc£.
dade blott våra gäster at underrätta Tjannas Hustru och Broder, det
Hpfdingen snart skulle återkomma i
en belägenhet, som tillät honom understödja dem och beskydda sig sjelf.
De åtogo sig detta ärende, och åter-
forO med några skänker för Tjannas anhöriga, utom livad de sjelfve
erhöllo för sin möda.
■
Bil
Den 2,5, sedan vi funnit, at ingen Öbo vågade besöka oss, seglade
vi til Oniheow, där Skeppet strax
omgafs och upfyldes af gäster, ibland
hvilka vi igenkände flera gamla vänner. Vi hade hvarken bröd eller
mjöl, utan räknade på en tilräck-
lig myckenhet Yams, at ersätta bristen. Men årstiden var nu icke inne, at erhålla sådana rötter. Vi up-
tökte likväl hvad vi trodde mast behaga ibland våra Öfriga saker, och
É&rmådde därmed några Öboer, at
upgräfva och aflåtade Yams -rötter,
ip *China.    1788. Oct*
343
som upnådt största växten. Til denna underhandling bidrog i synnerhet
en af våra fordna bekanta vid nanni
Frid a y, åt hvilken jag ock lemnade
et bref dl Capitain Douglas, med
underrättelse om ställningen på Atuj
och de steg han borde taga til Tjannas säkerhet. Sedan Friday erhållit några skänker, dem han gömde i
sin maro, eller gördel, kastade han
sig i hafvet och sam til stranden,
men vände sig då och då emot Skeppet, samt vinkade åt oss med ena
handen, under det han slog böljan
med den andra.
Vi lyftade därpå ankar under
Öboernes största betyg af sorg och
saknad* Resan fortsattes med jämnt
och angenämt väder. Vanligt lades
5o sjömil til rygga på dagen. Vi
sysselsatte oss imedlertid me$"de inköpta skinnens vädring och torkning,
öch funno til vår fägnad, at ganska
få blifvit skadade.     Den 19 och 20
1
i
1
*
I Jftr
4 China.     1788. ö^
K
Sv
Ei
r
1.
i •
mm
Nov., hade vi storm, som sönderslet
stora topp-seglet. Den vådliga Chinesiska Sjön vidtog, och ehuru Passade-ombytet var förbi, trodde vi
dock nya segel fordras*? Den 1 De c.
upnådde vi Öarna Botol Tobago
Xima. Luften var då så töknig, at
vi ej kunde bestämma deras läge.
Den 4 fingo vi China i sigte, tillika
med et oräkneligt antal Fiskare-båtar , spridda öfver hafvet, och ankrade följande dagen för Macao.
■ ■■- •*wif**'ta*'9*i&V*k**~*
5*13 X.
w
11
IH-
i ii
II
Capitain  Douglas's
Resa från Samboingan til Nordvästra Kusten af America.
I föregående Berättelse anföres,
at Capitain Meares, med Felix,
den 12 Febr. 1788, på Samboingan
efter sig lenmadq Herr Douglas* Samboingan.   1788. Febr.    345
•
J sysselsatt med anskaffande af en förmast åt Iphigenia, hvarefter han
skulle fortsätta sin kos af til America.
Herr Meares var knap^utur sigte,
förräå Gouverneuren på Samboingan ombytte sit upförande, samt började bemöta Herr Douglas på et
oanständigt och oädelt sätt. Sedan
Styrkan vax delad, tillät sig Gouve^
neuren först några oförsvarliga steg,
hvilka sedermera stadnade i fullkom-
lig brytning å bägge sidor, til stor
förlust för Reddarne.
A
I
mv
Den ig, var Iphigenia segel-
klar, och hade erhållit från Gouverneuren flera0 säckar Ris, et förråd
äteliga växter, jämte några boskaps-
kreatur.
Såsom Capitain Meares blifvit
underrättkd, at Jern vore den angenämaste skänk, som kunde gifvas för
Gouverneurens höfligheter,  lemnade
han åt Herr Douglas sex Jernstän- fl
K
c.*
*i
V
346    Samboingan.    1788. i^ir.
K       -'SkICk' £er> hvilka denne skulle föröka med
et lika antal, samt öfverlemna til
Gouverneuren såsom en erkänsla,
tnen tillika, för de inskeppade för-
friskningar, tilställa honom Växlar
Wm'• på China.     ',,.'....   . _     .
Til följe af dessa anstalter, up-
vaktade Herr Douglas Gouverneuren innan afresan, och böd honom
til middag på Iphigenia. Anbudet
emottogs, och alt aflopp å Ömse sidor
til nöjes. Om aftonen bevistade Sällskapet en Bal på Gouverneurens kallelse. Men under alla dessa vänlighets-betyg,  umgicks den listige Spa-
nioren med det anslag, at draga all
9
den fördel han kunde af tilfället;
och såsom han uptäckte, at större
delen af Iphigenias last bestod uti
jern, så beslöt han tilyäjöla sig et förråd af denna dyrbara metall. Man
må kalla den dyrbar, emedan på
Magindanao guld köpes för jern.
JjLonungen af Spanien har på Philip- San%boingan.    1788. Febr,    347
pin er na förbehållit sina egna Com-
missionairer  all   jern-handel,   hvilke
besörja, at denna vara säljes til ganska högt   pris.     Gouverneuren   fick
således det infall, at nyttja detta til-
fälle för sin räkning.   När en af Iphi-
genias Officerare följande dagen gick
iland at afgöra Skeppens skuld, som
kuljj^de  stiga   til  högst   260   Piastrar,
af to g Gouverneuren på en gång masken, och påstod, det ej allenast hans
hela fordran skulle betydas med jern,
utan   ock,   at priset skulle  bero af
hans eget godtfinnande.
Officeraren var färdig at gå om
bord med detta svar, då han, tillika
ijied hans roddare, blefvo af en tropp
Soldater grepne och kastade i fängelse.
I anledning af Officerarens ute-
blifvande,   lät  Capitain  Douglas
skicka en annan båt i land, at hämta uplysning om orsaken til et såda^g
förfarande.     Men  äfven detta  sä&
a-|i
: p
I
Ii
I;
1-
•
548   Samboingan.    1788. Febr.
skåp håktädes, och i det samma af-
fardade Gouverneuren en stor Proa
med 5o man, at bemägtiga^sig Skeppet. Om icke Herr Douglas fruktat följderna för hans på land qvar-
hållna   manskap.   samt   velat   skona
X    '
några landsmän, som suto på et högt
fttälle af den ankommande Pro-
an, hade han straxt skutit henne?!
sank, hvilket låtit sig göra med föga svårighet. Däremot pröfvade han
tjenligast vara, at låta Spaniorerna
fridsamt antaga och fatta sig i besitta
ning af Skeppet.
Därpå begaf sig Herr Douglas
sjelfiland, at underrätta sig om anledningen til et så oväntädt bemo-
tände. Gouverneuren lät honom då
förstå, det hans afsigt endast var, at
försäkra sig om betalä&ng i jern, med
tilläggning, at Skeppet ej skulle tillåtas utlöpa, förrän jernet var bragt
i land. Frukdöst erinrades, det
Gouverneuren sjelf,   vid första  an-* Saml?oingan\,| 1788. Febr.   340
komsten, lofvat godkänna växlarf Lika
fruktlöst förestälde man o^^risanaf et
sådant förfarande, sedan mail, på god
tro, inhabit i Gouverneurens hamn,
samt, at genom et så våldsamt tillgrep
af Skeppets last, förnämsta ögnamäg*
ket af hela resan skulle |örioras. Gou~
verneuren var dol för alla erinringar*
HeiTDouglas nödgades således återgå om bord och aflemna 78 jernstän-
ger, som utgjorde nära hälften af hans
förråd, samt iaoPiastrar, dem han hopsamlade på Skeppet. Men Gouverneuren lät icke därmed tilfridsställa sig,
utan påstod, det måtte hela hans fordran godtgöras med jern. I et så ofogligt påstående vägrade Gapitainen al*
deles at ingå, och förklarade sig förr
Vara beredd at upgifva Skeppet. Spa-
nioren åtnöjde sigipmsider med det
erbudnä, q$h drog sina Soldater från
Iphigenia; men präjade dock ytterligare af Gapitainen, några BouteilleX
Vin, innan fri afresa beviljades.
må
Sä
i
5«*i
1 35o    Stora Hafvet. 1788. Mars.
^ådant var Gouverneurens upfö-
rancte; men det bör icke falla underligt, helst hvarje handlande Nation har sig bekant, at Hans Cathol-
ska Majestäts uti Indien kringströdde
Undersåtare äro de slätaste menni-
skjor i verlden. Den 22 gick Iphigenia til segels, utan at up offra et
krutkorn på detta vanhederliga folk.
Den 1 Mars, hade man icke långt
hunnit, i anseende til föränderliga
vindar. Den 2, råkades farliga klippor, på 4 gr. 10 min. N. L. Den 9,
träffades en liten Ö, där man om
natten såg oräkneliga eldar. Följande morgon kommo någre Öboer om
bord. Dl syntes först skygge, höllo
sig på afstånd och up visade Cocos-
nötter, men nalkades omsider vid
åsynen af yxor. Af deras up fö rande
slutades, at de aldrig sedt något Europeiskt Skepp. De tycktes äfven med
^kallsinnighet emottaga livad dem er- Stora Hafvet. 2788. Mars.    351
bods. På denna Ö beslöts intaga
vatten, som där fanns i ymnighet.
Efter middagen återkommo Oboerne
med flera Cocos-nötter och Taro-
röftér; de tycktes ock nu hafva lärt
sätta högre värde på jern, emedan de
icke godkände något annat ämne til
betalning. Om skjut-gevärs bruk voro
de aldeles okunnige; ty då en af
dem begärt en Pistol, lossades den af
Capitainen, hvilket åstadkom sådan
förskräckelse, at samme Öbo sedermera kyste pipan och kunde aldeles
icke förmås at emottaga Geväret.
Denne Ö kallades Johnsto nes-
O, och ligger 3 gr. 11 min. N. L.
samt-431 gr. 12 min. Ö. Den är låg,
höljd af grönska och Cocos-träd,
samt af en sjömils omkrets. Invånar-
ne meddelade endast Cocos-nöt-
ter och Taro. De tycktes sti^a til
et antal af 200, och äro et resligt,
starkt folk. Deras Canoter likna
dem,   som  brukas  af  Sandvichs-
•4 — 7
r
- *
I*
BP
§52    Stora Hafvet. i#38. ApriL
Öboerne, hvilka denna Ös Invånare
afven JUkna i färdighet at simma*
Tjanna förstod ock $eräeord af deras språk* En go|| vind ändrade omsider beslutet at där hämta vatten*
Seglingen gick långsamt och Skör-
bjuggen tiltog* Den 3 April, sågs
land, på 7 gr. a5' min. N. B. oclt
Gapitainen beslöt där inskeppa några
förnödenheter. Man fann det bestå
af flera Öar, från hvilka, den (x, flere
Canoter kommo .emot Skeppet*
Herr Douglas gaf Öboerne några
små yxor och två knifvar, för hvilka
de af lemnade sit lilla förråd af Ta ro
och Cocos-nötter. De uprepade
imedlertid orden English och Mure*
Gapitainen beslöt nu segla omkring
et re^ och undersöka Nordvästra sig
dan af den större Ön; men från
Mast-toppen uptäcktes en rad aLkligj
por, så långt Ögat kunde sträckas-
Man fortsatte därföre kosan åt Norden*
Åtsk,illige
_r Stora Hafvet. 1788. April.    353
Åtskillige Canoter följde likväl Skeppet och aflemnade Cocös-nötter emot
spikar; någre voro däremot oredligéi
och vägrade erlägga betalningen, sedan de emottagit spikarna. Upretaa
därofver lossade altså Gapitainen et
skott, hvaraf de så förskräcktes, at
de kastade sig i Hafvet och sökte
skygd under Insidan af sina Canoter; men de öfrige som icke gjort
sig brottsliga, qvarblefvo i sina båtar
med förtröstan på sin oskuld.
En af dessa Canoter följde Iphigenia ganska länge. Ibland de Öboer, hvilke fördes af samma båt, märktes i synnerhet en, som gång efter
annan, ropade: Ibu! Ibu! och tycktes med de kraftigaste teöken vilja
förmå Skeppet at gå tilbaka. Då han
fann alt sit bemödande fruktlöst, såg
man honom falla i den yttersta för-
tviflan. Kort därefter kom en an-
aan båt med 20 man.   Man trodd«
M$        a3 i|»(
554    Stora Hafvet. 1788. Aprih
först någre Européer vara ibland
dem, och drejade därföre bi; men
då man fann blotta Indianår om bord,
fortsattes kosan. Öboerne upnådde
dock Skeppet och tilkänna gåfvo sin
häftiga längtan, at Herr Douglas
måtte vända tilbaka. Men såsom
Iphigenia då befann sig i en vådlig belägenhet nära intil klipporna y
gaf man icke akt på deras skrik och
böner.
Herr Douglas var nu vid Pelew-
Öarna, där Capitain Wilson, efter et olyakligt skepps-brott, njutit
gästfrihet, bygt en ny Slup och, vid
afresan til China, tagit Höfdingens
Son Libu om bord, at i Europa lära slögder och inhämta kunskaper.
Olyckligtvis kände Herr Douglas
icke denna omständighet, annars hade han visserligen underrättat Öboerna om denne älskansvärde ynglings Öde; ty det är ingen tvifvel,
at ju den mannen, som så ifrigt läng- PeléW-Öama.  1788. Maj.
Öb\B
tade efter tidningar om Libu, var
Abba Thulle, Fader til den med
Wilson afreste Prinsen. Man kan
lätt föreställa sig med hvilken glädje
denne ömsinte Fader, efter så många års väntan, såg et Europeiskt segel nalkas Ön; med hvilken längtan
han kastade sin Canot i Hafvet, at
skynda en älskad Son til mötes; men
tillika den känsla af sorg och för-
tviflan, som måst sönderslita hans
hjerta, då Iphigenia fortsatte sin
kosa, utan at livarken aflemna den
väntade Prinsen, eller ens stadna
och om honom meddela någon tidning.
t. \
W'
Den, 3o Maj hade Gapitainen
upnått 5o gi\ 29 min. N. B. på 188
gr. 26 min* Ö* L. Där uptäcktes
On Amluk* I den mån man nalkades America, vidtogos andre anstalter; man rengjorde gevären och
flyttade dem til Cajutan*   Den 3 Jum
afl •'löttJ-JBH   '
mi
■in'i ':■■:;  ■:■■   t
356   Pelew-Öama. 1788. Jun.
* *
sågs Trinitets-On, pa 56 gr. 29
min. N. B. Den 7 inföll en så förfärlig
storm, at ingen om bord sett des
like. Den 12, under det man sökt
sig fram vid fasta landet af America,
kom en af de Infödde i sin Canot,
aftog et Skäihufvud *), det han bar
åfvanpå sit eget, gjorde en bugning,
hälsade på Ryska och återför til stranden. Kort därefter infann sig en
annan, som, i utbyte mot några pärlor, åt hvilka han syntes oändeligén
fägna sig, gaf et grått räfskinn. Denne talade hvarken Gooks Riviers
eller Nutkas språk.
å.y \
En båt utsändes den i3, at anskaffa fiskar, och återkom med några Helge-flundror. Officeraren hade träffat några Fiskare, som villigt
meddelat af sin fångst, men begärt
snus i betalning, och räckt fram sina
T»,J<liUM»  Ii ii. WWW—»!   mj.li.    »n»nii.|yiiwMiH.—MP   I.WIWIIIIH   I..I  ..■»..i, .»n...—,■■BmniP^^Baa^»"^;
9
•) E& af de reda»; beskref&a Masker, Cooks JRivier. 1788. Jun.    Vyj
dosor. I förstone trodde man dem
vara Ryssar; men af deras drägt och
genomskurna underläpp slutades sedermera, at de antingen voro Jägare
från Ön Kodjak, eller ock Invånare
af negden omkring Cooks R i vi er*
Märkligt var dock, at de sistnämnde, för 2 år tilbaka, visade mycken
vedervilja för snus.
Kosan fortsattes åt Norden. Den
16 sågs Ön S. Hermogenes på 58
gr. Den 17 emottogs besök af et
par American er, en Ryss och några
Kodjaks-jägare, som bragte en
skänk af 12 färska laxar, samt i betalning erhöllo bränvin och tobak.
På eftermiddagen inlopp Capi-
tainen i Cooks Rivier. Kort därpå infunno sig 7 eller 8 Canoter,
från några där belägna hyttor. De
Infödde framvisade alle et slags sed-
lar, hvilka ganska dyrt säljas af de
Ryske handlande, med försäkran, at
1
r
% w
B*.
358     Cooks Rivier.  1788. Jun*
hvar och en, som äger en sådan
skydds-sedel, skall af Främlingar blif-
va med fridsamhdt bemött. ''Jöäremot
pläga Ryssarpe med största grymhet
handtera de af Kustens Invånare,
som försummat inköpa dylika försäkrings-bref. Nämnde Americaner
voro för öfrigt så fattige, at de icke
ägde en tums bredd af något slags
pälsverk at föryttra. Emot aftonen
kastades ankar.,
Capitainen affärdade strax en båt
at söka vatten och gifva akt på de
Infödda. Man träffade snart en liten
ström jämte hyttorna, och fann deras ägare ganska skygga. Ungefär
6o personer suto på andra sidan om
strömmen, där de solade sig, och
tycktes icke märka båtfolkets rörelser. Såsom Gapitainen var i brist af
ved, samt af sit förråd endast hade
två tunnor kött och en tunna fläsk
otriga, beslöt han här dröja, och
gjorde  sig   det hopp   at  strömmen Cooks Rivier. 1788. Jun.    55$
skulle gifva ymnighet af laxar, äfven
som tilgång af bränsle icke saknades.
Följande dagen gick han längre
upp åt Rivietfet. De Infödde höllo
sig omkring Skeppet, ehuru de icke
hade något at sälja. De syntes således endast vilja hindra landets hö-
^re upp boende Invånare at besöka
Fartyget. Den 19 hämtades ved och
vatten. Man brygde ock dricka på
Spruce-tall. ^Öen 21 kommo feffir
Canoter med Infödda, som ropade;
Nuta! Nuta! *). De sålde 5 Hafsutter-skinn, men godkände icke aifc
nan betalning än stycken af breda
jern-stänger. Man gaf en aln jern
for hvart och et skinn. Desse American er syntes ligga i krig med Ryssarna, ty de bur o hvar sit par dol-
kar. Afven anhöllo de, det måtte
gapitainen  gå högre  upp åt Floden
3   iS
II
♦C"
1 "4
•*p
II
;iji
.«
) Så kallade man Capitain Meares.
1
i
■ ■. '■ [i
L*
r
v
K!
ii   .'!':[,    I1'
il'
;■
36o     Cooks Rivier.  1788. Jun.
emedan de hade en ansenlig myckenhet Hafsutter-skinn, men vågade
icke för Ryssarne föra dem ned til
Hafs-stranden.
H   I l ^        ffg-;' 'II
Den 24 afsändes Lång-båten, at
uppföre Cooks Rivier gå til Point
Possession, upsöka de Infödda och
emot jern inköpa pälsverk. Officeraren befaldes at med höflighet bemöta de Ryssar, som kunde träJEas,
men icke tillåta hvarken dem eller
de Infödde at komma om bord.
Den 25 kommo två Canoter,
som bragte en Hafsutter sönderstyc-
kad. Man tycktes föreställa sig, at
Engelsmännerne åstundade köttet,
men icke skinnet. Desse Infödde
ägde icke en enda glas-pärla, och
då sådane gåfvos dem, ådagalade
de en förundran, som tycktes til-
känna gifva, at de aldrig sett sådana dyrbarheter.    De troddes således Cooks Rivier,  1788. Jul.     36i
bebo landets inre delar,   åtminstone
under vintertiden.
Den 27 återkom Lång-båten och
hade blott erhållit et par måtteliga
Hafsutter-skinn, samt et litet förråd
af fläckta laxar. Officeraren hade
äfven träffat Ryssar och Kodjaks-
jägare, som följt honom från By til
By och redan tagit denna Flod i besittning. Samma dag lyfta de Gapitainen ankar, at gå til Prins Wilhelms Sund.
Den 6 Jul. upnåddes Montagus-
Ön, vid inloppet til nämnde Sund,
på 5g gr. 36 min. Seglingen fortsattes hela månaden i detta farliga
vatten. Då och då infann sig någon
af de Infödda med et eller annat
skinn och fisk. Éi
Den 3 Aug., på 5g gr. io min*
. B. sändes Jullen i land at söka
i
i,
I
II
1 *
n
1
Ii*
Ij
Sir! VM
V»
I1: # 1P1
  -— JW
'mån
362       America. 1788. Aug.
Invånare, och återkom med ungefär
3o Americaner, som sålde sina*äräg-
ter och et par vantar af Hafsutter-
skinn. Följande dagen infunne de
sig å nyo och utbödo alla sina gamla
kläder, hvilke, ehuru mycket slitne,
köptes tillika med en myckenhet lax.
Viken kallades Tjannas Bay, efter
Tjanna, som var om bord, och
fann sig mycket missnögd med detta
luftstreck, där han icke kunde freda sig för kölden, med alla de kläder han beqvämligt orkade bära.
tre
Den 6, på 58 gr. 10 min. sågos
uti Crolfs-Sound, några klippor,
som befunnos vara Is öar. Samma
dag kom i¥ån Cross-Cap en American om bord, aldeles naken. Man
gaf honom en tröja, et par byxor
och en hatt. Af erkänsla erböd han
sig at lotsa Fartyget til en By, hvar-
est han sjelf bodde. Där inköptes
oljande   dagen  40  Hafsutter-skinn, America, t 788. Aug
men til det pris ägarne sjelfve bestämt, utan minsffå afprutning. Vid
dessas besök tildrog sig äfven en händelse, som förtjenar anmärkas.
En af Höfdingarne hade, fast
utan upsåt, lagt sin Båt framför en
Canot, som förde en qvinna, och
därmed hindrat henne at komma inn
öl Skeppet. Strax grep hon en åra
och gaf honom i hufvudet et så häftigt slag, at han med möda förmådde fatta en af sina åror, och af hålla
de slag, som immerfort påföljde. Så
fortfor hon at slå, och han at värja
sig, innemot en half timmas tid, då
Gapitainen, at göra slut på denna
strid, lossade et skott öfver bägges
hufvud, samt- med tecken til känna
gaf sit mi«&noje öfver et sådant up-
fiärande. Men förgäfves. Fast mer
steg nu qvinnan inn uti Canoten til
mannen, som tycktes visa sig fullkomligt förödmjukad. Därpå framtog  hon,   från  något  ställe af sina f
I   . 1 - -
»I
-I
wsÄk   r
W «
364       Anierica. 1788. Aug.
kläder, en knif, den hon stack mannen i |året, sedan hon förut vidlof-
tigt förehållit honom hans djerfhet.
Ehuru blodet strömmade utur såret?
var hon dock färdig at gifva honom
et nytt sting, då Capitainen så bemedlade, at qvinnan återgick i sin
egen Canot, och därmed gaf den
sårade utväg at ro til lands. Under
hela denna handel vågade ingen af de
närvarande manner erbjuda sin be-
medling; tvärt om, syntes de så un-
dergifne, at de icke vågade föryttra
et enda skinn utan nämnde qvinnas
tilstånd *).
Capitainen styrde därpå SO. Emot
aftonen kom en Canot, som bragte
två stora och en liten Hafsutter, nyss
dödade. De inköptes, tillika ined
56, som följande morgon fördes om
bord.
*) Detta uplyses M den här införde pläg-
seå, at Byar styras af Qvinnor. America. 1788* Aug.      365
ft;'- Den 11, på 55 gr. 3g min, N. B.
träffades et trångt inlopp til en Vik,
som til skapnaden var äggrund och
hade djupt vatten. Man kallade den
Hafs utters-Hamn, i anseende til
det stora antal Hafsuttrar, hvilke där
plaskade såsom en flack and-ungar.
Flera Sund up täcktes, uti hvilka
Hvalfiskar sprutade vatten. Man såg
afven ställen, där eldar varit up tände, men inga Invånare. Den i4> på
54 gr. 43 min. N. B. kommo til
Skepps-sidan två stora Canoter, hvilke förde ungefär 40 personer, som
instämde i en gemensam och icke
obehaglig sång. Såsom Fartyget råkat i lägervall, utkastade man en
lina och bad Höfdingen med sit folk
buxera det upp emot ebben; hvilket
ock skedde, utan at sången därigenom afbröts. I Port Meares träffades den frikostigaste, Öpenhjenigaste och häftigaste folkstam, som på
denna kusten  är känd,    Ansenliga
I
fl
*%
%
*■   '■ —" |!L!.'i
566   Sandvichs-Öarna. 1788* Dec.
förråd inköptes af skinn, dock mef-
andels redan gjorda til kläder. Den
28 kastades omsider ankar Uf-ji Nutka Sund.
Capitain Douglas tog där befälet öfver den nybygda Slupen
Nordvästra America, samt til-
bragte tiden med des utrustande, til
den 27 Oct*, .då han, med bägge
Fartygen lemnade Nutka* Den Q
Dec. hade han sigte af Owayhi.
Tjanna, som under hela resan
yttrat den häftigaste längtan at återse sin födelse-bygd, blef tvärtom
tankfull och orolig i den mån han
nalkades Sandvichs-Öarna. Såsom han noga kände ställningen,
sväfvade hans själ emellan hopp och
fruktan. Han befann sig i en plågsam ovisshet, huruvida de skatter
Jian ägde, där skulle hlifva använde,
antingen at h^ja honom til anseende,
eller at köpa säkerhet för hans per-
son;   antingen at utgöra hans eller Sandvichs-Öarna, 1788. Dec.    367
någon annans förmögenhet. Han hade lemnat sin hembygd, Atuj, i frids-
tillstånd, men var nu icke utan fruktan at träffa den i krig, under en
tilskansad styrelse, af hvilken han
icke väntade sig mycket godt.
Så snart Capitainen fick Movi
i sigte, ankom en stor myckenhet
båtar med s^in, Yams och Plan-
tainer. På samma sida af Ön ligger en stor Stad, hvarest Konungen
bor, hvilken då var stadd på besök
l$p$ Taheo, och, under sin frånvaro, lemnat styrelsen åt Tjannas
liyåger. Så snart denne blef underrättad om Tjannas återkomst, fogade han den anstalt at en skänk af svin
skulle tilställas Hr Douglas. Men
innan den ankom, blef Tjanna på
stranden varse sin Svåger och lä$
bjuda honom om bord. Tjanna
klädde sig därpå i sina bästa kläder
och emottog Svågren under de öma-
sta   vänskapsbetyg,   samt   ömsesides
1
liU.i OPP*
Wmw
r:
I
368   Sandsvichs-Öarna. 1788. Dec.
tårar, som rörde alla de närvarande.
Svågren anmodade äfven Herr Douglas at där tilbringa några dagar, men
i brist af ankarställe emottogs ej
detta anbud, utan kosan styrdes til
Owayhi, på Tjannas enträgna
åstundan.
Den 7 kom en Canot från Owayhi om bord, och förde en Tjannas
vän, som fått höra hans återkomst.
Följande morgon infunno sig flere
båtar med lifs-medel. Den g gjorde
flere Tjannas vänner besök, emot
hvilka han visade sig så gifmild, at
han visserligen förspillt alla sina ägodelar, så framt han icke blifvit därifrån hindrad. Konungen sände Herr
Douglas en skänk, med löfte om
besök så snart Fartygen ankrat.
10 sände Tjanna et bud,
och lät bjuda Konungen om bord. '.'
Sandvichs-Öarna. 1788. Dec.   36g
K-L 2 e. m. ankom denne i en stor
dubbel Canot, beledsagad af 12 andra, skönt prydda med fjädrar. Capitainen hälsade honom med sju skott.
Sedan Konungen en lång stund ropat öfver Tjanna, skänkte han Capitainen en ganska vacker Solfjäder
och 2 långfjädrade mantlar *). Trängslen af Canoter hindrade farten, så
at Herr Douglas nödgades anhålla,
det måtte Konungen tabu er a Skeppet, hvilket denne biföll, men be-
gärte tillika lof för sig och flere Höfdingar at sofva om bord. Kl* 2 om
morgonen den n:te, kastades ankar. Konungen betygade då för Herr
Douglas den varmaste tilgifvenhet,
och förklarade, det hela Ön skulle
höra  honom   til,' så länge han där
24
*) Desse mantlar beskrifvas i Capitain
Cooks tredje resa. De bestå af gai^
ska fina sanunank&utna fjädrar. II,
570   Sandvichs-Öarna. 1788. Dec*
vistades. Til yttermera visso växlade
han namn med Capitainen. Såsom
denne befarade, det Öboerne kunde
få det infall at eröfra Nordvästra
America, som var et litet Fartyg
så tog han Konungen med sig dit,
samt visade honom Canonerna, jämte flera försvars-anstalter. När Tjam
na berättade för Konungen huru denna Slup blifvit bygd, anhöll denne
enständigt om en timmerman, som
skulle på Owayhi bygga et sådant
Fartyg, hvilket Capitainen på visst
sätt nödgades icke så aldeles afstå.
iidÄ
i?
Den i^ steg Tjanna i land, åtföljd af bägge Capitainerna. På stranden emottogos de af tre Präster, som
höllo en sång samt' framburo et lite c
svin och en Cocos-nöt. Denna ceremoni påstod tio minuter, hvarefter
de fördes til et stort hus, hvars golf
var belagdt med mattor och et slags
O O
kläde af flera färgor.    När Prästerna Sandvichs-Öarna. 1788. Déc.   Zjt
förnyat samma Ceremonier, och sun-
git sin tredje Sång, inburos två stekta svin, af hvilka Engelsmännerne
ensame åto. Därpå gjorde de en
liten spatsering, utan at hindras af de
Infödde, som vid detta tilfälle, voro
med Tabu ålagde at icke lemna
sina hus.
Under spatseringen sågs intet
märkvärdt, utom en lund af Cocos-
Pahner, hvilkas stammar voro genom-
bårade af kulor från Resolution och
Discovery. Såsom hettan var ganska häftig, gingo de tilbaka och spisade middag hos Konungen, som undfägnade med färsk fisk och Potater.
De öfrige Höfdingarne suto på något
afstånd och spisade stekta hundar
med Taro *) och Potater, emedan, under denna årstid, alle invånare, från Konungen til den lägste
*) Arum Esculentum   Likk. El
W
5j2    Sandvichs-Öarna. 1788. Dec.
Eri, *) voro   förbudne  at  äta svin
kött.    Om aftonen
jde Konungen
och Drottningen Capitainen om bord
på Iphigenia, emedan de ansågo
för den högsta yppighet at sofva i
Capitäinens hytta.
Den 15 slagtades och insaltades
svin. Den 14 anmälte Officeraren på
Nordvästra America, at han förlorat sitt ankartåg. Tjanna sändes
därföre i land, at hos Konungen anhålla, det måtte han beordra sina
dykare til ankarets återställande. Han
återkom snart med dem; men såsom
fartyget ankrat på 3o famnars djup,
och blott tre eller fyra famnar af tåget satt qvar vid ankaret, föll sig detta arbete högst mödosamt. Emedler-
tid gjorde man försök. När Canoter
ne kommO til stället, gåfvos flera
korgar med Taro-rötter åt sex man- Sandvichs-Öarna. 1788. Dec.    Z^Z
ner, som skulle förrätta dykningen.
Sedan desse spisat en half timma
gaf en af de två Höfdingarne, som beledsagade dem, tre starka rop och
svängde ett stycke hvitt kläde öfver
deras hufvud. Vid detta tecken kastade sig alla sex i Hafvet och försvun-
no. Fyra dröjde under vatnet fem
minuter; den femte upkom en minut
senare och var nära liflös, livar-
före man strax fattade och updrog
honom i en Canot. Men den sjette
visade sig icke; man ansåg följaktligen honom såsom förlorad; omsider upkom han, men sönk. Tre af
de öfrige dykarne kastade sig därpå
strax uti vatnet och bragte honom
til en Canot; men utan känsla. Blodet
c
strömmade  utur  hans  mun och
näsebåror. Någon stund förbigick,
innan han så vida återstäldes, at han
kunde berätta, det han ej allenast
funnit tåget, utan och gjort det redigt.    Denne dykare hade under vat-
i
I m-
t*
*-
I*
I'
374   Sandvichs-Öarna. 1788. Dec.
net tillbragt 7 och en half minut.
Man fann af denna berättelse, at
ankaret icke kunde återställas och
återsände dykarne hederligt belönade.
Capitainen lade nu närmare til
byn Kowrawa, och ankrade på 14
famnars djup, men nödgades å nyo,
för Gorali-klippor, ömsa plats.
Tjanna hade nu beslutat at sätta sig ned på Owayhi* där Konungen skänkt honom en ansenlig landsträcka. På Atuj väntade han sig
ingen säkerhet, och var nu endast i
förlägenhet at därifrån kunna af hämta sin hustru och sina barn.
Den 19, då Capitainen ärnade
gå til segels, fanns åter ankartåget
afskuret. Vid denna up täckt begaf
sig Konungen hemligt från skeppet.
Men såsom flera omständigheter styrkte, det Konungen hade del i denna
händelse, så sändes Tjanna i land
med hotelse, at, i fall ankaret icke Sandvichs-Öarna. 1788. Dec.    37'S
fanns, byen snart skulle flyga krine
Konungens öron. Detta gjorde sin
verkan. En tropp dykare sändes om
bord. Två gånger dykte dé förgäf-
ves, men dröjde endast 4 minuter
under vatnet. Omsider fattades ankarbojan med en båtshake, och såsom då intet tvifvel mera var om ankarets läge, sändes en dykare med
kabbeltåg, at, på20 famnars vatten,
fästa det uti ankaret. Det skedde,
och man räddade därigenom detta
oumbärliga redskap.
Den 20, infann sig Konungen,
beledsagad af flera än 100 Canoter,
at taga afsked. Så snart han af reste upbars Tjannas egendom på däcket. Den bestod af hvarjehanda sågar, yxor, höflar, bårrar, kläden,
tapeter, Chinesiska varor och tio
jernstänger. , Desse skatter lastades
på fem båtar och sattes i land. Därpå tog Tjanna det Ömaste äfskedi
* «
ii
11 i
vi
ti —H
fl
k
ht
m
t        c "-ii
1      '*   Pil1'
"it*r; :
L*                                                  llf^ Jl!'j       ■'   ;.._ 1
■il     risi
ir       . ,M|f
l         II, i
S76   Sandvichs-Öarna, 1788. Z)d*,
och   hälsades   vid   afresan med  sju
skott.
Ehuru flera Europeiska fartyg lagt
til vid Owayhi, så är dock Iphigenia det enda som ankrat uti Kära-
kakua-viken sedan Capitain Cook.
där mördades. Flere af de Höfdingar,
som yid detta tilfälle af Herr King
nämnas, äro ej mera til. MenEappo,
som återbragte Cooks ben, bor där
q Var och var nu gift med Tjannas
Syster. På denna Ö hadjs, från sam-
ma tid, flere Stats-välfningar haft
rum. Tre år efter Cooks död, sände Höfdingen Maiha Maiha en budbärare til Konung Terjabu, som lät
ombringa den utskickade. Höfdingen infann sig med föreställningar
öfver sådant ofog; men Konungen
blef däraf så upretad, at han, med
egen hand, gaf honom ett slag. Detta brott fanns så svårt, at Ons Höfdingar, efter tre hela dagars rådplägning, dömde Terjabu  från lif- Sandvichs-Öarna. 1788. Dec.    377
vet. En giftbägare blef därpå tillagad, hvilken af Maiha Maiha räcktes åt Konungen, som två gånger vägrade emottaga den. Men då han
underrättades, a t et nesligare döcls-
sätt var tor handen, och såg en skarp-
rättare färdig at krossa hans hufvud,
drack- han giftet och föll efter nå-
gra ögnablick liffös till marken.
Maiha Ma i Ii a blef därpå utropad för Konung, och regerade nu
Ön, under namn af Tome-omy-haw.
Han gjorde sig ock mycken möda at
öivertyga Hr Douglas, det Terjabu blifvit ombragt, emedan han
upmuntrat Öboerna at mörda Capitain Cook. I Öfrigt tycktes Konungen snarare vara fruktad än älskad
af sina unders åt are*, såsom en våldsam och Tyrannisk Regent. Om det
var en lifssak, äfven för Öns Konung,
at med handen ofreda en Höfding,
så fann Herr Douglas däremot, at
en spark med foten på långt när i©-
i
1
idfFl
«I5
f
m
fi ■W
: ; !
378    Sandvichs-Öarna. 178g. Jan.
ke ansågs af så betänkelig natur; ty
då någre Höfdingar en dag sågo Herr
Douglas raka sig, och gjorde Konungen det förslag at äfvenså låta
sin haka handteras, fann sig denne
befogad at sparka dem allesammans,
utan minsta försyn och skonsamhet.
Den 22 ankrade Iphigenia för
å. o vi.    De infödde fingo  äfven  där
det   infall   at   afskära   Kabbel-tåget,
hvarföre en Öbo strängt afsträffades.
Den 1 Januarii 178g kastade
Herr Douglas ankar för Woahu, och
sände til Konungen en skänk. Konungen ankom, på anmodan, om
bord, hälsades med 7 skott och erhöll nya skänker af höflar och andra
äggjern. Han lofvade strax aflysa
det Tabu, som var lagdt på svin;
kom ock följande morgon åter med
en skänk af svin, rötter, en sköldpadda och några laxar.    På eftermid- Sandvichs-Öarna. 1789. Jan.    ZjQ
dagen besökte Heit Douglas Konungen, som emottog honom förtroligt, följde sin.gäst genom byen och
visade sina planteringar samt ett par
dammar, som tycktes vara fulle af
fiskar. Han nämnde ock några andra, som voro anlagde för sköldpaddor, af hvilka han lofvade nästa dag
sända en om bord; det han ock
verkstälde.
Medan skeppen där lågo, förlorade de bägge sina ankare, dem Konungen låtit föra i land med käbbel-
tågen. Man nödgades således taga
de alfvarsamaste mått at återställa
denna förlust. Konungen bemödade
sig icke mycket at dölja denna stöld,
och de personer, som sändes i land
at underhandla, sågo ankaren i Konungens hus. Genom hotelser at för-
van dia byen til aska, och skänker
af en pistol, en musköt samt något
krut, återlemuades ändteligen det
stulna, hvarpå Herr Douglas afseg-
".*
K w
■Wå
38o    Sandvichs-Öarna. 178g. Jan,
leide och den  ig kastade ankar för .
Atuj i Weimua Bay.
Taheo, som blifvit underrättad,
at T j ann a fördes om bord, och fruktade hans hämd, hade med alla Hövdingarna begifvit sig innåt landet,
samt förbudit sina undersåtare alt
pmgänge med Iphigenia. Men så
snart man fick veta, at Tjanna var
lemnad på Owayhi, sändes bud til
Taheo, söm, efter tre dagar, infann
sig vid stranden med svin och rötter, dock til det o drägligaste pris.
För ett måtteligt svin begärtes två
vxor eller en  jernstång  af  18   tums
V 7 O
längd. Denna dyrhet härledde sig
från en gosse, Samuel Hithcock,
som rymt från ett Engelskt skepp och
nu blifvit Taheos gunstling. Han
hade så starkt välde öfver Konungen,
at nyligen en öbo, som från nämn-
de Hithcock stulit ett litet klädstycke, blifvit på det grymmaste sätt
afstraffad, i det denne olyckliges ögon
Kl": Sandvichs-Öarna, 178g. Jan.    38»
I
först blifvit utryckta, därpå en dolk
stungen genom hans hjerta, samt
omsider köttet skildt från benen at
kastas i hafvet til föda för Hayarna.
Ehuru Taheo återkom til strån-
den, var han dock icke trygg om sin
person; vågade sig ej heller ombord,
utan ursäktade sig därmed, at han
på et Europeiskt skepp blifvit illa handterad; men denna skygghet förvandlade sig snart til förtroende.
Vid samma tid fick Gapitainen
en vink at vara på sin vakt emot
Taheos och hans Rådgifvares forsat. Man omtalade äfven en viss här
väl känd rot, som, målen til pulver, lätt kunde strös omkring på skeppet eller på besättningens kläder, och
var så giftig, at det minsta, som däraf insöps genom mun eller näsbåror,
förorsakade döden. Capitainen nödgades därföre kungöra, at han, om
minsta försök gjordes til förgiftade
lifsmedels   afsalu,    skulle   ombringa U- :—n
r-
I".
>•
fl
382   Sandvichs-Öarna. 178g. /##,
hvar och en,   som kom honom in-
nom skotthåll.
Capitainen, som icke på Atuj
fann tilräckligt förråd, beslöt nu gå
til Oniheow. Vid samma tilfälle
tog han et antal af Tjannas släg-
tingar om bord, hvilka Önskade vara deri sistnämndes hustru och barn
följaktige til Owayhi. Men omständigheter föranläto honom at återgå
til Woahu, där han ankrade den 2-3
Februarii. Konungen som fått höra
det updrefna pris man bestämt på
Atuj, gjorde nu lika stora fordringar,
så at man nödgades taga driftiga mått
emot sådana missbruk.
Den 24, gick Herr Dougi.U
öfver til Owayhi, för at träffa skä-
ligare handels-vilkor. Tjanna omfamnade där med obeskriflig glädje
sin hustru och sina barn, samt anskaffade en ansenlig myckenhet lifs-
medel.   Konungen infann sig äfven, Sandvichs-Öarna.   178g. Jan.    583
med mycken fägnad öfver Capitai-
nens återkomst, och visade sig red-
lig i sina löften at förse skeppen
med deras förnödenheter.
Följande dagen, kom han ånyo
om bord, med sina Höfdingar. När
han bortvisat dem, utom Tjanna kastade han öfver Capitainens axlar en
fjäder-mantel, och berättade Ons Politiska ställning. Han anförde, det
Atujs och Woahus Konungar ingått förbund, at, i regeringen öfver
Owayhi, insätta den aflifvade Ter-
jabus Son, och därmed hämnas på
Konungen för det han emottagit T j an-
O O i
na. Vidare, at Capitainerne P,ort-
lock och Dixon försedt Taheo
med^vapen och krut, under det uttryckliga vilkor, at han icke skulle lemna herrar Meares och Douglas några lifsmedel. Detta samtal
slutades därmed, at han af Capitainen utbad sig två man, med en nickhake, en fogelbössa och hvad mera
fri
*
»Tr* ir*
9
flfc
584   Sandvichs-Öarne. 178g. Mar,
Sm
Capitainen, under sin resa til America, kunde umbära* Såsom det be«*
mötande herr Douglas erfor på
Atuj, styrkte Konungens berättelse,
så biföll han at lernna några skjutgevär och sände strax en timmerman,
at, på Konungens stora Canot, göra
ställning för den til låns lemnade
nickhaken. Det skedde, men Konungen kunde med möda förmå rod-
darne at hålla åran, under det nick-*
haken lossades.
>en 2 Mars sände Konungen
om bord en skänk af tretio syin^
salt, Cocosnotter, m. ni. Såsom vinden blef förmånlig, begärte Capitainen möjligast snart bekomma de öf-
riga lifsmedel. Konungen sände därföre bud innåt landet, at hvar och
en, som ägde något svin; skulle vid
lifsstraff bringa det om bord. Til
följe däraf fann sig Konungen i stånd
m at
;•:■!■. —
Sandvichs-Öarna. 178g. Mars. 385
at nästa morgon  göra en ny skänk
af 5o svin.    Bland andre förfrisknin-
gar, som bragtes, voro^.2 gäss, samt
en kalkontupp med hona.  Desse sistnämnde foglar, som blifvit öfvei förde  från  China,   hade  redan kläckt
två kullar,   så' at inom få år   dessa
Öar skola äga rik tilgång på kalkoner.
Innan Herr Douglas lemnade
Sandvichs-Öarna, hade han äfven två
prof af besättningens uproriska tiitag.
Då manskapet en dag skulle hämta
vatten, kom man til gräl, så at knif-
var drogos.    En Officerare, som ville stilla detta, blef af en sjöman hotad at nedgöras.    Capitainen trodde
detta ofverdåd böra straffas; men sjömannen vägrade, under  de faseliga-
ste eder,  at lyda,  och sökte sig om
efter et laddadt   gevär.     Capitainen
lossade då en pistol öfver hans hufvud,   och   hotade   med  nytt   skott.
Dock såsom han  såg,   det  sjöman-
^ H •    'U      1 zs
i
ii
=H rnmmm
ms
mt
9
Un-
!$>'vej ké^*
586     Nutka.    178g. April.
nen skulle understödjas af sina kamrater, befalte han den brottslige, at
antingen   undergå   straff,   eller  ock
ö O 7
lemna skeppet. Sjömannen valde strax
det sednare. Kort därpå underrättades Capitainen, det någre af manskapet beslutat rymma med båten
och tillika sätta eld på Fartyget. Han
lät därföre hålla" sträng vakt. Icke
destomindre gjordes försök; men då
det misslyckades, rymde en qvarter-
mästare med två sjömän på Canoter,
som lågo jämte skeppet. De sednare blefvo ertappade; men den förre,
som var uphofsman, qvarlemnades
åt sit Öde.
Omsider, efter 4 månaders vistande i denna skärgård, gick Capitainen den 18 Mars til segels med
Iphigenia och Nordvästra America,
och ankrade den 20 April i Friendly Cove, uti Nutkas Sund.
Den 6 Maj fick han af de infödde
den tidning, at et skepp visade sig
Håll m
\
Nutka.    1789. April.      Z8j
vid inloppet. Båtar utsändes, sony
förvissade sig om sanningen och berättade Fartyget vara et Spanskt Krigsskepp, fördt af Don Martinetz,
som kort därpå gick til ankars och
hälsade Iphigenia med g skott.
Befälhafvaren böd Herr Douglas til
middag på sit skepp, och emottog
til skänk en fjädermantel och en
mössa. Hart berättade sig komma
från U11 al a s c hk a, med tilläggniiig,
at han besökt Cooks Rivier och
Prins Wilhelms Sund, samt
träffat och biträdt flera med Pelshan-
del syslosatta skepp. På Capitainens
anmälan, at han var i svår belägenhet, erböd Spanske Befälhafvaren sin
tjenst. På eftermiddagen följde han
ock Herr Douglas i land med
trenne P a tres, dem han medbragt
at til Christendomen omvända Américas vildar. De följande dagar til-
bragtes under förtrolighet, och Herrarna   spisade   Ömse   om  bord   hos
■1
&*1
Sä
'ii
f
•fl
å T Ml
wm
i
:v < i r
Bh
388
Nutka.     1789.  J/a/.
Warandra.    Herr Douglas erhöll
äfven   beck   och   tjära,   at   kölhala
Iphigenia.    Den   12 syntes åter et
skepp, som befanns vara en  Spansk
Schnau,   förd   af  Capitain  Arrow,
hvilken strax böd Herr Douglas
til middag,  och då detta anbud för
opasslighet  ej   emottogs,    sjelf kom
om   bord på Iphigenia.      Den 14
blef Herr Douglas åter buden om
bord  på Spanska   skeppet,  då Don
Martinetz framtog  et paper,   och
förklarade sig vara beordrad at up-
bringa alla fartyg,  som handlade på
denna Kust, livar t öre Herr Douglas ock nu vore hans fånge.    Capitainen  invände,   det  han   icke  ens
väntat  sig   sådan   medfart,    om han
an skulle nödgats inlöpa i en Södli-
gare  under Spanien lydande hamn;
än mindre på en ingendera magten
tilhörig Kust;   dock valde  han hel-
dre at strax afsegla, än gifva sig fången*     Men sådant afslogs.     Fyratio
■    •'   .        * Nutka.     178g.  Maj,
TT
O
eller femtio man sändes på Iphigenia och hissade där Spansk flagg.
Man fordrade Capitainens nycklar
och satte sig i besittning af Chartor,
handlingar, dag-böcker, m. m. Man
tillät icke ens Herr Douglas återgå til sit skepp. På tillfrågan, hvar-
före Don Martinetz icke borttog
Americanska skeppet Washington,
det han träffat, gafs icke nöj ag tig t
svar; däremot förebars det Herr
Douglas hade elaka paper, af innehåll, at han borde upbringa alla
Ryska, Engelska och Spanska skepp,
som voro mindre än Iphigenia,
samt föra Besättningarna til Macao
at straffas såsom Sjö-röfvare. Herr
Douglas förklarade, det man uttoL?
kat hans paper orätt, saint at et sådant förfarande endast ägde rum, i
fall han fiendteligen angreps; men
Patres läste paperen å nyo och på-
stodo, at de voro af sådant innehåll,
som Don Martinetz anfört.
;Vr
4
■i
4
i
•**_!
»i
iM-ag
*Lm*M. „« p ilil
i e-e
Ek "'i ■".-,- ■(
b t iWE-'
ml
m.
*mm>-.k
mm-
3go      Nutka.     178g.  Maj.
Den i5, om aftonen kl. 10, blef
Herr Douglas, ehuru han var sjuk
och  regn med  storm infallit,   beordrad, at med sin säng flytta på Spanska Schnaueh.    Där förblef han någon stund, utan at få tala med någon,
icke ens med sin dräng.    Imedlertid
plundrades Iphigenia. Besättningen
fördelades   såsom   fångar  på   de   två
Spanska Skeppen, och en Officerare
befall tes   föra Herr Douglas  til S.
Bias, hvarvid  dock tilstaddes at utvälja de hederligaste af besättningen
til sällskap.   Men han vägrade. Därpå utlastades koppar,  järn,  handelsartiklar,    samt  det   på   Sandvichs-
Öarna insaltade fläsket;  och i stället
bragtes   om bord en ballast af sand.
||j    Nordvästra America var
vid detta tillfälle på annat håll;  äf-
venså  Capitain Meares,   som  återkommit från Chin a.    Herr Douglas
fann   därföre  nödigt at varna  dem;
sökte ock utväg at uträtta det genom
il Nutka.     178g.  Maj.      3g r
Maquilla, ehuru alt umgänge med
de infödda var honom förbudet. Emed-
lertid lyckades honom at underrätta
sistnämnde Höfding om sin belägenhet. Denne erböd sig äfven at på
små Canoter rädda Herr Douglas
och därtil söka lägenhet. Upsynen
var så sträng, at en Engelsk Båtsman, som talat några ord med de
infödda, häktades och undergick det
nogaste förhör.
Den 22 befaltes Herr Douglas
åter upgifva den hälft af besättningen, som skulle vara honom följag-
tig; men såsom ingen ville skiljas
från hans parson, så vägrade han
gifva företrädet åt någon bland sitt
folk. Därpå begärte han sina enskild-
ta paper och afskrift af Skeppets
handlingar, hvilket lofvades. När
tolken kom til det stället, som innehöll, at Herr Douglas, om han
anfölls, borde föra vålds-verkaren til
•i
1
1*1
'■•J>
{■*M
» ~*%
m il
Sgs      Nutka.     178g. Maj.
Macao, besinnade han sig, och sade åt Don Martinetz, at han ansåg paperen goda. Herr Douglas
förestalde, at om detta vore det enda klagomålet, så kunde han väl
för någon Europeisk Domstol träffa
Don Martinetz. Denne hade nu
helt och hållet plundrat Iphigenia,
och från Herr Douglas röfvat hans
guld-ur, Sex tan t, Chartor, samt de
sällsyntheter han fått af Tjanna och
hans anhöriga, ända til skor, stoflar
och sängkläder. Vid denna föreställning gaf Spanske B efälhafvaren köp,
och lofvade försätta Skeppet i frihet,
om Herr Douglas ville underteckna
et visst paper, som redan var färdigt.
Men Capitainen vägrade det, til des
han fann vitnen och säkert underrättades om samma papers innehåll.
Den 24 ankommo kända vitnen
från   andra   på   Kusten   handlande
bp.    Skriften   tolkades   af inne* !§  Nutka.    178g. Maj,      3g5
, »at Don Martinetz i Nutka Sund träffat Iphigenia, stadd
i högsta förlägenhet; at han icke
hindrat des resa, utan fast mer af-
lemnat förnödenheter och satt Herr
Douglas i stånd at gå til Sandvichs Öarna». Capitainen vägrade
underteckna detta såsom osannt, med
tilläggning, at man icke kände Spanska Kronans rätt i Nutka Sund.
Don Martinetz svarade, at han år
1775 varit Officerare på en Fregatt,
som seglat på denna Kust: Man hade då sett Nutka Sund och kallat
det S. Laurentii Baye. Herr .
D o u g l a s invände, at han hade
Chartan öfVer denna resa, och vore
ofvertygad, at icke så skedt. Don
Martinetz förklarade slutligen,
at Herr Douglas hade val at antingen underteckna, eller se Iphigenia för Spansk räkning nyttjad til
handel på Kusten. Därmed lades
I  paperen å sido.
41
i1
«SL
11
IL
VM
1 m
mm
tsssssmmmmsssss - «
n
og4      Nutka.     178g.   Maj.
Emedlertid anlade Spaniorerna
skansar och byggde hus på Svin-Ön,
i afsigt at, såsom Don Martinetz;
sjelf anförde, af hålla Ryssarna, hvil-
ke skulle komma från Unalaschka,
och, understödde af två öfver Cap
Horn väntade Fregatter-, anlägga et
nybygge i Nutka Sund.     e
Den 26 fram gafs ofvannämnde
paper, och undertecknades omsider
af Herr Douglas på Engelska Besättningens enträgna böner. Därpå be-
gaf han sig med sit folk til Iphigenia och återtog befälet. Don Martinetz påstod ytterligare, det skulle Herr Douglas til honom sälja
Schonerten Nordvästra America;
men denne svarade sig icke därtill
aga mag t. Samma dag lemnade
Spanske Soldaterne Ip h i g e n i a och
stiilo därvid alt livad de kunde öfver-
komma. Följande dagen påstod Don
Iartinetz   at Herr  Douglas skulle skriftligen befalla Nordvästra America komma til Nutka; men äfven detta vägrades. De
lifsmedel, som af Spanioren lemna-
des, voro knappast tilräckKga för
sex veckor, och Skepps-förnödenheterna högst sparsame; Men#såsoni
Herr Douglas icke hade bevis öfver den egendom, på hvilken hån
blifvit roffad, så nödgades han gifva
.växlar för det ännu ringare förråd 0
nan erhöll. Flär var ingen utväg at
ordväxla, utan nöden föreskref lagar.
3Den 31, då han ville gå til segels,
upkastade Don Martinetz nya hinder, och föregaf sig hafva fått den
underrättelse, at Herr Douglas är*
nade styra Nordligt och handla på
Kusten. Denne svarade, at Spanske Befalhafvaren ganska väl borde
inse omöjligheten af et sådant företagande med et fartyg i så uselt tilstånd, samt med lifsmedel, som knapt
voro tillräckliga för en resa til Sand
si
i ! jHÉiiM-
il
K
< ii
;-   i ;
i
II:
Ha»1
<5g6      Nutka.    178g.   Junii.
vichs-Öarna,  mindre tilfMacao,
och alraminst til en handels resa.
Den 1 Junii lyftades ankar. På
begäran fick Herr Douglas tilstånd
at behålla sina Canoner, gevär och
krigs förnödenheter. Men en ny skrift
förelades, af innehåll, at, om Capi-
tainens paper funnos elaka, Iphigenia borde i Macao upgifvas såsom
X o
iilhorig Spanien. Detta undertecknades. Därpå spisade han om bord
hos Spanska Befälhafvaren, där man
drack en lycklig resas skål, under
13 skott *). Följande dagen tog Herr
Douglas kosan åt Norden, för at,
*) Detta Spanska Regeringens förhållande
blef i Europa häftigt beifradt. Konun-
gen af England förklarade Spanien krig,
och efter många Underhandlingar nödgades nyssnämnde Krona til England af-
träda sin förmenta rätt til Nutka Sund
och des grannskap, samt gifva 4 millioner Piastrar i skadestånd. Nutka.     178g. Junii.        3g7
om möjeligt vore, träffa sin Schonert, den han ärnade bränna, sedan besättning och gods blifvit bräg-
te om bord på Iphigenia. Den 7
ankrade han på 54 gr. 58 m. fram-
före en by, den han kallade Fort
Pitt. Där gjordes någon handel af
hafsutterskinn. De följande dagar
inköptes lifsmedel, jämte pelsverk.
Den 17 sågos tvänne Höfdingar, på
hvardera sidan af en vik, med  små
tropp
ar färdiga at lefverera hvaran-
dra et blodigt fältslag. Men denna
olycka afböjdes genom en bemed-
ling af bägge partiernas qvinnor, som,
efter en ganska högljudd underhandling, hvilken påstod en hel timme,
utverkade förlikning. En af Höfdingarne steg därpå i sin Canot, rodde
omkring Iphigenia och söng en
tacksägelse-sång, af erkänsla at Herr
Douglas icke blandat sig i denna tvist. Det andra partiet åter-
tågade  til   sin   By,   samt   emottogs
4
i
:1
" * wmmmwmmuWm^mmWWf^^,
1
I'       \j
*
%
merica.    178g.  Junii.
af  qvinnor   och
sånger.
barn   med   seger
•IP
Den 20 ankrade Herr Douglas
uti Intires Baye, på 53 gr. 58 m.
En Höfding, med hvilken han från
första resan var bekant, kom strax
om bord och betygade sin fägnad
med en sång, i hvilken 200 röster
angenämt instämde. \ Om natten hade två Canoter smygt sig til Skeppet, sannolikt i elak afsigt, men to-
go flykten när de uptäcktes. Man
hade befallning at icke skjuta på de
infödda, icke ens då de misstänktes om argt upsåt. Men natten emot
den 21 voro några qvinnor om bord,
som berättade, at et ansenligt antal af Kustens invånare skulle anfalla skeppet, så snart ljusen släcktes.
Man tog därföre behöriga mått, och
utsläckte alla ljus på Skeppet. Strax
därpå nalkades en Canot, öfver hvilken en Canon med några handgevär
mmm America.     178g. Junii.
;99
lossades, så at fienden med största
hast drog sig tilbaka. Följande morgon höll Höfdingen^et långt tal ifrån
stranden. Lång-båten sändes i land
efter ved och vatten. Ungefär 40 af
de infödde visade sig bakom en klippa och framhöllo åtskilliga stulna
småsaker; men då arbetarne icke
därpå gåfvo akt, framträdde Ameri-
canerne och biträdde dem villigt;
så väl at hugga ved, som at rulla
vattenfaten. Kort därpå kom Höfdingen om bord utstofferad på bästa sätt, med fyra hermelins - skinn
i hvardera örat och et i näsan.
Capitainen förklarade då orsaken
til de lossade skotten, hvarpå Höfdingen först höll til sit folk etJångt
tal, och sedan försäkrade, at detta
försök var gj or dt af en på sidan om
viken boende folkstam. Han begär-
te, det måtte Herr Douglas, vid
et förnyadt anfall, ombringa dessa
frids-brytare,   samt   tillade,   at  han
-*'31
4
1
'ii
&
H i ca.
in
unii.
sjelf befalt qvinnorna meddela oss
underrättelse om detta forsat. Därjämte bevisade Höfdingen Herr Douglas all möjlig tjenst, och tycktes öfver sitt folk äga större myndighet,
än andre styresmän på denna Kusten. Då samme Höfding, vid en
spatsering, såg Herr Douglas up-
rycka och äta några stjelkar vild persilja, var han så omtänkt, at han
dagligen och sjelfmant lät om bord
sända et förråd af denna växt jämte
några laxar.
Den 27 infunno sig Kustens invånare och öpnade en stark handel
med pelsverk, i Cox*s-Canal.
De togo i betalning kläder, pannor,
kettlar, handfat, m. m. Men såsom
Spaniorerne beröfvat Herr Douglas
sina handels-varor, så nödgades han
låta de infödda återföra en stor del
af sina  hafsutter-skinn, utan afsätt-
ning. America.    178g. Maj.       4or
ning. Denna folkstam var ganska
talrik. Byen kallades T a r t a n i,
och låg på en vacker plats, som
hade up odlingar. På et ställe var
säd nyss sådd. Sannolikt hade Herr
Gray, Befälhafvare påWashington,
del i denna omtanka, Herr Douglas gaf de infödde et litet förråd af
bönor i samma ändamål. Desse Arne-
ricaner voro så. intagne af Européernas koknings-sätt, at de sällan in-
Jäto sig uti .'handely förrän de blif:
vit undfägnade i Cajutan?
m
Capäainen tog därpå kosan til
Sandvichs-Öarna. Den 18 Juli
fick han v iandtkänning af Owayhi.
Hardt enär hade han där fått se ett
bedröfiigt :slut på sin resa. Höfdingarne fattade det upsåt, at mörda
besättningen^och förstöra Skeppet.
De kommo vänhge om bord. Den
ene hade redan  tagit en pistol; en
WM    i e 26 ^^^^^T^^^wpF^^SF^^'^^
«
mt
4o2      ^Hlmerica.     178g. Juli*
annan en dolk, o. s. v. Desutom
voro de hemligt väpnade. Man utrönte sedermera, at livar och en hade bestämt den person han skulle
mörda. Konungens äldre broder ha-
de åtagit sigat oinbringa Capitainen;
en annan Herr Adams son, Konungens yngre broder borde mörda båt-
svennen, o. s. v. När detta skedt,
skulle tecken gifvas til Öboerna at
storma Fartyget och kasta besättningen i hafvet. Skeppet borde sedan
slås i stycken och bäras upp til. bergen , at icke andre seglare måtte fatta misstankar om händelsen. Sådan
var Tjannas berättelse, den han
meddelade under strida tårar. Han
hade icke kunnat förmås at deltaga
i denna grymhet, men ej heller varit
i ståiäd at afböja den. En dräng,
hvilken han sändt om bord at varna
tierr Douglas, blef så noga bevakad af Höfdin garna, at detta ärende
ej kunde utföras. _MH< 'itf—ti^TS—
'%
America.    178g. Juli.       4o3
^      Emedlertid, då Herr Douglas
såg Höfdingarne väpnade, och mäB^:
te, at Drotningen i tysthet afsändes,
började han draga misstankar; dock        'Jg|
trodde   han   sig   icke  böra förråda p      *•'
minsta fruktan.    Han förestälde sig,
at om Besättningen sattes i rörelse, -fl
skulle   Höfdingarne   desto  hastigare V
förmås   til   et   djerft och   afgörande fl
steg. Under^hvarjehanda förevändningar afväpnade han således den
ena Höfdingen efter den andra, och
väntade Tjannas ankomst. Inom
en kort stund infann sig denne Höfding. Honom tog Capitainen med
sig uti Cajutan och frågade hvad
Konungen med hans folk ärnade fö-
retaga. Tjanna kastade sig strax
ned på golfvet och berättade med
häftigaste sorg, hela tilställningen,
lade hela skulden på Konungen och
anmodade Gapitainen at döda den
sistnämnde på stället. I det samma
sprang   Capitainen upp  til   däcket %
9%
'"Te
si
.:»a
!M
u
m
m
m*m   1 jiii «^^^^^e^sö«pfe^A«^^_S
4o4■ Sandvichs-Öarna, 1789. Juli,
laddad
u
i   hvardera
De där varande Höfdingar
blefvo vid d^nna syn så förskräckte*
$t de hiifviidstiipå. kastade sig m%
iJanoterna och hagigt rodde til
stranden.
Et så försåtligt upförande hade
liatu^igtfvis bordt afbryta alt omgän-
ge emellan Capitainen och Öboerna*
Ölen hans#förjteLgeghet var* så sfpr,
at han nödvändigt borde |fcjär skaffa
sig lifsniedef... för den återstående re*
$an til China. Man fann sig således
fömulåten at emottaga en ödmjuk
ursäkt af Konungen, som lade hela
skulden på sina*Höfdingar. Omgän-
get förnyades därpå med hans folk,
och förfriskningar med andra förnödenheter bragtesgiymnighet om bord,
Omsider jjfemnades Sandvichs - ÖarnA
teh kosan fortsattes til Macao. •v h
V
w.1
-- H SÄ
n <?7
'»*;
Wt>LB5
i
■Si
i
ii
01
i
'*$' 

Cite

Citation Scheme:

        

Citations by CSL (citeproc-js)

Usage Statistics

Share

Embed

Customize your widget with the following options, then copy and paste the code below into the HTML of your page to embed this item in your website.
                        
                            <div id="ubcOpenCollectionsWidgetDisplay">
                            <script id="ubcOpenCollectionsWidget"
                            src="{[{embed.src}]}"
                            data-item="{[{embed.item}]}"
                            data-collection="{[{embed.collection}]}"
                            data-metadata="{[{embed.showMetadata}]}"
                            data-width="{[{embed.width}]}"
                            async >
                            </script>
                            </div>
                        
                    
IIIF logo Our image viewer uses the IIIF 2.0 standard. To load this item in other compatible viewers, use this url:
http://iiif.library.ubc.ca/presentation/cdm.bcbooks.1-0224047/manifest

Comment

Related Items